|
01-10-12
Vädret: Mulet. Frisk till
hård sydvästlig vind. Ganska varmt i alla fall. Någon solglimt mot
slutet.
Fredag
Stora Naturdagen
Idag fick jag inte en fisk. Inte ett
napp. Egentligen borde jag ha låtsat som om jag aldrig åkt iväg och
förtigit denna dagen. Men eftersom ni ändå har öppnat upp min sida
för att läsa, är det väl lika bra att jag skriver något, eller hur?
Men hade det inte varit för den ovärderlige medhjälparen, denna
outösliga kunskapens källa, denna vishetens djupa brunn av goda
skrivråd, just det; "Så skriver du fiskeartiklar", hade jag
nog hoppat över den här fredagen.
Där finns det nämligen en passus som verkade helt stämma in på
dagens fattiga fiskeutflykt. Så här står det på en vältummad sida i
den kära skriften:
"Fick du ingen fisk? Inga spännande napp? Inte ens någon som
följde efter? Och ändå måste du ha en artikel klar innan nästa
onsdag som är deadline?
Lugn, det finns hopp!
Svaret ligger i Naturupplevelsen! Inget går upp mot lite natur när det
gäller att fylla sidorna eller spalterna. Beväpna med dig med Svensk
Pekoralsamling, minns morgnarna i fjällen och sätt i gång!
Förbluffa
läsarna med dina djupa kunskaper i djur och natur! Få dem att häpna
när du lätt och elegant förklarar samspelet och orsakerna till
naturens kretslopp. Red ut de ekologiska förhållandena!
Håller du på att skriva en bok om dina upplevelser i fjällen? Fyll sidorna med bäckar där vartendaste en är
kristallklar samt porlande och där minsta smutsiga vattensamling utgör
en "svart, mystisk tjärn" som också gärna "ruvar på
mörka hemligheter". Berätta om ovanliga djur och fåglar som du
har sett. Såg du inga idag...? Det gör ingenting, du kan ändå säga
att den du såg för 14 dagar sedan, i själva verket var idag. I
värsta fall får du väl hitta på. Använd en fågelbok. "
Då börjar vi om från början igen, för när jag granskade dagens
bilder hittade jag ett par stycken som kunde duga till ett
naturtillvänt stuk på dagens dagboksblad:
 |
Idag skulle jag alltså tillbringa
ännu en skön dag i naturens gröna pelarsal. För min del spelar
det ingen roll om man får någon fisk eller inte. Det är helt
oväsentligt. Egentligen kunde jag klara mig utan spö och lina, krok
och tafsar helt och hållet. För mig är vistelsen ute i Guds fria
och sköna natur tillräcklig!
Men av gammal vana tar jag i alla fall på mig fiskeutrustningen på
bilden intill.
Jag hade tänkt pröva några nya områden idag. Belägna långt
österut. Mellan Torhamn och Konungshamn ungefär. Hittade något som
hette Svanhalla och körde ner för en naturskön liten väg tills
jag kom ner till havet och en liten fiskehamn.
Mycket stenar och grunt såg det ut. Helt perfekt, tyckte jag. För
en skön naturupplevelse alltså...
|
Och har man sett på maken! Redan på
vandringen genom den pastorala idyll som gränsade ner mot sjön gjorde jag en häpnadsväckande
ornitologisk upptäckt!
Där på en sten i vattenbrynet står
den, storken!
Inte nog med det utan noggranna studier visade att det till och med
var en Maraboustork!
Hade jag inte varit en sådan natur- och fågelvän hade jag nog
försökt fånga den och slitit av den fjädrarna. Näst efter struts
är Marabou det bästa jag vet nämligen.
Hur den hamnat här är och förblir nog något av en ornitologisk
gåta. |
 |
En mindre dramatisk och inte fullt så sensationell
upptäckt kom jag att göra lite senare.
 |
Den här ståtliga svampen
nämligen.
Jag vet att dagens jäktade storstadsmänniskor oftast inte har en
aning om olika svampar och knappt vågar köpa champinjoner på burk
ens. I bästa fall vågar de plocka kantareller.
Samt kanske Stolt Fjällskivling...
Den ser ut som en sådan för ett ovant öga, men jag vet bättre.
Det är en Mycket Lömsk Flugsvamp!
Det är två saker som talar för det. Det första är att här fanns
det djur. Både boskap och annat klövvilt. Och även de tycker om
svamp. Men de hade lämnat den här kvar.
Varför...?
Jo, för att de här djuren mycket väl vet vilka som är ätliga och
vilka som är giftiga. Utan att ha gått någon mykologikurs! |
Genom Naturens inneboende, mystiska
instinkter har de en medfödd kunskap nämligen, som talar om vilket som
är bra för dem och vad som är skadligt. Till skillnad från oss
onaturliga och av civilisationsprocessen förstörda nutidsmänniskor.
Lyd därför ett råd, nybörjare, från en erfaren vildmarksmänniska. Ta
alltså inte svamp som står kvar där det kan finnas djur. Den är
giftig. Ta istället sådan svamp som djuren ätit upp. Den är
garanterat ofarlig.
Det andra beviset är ju att jag var helt nära havet och inte uppe på
något fjäll. Det hörs ju på namnet att Stolt Fjällskivling hör
hemma uppe i bergen!
Efter någon timmes fiske då jag inte fått annat än oförglömligt
sköna naturupplevelser, inträffade en händelse som gjorde att jag
nästan svimmade av hänförelse.
|
En säl!
Gråtfärdig av lycka över att jag blivit den
utvalde att beskåda denna sällsynta naturbegivenhet, visste jag att
dagen för alltid skulle stå i ett förklarat ljus för mig!
Att jag inte fått en fisk förbleknade totalt inför detta Naturens
eget under!
Självklart unnade jag sälen fisken. Inte det minsta längtade jag
efter min QIII shotgun för att ge den en svärm i baken och få den att
simma över till andra sidan Östersjön! |
 |
Det var som om den anade sig till min
djupa naturkärlek och generositet för under minst en kvart höll den
till nästan på kastavstånd från mig, dykandes och simmandes. Trots
att jag viftade vilt med både flugspö och vadarstav åt den.
Naturligtvis av hänsyn till det ädla djuret för det kunde ju tänkas
att elaka jägare höll till i närheten och jag ville bara skydda den
från dessa hänsynslösa naturmarodörer. Absolut inte för att den
skrämde iväg all fisk som eventuellt kunde finnas där.
Ja, så gick det till när jag skulle utforska nya fiskevatten.
Jag kommer naturligtvis inte att åka hit igen. Självklart inte för
att jag inte fick någon fisk ty sådant är helt oväsentligt för mig
utan för att jag inte vill störa det rika fågel- och djurlivet
därstädes.
|