01-04-20

Vädret: Svag ostlig till sydostlig LAGOM vind. Soligt och fint hela dagen.

    Vad skall jag kalla den här dagen?                  

Öringskådardagen?                                  Se men inte röra?

                               Hur jag var ute en hel dag i perfekt väder och inte fick en enda fisk?

Det finns mycket att välja på som synes. Egentligen borde jag kanske glömma den här fisketuren och inte skriva någonting alls. Men det gör jag inte för det är inte enbart för att roa er, dagbokstjuvläsare, som jag skriver detta. Om två eller fem år vill jag kanske veta hur öringfisket var just detta år kring den tjugonde april. När brukade den första gäddan dyka upp eller när kommer egentligen näbbgäddan? Se där frågor som jag ibland brukar ställa mig. Men också självklart hur själva öringfisket var just detta år. Och egentligen var det väldigt bra idag. Jag hade nämligen minst 12 öringkontakter. 11 av första graden och en av andra. Det vill säga elva som följde efter och en som högg.
Och utan att skoja det minsta eller vara ironisk, kan jag säga att jag med det är mycket nöjd med min dag. Ty bara att veta att havsöringen finns där gör mig glad. Men visst kan jag erkänna att hade jag fått någon med mig hem, skulle jag ha blivit ett snäpp ännu gladare.

När jag körde ut var det frost men vädret såg mycket lovande ut.  Här en typisk Karlskrona-vy. Det är tidigt på morgonen men militären och några figurer på Fiskhamnens yttersta pir är ändå i full gång. Vad är de vid den röda bilen för några?

Jo det är sådana som jag för mig själv kallar seekers. Alltså sikmetare. Jag ser dem varje år här under den tidiga våren. Klockan var väl halv sju när jag tog kortet. På tillbakavägen, klockan fjorton ungefär, satt de kvar. Jag överdriver nog inte om jag påstår att de hade riggat upp minst 20 spön. Nja, lite kanske...

Körde ut till Aspö. Mellan Aspö och Bollöarna. Det är en bra portal att börja vid. Då kan man fritt välja riktning både öster och väster ut om man inte har bestämt rutten i förväg. Först prövade jag där jag haft kontakt med fisk premiärdagen. Den dagen det var dimma och jag bröt åran. Lustigt nog fanns det fisk på exakt samma ställen som jag såg fisk då. På det ena stället följde en liten efter. Kan till och med vara den jag släppte tillbaka då. På det andra, fanns det minst tre stycken. En lite större och två små. De bara följde efter utan visa den där aggressiviteten som brukar resultera i hugg. Eller egentligen var det nog inte så konstigt ty bägge ställena var A-sådana...
Vid bägge tillfällena hade jag spinnspöt i handen. Men jag växlade mellan flugspöt också eftersom vinden för en gångs skull höll sig till en helt perfekt både riktning och styrka. Den kunde till och med ha fått öka något utan att det gjorde något.

Så här ser det ut bland själva Bollöarna. Hela området kan räknas som ett B-ställe. Men någonstans är det ett A-ställe. Så småningom kom jag dit och där fanns också ett litet stim havsöringar. Ingen högg utan de bara följde efter. En stor och flera små.

Vid det laget hade jag utarbetat en strategi vad gäller användandet av spinn respektive fluga. Först kastade jag med spinnspöt för att lokalisera fisken. Och i år är det ett 12 g Toby som gäller. När jag väl fått kontakt (och de vägrat hugga), drev jag färdigt avsnittet och rodde tillbaka i en vid sväng. Så drev jag ner igen och kastade med fluga för att ge dem en ny chans. Och här hände det faktiskt att jag fick dagens enda riktiga hugg just på min vita sara. 

Ser det fint ut eller inte? Den mörka randen borta till höger är Hasslö. Bollöarna kallas de obebodda, flikiga holmarna mellan Aspö och Hasslö. Mycket sten och grynnor är det men ändå klassar jag det som B-områden. Det vill säga du får kasta och fiska länge utan öringkontakt. Men ändå blev jag förvånad.

Ty jag såg inte till en enda öring mer. Trots att vädret till och med blev bättre i och med att vinden ökade. Ty fisken tvekar att hugga när det är för lugnt, det är den bittra sanningen. Jag körde in till själva Hasslö och fiskade mig runt hela sydsidan. Fullt med vikar, uddar och friliggande grund, många klassade som A-ställen. Men icke en fisk jag såg. Och jag kunde inte ens skylla på de %¤&&¤(//%&/ nätfiskarna för det var snarare mindre nät än det brukar vara.

Men finns inga fiskar att titta på återstår då fåglarna att skåda. Och även här ute vid Hasslö finns många sorter. Dock mest sjöfågel och trots att deras läten inte brukar vara så melodiska finner man ändå den mest musikaliska sorten bland dem. Det känner de flesta till vilken det är. Inte...? Det är en måsart ju!  Nehe, det måste jag tydligen förklara; en Moz-art... I det sammanhanget kan jag osökt komma med en annan lika högkulturell vits. För ofta frågade jag mig själv idag vilket fiskesätt jag skulle prioritera.

Och då brukar jag formulera ödesfrågan så här:
"Toby or not Toby, that is the question" Hm... tala om lågvattensmärken... 

Tar med en bild på mig själv idag också. Min strategi är att ni gradvis får vänja er vid mitt utseende. Här ser jag ut att trivas i solskenet.  Och det gör jag, men här kanske jag tvekar och tänker hur jag ska lägga upp fisket i morgon för det är tänkt att jag ska ut då också. Jag hade nämligen planerat åt Hasslö-hållet men mer nere vid Arpö och de öarna. Nu är det ju märkligt fisktomt här idag, så kanske jag får ompröva den tanken.

I min serie Broar i Karlskronaskärgården har vi idag kommit till Hasslö-bron. Almö om babord och Hasslö om styrbord.  Det är väldigt dåligt betalt att publicera sina fiskeartiklar här, kan jag tala om, för redaktören är väldigt snål, men kanske jag ska ansöka om anslag från Karlskrona Turistbyrå?

Tja, mer än så här blev det inte idag.

©Gagnekulla Network Productions