01-04-28

 

 

Vädret: Svag bris, regn och dimma på morgonen. Lättande framemot middagstiden. Bleke mest. Mot em uppsprickande molntäcke men fortsatt lugnt.

 

 

Trägen vinner

 

 

 

Skulle man kunna sätta som rubrik idag. Idag var de nämligen på hugget. Hade chans på flera också. Men detta med vädret... Hur kunde det bli så pass bra med uruselt väder? Alltså bleke. Det är bland det värsta man kan råka ut för. Men vi tar det från början:
Jag hade räknat med ungefär samma väder som igår, igen; alltså soligt och blåsigt. Därför hade jag gett mig av extra tidigt också.

 Fyren på piren är till och med tänd. Dimman ligger tungt över Aspö men sikten är ännu inte noll. 

Hade väl knappt kommit utanför Saltösund förrän det började regna. Det höll i sig i ett par, tre timmar och det är väl inget kul!

Mer vatten i téet och uppmjukade smörgåsar. Men jag tog mig ut till Aspö i alla fall och något sur satte jag igång med fisket. Det blåste i alla fall lite bris som gjorde det lätt att fiska. Började på ett A-ställe. Idag gjorde jag samma runda som den 16/4; den dagen som jag kallade öringskådardagen och såg en 11, 12 stycken. Så jag visste var jag skulle söka dem. I det sammanhanget kan jag avslöja ett faktum om havsöringen i havet under våren. Den är nämligen stationär i stor utsträckning. Ser du en öring på ett ställe i mars, kan du vara övertygad om att den är där även i april. Det har jag sett många bevis på under åren. Samma ställe och samma storlek kan nämligen inte vara slumpen. Man kan faktiskt bli riktigt bekanta med dem. Men de är inte hemma precis alla gånger man kommer på besök. Men den här var det.
Fick ett kraftigt hugg exakt där de fanns förra gången. En fin öring som gick upp och kastade sig fram och tillbaka. Och släppte...
Otur, tänkte jag men kul att de äntligen högg. Prövade nästa A-ställe, en bit bort. Där fick jag också en som högg. Och som släppte. 
Attans också, tänkte jag. Kan det vara fel på kroken? Nej, jag har redan bytt den en gång. Den var nog inte så stor heller.
Nu hade jag fiskat ett par timmar och både vinden och regnet upphörde. 

Kav lugnt blev det, och sämre förutsättningar finns knappt. Men här i närheten är ett A-klassat ställe och där fanns ett par öringar på plats. På mycket grunt vatten, hittade jag dem idag. De hade flyttat sig ett trettiotal meter från den 16. En gjorde vågen efter Tobydraget och högg!
Och släppte.

Nu var det jag som bytte krok. Att missa tre distinkta hugg i rad kan inte vara någon slump. Ändå hade jag bytt krok två gånger sedan jag köpte draget. Och då använt de där superdyra, supervassa trekrokarna med kemisk skärpa. Men visst, ibland har man fått bottennapp i sten så nu prövade jag en bronsfärgad i tunnare wire som kändes otroligt vass.
Åh, plötsligt kom jag att tänka på att jag ännu inte gjort någon presentation av årets drag. Lite besvärad känner jag mig över att använda spinn vid öringsfiske, men havet är så stort, öringarna så få och flugan så liten så det är därför. Sedan bara ett par år har ABU äntligen tagit sitt förnuft till fånga och åter börjat tillverka Toby i 12 g storlek, så jag sluppit vara så rädd att förlora de få exemplar som överlevt från 60-talet. Och i år har de kommit med en ny färg som jag genast fick förtroende för; Flash White. Vänta ett tag ska jag fixa en bild på dem!

Fast det lönar sig inte att gå till Fiskemagasinet här i Karlskrona och köpa några, för jag köpte upp hela lagret härom dagen, he, he, he!
De kan nämligen sluta tillverka det nästa år, vem vet.

I ett fiske där det oftast är mycket långt mellan nappen gäller det nämligen att ha förtroende för draget eller flugan, annars tror jag det är kört.

Micke i Fiskemagasinet hade tagit hem många nya sorters Kamasankrokar också som jag ska testa på både gädd- och regnbågsflugor senare. (Han får lite textreklam här så kanske han påminner mig om rabattstämpelkortet som jag själv glömde att visa fram nu senast :)
Rodde en bit, kastade några kast, rodde ytterligare en bit och kastade några nya kast, osv, osv. 
Tilläggas kan att jag nästan lika ofta använde flugspöet, men i dag avgick spinnspöt med segern.
Nu började jag misströsta. Tiden led och ingen vind. Här borta på västra delarna av Bollöarna hade jag inte sett fisk tidigare i år så det såg mörkt ut. Men plötsligt fick jag hugg igen. Och nu satt den kvar!
Jag trodde först den var betydligt större än den i själva verket var för den var väldigt kämpastark. När den kom intill båten och hade tröttnat såg jag att det var en sådan där besvärlig storlek. Ska man ta den eller släppa tillbaka den? 

