|
01-08-08
Vädret: Bedrägligt lugnt och
soligt på morgonen. Så ganska snabbt ökande ostlig vind och
molnighet.
Onsdag
Komplett misslyckad dag
Egentligen borde jag hålla tyst om denna
dagen. Det finns egentligen inte ett ord att rapportera. Egentligen kan
ni sluta läsa här!
Men eftersom
jag inte visat några livstecken på min hemsida på så länge, tänker
jag i alla fall tala om att jag lever. Dessutom bör man också
rapportera de dåliga dagarna, men så mycket att läsa om blir det ju
inte.
Att det sedan beror på dåligt
väder att jag inte varit ute är ju inte allom givet att veta. Kanske de har haft utmärkt
väder uppe i Södermanland, Norrbotten eller Dalsland, vad vet jag...?
Men där jag bor har det blåst alldeles för mycket för att jag skall
våga mig ut. Men idag så chansade jag alltså.
 |
Ser väl fint ut?
Rakt fram ligger Brändaholm, ett putte-nuttigt kolonihusområde om
det någonsin funnits ett!
Längre bort till höger ligger Saltö
camping.
Sedan, när jag körde ut genom Saltösund lurades jag lite av den
ostliga vinden. Eftersom jag körde västerut, i medvinden mot Hasslöbron,
märkte jag den inte heller. |
Men väl framme, efter drygt trekvarts
körning blev jag varse den desto mer. Det blev till att fiska i lä. Ro
tätt intill holmar och skär och försöka pressa ut linan i sidled.
Egentligen kunde jag ha vänt tillbaka med detsamma, men man är lite
envis. En chans fanns ju alltid att vädret skulle ändra sig. Det
gjorde det också. Solen gick mer och mer i moln och vinden ökade än
mer.
| Man kan ju ha tur också och råka
träffa på den där stora som kanske gick där, tänkte jag och
kastade flitigt.
Dessutom har jag ett svagt minne av att jag lovat
någonting men exakt vad det var minns jag inte riktigt. Kan det har
varit i mitt förra dagboksblad? Någonting
om att överträffa förra fisketurens resultat eller...?
Om jag nu gjort det måste jag ha menat en dag då
det gick att fiska.
Ett slags rekord slog jag nog ändå idag. |
 |
 |
Dagens minsta fisk, alla kategorier!
Ett litet yngel av okänd sort kom i vägen för
kamasankroken.
Länge var den dagens största fisk. |
Vad hindrar mig egentlige från att
påstå det, egentligen? Då skulle man ju få en kul effekt som kanske
kunde rättfärdiggöra det här dagboksbladet.
Men si det går inte! Ty sanningen är mig kärare än simpelt
effektsökeri! Jag fick nämligen en liten kilosgädda i en jolmig vik
av Hasslö vars enda fördel utgjordes av att där var lä.
Tillräckligt stor var den i alla fall att knyckla till tafsen.
| Jag frångick till och med en av mina
principer. Den att jag inte brukar fiska från ankrad båt. Men det
halp inte.
Usch, det verkar som om det här skulle bli
semesterns sista fisketur också. Idag, torsdag, blåser det ännu
värre. Minst kuling, kanske storm i byarna, skulle jag tro. Och nu
på måndag börjar jag jobba igen.
Nå, livet tar väl inte slut i och med semestern. Något jag ser
fram emot är den förste september. Som det ser ut nu skall jag
fiska i Trollemölla den dagen och då kanske jag kan visa upp lite
bilder på både regnbågar och de förhoppningsfullt fortfarande
vackra omgivningarna. Jag har inte fiskat där sedan 1995. Det blev
helt enkelt för dåligt. Inte prisvärt.
Nu lär det ha blivit bättre och vi i klubben har bokat tid
då.
|
 |
Dagens situation för också tankarna
till det stundande höstfisket här hemma. Det som jag bedriver iklädd
vadare. Det är lite höstluft redan, kändes det som imorse. Kyligt och
klart. Fast än går det inte eftersom jag slängt mina gamla vinylare
på soptippen och ännu inte köpt några nya.
När det väl sätter igång blir man så gott som helt väderoberoende.
Det brukar alltid finnas någon halvö eller vik där man kan vada ut
och kasta i åtminstone sned medvind.
Antagligen kommer jag att utgjuta mig i lovord över gäddornas styrka
och kampvilja. Men då ljuger jag...
Eller åtminstone överdriver starkt. För det tror jag att man kan slå
fast att en sommargädda kämpar mycket ihärdigare än en höstgädda.
I själva verket är det enorm skillnad. Därvidlag finns det flera
faktorer att ta hänsyn till.
En gädda full med rom är försiktigare och stelare.
Temperaturen i vattnet spelar roll.
Ovanstående förhållanden är väl kända, men så har jag en tredje
faktor. Nämligen den att jag tror att gäddan blir mycket mer skrämd
av båten än av en som vadar i vattnet.
För nog är det väl så att orsaken till att en gädda stretar emot
och försöker simma åt ett annat håll är ren skrämsel och
flyktinstinkt. Jag har svårt att tänka mig att den vet vad som väntar
eller att den har ont i munnen av kroken.
Det sistnämnda påstår jag inte för att jag vill slippa känna mig
som en djurplågare utan för att jag faktiskt tror det. Jag menar, hur
klokt av Naturen eller Evolutionen är det att utrusta gäddan med
känslig käft?
Den sätter ju gladeligen i sig både taggiga abborrar och vassa spiggar
utan att skrika "Aj!", eller hur?
Jag har tänkt på det flera gånger och nu i år när jag fiskade
gäddor i våras också har det inte gått så lång tid mellan vinter-
och sommar gäddor som det brukar annars.
Är det andra som har liknande eller motsatta erfarenheter eller tankar?
 |
Det blev en mycket besvärlig hemresa.
Har man medvind ut eller i detta fallet bort, har man ofta motvind
hem eller tillbaka.
Här har ett vikingaskepp eller medeltida kogg
sökt skydd strax öster om Hasslöbron. Jag fick sjöarna för om
tvärs, eller vad det heter. De slog i snett från höger framtill i
alla fall. Fick ta på mig sydvästen och alla regnkläder jag hade.
Till och med stanna för att ösa båten för det skvalpade duktigt
på golvet. Eller durken. Säkert tog det dubbelt så lång tid
också. Men hem till Långö kom jag ju för det var inte farligt på
det viset. |
För att återgå till filosoferandet:
Nu gör det ju inte så mycket det här med tama höst- och
vintergäddor. Det ligger ju så mycket annat i fisket.
Enligt mina undersökningar ligger ju i själva hugget ända upp till
88,73% av hela fiskeupplevelsen. Och det är
lika hårt och bestämt när man än är ute och fiskar. I samma studie
kunde jag dessutom slå fast att nappögonblicket upplevs hela 27%
häftigare när man vadar och använder flytlina. Det skulle bero på
att gäddan ofta visar sig i virvlar och plask då. Jo, så är det...
Eller kanske förhåller det sig bara på det viset att jag är lika
förnöjd och lättroad året om?
Precis som du förresten. Är lättroad, menar jag. Som hängt med och
läst ända hit!
|