01-09-01

 

Vädret: Regn och dimma på morgonen. Så uppklarnande till växlande molnighet. Varmt och svag vind.

 

Lördag

 

Den gräsliga Trollemölladagen

 

 

 

Idag skulle det alltså ske; den länge emotsedda fisketuren till Skåne, Degerberga och till sist Trollemölla.
Det är lika bra att erkänna det med en gång; jag fick ingen fisk. Förlust för hemmalaget med andra ord. Inte så kul. 
Det blir heller inte så skojigt att läsa detta reportage för några lustigheter lät sig svårligen kommas på. Nej, dyster och tragisk blir dagens text istället.

Start vid kvart i sex på morgonen hos Christer. Hämtar Ingemar i Tving och så kör vi genom Blekinge mot Skånegränsen. Genom regn och stundtals tät dimma.
Humöret är på topp men förväntningarna kanske inte så högt ställda. Själv har jag regelbundet fiskat där sedan slutet av 70-talet. Under många år ansågs det som Sveriges bästa fiskevatten i sitt slag.

Främst under 80-talet om jag minns rätt. Så dog den gamle och sonen tog över. Gradvis försämrades det. Fiskens kvalité gick ner i och med att den egna odlingen inte räckte till utan de fick köpa utifrån och stället som sådant började också visa tecken till förfall. Alltmer växte det igen utan att hållas efter. Flera gånger utlovades det att "nästa vecka kommer de beställda gräskarparna". Men inte kom det några sådana...
1996 gav vi upp i klubben. Den 9/9 det året har jag en sista anteckning om att Nedre Dammen är igenväxt. 
Men under sista åren hade det kommit positiva rapporter och vi beslöt att göra ett nytt försök. 

Men visst kände man lite av samma entusiasm när det började bli dags att vandra ut från vindskyddet. Här står de 14 gubbarna i startgroparna. Lennart främst till vänster är det som är den nye kontaktmannen. 

Jag gick förbi honom när han stannat precis utanför vindskyddet, repat ut lite lina och lagt ut en vit sara några meter ut. Jag såg en plog som bildades med riktning mot flugen som nyss startat sin färd in mot land.
-Du har en efter, sa jag. Och nu hugger den!

Det här börjar ju bra tänkte jag och gick upp mot Övre Dammen.

Men ganska snart kom man ner på jorden igen. Det såg rent ut sagt förskräckligt ut på de flesta ställena. 

Höga vallar låg vid stranden. Högar med uppmuddrat sjögräs. Ändå var hela överdelen omöjlig att fiska i. Även på många ställen i den övriga dammen växte täta ruggar med alger och sjögräs.

Fisk fanns det men oerhört svårflirtad. Det gick igen hela dagen. 

Fiskade någon timme där utan att känna något innan jag gick ner till den Nedre igen.

För den vane Trollemöllabesökaren ser det precis som vanligt ut på bilden men skenet bedrar. Det är bara från stenen och en bit vid sidan, som det går att fiska. Gräset växer både tätt och högt vid bäcken från Övre Dammens utflöde. 

Men fisk fanns det. Stor fisk av fin kvalité, efter vad jag kunde se.

Andra hade haft bättre tur än jag.

Vad ser vi här på bilden då?
Jo, att Anders T tar av sig mössan för Jannes åttakilosregnbåge.
Tyvärr framgår inte fiskens storlek så bra, men en väldigt fin fisk var det. Alltså med fin, naturlig kroppsform och hela fenor. 

För rättvisans skull måste det nämnas, att fisk fanns det och stor och fin var den.
Att den sedan inte var det minsta i hugget är en annan sak. 

 

Men regnbågarnas livsutrymme hade krympt betydligt. Likaså vårt fiskeutrymme.

Här, bortre kanten där Kalle alltid gick och "metade". Han var inte med idag och tur var väl det.

Där var helt omöjligt att doppa ner en fluga.

Här ser vi vattenfallet. Där, under hängbjörkens grenar skulle det stå en stor fisk, påstods det förr. Nu är det omöjligt att fiska där.

Själv höll jag mest till här i nedre dammen. Man såg fisk. Man såg vågskvalp efter de stora när de kom simmande och körde i ytan. Många gånger kunde man se hur de svängde av i sin bana och kom fram och kikade på flugan. Bara för att snabbt vända om eller låtsas inte bry sig. 

Ibland hände det dock att en eller annan högg.

Det hände mig också. Jag använde ju kamasan så den fastnade. Men jag hade en vindknut på tafsen och den högg på kort avstånd. Alltså gick tafsen. 
Det var den enda chansen jag fick under nästan 12 timmars intensivt fiske.

En stackare miste två stora regnbågar genom att de gick in och ut genom gräsdungarna och på det viset ordnade stumt motstånd. Hans tafsar brast också, vill jag minnas.

16 fiskar på 14 deltagare, det är inte godkänt.

Men här har i alla fall Björn lyckats. På ett litet haröra nedlagt framför ett litet gäng kryssade, stora regnbågar på en öppen fläck mellan täta gräsruggar lurade han en till att hugga. Omkring 5 kilo vägde den, har jag för mig.

Se även de stora högarna med skräp!

Likt savannens törstande vilddjur som samlar sig i stora flockar kring det krympande vattenhålet, trängs vi här i det begränsade utrymmet.

Stora högar med upptaget men ej bortforslat bottenvegetation trängs också längs stranden.

Nej, det blir inte godkänt och jag skulle knappt tro att klubben sätter upp några nya tider. 

Men visst, hade jag haft marginalerna lite, lite till på min sida, hade jag kanske resonerat annorlunda. Nu hade jag inte det. Det var nästan helt och hållet chansartat sarafiske som gällde. Annars brukade jag alltid stå nere vid nedre dammen på eftermiddagen, kvällen och lura någon storing på en BPS, myggpuppa eller March Brown. Nu såg jag knappt ett enda "matvak" på hela dagen.
Så idag kastade vi bort mycket tid här i Trollemölla, som någon så vitsigt uttryckte sig.
Dyr tid kan tilläggas. I ärlighetens namn skall också sägas att vi fick lite rabatt på priset. Just på grund av dammarnas gräsliga tillstånd.

Här är faktiskt alla flugorna som jag använde. Utom den vita sara som tyvärr förolyckades.
Smått och stort, färgglatt och neutralt, inget hjälpte.
Härnere i vindskyddet såg det i alla fall ut som vanligt. Förut brukade jag alltid ta två kvartslånga pauser men idag tog jag tre cirka 20 minuters. Är det för att man börjar bli gammal?
För de som inte vet det, kan jag upplysa om att fisket startar prick 08 och avslutas exakt kl 20:00. Själv åtminstone, fiskar jag varenda minut förutom de nämnda pauserna.

Nu lär det bli en paus på några år igen innan jag kommer hit.

Synd, för det hade kunnat förbli Sveriges bästa regnbågsvatten om det hade skötts lite bättre. Det var det många som tyckte.

Härinne må ni tro, diskuterades den rikliga gräsförekomsten och det dåliga fisket under dagen. 
En klen tröst för min snöpliga nolla i fångstprotokollet var det faktum att det inte bara var jag som blev utan. Fyra var vi som slapp rensa fisk och kladda ner oss! Fyra var vi som mycket hellre äter fläskkotlett!


Nej, nu hägrar höstens gäddfiske. Då får man åtminstone napp. Vidare kan jag också berätta att nu har jag beställt mina nya vadare. De är tillverkade
 i goretex och likt fiskarna, andas under vattnet. Hur nu det ska gå till. 

 

Tillbaka

©Gagnekulla Network Productions