|
Fiskedagbok Söndagen den 17
december år 2000
(extended version)
I morse kände jag mig inte så särskilt
pigg och kry. Kroppen värkte och huvudvärken annonserade sin ankomst
pö om pö. Nej, det hade inget att göra med lördagskvällen och de
drycker som en del folk brukar inta. Istället verkade det röra sig om
virus, kanske österifrån, som mer och mer attackerade min
organism.
En fullt normal person hade väl i det läget om inte gått och lagt sig
igen, så i varje fall stannat hemma och tagit det lugnt. Men så icke
jag. Har man bestämt sig att åka ut och fiska så brukar jag göra
det. I synnerhet som vädret verkade OK och jag hade en ny kamera att
testa. Dessutom hade jag inte fiskat på flera dagar heller. Däremot
hade jag planerat och förberett mig väl. Nu skulle jag pröva bort vid
Gökalv med one-size-fits-all-flugor. Man kan nämligen inte negligera
hotet från de prickiga fiskarna.
Därför hade jag bundit några nya allroundflugor. För den oinvigde kanske det liknar de vita
gäddsarorna lite väl mycket, men de här är mycket mindre.
Det syns mycket tydligare när de kommer i vattnet.
Här till vänster hänger de på tork efter ytterligare ett lager lack.
Jag hade också i tankarna att kontakta en
flugfiskande ungdom en lämplig dag, förslagsvis under jullovet
för en fiskedag. Han har bara ett lättare spö, har jag för
mig och därför kan det vara bra att några mindre flugor till
hands. Tydligen finns det undantag från det allmänna mönstret
som jag beskrev tidigare.
Vi får väl se hur vädret utvecklar sig...
Nå, jag körde hemifrån så sent som vid
niotiden och befarade att badplatsens parkering nästan skulle
vara full med söndagspromenerande hundägare men jag kom
först. Är man här får man se upp i bakkastet på vissa
ställen. Det är tjockt med promenerare från Ronneby
nämligen. Fast på den längsta sträckan är man oåtkomlig för kommentarer när
man står udvadad som tur är.
Något vidare väder var det dock inte.
Nordlig isande vind, sol och högvatten. Ungefär det sämsta
man kan tänka sig. Men jag blev varm när jag gick ner och bort
mot
Gravfältet.
Mitt emot Gravfältet ligger Ronnebyhamn. Det
välskötta fornminnesmärket är en udde som skjuter ut en bit med grunt vatten
utanför och runt om.
Fast idag är det mycket djupare och mycket brunt. Det gick inte
alls att fiska där idag så jag fortsatte tillbaka istället.
Efter någon timmes fruktlöst fiskande, vadande och
(faktiskt) frysande, trodde jag att det var helt kört och att jag för
första gången sedan i våras få sätta en nolla i fiskejournalen. Då
inträffade det som jag bara trodde hände ovana amatörfiskare,
nämligen bottennappet som visade sig vara storgäddan. Nå, min var ju
bara på sex kilo men i alla fall. Det inträffade precis efter en
förflyttning. Det var ett grunt och stenigt parti och då brukar jag
kasta ut flugan och låta den ligga där medan jag tar upp vadarstaven
och snubblar och halkar vidare till ett nytt ställe. Jag hade precis
gjort det och drog in flugan. Jag såg att flytlinan låg över några
tångklädda stenar och tänkte att de kan jag inte gärna undgå att
fastna i. Mycket riktigt blev det stopp och jag spände linan för att
dra loss bottennappet när sexkilosgäddan for upp vilt plaskande i det
grunda vattnet!
Kul och överraskande!
Snabbt glömde jag att jag frös och kände mig lite sjuk. Stark och
envis var den och det dröjde en bra stund innan den blev tillräckligt
spak för att jag skulle kunna få upp den på stranden för en bild.
Jag tog massvis med kort på den i vattnet men bara ett blev
tillräckligt bra för att visa. Man ser här tydligt hur brunt vattnet
är av Ronnebyåns höga vattenföring.
Fast det gjorde ingenting; att man slösade med kort alltså, för man
har ju numer digital kamera...
