01-01-27

Lördag

Vädret: Dimmigt på morgonen men sedan lättande. Svag till måttlig sydlig vind. Under dagen till och med solglimtar och en riktigt fin eftermiddag.

Kolla in vädret på den här bilden från morgonen. Klockan är vid pass snart halv nio och jag kör riksväg E 66 västerut. 

Dis och dimma ger blank asfalt och hoptryckt horisont. Den med lokalkännedom kan kanske identifiera avfarten nere i backen? Just det, svänger man till vänster vid Listerby kommer man så småningom till Kuggeboda och Gö.

Egentligen hade jag inte tid att åka och fiska ännu en dag. Men vad gör man när vädret är utmärkt, dagen är ledig, regnbågen kanske är i hugget och tråkigt hushållsarbete lika gärna kan skjutas upp ytterligare en dag?

Men jag behöver ytterligare förkovra mig när det gäller det här web-makeriet. Jag håller nämligen på att lära mig HTML. Nå, vi får ta det någon annan dag...
Idag var jag tidigt ute. Inte en bil på parkeringen. Än. Det är ju lördag och hyggligt väder, alltså lär det bli rena lämmeltåget hit ut lite senare. Men de första timmarna har jag Gökalv för mig själv. Den sydliga vinden lägger Ronnebyfjärden i lä och vattnet blir spegelblankt.
Inte bra. 
Fisken blir alltid lättskrämd och försiktig då. Det spelar heller ingen roll vilket fiskslag det gäller.
Oftast när jag ska fiska har jag gjort upp en strategi. I förväg bestämmer jag var jag ska börja och vart jag skall gå sedan. Därför hände sig dagens första napp redan på det andra stället jag hade planerat. Kanske bara efter en halvtimmes fiskande. Platsen; en mycket grund sträcka. Eftersom det dessutom var bleke förflyttade jag mig ytterst försiktigt. Och hade turen att inte helt råka skrämma iväg ett mindre gäng regnbågar alldeles i närheten. I ögonvrån upptäckte jag ett par samtidiga vak, eller snarare oroliga fiskar som halvt om halvt blir larmade. Såsom av en svan eller något annat naturligt. Ty de försvann inte utan nu kunde jag se dem. Eller spåren av dem. Perfekt håll. 15-20 meter bort. Lätt kunde jag lägga linan över hela flocken. Jag spände mig och bara väntade på hugget som MåSTE komma. Det kom mycket riktigt och jag lyckades perfekt med mothugget.

Tungt kastar den sig framåt och drar ut lina.  Idag kände jag mig inte det minsta orolig för att något skulle gå snett. Hur den än stretade emot är den min. En mer perfekt början på en fiskedag är svår att tänka sig. Dagen är helt enkelt räddad hur det än går sedan.

Jag vet inte hur andra löser problemet med att ta hand om fisk när man befinner sig ute på kusten och rent av ute i vattnet. Men det här är mitt sätt. En repslinga med kabinhake på.  Fast det är inte bra. Man kan nämligen inte använda vadarstaven så effektivt när det hänger fisk där. Men som tur är, behöver den inte så ofta komma till användning här inne i Ronnebyfjärden. Får man en fisk i början av dagen kan man naturligtvis inte ha den släpande där hela dagen. Men jag befann mig långt från bilen och ett tag bogserade jag den efter mig.

Så illistig är jag att jag brukar gömma fisken i strandkanten. Makar åt sidan tång och sjögräs och döljer den både för människor, måsar, kråkor, hundar, schakaler och asgamar. Sedan tar jag noggrant ut landmärken så att jag själv kan återfinna den. Det måste jag. För det där med att säga:
-Äh, den hittar jag nog, funkar inte. Den ena stenen ser likadan ut som den andra när man å terkommer efter några timmar, kan jag meddela. Än har jag hittat samtliga jag gömt på det sättet, men ibland har jag fått leta länge... Numer söker jag upp något vrakgods, en käpp eller plastpåse och sätter upp så att jag exakt vet var gömstället är. Som tur är släpper jag ju tillbaka nästan samtliga gäddor så för det mesta slipper jag stöket och böket med att ta hand om fisk. Gädda ja... Snart befarar jag arga mail från gäddvännerna för att jag så grovt har svikit dem! Är det inte meningen att den här sidan skulle handla om gäddfiske, va!
Jo, och jag skäms verkligen. Men de är som bortblåsta... Eller bortsimmade, jag vet inte. Det är nämligen inte så att jag använder för liten fluga för gäddorna. Hade de funnits på plats hade någon nappat, det är jag övertygad om. Jag skulle bara ha känt ett tungt knyck och sedan skulle de ha tagit flugan för nu använder jag ju ingen wiretafs.
Egentligen skulle jag inte fiskat över huvud taget nu i januari och snart februari. Men det är svårt att låta bli när vädret är perfekt och stor blank fisk finns tillgänglig.

