Höstfisket år 2000

Verkar vara dags nu att öppna sidan för höstens fiske. Även om inledningsturen företogs i skönt och varmt septembersolsken, är det bara en tidsfråga innan den riktiga hösten är här även om det datummässigt räknas till denna härliga årstid. 

Datum: 00-09-23
Väder: Soligt och varmt efter frost och dimmig morgon. Svag till måttlig vind i okänt väderstreck.
Redogörelse: Fiskeutflykt i klubben var det ja. De flesta hade redan kört upp till Eksjö som igår, fredag alltså. Ett par redan på morgonen. Jag startade hemifrån 04:30.
Gjorde frukostpaus och kom fram vid 08. Köpte fiskekort för 300:-, packade upp lämpliga grejor och började fiska utan krus. Dimma och rök steg från vattnet och faktiskt kunde man se en och annan som vakade. Jag fiskade i den stora damm som kallades Valen och innehöll stor fisk. Redan hade jag fått rapport om tagna regnbågar på 4,5 kilo så lita på att jag blev ivrig. Men nu visade det sig att det inte är så lätt att växla mellan ett spö med utpräglad toppaktion och ett med dito helaktion. Jag kunde helt enkelt inte kasta. Hela tiden snodde jag tafsen och kom bara ett par meter ut. Hade fiskat gädda för länge med mitt styva klass 8-spö och hade svårt att ställa om mig.
I synnerhet som fisken vakade bara några meter utom kasthåll.
Fick gå tillbaka till bilen och ta fram gäddspöet helt enkelt. Och det hjälpte. Att kasta alltså. Jo, jag fick efterföljare, nafs och virvlar, minsann. Och en som jag krokade och drillade ända till stranden där den lossnade. Allt detta hände ungefär inom den första timmen, sedan var det totalt dött för mig. En och annan tog fisk i Valen men någon napprusning var det absolut inte fråga om. Men kul var att man såg fisk hela tiden. Så ingen kunde skylla på att där inte fanns någon. Men den var mycket trögflörtad.
Nederlaget grinade mig i ögonen och jag blev mer och mer övertygad om att jag inte skulle få en enda fettfenförsedd fisk under detta år!
Men klockan fyra hade jag turen att kasta mitt i ett vak och fisken snodde efter utan att ta. Men på kastet efter satsade regnbågen ordentligt och jag kunde kroka den!
Och det säger jag bara; tur att jag hade lång backing!
Men till slut kunde jag få upp den på land och dagen var räddad. Inte så stor visserligen men ändå en fisk. Sedan fick jag inga fler napp. Konstigt egentligen för man kunde tydligt se att flera var uppe i riktiga mat-vak. Kalle körde med torrfluga, jag själv flitigt med nymfer och andra gick igenom flugask efter flugask, men de var trögflörtade till max. Nå, det är ju så det ska vara egentligen. Några gick bom och en fick full pott. Den sistnämnde var Ingemar men han hade fiskat redan som igår, fredag och därför kan det inte räknas!
Som vanligt blev det korvgrillning på kvällen.

Datum: 00-10-02
Väder: Mulet, svag till måttlig Sydostlig vind. Varmt i luften.
Redogörelse: Körde hemifrån kvart i åtta. Mot Gö. Extremt lågvatten var det. Men jag vadade ut vid badplatsen i alla fall. Fick ta mig långt ut. Säkert mer än halvmetern lägre. 
Fick minsann ett rejält hugg i tredje eller fjärde kastet. Stor verkade den och jag började krångla med kameran...  Kraftiga virvlar och rejäla rusningar, sannerligen hade dagen börjat bra! Men tyvärr var den betydligt mindre än jag trott. Men jag tog in den över en sandplätt och tog ett par bilder i alla fall. Försökte få med där flugvingen stack ut genom gälarna på den. Kul.
Fortsatte sedan neråt som jag brukar. Men blev alltmer medveten om att något fattades. Nämligen ett par rejäla höststormar som kunde rensa undan allt ålgräs och slemalger som det var alldeles full av överallt. Vid lågvattnet nådde det ofta upp till ytan också. Ända sedan jag fick en stor regnbåge här vet jag aldrig vad jag ska satsa på. En liten sara för blank fisk eller en stor för gädda? Till råga på allt såg jag fisk som vakade. Både nära där jag gick och ganska stora. Det var inte gäddor för de visade inget intresse. Ett av mina axiom lyder nämligen att en vakande gädda alltid hugger. Funderade på att byta till en riktigt liten sara men kom på att jag inte hade något tunt tafsmaterial med mig ut i sjön. Nå, det kanske var id...
Fick ett par normala gäddor och såg väl någon. Men det var inget kul att fiska i den jolmiga sörjan så jag bestämde mig för att sluta och köra tillbaka en bit och kolla vid Lindö. Då plötsligt hörde jag ett ljud som när man tar ett kraftigt tag med åran och inte har den riktigt nere i vattnet! En större gädda svepte i sig flugan och bara försvann. Ståltafsen var helt av. Den hade varit lite kinkig och det var väl därför den brast. Ja, ja, det är sånt som händer...
Jag gick strax efter det upp ur vattnet och tog mig tillbaka till bilen. Körde till Lindö men där var det lika illa. Dessutom fullt med ålgräs, synligt i ytan som omöjliggjorde effektivt fiske. Gick en bra bit i viken men såg bara någon mindre gädda. Nej, fram för lite höststormar nu!
Nästa vecka är det gäddfestival. Om jag ska vara med är det nog bäst att satsa på båtfiske. Om det inte stormar förstås...