Fast jag tycker att färgerna på gäddan där den
ligger i gräset ser för ljusa och onaturliga ut. Nå, jag har inte
riktigt lärt mig alla inställningar och finesser på den än. Ett tag
funderade jag på om det här var samma gädda som jag fick här i
närheten den 28/11. Omöjligt är det inte. Fast jag tyckte att den
här var lite längre, men det är svårt att avgöra.
 |
 |
Kanske jag får den en tredje
gång innan säsongen är slut, vem vet. För oskadd och pigg
simmade den sedan ut med virvlar och plask i släptåg. Den som
blev mest illa åtgången var nog jag. Ständigt får man sår
på pekfingrets ovansida när man tar ut fingret från
gäddornas "handtag". Måste försöka tillverka en
slags skyddshylsa för just vänstra pekfingret!
En till gädda fick jag. En mycket pigg
trekilos som höll på att ställa till det ordentligt för mig.
Jag glömde helt och hållet att jag hade vadarstaven hängande
efter mig i sin läderrem. Gäddan for under remmen, vände och
trasslade in sig. När jag försökte föra under spöt höll
det på att sluta illa. Både för spöt och för mig. Men det
löste sig genom att gäddan tjänstevilligt stannade så jag
kunde trassla ut mig ur den situationen. |
Mer och mer kända jag mig frusen och därför avbröt
jag fisket långt i förväg. Högvattnet gjorde också att man
ständigt gick på betydligt djupare vatten än man borde. En mycket
uppseendeväckande händelse i min lilla värld återstår dock att
berätta om:
Hotet från de prickiga fiskarna nämligen. Det var ju därför jag
fiskat med en så liten sara hela tiden. På ditvägen funderade jag
över hur jag skulle göra om jag nu mot förmodan skulle få en öring.
Under alla fiskeår har det i och för sig aldrig hänt under hösten
så speciellt orolig var jag väl inte. Men här hade jag fått en
regnbåge förra vintern för Ronnebyån är ju känd för sina stora
regnbågars skull. Och på andra sidan fjärden ligger det en
regnbågsodling, vet jag. Öringen blir ju inte lovlig förrän om 14
dagar; på nyåret.
Men tänkte jag, kan jag släppa tillbaka tiokilosgäddor kan jag väl
släppa tillbaka en femkilosöring! Efter att grundligt ha fotograferat
den förstås. Fast visst skulle det bli frestande att behålla den
för, som sagt, vårfisket på den blanka öringen blev ju en
katastrof.
Och faktiskt... Med nöd och näppe undgick jag det moraliska dilemmat.
Ja, jag hade en fin öring på. Mellan tre och fyra kilo. Utan tvekan
var det en havsöring för regnbågen är inte ljusgrå utan starkt
färgad i sin lekdräkt vid den här tiden. Så här var det:
Precis efter sexkilosgäddan högg det till. Mycket överraskad blev jag
över den vilda farten som fisken satte av i. Den simmade blixtsnabbt
och knyckigt tio meter på en halv sekund, kändes det som. Linan bara
fräste i vattnet! Så gick den upp, ställde sig på stjärten och slog
vilt fram och tillbaka. Varpå linan fjädrade tillbaka mot mig!
Havsöringen släppte!
Ja ja, så kan det gå...
 |
Så här ser min fiskejacka ut som jag
använder. Lägg märke till handduksupphängaren som är
fastlimmat på den. Till höger om tången och under
nagelbitaren. Den är det viktigaste i hela utrustningen. Helt
perfekt att hänga upp slingor av löslinan i. Dagens fluga
ligger där vid sidan om tången och ser liten ut.
Men sannerligen att den gjorde skäl för
namnet, one-size-fits-all!
Sexkilosgädda, havsöring och trekilosgädda.. |
| Så här ser den i alla fall ut,
dagens fluga. Lägg märke till den hopsnurrade wire-tafsen. Men
den byter jag ut till nästa fisketur och lägger dessutom till
både lack och några extra strutsherl, så blier den som ny.
Hm... Får se hur jag gör framöver med mina
fiskerapporter. Det här med digitalkamera ändrar förutsättningarna
lite grann. Frestande är att ta alldeles för mycket bilder. Jag är
medveten om den långa nerladdningstiden. Förhoppningsvis lugnar jag
mig lite. Idag använde jag mig också av alldeles för hög kvalité
på upplösningen. Ändå kör jag bilderna genom en pixelkvarn för att
få ner antalet pixlar men det går inte så bra ändå, om man utgår
från en hög upplösning, tror jag. Bildbehandling har aldrig varit min
starka sida. Heller.
|
 |
Så se till att skaffa bredband eller åtminstone ISDN!
|