Ni slipper inte heller idag undan den traditionella trofébilden på fisken. Tre och ett halvt kilo har jag bokat den för. Vad jag kunde bedöma hade den inte simmat länge ute i Ronnebyfjärdens relativa frihet innan min vita rbsara bragde den på fall. I detta sammanhang vill jag passa på att framföra min djupt kända tack för den regnbågsodlare som har sin verksamhet förlagd på andra sidan fjärden:

-Tack, du okände och må många andra följa i dina fotspår! Det är naturligtvis ogint och småaktigt av mig att inte exakt berätta var jag fick den. Därför gör det nu. Men samtidigt passar jag på att genomföra en övning i ren HTML-skrift som jag håller på med. Ja, det är ju en vidareutveckling av det traditionella webläsarspråket. En ny standard efter både XML och DHTML nämligen SFPML. Så pass på nu. Här kommer det: Om man står på parkeringen, vänder man näsan åt (nu börjar jag med SFPML):
<SFPML>
  - )! C;C;_U@OE0.) -( .&
.&
$ :5B=VJ2E9!E9!=9)0,/<,/-/-/-E3 N<2) 7.7.eE*>-OD4NC3>6%>6%;3"WM?H>0QB1RC2RC2P?!eT6kQ6cI.SD1SD1L=*:2#91"7,-" -" QOD3.

Hur gick det? 
SFPML är så nyutvecklat att alla webläsare ännu inte stöder det formatet. Så det kan tänkas att ni istället för noggranna platsangivelser bara ser en massa obegripliga tecken. I så fall är det bara att ladda ner en ännu nyare version av era webläsare. Skulle det ändå inte funka så vet jag verkligen ingen levandes råd. 
Tillbaka till fisket:
Att jag råkade få fisken just där jag beskrev är ändå ren slump. Ty inte en enda fisk till jag såg! Hela dagen vandrade jag längs med strandkanten, än djupt och än grunt, ivrigt spejande efter vak och krusningar runt omkring mig. Utan att upptäcka eller känna någon. 

Mycket riktigt började stränder och stigar fyllas av lördagslediga längre fram på dagen. I stora flockar drar de fram, åtföljda av hundar, barn, barnvagnar, kylbagar och jag vet inte vad. Man får intrycket av att så här såg Europa ut under folkvandringstiden.

Antagligen vibrerar hela Gökalv under tyngden och det är därför fisken flyr strandregionen! Fram emot eftermiddagen började det dessutom bli besvärande varmt. Det är främst frånvaro av blåsten som gör det. När jag kom tillbaka till Saaben svettades jag nästan. Klockan var närmare tre och eftersom jag börjat relativt tidigt idag hade jag gjort mina dryga sex timmar ute i vattnet. Det var inte utan att det kändes i rygg och leder. Fast mest känns det skönt. 

Eftersom naturupplevelsen lär vara så viktig för helhetsintryckets skull när det gäller fiske, vill jag gärna visa den kända Gö-portalen. Åtminstone är den känd av mig. Ännu tydligare syns det när löven är på plats. Då ser det ut som om vägen går genom en grön tunnel där framme. Det är precis efter Gökalvs parkering. Jag skall ta en ny bild på den senare i år. Ja, det var väl allt för den här gången. Imorgon jobbar jag så jag slipper åka hit då. Då blir det förresten ännu mer folk än idag så det är bara bra. Och så orkar jag förresten inte fiska två dagar i sträck hur kul det än är. Däremot är jag ledig på måndag och då får vi se...

Kanske hinner jag träna lite mer på SFPML. Vet ni inte vad det står för?
Ja, det är inte lätt att hålla reda på alla förkortningarna i datavärlden. Ständigt tillkommer det nya så ni är mer än väl ursäktade.
SFPML betyder helt enkelt: Secret FishingPlace Markup Language.

©Gagnekulla Network Productions