01-04-02

Vädret: Disigt på morgonen. Så tjocknande dimma och ökande vind. Mot middagstid uppsprickande moln- och dimtäcke. Vinden svag till måttlig sydväst.

Fisket är en del av livet, hävdar en del. Andra kanske tycker snarare att livet är en del av fisket. Otvivelaktigt är i alla fall döden en del av livet. Med en enkel syllogism kan man i så fall påvisa att döden är en del i fisket. Att det övriga livet påverkar fisket. 
Varför säger jag det här?
Jo, för att förklara att jag inte har varit så aktiv på sistone. Att kanske inte humöret och lustigheterna varit på topp. Det är alltså ogrannlaga påverkan från livet på fisket. Men nu är det över. Livet alltså. Inte mitt, utan en väns. En arbetskamrat vars sjukdomstid jag följt på nära håll sedan en tid. Nu är den över och hon har fått frid. Begravningen hålls i nästa vecka. Så småningom återgår allt till det normala, åtminstone på ytan. 
Nej, nu får det vara slut på dysterheterna och vi återgår till fisket.

På arbetsbordet fick jag först plocka fram drag och spinnrullar ty nu var det dags för båtfiske. Havsöringen är målet. Då är en Ambassadeur-rulle ett måste. På med ny lina och kolla upp Toby-dragen. Byt krok och kolla samtidigt tafsen på fluglinan. 0,25 skall det vara. Naturligtvis har jag även med flugspöt och när vinden så tillåter använder jag det också.  Båten sjösatte jag så sent som igår, söndag. I tidningen förutspådde de vind 3-7 m/sek. Hur skall man göra då? 3 m är jättebra, medan 7 m är på gränsen vad jag tål ute på havet.

Man får väl anta att först är det 3 som sedan ökar till 7. Det visade sig sedan stämma ganska bra. Men jag hade även med mig vadarbyxorna och vadarstaven i Saaben för att gardera mig och kunna köra någon annanstans än Långö inne i stan. (Karlskrona, för nytillkomna läsare)

Bedrägligt lugnt ser det ut inne på Långö. Klockan är väl ungefär halv sju, sommartid och jag vet att det är lä här vid sydvästlig vind, men jag sticker ändå ut. Trots att jag sjösatt ovanligt sent i år för att vara mig, är jag ändå nästan ensam vid kajen. Gissa vem som drar upp sin båt sist på hösten?

Stäven siktar rätt ut mot Aspö under de två broar som förbinder staun med Saltö. Först Ekholmen och så Björkholmen till vänster, väldigt karlskronitiska platser bägge två.  Ingen dimma att tala om, som synes. Vinden perfekt lagom, även när jag efter ca 45 minuters färd är framme vid försänkningen vid Aspös västra udde. Det var extremt lågvatten idag också, så jag stängde av motorn och gled över. Försänkningen är den undervattensbarriär som går som ett yttre stängsel runt hela den så kallade Hamnbassängen.

När det gäller havsöringsfiske delar jag in mitt vatten i A, B eller C-områden. 
A= hot spot, stor chans att komma i kontakt med fisk.
B= inte fullt så bra, men ibland kan det löna sig att fiska av området. En gång var tredje år kan det gå en öring här.
C= det sämsta förstås. Här finns aldrig någon fisk. Möjligtvis en gång på 20 år

Jag fick en perfekt öppning på fiskedagen. Att dimman kom nu, brydde jag mig inte så mycket om. Det är ett elände att köra ut i dimma, men är man väl på plats gör det inte så mycket, eftersom den oftast brukar lätta fram på eftermiddagen.

Vinden var helt perfekt lagom och i rätt riktning. Lusten och fiskeivern hade tilltagit under färden ut hit till Aspö. 

Vid det första A-stället fick jag nästan direkt fiskkontakt. Antagligen en stor blank fisk snodde runt draget, virvlade och nöp till. Men mer blev det inte.

Därpå satte jag ihop flugspöt och började kasta med en liten vit sara. Och kom på att jag inte brukar ha flytlinan när jag fiskar från båt. Och den långsamsjunkande linan fanns hemma. Inte ens på en spole, erinrade jag mig. Förresten löste jag mina spol- och flugrulleproblem med att köpa mig en ny flugrulle med extraspole. Men jag hade ännu inte blivit färdig med att sätta på backing och spola på fluglinorna. 
Nå, efter ungefär en timmes tid hade jag fiskat och rott mig till nästa A-ställe. 

