01-07-05

Vädret: Sol Sol Sol! Svag nordlig till nordvästlig vind under morgontimmarna som så småningom upphörde. Lätt sjöbris vid middagstid.

Sommarfiske!

Sommarfiske med utropstecken kan väl vara en bra rubrik. Årets varmaste dag till råga på allt. Inte nog med det utan det har ju varit högtrycksväder nu i en vecka med badtemperaturer långt ut till havs också. Ingen vettig människa satsar väl på fiske en sådan här värmeslagsrekorddag heller!
Nej, just det och därför åkte jag ut...
Jag hade ju inte varit ute på tre veckor heller och det beroende på faktorer utanför min omedelbara kontroll. Jobbar ganska intensivt nu men hade ändå haft två chanser. Först i midsomras men då blåste det för mycket. Sedan i söndags men då hade jag ingen bil. En var sönder och den andra fick användas till nyttigare saker än att jag skulle få åka ut och fiska med den.

Det var den betydligt nyare Forden som gick sönder och Saaben som var hel...

Körde ut vid Fiskhamnen och då har man den kända (och fula) varvsbyggnaden till vänster.  Tidpunkten som vanligt ganska tidigt på morgonen. Solen har dock hunnit upp och lyser på pylonerna. Om det nu heter så.

Intog min frukost på väg mot Hasslöbron. Skulle förlägga dagens fiske transhasslö. Det vill säga på andra sidan Hasslö från stauns sida sett. Där finns en hel del holmar och skär som kan vara bra. De var utmärkta sist jag var där i alla fall. Men det är en nackdel att göra så långa uppehåll i fisket som tre veckor. Ty gäddorna flyttar på sig och med en sådan här värmechock finns ju risken att de helt dragit iväg till djupare och svalare vatten. Risken finns också att högerarmen förtvinat av brist på träning.
Men mina farhågor besannades inte. Behövde bara kasta i cirka en kvart förrän jag fick de första två i tät följd. En tre och en halva och så en fyrakilos.

Det är den sistnämnda som jag kan lossa redan nere i vattnet utan att behöva ta upp den i båten. Eller lyfta upp den i luften. Den lilla kamasankroken sitter ytligt och kan till och med lossas utan tång. Helt perfekt. Omedelbart efter den här gäddan, hade jag en efterföljare. Och inte vilken som helst heller utan en i tiokilosklassen kom glidande som fastklistrad vid flugans bakersta spets. I ytan. Som en miniubåt med svall efter... Sakta vände den och med en stor virvel vek den av åt sidan. Kul!

Som synes har jag en medhjälpare med mig i båten idag. Men vem som är kapten på skeppet framgår nog med all önskvärd tydlighet på den här bilden. Antagligen läxar jag upp fotografen och ger goda råd. Särskilt säger jag till om att jag vill ha hela gäddan med om jag skulle få några värda att fotografera.

Sist diskuterade vi den utrotningshotade gäddan och mycket var oklart. Nu undrar jag om någon hört om de senaste teorierna om de två populationerna. Jag hörde bara fragment av en TV-nyhet där det pratades om det. En ny studie var det som presenterades i korthet. En population gäddor var sötvattenslekande och en saltvattenslekande, så mycket uppfattade jag men resten gick förlorat. Och någonting om att spiggen åt upp gäddrommen. Är det någon out there som har bättre reda på sig så hör gärna av er.

Den här gäddan fick jag kämpa länge med innan den var mogen att återutsättas. Den var en av flera idag som sprang iväg med hela fluglinan och en liten bit av backingen. De är otroligt starka nu på sommaren. Ändå vägde den bara 4,5 kg.

Här håller jag upp samma gädda som på bilden ovan. Åtminstone tror jag det är samma gädda för det var hemskt vad de högg! Hm... det bådar inte gott att fotografen missade att få med gäddans stjärtfena redan på bilden... Ändå blev det allt hetare och ändå verkade vinden vara på väg att helt dö ut. Ett par tvåkilos skämde ut statistiken annars var de i fyrakilosklassen samtliga.  Men lite mindre i hugget än sist var de. För många följde efter eller högg utan att fastna. Kanske inte många men ett par.

Trots allt gäller gäddan fortfarande som utrotningshotad och existerar knappt här. Och eftersom värsta tänkbara förhållanden för bra gäddfiske var för handen, kan det väl knappast vara sant att jag ens fick napp.

Eftersom jag hatar att skryta och vägrar ljuga står jag inför ett djävulskt dilemma i det att jag skriver ner det här... Men sanningen är mig kärare än ett eventuellt dåligt rykte här på nätet för skryt och skrävel. Därför fortsätter jag med rapporten.

Nästa bild och gädda har en liten historia att berätta. Lägg märke till tidningen som ligger på akterbrädan. I den finns en fototävling som jag tänker vara med i med just den här bilden. Det skulle vara ett tokigt sommarkort med PC Hemma med någonstans. Dels kan man vinna en bra PC, och sådana kan man aldrig få för många av och dels kan man vinna en massa spel. Inte för att jag slösar bort min dyrbara tid på sådant skräp men man kan ju alltid ge bort dem som presenter.

Hetare och hetare blev det och jag trodde att nu får jag nog inga fler.

Men även jag kan ha fel som vi i det följande skola se.

