|
Nyårsdagen år 2001
01-01-01
Ibland blir det inte som man tänkt sig.
I synnerhet vädret. Innan nyår lovade de milt men igår kväll och
imorse låg tempen på minus fyra. Hade jag inte lovat vitt och brett
att på nyårsdagen minsann, skulle jag köra ut till Gö och bli där
först av alla, hade jag förstås stannat hemma. Länge gick jag och
tvekade. Första kastet när det var mörkt som jag också sagt, var i alla fall uteslutet.
Jag väntade till nästan nio innan jag körde iväg.
 |
Först var jag och ensam blev jag på Gökalvs
badplats. Varken hundägare eller öringfiskare så långt
blicken nådde på parkeringsplatsen. Men kallt var det.
Förresten tur att det var folktomt för jag
tog mig en joggingrunda på vägen innan jag gick ner i vattnet.
Inte vill jag folk skall tro |
att jag avlagt något nyårslöfte om att
börja med jogging. I synnerhet inte klädd i vadarbyxor.
Särskilt för fingrarna tar det en stund
innan värmen strömmar till. Men det gör den även om det är
minusgrader hela tiden. Jag är i alla fall välsignad med ett inbyggt
värmesystem som leder ända ut i fingerspetsarna. När det väl kommer
igång kan jag även hålla på att blaska i vinterkallt havsvatten hela
dagen utan att jag fryser nämvärt.
| Minusgrader betyder is i spöringarna och det
hade jag bekymmer med hela dagen. Dessutom var det högvatten
och det tycker vi inte om.
Det enda som hjälper mot isen är att hålla
ner spöt under vattenytan då och då under ett eller två kast
för då smälter den.
Även fluglinan blir stel och konstig.
|
 |
 |
Det konstiga var att jag inte fick några
gäddor. Inte en på hela dagen. Inte ett enda napp av gädda.
Inte ens efterföljare. Jag
tror att det har att göra med den gångna veckans köldknäpp.
Vattnet kyls ner och det gillar inte gäddan. Jag har märkt det
förr om åren hur gäddfisket drastiskt försämras efter den
första kylan. Måhända går de ut på djupare vatten för att
bara sporadiskt gå inte på det grunda när vindarna passar.
Många kast lade jag in mot de ställen där
det brukar stå en och annan och lura.
Timmarna gick och det började kännas
bekymmersamt. Ska första fiskedagen sluta med ett totalt
fiasko...?
Jag hade fiskat mig ner mot Gravfältet och de
trakterna när jag fick gå upp ur vattnet för att ta en
värmande promenad. Det hade också börjat blåsa en kall
nordostan. Då och då såg det ut som om solen skulle bryta
igenom molnen men hon nådde inte ända fram.
|
Där, på ett ställe på ditvägen hade
jag märkt en sak. På det ställe som jag menat när jag sade att jag
visste var öringen brukade göra sina svep alltså. Där märkte jag att jag
trots allt inte var ensam i vattnet. Och då menar jag banne mig inte
heller de skräniga, störande svanarna som håller på och bråkar med
varann hela tiden. Högfärdiga, väsande och störande fåglar är
det! Ständigt är de i vägen, flaxar och stör fisken!
Nej, jag avser att på ganska grunt vatten gick
en flock med möjligtvis stora fiskar. Svaga virvlar och kårar i
vattnet snarare anade jag än såg. Naturligtvis kastade jag efter dem men ingenting hände. Jag
spekulerade i om det kunde vara ort, eller id som det kallas
annorstädes. Öringen går inte i stim på hösten vad jag vet. Och
siken befinner sig uppe i åarna, så vad återstår...?
Regnbåge...?
Men fisken brydde sig inte om min one-size-fits-allsara ju. Men på
något sätt kändes det ändå som om regnbågar vore det troligaste
på det viset som de uppträdde.
När jag så för andra gången, tre timmar
senare kom tillbaka till ungefär samma ställe, hände det:
Någon virvel i vattnet i närheten. På nästa kast ser jag en kraftig fisk komma
rusande och kasta sig över flugan. Det sker på tre eller fyra
meters håll så jag ser allt som händer. Den tar och fastnar!
Hurra! Stor och tung är den när den i inledningsskedet
knycker, vänder och virder på sig. Så rusar den iväg och jag
får ett väldigt sjå att se till att löslinan kan löpa ut
genom spöringarna.
Öring är både min första och andra tanke.
Ty den är alldeles blank. |
 |
 |
Jag vet inte vad det är med mig, för inte
borde kameran vara min första tanke när jag har stor, blank
fisk på. Men automatiskt har jag fått fram min Pentax och tar
bilder.
Istället borde jag försöka tänka ut ett
sätt att landa fisken på. Jag har nämligen varken håv eller
huggkrok med mig. Och långt från land är jag.
Efter några långa, l-å-n-g-a rusningar är
den mogen för att tas om hand. Men jag får inget grepp om den.
Den är trind och fet som en julgris. Precis som en regnbåge...
Och jag ser också det skvallrande
regnbågsmönstret vid mittlinjen. Skulle jag tvivla mer bevisar
de snedklippta stjärtfenorna det utom allt tvivel att det inte
är öring utan regnbåge. |
| Jag får offra fingarna och sticker ner dem i
fiskens gap. Ett bra grepp får jag och kan slå ihjäl den och
bogsera iland den.
Då först fattar jag turen jag haft. En
regnbåge på fyra kilo! Igen. Jag fick ju en inte så långt
häriftån för nästan exakt ett år sedan.
Samtidigt börjar jag undra hur det var förra
gången jag var här. Då jag hade en öring på, som jag
trodde. Den här var ju blank och inte alls i lekdräkt. Då
kunde det i och för sig ha rört sig om en regnbåge då
också.
Men vem bryr sig!?
Inte jag i alla fall. De är lika kämpastarka och lika goda att
äta.
Hm... jag får inte glömma att de här
prickiga fiskarna bara är surrogat när inte gäddorna är på
plats! |
 |
Jag bokade den på fyra kilo. Ingen våg
hade jag med mig visserligen men jag vägde den rensad när jag kommit
hem. Då vägde den 3,2 så jag tror inte jag ljuger om de fyra kilona.
Kolla in så bred den är på bilden här under.
 |
Igen flödar blodet. Så går det när man
stoppar fingarna i munnen.
|
| Wow! Kolla in den vita gäddsaran! När väl
Kamasankroken fått fäste släpper den inte sitt grepp.
One-size-fits-all!
Naturligtvis fortsatte jag fiska ytterligare
en stund efter mer men såg eller kände inget. Skulle tro att
de sporadiskt drar runt i mindre flockar och då och då kommer
in på grundare vatten. Så gör ju regnbågar i sjöar så
varför skulle de inte göra det här i havet.
Träffade en annan fiskare vid parkeringen som
mest hade varit ute på udden. Där hade han inte fått något.
Han skulle pröva längre in i vikarna, sade han. Undrar just om
han fick något.
En ganska lovande inledning på det nya
fiskeåret fick i alla fall jag.
|
 |
|