01-05-27

Vädret: Mulet på morgonen och ganska lugnt. Ganska snart ökande sydvästlig vind och uppklarnande. Frisk till hård sydväst från middagstid. 

Högst medioker dag.

Varför överhuvud göra affär av dagen då, kan man fråga sig. Tja, det var dock en fiskedag och här skall allt bokföras; både bra och dåliga. Fast denna söndag var enbart dålig ur fisksynpunkt. Härligt och skönt var det nämligen att vandra omkring i solen och vinden och lägga ut flugan. Och med hänsyn till vinden var nog dagen ändå den bästa möjliga även om kanske själva fångsten borde ha blivit bättre.
Lovade jag inte sist att bärga mängder med storgäddor från båten nästa gång jag skulle ut?
Jo, men vädret ställde till problem som vanligt. Hade varit ledig fredag, lördag och slutligen idag, söndag. Samtliga dagarna blåste det friskt redan från soluppgången så något fiske var det inte tal om. Men idag skulle det ske så jag hade garderat mig ordentligt. Hade med mig både båt- och vadningsfiskegrejor och körde ner till båten på Långö i staun. Ett par minuter stod jag på bryggan och tvekade... Skulle jag ut eller inte?
Hade det varit fråga om öringsfiske hade jag nog chansat för då tål man betydligt mer vind än med gäddflugfiske. Men med tanke på de andra dagarnas kuling tog jag det säkra för det osäkra, gick tillbaka till bilen och körde ut till Hasslö istället.

Här parkerade jag som vanligt och åt frukosten.  Är det en industribakgård inne i staun? Nej, baksidan av skärgårdens fulaste byggnad, Hasslövarvet. Jag kan inte fatta att de ska hålla på och placera alla varv här ute i skärgården! Kan de inte förlägga dem någonstans i en glesbygdskommun ute i något skogslän där de inte syns så mycket?

Sedan letade jag upp en hemlig stig som ledde direkt ner till vattnet. Mycket taggiga buskar; slånbär och nypon, finns det att akta sig och vadarbyxorna för. Vid ön längst ut till vänster har jag fått havsöring tidigare i år. Nu skall jag vada ut till den större ön och kasta efter gädda.

Hade flera napp där och fick snart en medioker på ett och ett halv kilo. Samt många napp på näbbgäddor förstås för den faran är inte över än. De sprätte, slog och, som jag brukar säga, hade sig. Ett tag var jag faktiskt frestad att byta fluga och fiska riktat efter dem men övervann den osunda impulsen. 
Ytterst på udden fanns det nämligen chans på grov gädda men tyvärr inte idag. Fiskade mig runt udden och ön mot insidan. Där finns fina sandbankar där man bekvämt kan vada och kasta ut mot djupare vatten. Egentligen är det här ett höstfiskevatten och nu börjar vegetationen spira upp så lite jolmigt hade det redan hunnit bli. Och mediokert med fisk.

Tyvärr får jag säga ty de få jag fick var verkligen starka och drog ut massvis med lina trots att de var små.  "Blåste det mycket!? Ha, det ser ju kav lugnt ut!" Jo, det är riktigt men i mina spalter ljugs det inte. Det är nämligen lä här. Ganska snart kunde jag också konstatera att jag gjorde ett riktigt val som lämnade båten vid Långö och tog bilen hit istället, för stundtals friskade det i så man fick hålla i hatten.

På tal om att ljuga och tala sanning; här ett utmärkt exempel på hur bilden ljuger men inte jag.  Lätt hade jag kunnat hitta på att den här vägde sex kilo och kommit undan med det. Men sanningen är att den bara vägde ett och ett halvt. Högst medioker, med andra ord. Inga jämförelseobjekt och närbild skapade den illusionen.

Kunde man inte njuta av många och tunga gäddnapp kunde man åtminstone göra det av fiskesituationen i stort. Soligt men inte för varmt, blåsigt men inte för hårt (i lä och vadande alltså). Det är en ganska kort fiskbar sträcka, den här som jag kallar Varvsviken och när den var avklarad, ville jag fiska mer. 

Då faller sig närbelägna Almö som ett naturligt val. Det är bara att sätta sig bakom saabratten och köra dit. Det ligger ju på andra sidan Hasslöbron. Hm... här nere till höger ser det ju fint ut. Undrar varför jag aldrig har prövat där? Måste göra det till hösten.

Men vad nu då! Hinder i hagen! Fullt med vilda tjurar där jag skulle gå in. Sådant gillar jag inte. Jag är inte bara ornitologiskt kunnig, lika skicklig är jag när det gäller lantbruk och boskap. Därför kunde jag lätt identifiera det här hotfulla exemplaret som en jättetjur av sorten Bavaria Blue! Likaså vet jag att de gula märkena som en del hade i öronen betyder att de är särskilt folkilskna. Det är den senaste EU-märkningen. Modig som jag är, smög jag förbi dem och ner i vattnet.

Men idag inträffade det som jag knappt tror har hänt förut, nämligen att jag inte fick ett enda napp på Almösträckan. Visst, vinden var lite väl västlig så det blev alltför mycket lä där, men nu i slutet av maj borde det finnas så mycket smågäddor här att någon skulle nappat. Men är dagen medioker så är den.

Det kunde ju också ha varit den här stora flocken med rovänder som skrämt iväg all fisken.  Inget annat att göra var än att packa ihop och åka hem. Samt att invänta bättre tider. Nya lediga dagar och lite mindre vind, tack. Får se om de infaller nästa helg. Åtminstone är jag ledig då; hur det blir med vädret vet ingen.

Hm... Högst mediokert skrivet, märker jag nu vid kontrolläsningen.

©Gagnekulla Network Productions