Datum: 00-10-07
Väder: Mulet, dimmigt och disigt hela dagen. Total bleke också.
Redogörelse:                                                     Gäddfestival minsann!  
Just det, nu har jag varit på gäddfiskefestival idag. Inge vidare väder för det, skulle jag vilja säga. Attans dumt att jag inte kunde använda båten också vilket jag räknat med. Jag som varit ute själv i båten i över 25 år och oftast i värre väder än det här. Ja, ja...
Det började med att jag åkte ner till båten och öste den. Sedan körde jag till Dragsö för att anmäla mig. Fick vänta en stund där. Åt frukosten under tiden. Klockan åtta började det med regler, förmaningar, upprop med mera. Lång tid tog det och omständigt blev det. Vid halvniotiden kunde jag äntligen köra ut till Hasslö som var mitt val. Fanns inte så mycket att välja på egentligen med detta väder. Bleke och dimma. Och väl att märka, det hade varit samma väder i flera veckor. 40 cm under normalvattenståndet också. Jolmigt och sörjigt som förra veckan. Men lite fisk fanns det i alla fall i Varvsviken. Fick ett par mindre och såg flera. Men inga stora. Som jag hade behövt. Däremot stördes jag av en massa dykare och helikoptrar som höll på alldeles bredvid mig. Fick sätta på plåster på fingrarna också. Flytlinan är så sliten att den gräver hål i pekfingret. 
Bara elände alltså. 
Men hade tid att prova på min bästa sträcka på Almö. Fast den biten kräver egentligen hård sydväst för att komma till sin rätt. Och ungefär tio grader mindre i vattnet också.  Först fick jag en liten, stationär efter vad jag bedömde. Men precis där storgäddorna brukar vara, fick jag ett rejält hugg. Flugan (som jag bytt till en mindre modell) låg och flöt när en lite större tog den i ett rejält plask. Kul!
Gjorde mig besväret att fotografera den fast den bara vägde mellan 3,5 och 4 kg. Det måste ju vara lika dåliga förutsättningar för alla idag, resonerade jag. Sedan vågade jag inte fiska så mycket längre eftersom jag var osäker på hur lång tid jag hade på mig.  Körde så tillbaka till Dragsö och lämnade in kameran och den eländiga mätbrädan som var otyg att släpa omkring på. Ett tag var jag tvungen att ha den flytandes efter mig i en linstump. 
Ska vara med imorgon också. Då blir det nog Gö och/eller Lindö. 

Datum: 00-10-08
Väder: Svag sydostlig bris. Mulet och bara lite dis. Senare några regnstänk.
Redogörelse:  Dag två på festivalen. Nu skulle man börja kl 07 så jag var på Dragsö några minuter innan. Nu gick det fortare att bli klar och jag satte kurs mot Lindö. Hade resonerat som så att eftersom det blåst ostlig vind så länge kunde det ha samlat sig lite gädda på östra sidan. Där är ett bra ställe. Fast mycket svårvadat och inte så stort. Men det gav fin utdelning i form at två fina gäddor nästan meddetsamma och efter varann. Plåtade den största och lite till min förvåning blev den 80 cm. Det gav verkligen mersmak och jag trodde nästan jag skulle få en ännu större men icke. Inga mer napp på LIndö. Det blåste precis lagom men själva udden är inget för mig. Gick ner lite på motsatta sidan, alltså den västra viken men där var lika sumpigt som förra gången. Det gjorde nu inte så mycket. Hur det än skulle gå senare hade jag i alla fall en gädda plåtad. Inte så stor men man kunde ju även gå helt bom.
Skyndade mig istället bort till Gö. 
Gick längs stigen ganska långt ner innan jag trängde mig fram till vattnet och gick i. Spegelblankt och lä förstås, men det verkade inte riktigt så sumpigt som förra gången. Ganska snart började jag se plogar på ytan och även om många vände började jag få en efter en. Inga stora visserligen men jag vet ju att även riktiga bjässar kan gå in och ställa sig här. Kul var det i alla fall. Synd att jag var i tidsnöd. Den ¤%¤&& märkplankan bogserade jag efter mig och fick verkligen se upp så att inga gäddor trasslade in sig i bogserlinan. Den blanka fisken från förra gången var synlig även i dag. Såg en som gjorde ett riktigt fint vak. Kan även vara sik men är inte säker. De brukar ju gå i ganska täta stim. Men de nappade inte i alla fall.
Gick mig så fiskande upp mot udden och där, på mycket grunt vatten högg en fyrakilos i ett riktigt vakhugg. Det var bara att bogsera in den till den nu närbelägna stranden och mäta den. Men som jag misstänkte var den exakt lika stor som den jag fick i morse. Klockan var då precis ett och jag vågade inte fortsätta. Måste vara på Dragsö senast kl 14 ju.

Så var den gäddfestivalen avslutad för min del. Det blir nog min sista. För bökigt och en massa regler att hålla reda på. Och en #"%%%#& planka att släpa på också. Tycker heller inte om att fiska på tid. Idag skulle jag gärna behövt en timme till.  Nåja, jag fick visserligen ingen riktigt stor men ganska många ändå. Som en vanlig fiskedag i vadarbyxor kan vara. 

Tillägg 00-10-22: Nu har det gått ett par veckor och lite har jag hunnit smälta intrycken. Kanske ändrar jag inställning lite grann till nästa år, vi får se. Häromdagen fick jag minsann mitt pris också. Fast de sade att man måste vara på plats vid prisutdelningen för att få något. Ett stort, lätt paket fick jag hemskickandes och det tackar jag för. 
Fast någon användning för en stor beteslåda med 75 platser för olika magnumwobblers har jag inte... Kanske kunde man önska att det hade varit lite mer flugfiskerelaterade prylar som priser i denna klass... Men min fru blev glad eftersom den visade sig utmärkt att förvara sygrejor i! 
Men kolla in prislistan här nere:

Kul är det att den absoluta största gäddan togs på fluga. Precis som förra året. Och att de tre första priserna togs av folk jag känner. Åtminstone virtuellt. Det är gäddflugfiskande kollegor från Bromölla nämligen.  Lite förvånad är jag också över att mina små gäddor placerade sig så pass högt också. Så man kanske inte helt ska räkna ut mitt deltagande nästa år i alla fall.

Hm.... På något sätt ska jag försöka lösa problemet med den %&//#"%& plankan också. Nu när jag känner till den...

