01-06-04

Vädret: Osäkert och labilt. Först svag vind så måttlig. Sedan lugnade det sig igen. Så höll det på. Växlande molnighet.

Sommarfiskets inledning

Men den satt långt inne. Precis som förra helgen blåste det lite för mycket. Igår, pingstsöndag, körde jag till och med in till staun för att se om jag inte kunde ge mig ut. Men det gick inte. Men idag, annandag pingst gick det bättre. Ungefär vid soluppgång körde jag ut från Långö.

Allt fiske inleds hemma vid skrivbordet. Fiskeväskan skall packas om från öringfiske till gäddflugfiske. Flugorna skall sorteras och bedömas. Tafsspetsar skall bytas ut.  Men det hade jag i och för sig redan gjort i veckan så allt var klart och inpackat i Saaben redan i fredags.

Men nog ser himlen lurig ut. Fast jag var beredd på det mesta. Huvudsaken var att det inte blåste för mycket. Skönt dessutom att köra ut i uppehållsväder och dessutom kunna äta sin frukost torrskodd. Här tänker jag köra ut mellan Ekholmen till vänster och Saltö till höger.

Satte sedan kurs ut mot Hasslö och tog av första avtagsvägen till vänster. Då hamnade jag inne bland Bollöarna. Där tänkte jag utforska de inre delarna. Bollöarna är ganska vidsträckta och består av flera större, flikiga, obebodda öar. Det är militärt övningsområde så ibland har det hänt att man blivit bortkörd av militären när de tänker skjuta. Och det är ju hyggligt av dem. I motsats till dem på Tjurkö. Där har jag nämligen blivit beskjuten så skotten vinit kring öronen på mig. Eller åtminstone rikoschetter. De har nämligen skjutbanor eller målfigurer som vetter ut mot vattnet och då tycker de det är fritt fram att bara brassa på. Fast det är längesedan nu det hände och bara vid ett tillfälle.

Jag började på ett ställe där det alltid brukar vara bra på försommaren. Jag har betraktat det som en hållplats på gränsen mellan inner- och ytterskärgården där gäddorna brukar stanna till. Där brukar jag få ganska många tre, fyrakilosgäddor där. Så också idag. 

Till min förtrytelse hade jag råkat få tag i en gäddsara med gammal krok. Alltså en ej-kamasankrok. Men jag satte på den och tänkte att så stor skillnad kan det väl inte vara i alla fall. Förr om åren gick det ju bra. Och ett par gäddor fick jag upp ganska omgående.  Men så började jag missa gäddor. Sådana som satt på i ett par sekunder. Sådana som högg och inte fastnade. Några hugg kom från näbbgäddor men de räknas inte. Men när en kraftig bit sprang iväg med 25 m fluglina och släppte efter lite plask, var det jag som bytte till Kamasan.  Då blev det slut med sådana som lossnade! Bilden till vänster är nog morgonens första tre-och-en-halva.  Riktigt roligt var det. De är otroligt starka nu. Så hur stor den där var som släppte kan jag inte säga. För lite senare fick jag en tvåkilos. Först var den stel och rörde sig knappt. Jag drog in den till båten och skulle greppa den för att lossa den. Då bara stack den iväg 20 m som en torped. Och ändå har jag bromsen hårt spänd.

Här ligger den första märkesgäddan och avvaktar. Jag bokade den till fem kilo men kanske den vägde något hekto till. Utlekt och fin är den. Redan har den ätit duktigt kan man se på magen som putar ut. Ändå kunde den inte motstå min gäddsara.

