01-03-11

Vädret: Tät dimma, stiltje och lite regn då och då.

Körde hemifrån vid halvniotiden. Det enda som saknades för att vädret skulle vara helt perfekt var lite blåst. Annars var det riktigt novemberstuk på de yttre förhållandena. Då trivs jag. Kanske just för att det yttre landskapet passade så bra till det inre. Men nu är det fiske som gäller. Vilken art var jag egentligen ute efter idag? Främst gädda men så här i början av mars kan man egentligen aldrig helt utesluta havsöringen.

Jo, om jag hade satt på mina allra största gäddsaror förstås. Därför valde jag en mindre modell. En one-size-fits-all. Chansen är liten men inte obefintlig. 

Hade tänkt pröva i det inre av Almö. Inne i de grunda vikarna på västra sidan. Optimistiskt hade jag hoppats att gäddorna lämnat djupet för att inta sina grundpositioner inför leken.

Det gick inte alls, ty där låg isen kvar. Nähä, då kör jag väl in till Hajvar då, tänkte jag. Det är ett ställe ganska långt in på den östra sidan. Ett ödsligt ställe hemsökt av vilda kor och militärer. Men där låg isen kvar också så det var bara att vända bilen och köra längre söderut, ut mot udden. Där parkerade jag strax innan brofästet och kunde lättat konstatera att där fanns ingen is. Men dimman låg så tät att jag fick gå ur bilen ner till vattnet för att verkligen se. 

Det var så spegelblankt att jag inte tyckte det var lönt att börja där utan gick ut på vägen och bort mot brofästet.  Här kan man verkligen tala om Dimmornas Bro.  I väntan på lite vind gick jag över räcket och ner till höger. Den steniga udden nedanför kan ibland ge lite fisk.

Det fanns en eller två mindre fiskar  där. Med största sannolikhet kilosgäddor som gjorde vågen efter gäddsaran. När jag efter knappt en timme gick tillbaka hade jag ännu inte fått årets första gädda. Den lät vänta på sig ytterligare ett par sextiominutersintervall. Spegelblankt, lite jolmigt i vattnet, is och snö på sina ställen, tät dimma, sjöfågelskrän från sjösidan, flytande sjögräs och duggregn karaktäriserade förhållandena. Stiltje är förödande för fisket. Jag tror det gäller allt fiske. Vadar man sker inte det ljudlöst hur försiktig man än är. Fisken är extra vaksam också och sticker iväg från det grunda vattnet. Lyckas man komma inom kasthåll brukar de också vara extra misstänksamma. 
I det sammanhanget kan jag passa på att avliva myten om att det ständigt blåser i Karlskrona. Det är lögn men man hör det ofta upprepas även av infödda karlskronabor. Antagligen är det sådana som inte fiskar eller sover länge om mornarna eller i övrigt inte kollar hur flaggorna rör sig i vinden. 
Dessutom härleds ordet Blekinge från ett uttryck som betyder ungefär "de lugna vikarnas landskap". 

Att jag under dessa förhållanden ändå fick napp får man väl vara nöjd med.

Svallvåg efter flugan, virvel och mothugg. Den vanliga historien. En ganska trög och fet trekilosgädda fick äran att bli nummer ett år 2001. När det gäller gädda alltså.  Det var lika överraskande som det var kul. Skillnaden mellan att åtminstone få en fisk mot att ingenting händer en hel fiskedag är ju som alla sportfiskare vet enorm.

För att ni ska få en uppfattning om förhållandena lägger jag ut en stor bild från sträckan. På allmän begäran prövar jag också systemet med miniatyrbilder som man själv kan uppförstora genom att klicka på den. Håll till godo.

09-01-07: Vid omredigering fick jag inte den funktionen att fungera.

Hm... den uppförde sig inte riktigt som jag ville. Helst skulle den ha täckt hela skärmen. Undrar varför den inte gjorde det när jag dragit ut den så den gjorde det, innan jag förminskade den...? Ja, det är säkert inget ni bryr er om. 

Inte nog med årets första gädda utan efter en dryg halvtimmes ytterligare fiske var det dags för årets andra. Och betydligt större. Den stod på grunt vatten och plöjde fram i en ganska hög våg och jag lyckades göra mothugg i rätt ögonblick. Nu ska vi riktigt vältra oss i megapixelstora skrytbilder! 

	Här landar jag den. Tyvärr kommer inte en romstinn, vinterstel gädda till sin rätt kämpamässigt så mycket till kamp var det egentligen inte. Varsamt ledde jag in den till strandstenarna bara.
Men visst gör den sig bra på bild. Jag bokar den till 6,5 kg och då ljuger jag inte så värst mycket, tror jag.

Märkligt egentligen, men bägge gäddorna hade sugit ner gäddsaran nästan ända ner i magsäcken. Djupt ner i käften fick jag leta med tången för att få loss Kamasan-kroken. När jag skjutsade ut den stora, ställde den sig bakom en sten och begrundade läget en stund. Då fick jag den här bilden. Det är nederdelen av vadarstaven som syns i förgrunden.

Något mer napp fick jag inte. Men två napp och två fina gäddor var ändå inte så pjåkigt. I fiskehänseende kanske detta år blir bra. Aldrig har jag väl inlett ett så lovande som i år. Det är naturligtvis regnbågarna borta vid Gö som jag främst tänker på. Det gör att jag kan inleda den egentliga öringsäsongen ganska avslappnat. Ty på det viset är det att vi äter fisk. Till middag och liknande menar jag. Enbart prickiga och blanka fiskar tillika. Eftersom vi redan har några stycken fina bitar i frysen gör det därför inte så mycket om öringfisket skulle slå fel i år med. Familjen behöver inte svälta för det, menar jag. Sedan viskas det om Trollemölla igen senare på året. Från flera håll nämns det namn som jag för evigt trodde var glömt. 

Men tillbaka till dagens fiske:
Jag avslutade kastandet, vevade upp och gick tillbaka upp mot bilen. Under tiden jag packade ihop svängde en annan bil ner och sladdade runt. Det visade sig vara en bekant från Skåne. En viss Jan Melin, känd spösvingare från Lund och förgrundsfigur i Skånska Kustfiskeklubben.

Tyvärr kände jag inte igen honom först men det beror dels på mitt dåliga personminne (utseendemässigt) och dels på att jag inte sett honom på minst tio år. Däremot har vi haft en hel del mailkontakter under senare tid.  Nå, en hel del fiskeprat blev det. Han berättade att han varit borta vid Torhamns udde och prövat utan att få något. Han beklagade sig lite över det. Men under tiden han stod där fick han plötsligt fisk!

Nämligen inlagd makrill på smörgås. Och det är ju inte det sämsta. 
Hm... Jag glömde fråga om han ville vara med på bild på min hemsida. PUL och allt det där... I så fall får han maila.

Strax efter klockan 13 körde jag hem. Dimman låg fortfarande kvar, vilket är ovanligt.

©Gagnekulla Network Productions