 

Nu blev jag tvungen att ta den, tyckte jag, för den hade snott in sig och jag blev tvungen att ta den i håven. Den satt så illa också att jag inte kunde lossa den utan vidare heller. Öringen är betydligt mer känslig än t. ex gäddor också så det var svårt att inte skada den allvarligt.

Håvfotografen i arbete

Knappt lovlig men vad gör man?

Det är konstigt att man inte kan vara i fred någonstans nu för tiden. När jag höll på att dona med fisken, lossa kroken vilket var besvärligt, kolla linan och göra ny knut, hörde jag lika plötsligt som oväntat den förargliga frågan:
-Blir det någon fisk då?

Överraskad svarade jag nekande som jag alltid brukar när någon frågar, även om jag som nu, alldeles nyss fått en.
-Nä, det är ganska dåligt, och tittade upp.
Det var en äldre, sportig karlskronabo i kanot! Antagligen härstammande från Långö Kanotklubb. 

Då får man ändå betänka att vi befinner oss ganska långt ut på havet, räknat från staun. Men det var säkert alldeles utmärkt kanotpaddlarväder.
Ofta händer det oväntade saker när man är ute på sjön.

Lägg märke till holmen till vänster. Där skall strax ett väldigt plaskande drama utspela sig. Men inte förrän om ett par timmar. Ty först körde jag ännu längre ut mot Busören till, ett farligt grundområde i närheten, men i detta vädret går det ju bra. Där rodde jag omkring och provade på olika grund men utan att vare sig se eller känna någonting.
Hm... där kan man verkligen tala om att sitta i lugn och ro... ursäkta.
Rönneholmen som ön heter är ett typiskt B-område, det vill säga det kan löna sig att stanna till där och kasta lite. Men idag hade jag inga stora förhoppningar. Middagstid, solen började titta fram och helt kav lugnt. 

Men där fick jag årets hugg! Direkt kände jag att den var stor. Och den satt fast!
Plask, plums och ökad hjärtfrekvens! 

Men jag kände på mig att den här skulle följa med ända upp i båten om jag bara undvek att schabbla. Jag hade nämligen slängt i draggen för jag var väldigt nära stengrund. Risken finns alltid att den går in i ankarlinan och då är det totalt kört. Även vid håvningen kan det ske misstag. 

 Under kampen spottade öringen ut tobis och först trodde jag det var tobydraget som släppt för ofta blir det slaklina som den snor runt, men kunde andas ut till sist.

Jag undvek alla felgrepp och den här fyller upp håven något bättre än den förra.

Förr använde jag en 15g Abu Killer och då kunde det hända att killern satt kvar i håvgarnet och öringen glatt simmade därifrån och det var inget kul.

 

Nu var lyckan fullständig! En stor öring landad. 
Hur stor var den?
Nja... Knappt fyra kilo. Jag bokade den till 3,5 men lite större är den. 
Det kan också sägas att hade den fått gå ytterligare någon tid och käkat ännu mer tobis, skulle den kunnat väga minst 6 kg. Nu fick den aldrig den chansen.
En annan orsak till att jag alltid ankrar upp under kampen är för att inte driva ner och störa den aktuella öringens kompisar. Mycket riktigt såg jag en skymt av ytterligare en havsöring som snodde runt tobydraget lite senare. 
Jag avslutade dagens fiske runt ett rev vid namn Gylvan som också är ett B-ställe, men utan att få något mer. Istället började det bli riktigt skönt när solen tittade fram och en svag bris krusade havsytan. Men det började bli sent och jag rensade fisk och körde hemåt, in mot staun.

Det är Hasslö som syns i bakgrunden. 

Få se nu om jag kan uppreva bravaderna någon mer gång i år. Jag brukar säga att öringen går efter almanackan snarare än temperaturen och då räknar jag med högst en vecka in i maj att få på en prickig, blank fisk. Nu har det ju varit en kall vår så vi får väl se. Men när både vanliga gäddor och näbbdito börjar invadera ytterskärgården brukar i alla fall inte jag se någon mer havsöring.

Som tur är har jag flera lediga dagar framöver som kan ägnas åt fiske, om vädret så tillåter.

 Avslutar dagens krönika med en idolbild av dagens fångst. Hm... ni får ursäkta men en vattendroppe måste ha hamnat på linsen när denna bild togs.

 
Datum Art Plats Vikt Bete Båt Vadande Från land Flugspö Fluglina Väder Tid Död Anmärkning
2001-04-28 Havsöring Bollö 1,5 Toby 12 g S Ja Nej Nej Nej
Bleke, mulet 11:00 Ja Satt illa
2001-04-28 Havsöring Rönneskär 3,5 Toby 12 g S Ja Nej Nej Nej
Bleke, mulet 12:30 Ja Lång & mager

 

Tillbaka till Huvudmenyn

©Gagnekulla Network Productions