Det kan kanske bli lite enahanda att visa upp den ena gäddan efter den andra, i synnerhet som de är ganska jämnstora. Med betoning på stora...
Det var bara en nackdel. Jag märkte att jag mycket hellre ville ha haft alla dessa stora, kämpastarka gäddorna på flytlina och vadande i vattnet. Och nästan alla hade varit nåbara från land. Eller från mycket grunt vatten rättare sagt. Då fick jag idén att man kunde ta med sig vadarbyxorna i båten, parkera den vid en lämplig ö, gå ut iklädd vadarna och ha jättefint fiske med flytlinan! Bra, va.
För nu på sommaren blir det väldigt svårt att komma åt gäddorna från fastlandet. Där finns bara turister, sommarstugeägare, ålgräs, barn och pensionärer på bussutflykt. Samt i bästa fall en eller annan smågädda.
Skall tänka på saken och blir det något av det, lär ni väl se det här så småningom.

Jag rodde in bland Bollöarnas uddar och grund för att reka vadplats.  Åh, nu hittade jag nyss på ett nytt ord! Istället för badplats har jag berikat svenska språket med vadplats. Det vill säga ett ställe där det går bra att vadningsfiska. Som här till vänster till exempel. Där gick det en femkilos på grunt vatten och lurade. Men jag lurade den.

Ibland blir man förvånad.  Jag håller på att driva och fiska i godan ro när de här två käcka sportfiskarna kommer körande i riktning mot mig.  Här finns det gott om holmar och grynnor så ingen behövde trängas. Men lika fullt stannade de båten precis framför mig. I min drivriktning alltså.

De hade en säregen fiskestil. Det blåste ganska bra vid tillfället men ändå lade de båten akter om tvärs. Eller vad det nu heter. Alltså som slör. Årorna i vattnet och bägge två står och tjänstgör som segel. Sammantaget medförde det att de for iväg som en racerbåt och bägge kastade och vevade som vansinniga. Efter en stund drev jag förbi samma område som de blixtrat förbi. Och där fick jag faktiskt dagens största gädda. Inte så värst stor förstås, men ändå.

Bara en fem och en halvtkilos. De riktigt stora höll sig undan. Men ingen risk, de kommer upp en annan dag. 

Ibland brukar jag tjata på juniorer och nybörjare att de ska fiska ut kasten ordentligt. En del sliter nämligen upp fluga och fluglina när nästan halva kastet återstår. Inte bara nybörjare förresten... 
Men jag anser det vara en dåligt ovana. Är inte "dålig ovana" en dubbel negation förresten? Strunt i det i så fall. 
Jag menar att ju längre tid du har flugan i vattnet desto större chans har du att få napp. Självklart skall man inte ta in fluglinan så långt att man får in tafsknuten i toppöglan. Då försvåras ju nästa kast. Istället börjar jag föra spöspetsen bakåt när det återstår en fem, sex meter fluglina. På det viset kan jag se och studera flugan när den kommer simmande samtidigt som jag i samma moment förbereder nästa kast. 
Det är bra att se flugan när den kommer av två orsaker. Dels att den simmar som den ska och dels för att kolla om man har någon efterföljare. 
En nackdel finns dock... Det hände mig idag. På det sista kastet. Jag hade spöt bakom axeln och flugan vid båtkanten. Då uppenbarar sig helt plötsligt en stor gädda och bara slukar flugan. Med spöt kunde jag inte göra motryck. Nylontafsen hänger slak och gäddan bara står där stilla. Då tar jag tag i tafsen och gör manuellt motryck. Då blir det fart på gäddan. Men tyvärr snor sig tafsen om en spöring och fastnar. Här hade det i och för sig räckt med en tvåkilos för att knäcka tafsen och den här är större än dagens största. Kanske sju kilo. Det säger bara snapp, så är gädda, fluga och en bit av tafsen borta.

Det är risken med att fiska ut kasten ordentligt. Det är absolut inte första gången fisken tar i det här dödläget, fast det är nog första gången det går så illa.

Klockan var väl vid elvatiden när det hände. Det hade börjat blåsa lite väl besvärande och jag orkade inte sätta på en ny fluga. Därför körde jag hem.

©Gagnekulla Network Productions