01-10-06

Vädret: Disig och dimmig morgon och förmiddag. Lättade långsamt men klarnade inte upp. Först svag vind så lite ökande i sydostlig riktning. Stigande vatten.

Lördag

Första Gäddfestivalsdagen

Så hade då den länge emotsedda festivalshelgen kommit. Emotsedd med blandade känslor får sägas. Dels är det roligt att tävla lite och se vad man duger till. Dels tycker jag det är jobbigt om det kommer andra fiskare där jag är. Därtill är det här med "upp till bevis!". Här kan man sitta hemma i lugn och ro och fritt dikta ihop häftiga fiskeupplevelser varje vecka utan att någon egentligen vet om ens hälften är sant och nu plötsligt avkrävs man bevis!
Ty det finns alltid ett element av slump i allt fiske. 
Man kan ha en dålig dag. Ha otur, helt enkelt. 

Men allt som man kan förbereda sig på i förväg hade jag gjort. Det kan de här tre flugorna till höger illustrera.  Tveka länge vilken fiskeplats man ska välja, kan jag göra men inte att välja flugmönster! Jo men, man tillhör numer Sveriges intressantaste flugbindare minsann. Så stod det i alla fall i ett brev jag fått mig tillsänt från Martin Falklind från Fiskejournalen. Men det var ett så kallat form-letter, så jag tar det inte så allvarligt. Samtidigt fick jag de där små böckerna med nya flugmönster som jag pratade om i förra dagboksbladet. Kan det var det som påskyndade processen? Nej, för så många som läser mina rader är det inte.

Det fick jag bevis för om inte annat här. Vid anmälan och starten på Dragsö Camping. Minst ett trettiotal gäddfiskare hade samlats där och ingen kände mig och jag ingen.  Men det gör absolut ingenting, jag var mest orolig för att det skulle bli trångt ute på de bästa fiskeplatserna. För det tycker jag inte om, se. Vad gäller själva proceduren vid starten kan jag väl kosta på mig den kommentaren att det är nog smickrande för en i min ålder att behandlas så ungdomligt. Men det behöver väl inte sträcka sig ända ner till dagisnivå...? Nå, iväg kom jag i alla fall och körde ut mot en av Karlskronas större öar. Jag måste erkänna att jag ofta tittade i backspegeln efter förföljande bilar.

Men det var lugnt. Både på konkurrenter och på själva havet. Inga hade valt samma ställe som jag, visade det sig sedan. Många fiskade också från båt och gott om olika ställen att fiska på finns det ju också häromkring.

Lägg märke till den vita mätbrädan som står lutad mot bilen. Den #¤#%% brädan som jag hade sådant besvär med förra året. Men nu har jag löst brädans problem! Jag stoppade helt enkelt in den mellan ryggsäcken och ryggen och där höll den sig hyggligt. Fast man fick se upp så den inte gled ner för mycket, vilket inträffade när man slappnade av i axlarna eller under förflyttning.

Men till i morgon skall jag nog fästa ett extra bälte eller snöre om midjan för hålla fast nederdelen av plankan.

Det började bra. Knappt hade jag börjat fisket förrän jag fick en fyrakilos. Jag tänkte att idag med så perfekt gäddfiskeväder räcker ju inte den långt så jag returnerade den genast. Utan att besvära mig med att fotografera den varken med min egen kamera eller engångsditon som man fått med sig. Ja, förutom bilden här till vänster förstås. Planenligt hade jag ett par missade hugg, några virvlar och en trekilosgädda.  Gott om gäddor alltså. Jag tog det som helt naturligt och trodde det skulle bli så här hela dagen. För ett par veckor sedan drog jag nämligen upp massvis med fyrakilosgäddor på samma sträcka. Inte heller blev jag överraskad när nästa gädda högg. Trodde först det var ytterligare en i fyrakilosklassen men snart förstod jag bättre.

Det var nämligen en otrolig kämpargädda. Flera gånger gjorde den långa rusningar. Ja, inte så där blixtsnabba men starka och envisa. Länge dröjde det också innan jag kunde se den i närbild. När jag såg att den var i sexkilosklassen blev jag mycket feg och försiktig. Inte att kroken skulle släppa sitt grepp ty det är ju Kamasan, men att den skulle skava av tafsen eller gå ner sig i tången ty där var det gott om stora stenar som den gärna gick runt om. Därför ville jag inte fiffla för mycket med kameran. Men som syns till höger kom den upp. 92 cm, ganska bra.

Skulle tro att det räcker till en huggkrok eller en ask trollingbeten. I värsta fall en haspelrulle. För skojs och statistikens skull vägde jag den också. 6,5 kilo, exakt lika mycket som den gädda jag fick förra gången. Med ungefär samma kroppsform också. 
Hm... vad kan det betyda tro...?  Absolut ingenting, ren slump bara! 

Allt detta hade hänt under den första timmens fiske också. Och massvis med fina fiskeområden framför mig. Samt tid och bra väder. Med en skön känsla i kroppen fortsatte jag fisket. Jag trodde faktiskt att jag nu skulle börja landa gäddor på löpande band. Men inte ett anständigt hugg mer! Inte en landad gädda till på hela dagen!

Jag vandrade långa sträckor i den otillgängliga terrängen och fiskade i den fina viken här ovan. Jag vandrade tillbaka till bilen och blev lika våt av svett som av havsvatten hade jag drullat i. Jag körde en bit till ett annat ställe och fiskade ytterligare en timme. Men inga fler gäddor. Ett par tre, halvhjärtade virvlar kring flugan bara. 
Men det är i och för sig ett känt höstfenomen. Att gäddorna verkar koncentrera sig till vissa mindre områden och sålunda lämnar andra tomma. Fast jag har för mig att det brukar inträffa betydligt senare på året, nästan vintern.
Två iakttagelser kan jag också rapportera om. När jag kom fram ur snårskogen till viken på bilden, skrämde jag upp en flock rådjur. 
Utanför ett grund såg jag ett sikstim. De simmar makligt omkring och vakar hela tiden. Brukar visa hela ryggen när de vänder neråt. Helt lönlöst att kasta efter. Ens med små flugor. Några gånger har jag skuggat sådana gäng med båt och lagt kasten tvärs över hela stimmet utan att någon visat det ringaste intresse.

Vid tretiden på eftermiddagen avslutade jag allt vidare fiske och körde tillbaka till Dragsö. Där lämnade jag kamera, papper och bräda och körde hem. Men nu är den stora frågan; var skall jag fiska i morgon? Där har jag mycket svårt att bestämma mig för. Skall jag köra västerut eller österut? Vet inte det än, eller också vill jag inte tala om det.

©Gagnekulla Network Productions