Så hett hade det nu blivit att man inte kunde gå barfota i båten längre ty man brände sig på båtbottnen. Eller durken heter det nog.

"Se nu för fanken till att hela gäddan kommer med på bilden!" säger jag till fotografen. Men icke! Helt odugligt! Klant!  Här fick min medhjälpare en rejäl utskällning. Ännu en fyrakilos hade huggit och dragit ut hela fluglinan.  Nu började den nordliga vinden helt dö ut och det var nästan så att jag kände en ohälsosam och närmast pervers lust att avsluta fisket och bada istället. Klockan är inte mer än cirka tio heller.

Gäddorna började tveka också. Hade ett par försiktiga napp. Redan tidigare hade jag satt på en mindre fluga. Men så liten ändå var den inte. Då tog jag och strippade ner den så den blev dubbelt så kort. Tänkte att det kunde göra susen. Men då började smågäddorna hugga i stället. Fick en tvåkilos. Äsch, tänkte jag och rodde ut till några friliggande grund en bit ut. Jag fiskar av det här området bara och så avslutar jag och kör hem. 

Ja... Hm... Jag kan faktiskt inte hjälpa det. Sanningen måste fram...
Där, klockan halv tolv, på spegelblankt hav, på en liten fluga, nästan i regnbågsstorlek, årets varmaste dag fick jag ett rejält hugg. Kände genast att här hade vi något stort. Något bjässeaktigt. När det bara simmar iväg, tungt och oemotståndligt vet man det. Det spelar ingen roll hur hårt man ställer bromsen, linan bara löper ut. Man kunde lika gärna ha häktat i en bogserbåt. Ju längre det dröjer innan man får se gäddan, desto större är den också. Nu tog det lång tid. Åtta kilo lång tid nämligen. 

Attans fotograf som inte heller här klarade av att få med hela fisken! Fast lite ursäktligt är det väl den här gången för den var lång! Hm... det hade inte skadat om gäddan varit lite tjockare och jag lite smalare, märker jag nu. Åtta kilo prick vägde gäddan. Årets hittills största. Men bara lugn, snart börjar semestern, om drygt en vecka. Jag vet ju att större går här.

Gäddan var ganska utmattad efter kampen och tog lite tid på sig att komma på rätt köl efter det att jag satt tillbaka den. Själv kände jag att det var dags att avsluta fisket. Men skulle bara kasta några kast till. Om inte annat för att reda till flugan. De blir nämligen alldeles slemmiga och stela om de får torka med detsamma efter att ha befunnit sig i en gäddkäft. 

Tja, vad ska man säga som man inte sagt förut...?

Ytterligare ett hårt, bestämt hugg. Ett hugg som jag tycker ordet CLOMP passar bra att klä i språkbruk. Ytterligare bogserbåt, ytterligare hela fluglinan som rinner ut till havs...

Ytterligare lång, seg kamp att få upp gäddan till besiktning. 

En sådan värdelös kameramedhjäpare jag släpat med mig idag! Det minsta man kunde begära var väl ändå att få med hela den här lilla femkilosgäddan! Nej, det blir bakläxa och mer övning om försöket skall upprepas med sådana värdelösa passagerare ombord. Nå, efter den här gäddan vågade jag knappt doppa ner flugan i vattnet för att skölja av den. Ett par korta kast på riktigt djupt vatten där det borde vara riskfritt och så vevade jag upp linan och körde hemåt.

Ta inte namnen på fångstplatserna alltför allvarligt. De kan nämligen vara påhittade. Det enda för övrigt i detta dagboksblad, jag lovar! Borta till höger en bild på dagens fluga. Den som jag fick de sista tre gäddorna i tabellen på. Bunden på kamasan nr 4 och från början avsedd för fiske med flytlina och nu alltså ännu mer förkortad. Nu får vi se om det blir läge på tisdag att sticka ut. På fiske menar jag. Och om i så fall min medhjälpare får följa med. Någon tycker att jag kanske är väl hård i mina omdömen. Någon kanske till och med undrar om inte han (om det nu är en "han") också fick fisk. Till det kan jag dock svara på att ni tror väl inte att jag låter någon annan fiska från min båt! Och absolut inte min fotomedhjälpare.

Hur skulle det se ut, jag bara frågar!
Nåja, en chans till skall jag ge... 
Jag lovar åtminstone att fotoassistenten skall få komma med på en bild själv nästa gång jag far ut. Varför hade jag egentligen så bråttom hem när storgäddorna högg som galna i det fina och sköna sommarvädret?

Nja, livet består ju inte enbart av fiske och nöjen. Det tar sin modiga timme att köra tillbaka till Långö. Viktiga arbetsuppgifter hemma tillät inte vidare fiske. Trots att det är juli och mitt i sommaren hade jag en hel del viktiga arbeten att sköta om på PCn. Det är hushållsekonomin i Excel som kommit efter, likaså behöver medlemsregistret för min fiskeklubb i Access fräschas upp. Saker och ting som jag inte kunde skjuta på längre... Uppgifter som jag hade att kämpa med... Saker som andra må darra inför... Bara att få ihop ett sådant här dagboksblad är en riktigt kamp mot klockan. För jag har ju lovat att de skall vara ute senast dagen efter. Och det vill man ju inte bomma...

Som sagt, en hel del tråkiga men nödvändiga åtaganden väntade på mig hemma.

©Gagnekulla Network Productions