Datum: 00-10-13
Väder: Dimmigt på morgonen. Sedan uppklarnande men mest mulet. Svag nordostlig vind. Några regnstänk mot slutet.
Redogörelse: Fredagen den trettonde minsann...
Men jag visste att jag skulle få en massa gäddor. Vädret och andra förhållanden perfekta. Ny flytlina, blåst i veckan och lite högre vatten, sugen på fiske och få fiska i sin egen takt helt utan krav. Gillar Gö för där är det som att vada på en fotbollsplan. 
Allt blev som jag trodde förutom en sak; inga stora visade sig. Nåja, man kan inte få allt på en gång. Hade med mig kameran också. Tog bara en bild på en utsikt över vattnet. Lite ålgräs och slem hade försvunnit men än är det inte moget för riktigt höstfiske. Riktiga stormar behövs. Men en mycket trevlig dag hade jag. Där kan man vada i lite över knädjupt vatten, kasta in mot land och få fisk!
Ibland blir det som en våg efter flugan... Vid ett tillfälle var det som om man hörde ledmotivet ur "Hajen" i bakgrunden. När vågen var extra hög, virveln som bildades när den vände blev extra stor och pulsen steg... Men jag såg den aldrig och den visade sig inte en gång till.
Hm... Idag kan man notera att jag tar vara på lite gädda. Brukar göra det om höstarna. Det finns en hel del som gillar att ÄTA gäddor minsann. Både människor och katter. Så framöver kommer jag att fortsätta att skörda lite av överskottet. Inte varje gång jag är ute men ibland.
En annan sak att notera är att det går blank fisk där. Såg vak och mystiska rörelser alldeles i närheten där jag vadade fram. Men om det är öring, regnbåge eller id vet jag inte. Den riktigt fanatiske flugfiskaren hade naturligtvis bytt till ett klass 5 spö, kastat hela dagen med en Black & Peacock eller March Brown hela dagen ända tills han lyckades. Men inte jag. Orkar inte det längre. Inte när det finns så gott om gäddor. Samt när vilken dag som helst den riktigt stora hugger...

Datum: 00-10-15
Väder: Tät dimma på morgonen och långt in på förmiddagen. Sol ovan dimman. Först nordost sedan vridande mot sydost. 
Redogörelse: Satte kurs österut idag. Efter vad jag hörde på Gäddfestivalen skulle det vara bra fiske på Sturkö - Tjurkö. Lite misstänksam var jag dock för fisket hade varit uruselt de få gånger jag varit där i somras med båt. Passade på att försöka leta reda på en väg ner till vattnet på Möcklö. Enligt uppgift skulle där vara en lång kuststräcka som skulle passa mitt vadningsfiske bra. Som vanligt körde jag fel eller visste inte vart jag skulle. In bland en massa hus och så skylten: "Här slutar allmän väg". Bara att vända om och fortsätta till Tjurkö. Jag hittar i alla fall till Maren även om dimman ligger tjock!
Där fick jag verkligen användning för lågvattnet i det att jag kunde gå långt ut på ren sandstrand och ändå kasta mot sten och tång. Där upplevde jag en underbar timme! Gädda på gädda! Inte jättestora men ändå klar skillnad mot de inne i vikarna. Hela tiden väntade jag på supernappet. Men inga stora idag heller. 
Jag hade låtit lura mig av kalendern. Fortfarande går det gott om gädda långt ute i skärgården fast de rätteligen borde söka sig in i vikarna. Men det är knappt septemberkallt i vattnet eller luften. 
Jag fick alltså sex fina gäddor på ungefär en timme och samma fluga. Samt från nästan samma plats också. Där jag stod kunde man inte med lätthet komma vidare, så jag gick upp på land och vidare in i viken vid skjutbanan. Men där var det inge vidare. Fast jag fick ju en id! Det händer inte varje år. 
Sedan bara ett par smågäddor. Gick runt viken men där var det inte bättre så jag fick gå tillbaka. Vinden hade ökat och vridit sig mot söder och vågorna gick lite väl höga för mitt fega vidkommande. Men gick ut där jag började och en bit in på militärens område. Hade ett par napp och fick en.
Men tiden hade gått och jag tyckte inte det var någon idé att fortsätta så jag slutade.

Datum: 00-10-24
Väder: Frisk till hård sydväst. Först dis och dimma så uppklarnande med en del små regnskurar.
Redogörelse: Inte så mycket att orda om idag... Dålig fiskedag, helt enkelt. Fel plats på fel tidpunkt. Här har jag gått och tjatat om att det behövs kuling, eller hur? Och idag kom den. Det är bra. Ännu bättre hade varit om den kom en dag då jag inte skulle fiska...
Om jag åtminstone åkt någon annan stans. Gö är ju helt olämpligt vid den här vinden. Slam och sjögräs virvlas upp så det blir omöjligt att fiska på den största biten. Hade dessutom otur i det att jag tappade flera gäddor. De fastnade inte. Mycket konstigt med de nya Kamasankrokarna som annars fäster utomordentligt bra. En tillfällighet bara. Men det är ingen big deal för mig eftersom jag går på långledigt på måndag... Nästan fyra (4) veckor!

Datum: 00-10-30
Väder: Hård och jag menar HÅRD syvästlig vind, med en liten dragning åt syd. Regnskurar.
Redogörelse: Den som visslar efter vind får skörda storm, eller hur det var. I alla fall var det nog stormstyrka i byarna idag. Där fick jag för att jag gått omkring och självsäkert sagt att låt det regna! Låt det blåsa bara, det SKA blåsa! Men I got more than I bargained for idag. 
Hade kört till Almö, den klassiska sträckan. Den som finns fotograferad i vinjetten för övrigt. Sant är att det bör blåsa frisk sydvästlig vind för att det ska vara bra där men det får ju också vara måtta på allt. Vinden var lite för sydlig för att det skulle bli det där halvlätillståndet som är så bra. Jag fick ta en repstump och binda om hatten så att den satt som ett huckle på huvudet. Detta är nämligen min andra fiskehatt sedan den första blåste av mig och snabbt flöt utom räckhåll för mig förra året. Dessutom fick man parera för vindstötarna i ryggen så man inte blåste ikull. Mycket svårt att kasta var det också. Korta hystanden några meter bara. 
Men fisk fanns det. Den andra gäddan jag fick högg på ett verkligt spektakulärt sätt. Den sköt upp underifrån som en polarisraket. Hela gäddan befann i luften! Har aldrig sett något liknande. Alltså i själva hugget. Under kampen är det inte så ovanligt att de hoppar. Den gäddan jag släppte tillbaka hade helt läkta märken efter att ha suttit i nät. Därför fick den gå i frid. Kan vara kul att se om jag får den en annan gång.
Nackdelen med Almö att det är så långa sträckor att gå när man ska tillbaka till bilen. Snårigt, taggigt och bergigt också på sina ställen. Och då är vadarbyxor ingen bra promenadklädsel. Man blir lätt svettig och hål kan det bli som man märker nästa gång man går i. Avbröt därför fisket lite i förtid trots att jag hade mycket fisksträcka framför mig. Blåsten gjorde också sitt till. 

