01-04-15

Vädret: Ett par minusgrader under natten. Klart och kallt på morgonen. Ingen synlig vind hemma. Ganska lugnt på förmiddagen. Ökande sydvästlig vind senare. Varmt i solen.

Det ser dåligt ut för havsöringen i år. Hm... Låt mig formulera om den meningen... Det ser bra ut för havsöringen vore att bättre uttrycka det som. Ty än har jag inte fått upp någon och nu hastar det. Halva april har redan gått. Lite kan det bero på att jag knappt fiskat efter den. Det i sin tur beroende på händelser utanför min omedelbara kontroll. Dåligt väder, jobb och en tråkig händelse som förtagit en del av min psykiska energi har väl gjort sitt till, kan jag alltid skylla på. Fast idag var det mitt eget fel. Feghet och felbedömning kallas det. 
Så här var det:

Hade Saaben fullpackad både med båtbensin och vadare, spinn- och flugspön, vadarstav och flytväst. Något slags fiske bara skulle det bli hade jag bestämt. Körde hemifrån inte förrän halvsju-tiden men det hade alltså varit ett par minusgrader så det var ingen idé att jäkta, tyckte jag.

Alltid rädd och orolig för vind tidigt på morgonen, spanar jag extra noga på Rödebys flaggor. Hemma verkar det lugnt men den första fingervisningen får man här. Halvvägs till havet ligger samhället, 7 km hemifrån och 12 till stan. Aj, aj, aj! Inte bra. Det är illavarslande att flaggorna redan här så tydligt vajar.  Igår hade det blåst som %#(/&W! och nordlig vind till råga på allt. Nu ser den visserligen västlig ut, men man kan aldrig veta.

Körde i alla fall ner till båten men tvekade. Fler flaggor fladdrade friskt. Kolla allitterationen!  Jag fegade helt enkelt ut. Vågade inte ta båten utan vände om och körde ut mot Sturköhållet i stället. Ändå visste jag att jag försatt mig i en förlora-förlora situation. Alltså hur jag än gjorde skulle jag ångra mig.  Det fick jag rätt i.

Ber om ursäkt för att jag tjatar om vinden men den är faktiskt den allra viktigaste faktorn när det gäller fiske. I synnerhet från båt. Vinden luras och växlar. Det är morgonbris och sjöbris, ingen ordning alls. Ibland kan det vara lugnt inne vid land och blåsa utomskärs och andra gånger tvärtom.
 Hela vägen ut till de stora öarna som innesluter Karlskrona stad, kunde jag se krusningar och vindkårar på havet. Men tänkte ändå att jag kör väl hela vägen ut. Det innebär Tjurkö, allra ytterst i skärgården till ett ställe som heter Maren. Där parkerade jag och åt min medhavda frukost. 

Här sitter jag och funderar på livets allvar ser det ut som. Men så farligt är det inte.  Här ute på Maren finns det öring. Jag har sett dem varje år, tror jag. I synnerhet ett gäng med mindre fisk brukar hålla till här. Fast de blir nog svåra att lura till hugg på fluga. Eller snarare att komma i kontakt med dem. Man blir ju ganska begränsad i räckvidd i jämförelse med båten.

Lurad! Kan vi sätta som rubrik till den här bilden. Nästan spegelblankt och perfekta båtfiskeförhållanden.  Jag visste ju att jag skulle ångra mig. Jag vadade försiktigt ut och började flugkasta.

Även här ställde jag upp en prognos. Skulle jag få kontakt med fisk var det med 98% säkerhet en havsöring. Men samtidigt var chansen att få hugg cirka 1 på 73. Prognosen slog in till fullo. Inte ett napp.
Fiskade bara någon timme eftersom området är litet och svårvadat. En liten tröst var det att det började blåsa upp. 
En annan negativ överraskning var att det plötsligt började drälla av folk överallt. Mitt fel naturligtvis, som inte tänkt på att idag var det både söndag, fint väder och påsk. En osviklig kombination att Folk skulle sätta på sig käcka fritidskläder, sätta sig i bilen och köra ut till natursköna platser och gå några meter. Däribland Maren på Tjurkö. Jag lyckades undvika de flesta men på tillbakavägen var jag tvungen att passera förbi två äldre damer. Men eftersom jag svarade "Nej" på deras fråga om jag var en Tjurkökille, blev det inget mer sagt. Här pratas det minsann inte med fastlänningar i onödan!
Behöll vadarna på och körde tillbaka norrut. Tänkte att jag åtminstone skulle få känna en gädda på spöt och parkerade vid Västra Skällön, ett halvbra ställe. Åtminstone är det lättfiskat. 
Där gjorde jag en ny prognos som också visade sig stämma. Fick jag fisk skulle det vara gädda med 99,5& sannolikhet och chansen till napp 50%

Och prognosen var ingen efterhandskonstruktion heller, jag lovar! En pigg liten tvåkilosgädda blev det. Dagens enda napp för övrigt.

Eftersom det står i "Så skriver du fiskeartiklar" att man bara måste ha med mycket bilder på fisk, tar jag med även den här. Egentligen borde jag ha prövat ett ställe till men jag avstod. För även här vid Skällön drällde det med friskusar ute på naturpromenad. Även spinnfiskare fanns det, så jag åkte hem.

Förresten, hur tror ni jag tog bilden på mig själv? 
Ja, inte att jag lånade ut kameran till någon annan, det är då säkert. Någon...? Inga gissningar...?
OK, då ska jag tala om det: Pentaxen är röststyrd, utrustad med rörliga stativ samt autofocus och gör vad jag säger till den. Så enkelt var det.
Det är bara en sak som den inte klarar av och det är att ta en bild på sig själv. 

©Gagnekulla Network Productions