Där fick jag minsann napp per omgående. Visserligen en liten men dock en havsöring. Tyvärr hade jag då precis bytt tillbaka till spinnspöt för den här lilla fisken hade passat bättre att få på fluga. Men kul ändå. Mycket sprittel, sprattel i ytan var det.

Knappt större än den 12 gram tunga Toby-draget som jag använder.  Men visst är den fin! Jag var tvungen att ta upp den i båten för det var svårt att lossa trekroken och samtidigt hålla om den nere i vattnet. Men jag lyckades sedan utan att skada den, tror jag.

Naturligtvis släppte jag tillbaka den. Men sedan började eländet. Allt det positiva tog slut. Jag hade sett fram emot att ro och köra från A-ställe till A-ställe hela dagen, men därav blev intet. Strax efter jag fått den lilla öringen knäckte jag nämligen åran. Den gick inte helt av, men skulle göra det om jag tog i det minsta för hårt. Och jag är helt beroende av att ro när jag fiskar. Samtidigt ökade både vinden och dimman. Inget kul alls.
Jag är nämligen en mycket feg och försiktig person och tycker inte om att vara en lekboll för ödets och vädrets makter. Jag fick helt ändra planer och göra det bästa av situationen. I detta fallet blev det att driva med vinden och fiska mig runt Aspö från väster till öster. Då skulle jag inte behöva ro så mycket och jag skulle få mer och mer lä ju längre bort jag kom. Utsidan av Aspö håller dessutom minst två A-ställen till och resten är B-områden så det var egentligen inte helt kört för mer öringkontakt. 

Här en dimmig vy från slutet av den fiskbara sträckan på sydsidan av Aspö. Längst till höger skymtar Lotsbryggan och innanför den samhället Drottningskär. Inga mer öringkontakter eller annat av intresse hände. Från och till började dimma lösa upp sig och den blå himlen ovanför skymtade där solen värmde och lyste.

Så här såg det ut när jag fiskat färdigt och packat samman grejerna. Drottningskärs fästning framträder ur dimman och jag trodde jag skulle kunna köra in till stan med visuell kontakt. Det vill säga utan att plocka fram navigationsutrustningen. Klockan var nog omkring 13 och med solen lysande brukar dimman försvinna då. Men tyvärr drev ännu mer dimbankar in och gjorde fastlandet helt osynligt. Nå, det var ingenting annat att göra än att rigga upp de tekniska hjälpmedlen.

Inga problem med dimma! Det vara bara att plocka fram min DECCA Navigator SX-S3, Mulitilevel med 23 kanaler och automatisk logging, skrivare och 18 lysdioder. Jag programmerade in kursen och kopplade på autopiloten bara. Ungefär 45 minuter hade jag att göra med min sex hästars Johnson innan jag kunde hoppas på att se land eller ö. Ingen gång lyfte dimman utan tätnade istället. Hur det nu var måste jag ha lagt kursen någon grad fel för jag hamnade ganska mycket för långt österut.

 Färjehamnen på Verkö visade det sig vara fast jag inte kände igen mig. Alla konturer, byggnader och öar blir helt förvrängda och utan helhetssyn är det väldigt svårt att känna igen sig i dimman. 

En extratur runt Lyckeby och Hästö fick jag göra innan jag hittade rätt.

Äntligen framträdde Karlskrona så jag kände igen mig. Skönt är det för den vilsefarande sjömannen att hitta hem igen. Med det extrema lågvatten som rådde var jag lite rädd att köra på grund också.  Nu får jag kolla upp årbeståndet hemma, för jag har för mig att det ligger en reservåra på vinden. Detta var absolut inte den första åra jag knäckt utan det händer vart och vartannat år tycker jag.  Trots allt, en lovande inledning och hade inte tingen varit emot mig, kanske jag skulle ha haft en fin öring med mig hem.  Kanske det sker nästa gång?

Datum	Art	Plats	Vikt	Bete	Båt	Vadande	Från land	Flugspö	Fluglina	Väder	Tid	Död	Anmärkning
2001-04-02	Havsöring	Aspö	0,6	Toby 12 g	Ja	Nej	Nej	Nej		S SV, dimmigt	08:30	Nej

©Gagnekulla Network Productions