Datum: 00-11-01
Väder: Frisk sydvästlig vind. Mest soligt men även svarta moln. Uppehåll hela dagen dock.
Redogörelse: Inte så mycket att orda om. Dagens fisketur. Blåste lite för mycket. Ändå körde jag till Tjurkö och tänkte att det skulle vara lä i sommarstugeviken. Men vinden vred sig några snäpp åt söder och vågorna bara rullade rakt in där och virvlade upp och gjorde det otrevligt. Fiskade knappt alls. Det blev mest gående och vadande efter fiskepositioner som inte fanns. På tillbakavägen fick jag en fet gädda som jag dock släppte tillbaka eftersom jag inte orkade ta hand om den där jag var. Gick över vägen och bron och ner på andra sidan. Mitt i sommarstugehelvetet... Där några jag träffade vid ett annat tillfälle tidigare i höst hade påstått att det inte gick att fiska. Men jag kunde...
Där är det lättvadat och långgrunt och brukar vara gott om portionsgäddor med en och annan större som bonus. Så även idag. Fick 5 i snabb takt och så var jag nöjd. Fiskade ändå bara av halva sträckan. Någon större såg jag inte. Det var förresten länge sedan. Börjar bli dags nu. Fast nu lugnar jag nog ner mig några dagar innan jag ger mig ut igen.

Datum: 00-11-04
Väder: Dimma på morgonen. Sedan lättande. Svag SV som ökade lite och vred sig lite åt väst. Nästan sol ibland.
Redogörelse: Usch, idag kom jag helt fel från början. Ofta brukar jag planera dagens övningar i förväg. Ibland kan jag göra det under färden ner mot kusten. Hemma kan det ibland nämligen vara besvärligt att rätt uttyda den viktigaste faktorn, nämligen vinden. Så jag kollar alltid automatiskt alla flaggorna främst vid bensinstationerna, avseende vindstyrka och riktning. Så i Rödeby vet jag om jag ska köra väster eller öster ut. 
Nå, idag hade jag bestämt mig för att parkera vid en viss parkeringsplats ungefär mitt på Almö. Där man lätt kan gå till olika delar av halvön. Då passerar man först över en färist. Vet ni inte vad det är?
Inte alla... Då kan det vara på tiden att lära sig det. Ett hinder för boskap att passera. Istället för grind. Så fort jag rullat över den, såg jag en enorm hjord av vilda kor. Alla vände sig mot bilen, råmade och hade sig. En del följde till och med efter bilen såg jag i backspegeln. Och bara ett par hundra meter till parkeringen var det... Inte nog med det, där kom nya kor råmande emot bilen. Omringad! 
Förresten var det kvigor, de opålitligaste av alla djur, enligt vad det sägs. 
Inte för att jag är rädd för boskap, inte! Ånej.
Men plötsligt kom jag på att det nog var för lugnt på den här sidan av Almö. Lä och spegelblankt vatten är aldrig bra. Dessutom kan man fastna i en ko i bakkastet och det är inte trevligt. Samt halka i koskitar...
Så jag steg inte ur utan vände för att köra någon annanstans. Men hindrades av att hela flocken nu stod mitt på vägen med hotfullt fällda horn! Men jag lät inte skrämma mig. Modigt tutade jag på dem och pressade mig igenom! 
Så kan det gå till i vildmarken minsann. Lägg ordet färist på minnet. Kanske Bengt Magnusson frågar om det i "Vem vill bli idiot?" 

Tillbaka till fisket: Jag kom ur rytmen där, och gick ner på motsatta sidan av Almö istället. Den består av grunda, flikiga vikar som egentligen borde vara bättre är de är. Jag har bara varit här ett par gånger under årens lopp men det är konstigt att samma gäddor finns på exakt samma platser. Inte samma exemplar men storleksmässigt. Samt att stora områden är helt rena från fisk. Vid ett par tillfällen hade jag till och med sett några riktigt stora gäddor följa efter. Jag föreställer mig att de här vikarna blir lekvikar på våren nämligen. Idag var det dåligt dock. Precis som förut var det exakt samma sträcka som innehöll fisk. Förutom de jag fick upp, tappade jag några andra. Inga spår av någon stor dock.

 Jag kan även berätta att idag provade jag ett annat spö. Annars använder jag ett tio fots, klass 8, men idag skulle jag testa en ny sjunklina på regnbågsspöet och hade bundit upp några mindre gäddsaror som jag använde. Sjunklinan verkade helt OK. Anledningen till att jag skriver det är att det är en andra klassens lina som jag köpt billigt via Internet. Reklam: 89:- plus 10:- i frakt från Elgeco!
När jag väl testat sjunklinan fick jag byta den till flytlina för som alla vet är det olämpligt att använda sjunklina när man fiskar vadande på grunda områden. Jag ville nämligen testa hur det var att använda ett klass 5-spö. Slutsatsen är att det går, men att det nog är lite för vekt. Fast det är kanske en vanesak. Att kasta gick hur bra som helst. Så för alla er därute som kanske bara äger ett sådant spö, och tror att det bara går att använda ett klass 8-spö till gäddflugfiske; tänk om! Ta det ni har och bind upp en gäddfluga (en lättvariant) och sätt igång. 

Datum: 00-11-07
Väder: Sydostlig kuling. Kanske rentav storm. Regn hela tiden. Ösregn rentav ibland. Busväder med andra ord.
Redogörelse: Ännu en dag man borde ha stannat hemma. Men har jag bestämt mig för att åka och fiska så brukar jag göra det. I synnerhet när det gäller vadningsfiske eftersom jag brukar hävda att det är väderoberoende. Och det är nästan sant. Men det var inte stormen i sig som var det stora problemet idag. Den storm som orsakat död och förödelse över hela Europa...
Nej, det var bara högvattnet som den skapade. Hastigt, på någon dag växlade det från lågvatten till högvatten. Det var inte bra. För det var mycket glest mellan nappen idag. Jag körde nämligen till Gökalv. Där var det lä och gick att bra att fiska, läs kasta. Men där jag förut hade vatten upp till fotknölarna gick det upp till midjan idag. Tror inte fisken hade hunnit anpassa sig till det ännu. Som sagt mycket glest mellan nappen var det och dessutom bara smått. Men katterna blev glada. 
Ändå betraktar jag inte dagen eller tiden som bortkastad. Det är en speciell känsla att stå utvadad i ösregn med kastvindar som bara ramlar ner rakt uppifrån och sprider sig åt alla håll i cirkelfrom. Ändå är man torr och varm. En rejäl Sydväst fungerar utomordentligt bra vid sådana tillfällen och är att rekommendera. 
Idag körde jag också med en särskilt liten gäddsara. Jag har hela tiden i skallen när jag fiskar här att blank fisk förekommer. Det var ju här jag fick en fyra kilos regnbåge i vintras. Mystiska vak hade jag sett flera gånger i år också. Och idag... Flera mystiska napp hade jag. Dragningar i linan som inte alla kunde vara bottennapp. I synnerhet inte när det var ett sådant högvatten. Visserligen var det i närheten av stengrund men just där flugan var kunde jag inte upptäcka några. Och inga virvlar såg jag heller. En gädda lämnar ju alltid en virvel efter sig vid varje hugg på en ytgående fluga. Kanske inte blank fisk gör det...?
Nå, spännande är det i alla fall. Samt härligt att ha semester!

Datum: 00-11-10
Väder: Mulet, växlande molnighet, lite sol och lite regnstänk mot slutet. Frisk sydväst.
Redogörelse: Ännu en dag när jag befann mig på fel plats vid fel tidpunkt. Åkte österut när jag borde valt väst. Tycket inte det så så blåsigt ut som det visade sig vara. Och när jag ändå åkte till Senoren och Sturkö, kunde jag ju i alla fall kört till läsidan av Tjurkö, sommarstugehelvetet. Men jag stannade till vid Västra Skällöns naturreservat. Där upptäckte jag två saker, nämligen att vinden låg på för mycket och att det inte fanns någon fisk. 
OK, en liten stackare då...
Körde tillbaka till Möcklöbron och parkerade under den. Det bästa stället, båtviken var helt dött. Men längre ner hade några gäddor samlat sig och fick i alla fall upp två stycken och hade ett par ytterligare intressenter. En mycket märklig sak kan jag i alla fall berätta om tvåkilosgäddan. Det stack nämligen ut en grov wirebit från buken på den. När jag senare rensade den upptäckte jag att wiren satt fast vid en stor enkelkrok som låg i dess mage. Man skulle hellre tänka sig att själva kroken skulle ställa till besvär istället för wiren. Men så är verkligheten beskaffad att den ofta inte bryr sig om vad man tänker sig. Vid tillfälle ska jag ta en bild på krok och wire för jag tog hem eländet. 
Jag erinrade mig det förhållandet från andra senhöstar att gäddorna brukar samla sig på förhållandevis små områden. Så det gäller att fiska av hela sträckan och inte ge upp i första taget. Var finns alla stora gäddor?
Inte sett minsta spår av dem på veckor nu. Här måste en skärpning till!

Datum: 00-11-14
Väder: Svag ost till nordost,, regn hela tiden. Ganska milt.
Redogörelse: En riktig höjdardag får jag nog karaktärisera denna tisdag som. Så här i efterhand ångrar jag lite att jag inte gick över till andra sidan Almö och fortsatte. Då hade det säkerligen blivit fullständig succé med minst tio landade gäddor till. Som det nu var uppstod en naturlig paus efter några timmar. Hade fiskat färdigt den tilltänkta sträckan och hade fått ett par matgäddor samt tre, åtminstone två, som jag betecknar som stora vid vadningsfiske; fyra och sex kilo. Samt lyckats fotografera den stora i vattnet. Kan bli riktiga höjdarbilder om jag har tur. Då försvann plötsligt flugan i bakkastet. Stålwiren gick helt enkelt av. Antagligen hade det blivit en kink på den för den såg ut som en korkskruv hade jag tidigare sett. Så istället för att leta fram en ny, vadade jag i land, rensade gäddorna, gick till bilen och körde hem. 
Riktigt trevligt fiske hade jag haft. På min specialsträcka till råga på allt. Där jag inledde min vadningsfiskebana för ett antal år sedan. Hade inte varit där förut i år heller. 
Den sista gäddan, den på tre kilo, var mig en lustig typ. Den hade gjort en attack på flugan och missat. Jag såg att den följde efter och slet snabbt upp flugan ur vattnet för att den inte skulle komma för nära, se mig och sticka iväg. Gjorde ett kast i dess riktning och väntade på nappet. Igen missade den.  Men satte av i hög fart rakt mot mig gjorde den och letade uppenbarligen efter flugan. Nu befann den sig alldeles för nära mig. Men så upphetsad var den att den försökte nappa på en bunt bandgräs som låg och flöt!
Eftersom den befann sig på armlängds avstånd höll jag spöt högt upp och bakom ryggen på mig och förde flugan fram och tillbaka i vattnet. Igen kom den med öppet gap. Äntligen lyckades den nappa! Den fastnade av sig själv också eftersom jag inte kunde göra motryck med spöt bakom huvudet! Mycket plaskande blev det...
Den hade jag inte hjärta att ha ihjäl heller, utan den fick gå.
Som sagt, riktigt kul var det idag, att äntligen få känna på lite tyngd och höra grova plask. Kanske åker jag ut redan i morgon igen...

Datum: 00-11-15
Väder: Svag nordostlig vind. Mulet först och senare lite regnskurar.
Redogörelse: Aldrig blir det som man tänkt sig och aldrig får man vara riktigt glad. Som idag till exempel. Skulle ju fortsätta gårdagens framgångsrika fiske mittemot där jag var igår. Ändå var vädret likartat. Nästan perfekt ur fiskesynpunkt så det var inte det. Ändå var det vädret låg bakom förtretligeheterna som fördärvade hela fisketuren. Tidigare i veckan hade det ju blåst både storm och kulig i rätt, sydvästlig riktning. Och helt i riktlinje med Guds plan för naturen, ryckt loss, transporterat in och slutligen kastat upp massvis med ålgräs och bandgräs på stränderna. Det var bara det att när vinden och strömmarna vände, drogs massvis med flytande buntar med bandgräs med ut och kom på drift i motsatt riktning igen. Så hela strandregionen var täckt med omkringseglande små öar av sjögräs som hindrade allt effektivt fiske samt fördärvade humöret på en till sist. Det tilltog nämligen hela tiden där jag fiskade av en annars jättebra kuststräcka av Almö. Jag hade annars tänkt ta upp en av de där stora gäddorna som sidan "Mina privata gäddor" handlade om. Jag har nämligen inte fiskat på någon av de platserna under bra fiskeförhållanden än i år.  Däremot tog jag ett par, förhoppningsfullt, bra bilder på kuststräckan. I regn, för då blir de allra bäst, färgmässigt tycker jag.
Jag fick till sist ge upp och körde till ett annat ställe. Längre in i en Almövik på västra sidan där det åtminstone var helt rent på sjögräs. Tyvärr också helt rent på gädda. Men det gick bra att kasta och bara det är ett nöje. Man har ju semester så det är bara att åka ut en annan dag. Fast nu väntar jag nog ett par stycken tills nästa gång. 

Datum: 00-11-18
Väder: Mest mulet med någon enstaka solglimt. Flera regnskurar. Måttlig till frisk sydvästlig till västlig vind.
Redogörelse: 

Idag styrde jag den gamle Saaben till Lindö. På kartan härbredvid är det den lilla udden precis under "Millegarne". Själva udden är ingenting för mig. Stora stenblock, hala hällar oftast stora dyningar som bryter. Kort sagt, ingenting för en fegfiskare som jag. Nej, längst inne i vikarna på bägge sidor passar mig bättre. Där är det grunt och lättvadat nämligen. Främst den västra viken. En och annan gädda finns det också. Samt arga sommarstugeägare.  När jag vadade ut på västra sidan, kom jag att tänka på en gång förra året då jag plötsligt fick höra ett argt fruntimmer som skällde inne från land. Högljutt uttryckte hon sitt missnöje över att någon hade vadat ut i vattnet precis utanför deras tomt. Och fiskade! Nu skulle hon ju inte kunna bada där på hela sommaren så mycket krokar och drag som jag spridde omkring mig där utanför! Knappt hade jag fiskat fem minuter förrän jag hörde ilskna ljud inifrån land. Först trodde jag det var någon extra stor trut som skränade och helt fel var det väl inte. Ett fönster hade öppnats i sommarstugan och en figur syntes i fönstret. Avståndet var så stort att jag inte kunde höra orden men misstänkt likt "Försvinn genast härifrån!", lät det.

Flera gånger under de följande minuterna tittade jag mig om in över land för att se om någon hyttandes och viftandes figur skulle komma utrusande men jag såg inget. För i så fall hade jag tänkt vada iland och ta upp en diskussion om varför hon hade så ont av att någon stod utvadad i viken, en bra bit utanför stranden, på allmänt vatten i snålblåsten och i slutet av november. Och så undrar folk varför det aldrig blir fred i Mellanöstern...
Tillbaka till trevligare saker: Fisket alltså. Vinden låg på lite för mycket för att det skulle bli riktigt bra på den sidan. Förutom de tre jag fick upp, hade jag några napp till. Men inte den där stora gäddan från förra året som jag var ute efter.
Gick upp, tillbaka och över på andra sidan. Där var det lä. Samt inga sommarstugor.
Samt flera fina gäddor. Riktigt trevligt fiske hade jag där i någon timmes tid. Såg och tappade flera andra gäddor. En verkade vara ganska stor också. 

Datum: 00-11-21

Den här speciella dagen har jag lyft ut och gett den en specialbehandling. Extended version med bilder. Gjord som en artikel i fiskepressen...

Tredenborg.

Datum: 00-11-23
Väder: Svag till måttlig sydväst. Mulet med lite solglimtar. 
Redogörelse: Sista semesterdagen <suck>. 
Men den avfiskades närapå under flygande fanor och klingande spel. Och inte utskälld blev jag heller. Ingen störde mig alls, bara lite extra biten och stucken av vassa gäddtänder blev jag. Men vad kan man annat bli när man ska lossa kroken ur fyra styckna fyrakilosgäddor!
Borta bra men hemma bäst kanske. Jag hade bara lite otur med halvkilona där för att dagen skulle bli helt perfekt. Det går ju som sagt något av en magisk gräns vid fem kilo. Körde alltså längt ut på Hasslö idag, till där jag kallar Varvsviken. Var det inte bra där hade jag tänkt köra tillbaka till Almö och prova den klassiska sträckan. Tillåt mig att göra denna reflexion:

 Ibland har jag känt mig lite kluven att exakt beskriva var jag håller till. Jag har inbillat mig att massvis med andra fiskare bara sitter där och inget hellre vill än att få veta de bästa ställena för att dra ut dit i stora horder och plundra mina fiskeplatser tomma. Men tyvärr, kanske man ändå ska säga, är det inte så. För jag tror att sportfisket är en utdöende hobby. Inga nya kommer till underifrån. Eller bara mycket få. Jag märker det för övrigt hela året. Inte ens på sommaren och i semestertider ser jag knappt en enda spöviftare när jag är ute. OK, att man på hemvägen, när man kör förbi badöarna nära stan man kan beskåda folk i badbyxor när de slänger iväg sina silverblixtrande skeddrag där de står på norrsidan av öarna. Men inte undra på att de tröttnar för att de inte får någon fisk. Fel ställe, fel tidpunkt och fel sätt! 
Öarna här är nämligen så konstruerade att inlandsisen dragit ut dem på längden söderut. Det är på söderuddarna det är fullt med sten, tång och långgrunt. Det är där fisken finns, faktiskt även mitt på sommaren. Men det är naturligtvis betydligt lättare att stå på den bekväma djupa men ack så fisktomma norrsidan... Ja ja..
Men visst är det skönt att ha Karlskrona enorma skärgård nästan för sig själv. Jag vet folk i organiserade fiskeklubbar till och med, som knappt fiskar mer än ett par gånger om året... Och visa mig en fiskeklubb med livlig ungdomsverksamhet och jag skall påstå att i så fall består den av fiskespel på PCn!
Ty så är det att det är den förgrymmade Datans fel! Alltfler sitter som förhäxade framför dataskärmen! Va, se på dig själv där du sitter där vid din PC och surfar på nätet! Nej, en stor skandal är det!
Ett undantag från den trenden finns det. Nämligen trollingfisket. Men det beror förstås på att där kan de också sitta framför skärmen bekvämt tillbakalutade i sköna stolar med en ölburk i handen, precis som de är vana vid hemifrån. Helst ska båten vara ruffad också och ha centralvärme...
Men där trollingfiskarna är finns inte jag och tvärtom. Så jag tror det är riskfritt att tala om var jag är. Nå, tillbaka från de orättvisa överdrifterna till dagens fiske:

Normalt sett borde det nämligen vara ganska fisktomt här ute. Men denna hösten är ju inte normal väderleksmässigt. Ty gäddorna drar sig konitunerligt inåt land och längre in i vikarna nu men här var det forfarande fullt med gädda. Mot slutet upplevde jag en nästan otrolig svit med tre fyrakilosbaddare från nästan exakt samma plats. Tidigare hade jag haft en som tog flugan idag igen. Det sker, inbillar jag mig, när gäddans käftar i längd överträffar tafsens. Det är ett problem för man kan inte ha hur lång wiretafs som helst heller. I synnerhet som den blir bockad och böjd oftast redan efter första gäddan. Jag har 0,30 på nylontafsen men jag vet ju att inte ens 0,50 skulle hjälpa nämnvärt.
På den sista tog jag några bilder. Den var också den vildaste och starkaste så jag trodde att den var riktigt stor. När jag vandrat den sträckan klar fanns sannerligen ingen anledning för mig att stanna till vid Almö, utan jag körde hem.
Semestern slut alltså. Jobbar helgen men är ledig på tisdag...

Datum: 00-11-28
Väder: Halvklart med solglimtar på morgon och förmiddag. Så ökande molnighet. Svag till måttlig sydväst. Milt.
Redogörelse: Inte så mycket att rapportera idag. Fast jag utforskade ett nytt ställe. Nämligen Gö udde. Det är därför jag inte fått så mycket fisk idag. För där ute var det inget bra. Inte för en fegfiskare som jag i alla fall. Där ute var det alldeles för djupt och vågigt för mig. I alla fall idag då vinden låg på även om den inte var hård. Men jag kan förstå att det är populärt för öringfiskare  efter nyår och under hela vintern. Ty mycket sten och tång var det. Det var närmare att gå från Gökalvs badplats än jag trodde. Gick ett bra stycke längs kusten där för att kolla. Gick väl ner ett par gånger och kastade några kast men som sagt, det var inget för mig.
Konstigt egentligen, där var det både högvatten och lågvatten på samma gång...
Högvatten på land och lågvatten i sjön. Regnat mycket har det gjort och blött och sankt var det överallt på strandängarna. Man kan tänka sig hur det är i Arvikatrakten. Stackars dem förresten... Inte nog med översvämningar, nu åker de ju på rejäla fastighetsskatteökningar också! Varör då kanske någon undrar:
Jo, därför att sjötomter betingar ett högre taxeringsvärde...
Hm...

Gick tillbaka till badplatsen och var tvungen att gå ner i havet genast för att kyla ner mig. Det blir lätt varmt att gå omkring i naturen fullt utrustad i vinylkläder. Fick där en portsionsgädda som jag släppte tillbaka. Fortsatte neråt kusten men oväntat trögfiskat var det. Kände inte den riktiga entusiasmen idag heller. Vattnet var alldeles brunt också, vilket också är en följd av allt regnande. Ronnebyån mynnar ju ut längst in i viken. Skulle tro att öringuppgången redan har skett för länge sedan. Kan just undra om det blir tidig utgång nu när det både är mycket vatten och milt?
För egen del ser det ut att bli fiske under hela januari också om det inte blir väderomslag. Då kan man tänka sig att gå ner ordentligt i flugstorlek. En vit, kanske inte gädd-sara. Utan en vit one-size-fits-all sara...
Samt utrustad med wire om jag inte vill mista dem lika snabbt som jag knyter på dem förstås. För gäddorna finns ju kvar. Och stora är de också. Det såg jag idag. En riktig klump fick jag mot slutet. Längden motsvarade ca 5 kg men tjockleken gjorde att jag med gott samvete kunde boka den till 6. Tog ett kort av den också. Nu är filmen slut och skall lämnas in. Ah, mycket unikt bildmaterial från semesterns fiske rymmer den! Hoppas den blir bra.

Datum: 00-12-05
Väder: Mulet och disigt. Några lätta regnstänk. Först måttlig sydväst så ökande tillfälligt.
Redogörelse: Nja... Halvdant och dåligt blev det. Trots höga förväntningar och en utmärkt inledning. Var extra sporrad också över rapporter från Bromölla om riktiga storfångster från mina egna f.d. hemmavatten i Sölvesborg. 
Körde alltså till Almö och började på västra sidan, precis vid bron. Vinden låg på där men inte alltför störande. Tyvärr gick jag ner genast. Borde gått några minuter först för att få upp värmen. Men det kändes löjligt att trava omkring på landsvägen. Som det nu var kändes det lite ruggigt när vinden och vågorna låg på rakt in. Nå, fick en fin fyrakilos efter några minuter och så ytterligare ett par mindre. Avbröt fisket där långt innan sträckan var färdigfiskad och gick tillbaka och ner på östra sidan, läsidan. Där fick jag genast en fin på-gränsen-till stor. Samt hade flera napp. Aha, tänkte jag glatt, fortsätter det så här blir det lätt två-siffrigt i statistikprotokollet. 
Men icke, helt plötsligt blev det i stället totalt tomt på gädda. Inte ett napp trots utmärkta förhållanden. Vadade mig fiskande en lång sträcka neråt och väntade hela tiden på stornappet som inledningen gav löften om. 
Nej, inte en fisk till kunde jag bokföra. Däremot råkade jag ut för ett moraliskt dilemma. Ett löjligt problem, det är sant men jag kan ju berätta om det i alla fall:
När skall en fisk räknad som fångad när man ändå skall släppa tillbaka den?
Precis när jag släppt tillbaka den första gäddan, här på östra sidan fick jag ett kraftigt napp till. En som med grova knyckar bara simmade utåt. En större gädda med andra ord. Efter en jämförelsevis lång stund hade jag den intill mig. Då kunde jag lite besviket konstatera att den knappt nådde upp till märkesgäddegränsen på 5 kilo. Själva flugan syntes inte viket betydde att jag måste lyfta upp den ur vattnet med fingrarna bakom gälen. Det är ett utomordentligt sätt att hantera stora gäddor på. Dels blir det relativt oblodigt för fingrarna och dels tvingar det gäddan att öppna käften så man når in och ner med tången för att lossa kroken. Oftast brukar jag lyckas med första försöket att smyga in ett par fingrar bakom ena gälen och få ett bra grepp. Närmast huvudet, vid den första gälbågen alltså, finns det inga vassa gälräfständer så det utgör alltså det perfekta handtaget på större gädda. Nu missade jag ett par gånger och plötsligt for gäddan mellan benen på mig och fick fart. Spöet böjdes och för ett ögonblick stod det och vägde vilket som skulle gå av först, spöet eller tafsen!
Som tur var blev det tafsen. Men nu är frågan; skall jag tillgodoräkna mig gäddan eller inte?
Hade jag velat behålla den hade det ju varit en lätt match att antingen slå den i skallen där ute i vattnet eller vada in med den till land...
Ja, som ni ser längre ner så valde jag att inte ta den med...

Datum: 00-12-09
Väder: Tät dimma på morgonen. Klar himmel anades. Lättande och sol. Måttlig Sydväst.
Redogörelse: Först hade jag tänkt att åka till ett nytt ställe på Hasslö. På norrsidan, där bron ansluter. Där är nämligen mycket grunt och ser vad-vänligt ut. Men vädret med solsken och lugnt (fast där lurade jag mig lite, det blåste mer än jag trodde) kallade på öppna havsvidder, tänkte jag. Därför körde jag ända ut till Varvsviken och tänkte först gå bort till Sandvik och prova där. Men som sagt, det blåste mer än jag trott därför nöjde jag mig med att gå ner till Varvsviken och få svar på en fråga. Nämligen om gäddorna lämnat ytterskärgården och äntligen backat in i vikarna. Normalt brukar här vara ganska öde redan i slutet av oktober. Men för 14 dagar sedan var det full fart på gäddorna, både stora och små.
Något entydigt svar på den frågan fick jag dock inte. 

Här står jag på en liten ö och ser in mot själva Hasslö. Borta till höger Hasslövarvet. Till vänster är det knappt knädjupt och till höger ett par meter. Men gränszonen... Wow! Fast inte idag. Det här kortet tog jag nämligen för 14 dagar sedan. Men härute fick jag den första gäddan i alla fall.  Här kan bara fiska på senhösten och vintern. På sommaren täcks hela området av ålgräs som når ända upp till ytan.

Det började hyggligt med en fin på cirka 5,5. Kunde inte låta bli att ta några bilder på den. Både ute i vattnet och på stranden i solskenet. Sedan fick jag flera napp men ingen fastnade. En koll på kroken och orsaken uppdagades. Spetsen var böjd. Filade till den men det hjälpte inte. Det gick inte att få tillbaka skärpan. Ingen fastnade trots att flera försökte. När jag äntligen kom mig för att byta fluga, hade gäddorna tröttnat. Inga mer napp varken här ute eller längre in på en lång stund. 
Märkligt att den lilla detaljen var så avgörande för virvlarna efter de missade huggen indikerade inga smågäddor precis. Sedan var det helt tomt på gädda ända till land och längs med kusten ända fram till där jag normalt brukar sluta fiska. Där fick jag nästa och sista. Det kunde möjligen vara en av de tre fyrakilosgäddorna som jag fick på exakt samma plats förra gången. Fast jag tyckte att den här var lite, lite större...
Strax därefter kom en äldre karl ute på helgpromenad. När han fick syn på mig meddelade han mig skrattande och  med kännarmin att skulle jag få napp här, ja då måste jag ha en otrolig tur!
Det är därför jag försöker undvika att fiska på helgerna om det går... Man slipper åskådare, hundar och arga sommarstugeägare oftast.

Slutsatsen fick bli  att de flesta gäddorna hade dragit sig inåt. De här jag fick var nog bara eftersläntare. Men de tre timmarna utan napp var ändå härliga timmar. 
Fast det ska erkännas, de är inga fighters nu. Lika slöa som Kamasankroken nyss är de. OK, de är som kaviartuber så det må vara dem förlåtet. Men hugget är tungt! 

Slut

Jepp, härmed avslutar jag höstfisket. Nu är det vinter och förändringar kommer att ske. 

Tillbaka  till Huvudmenyn