01-11-07

Vädret: Frisk till hård sydvästlig vind. Mest mulet men mot eftermiddagen några solglimtar.

Onsdag

Filmtime!

Idag var det alltså dags för det inhyrda filmteamet att anlända. Det som jag ett par gånger har antytt skulle komma. 
För inte trodde ni väl jag skojade...?
Av tekniska och finansiella skäl gick det tyvärr inte att skjuta upp heller. Beställda biljetter, bokade rum och så vidare. Men av meteorologiska skäl borde de väntat några dagar. Fortfarande är det nämligen superhögt vatten och mycket grumligt till det. Åtminstone dit vi först begav oss.

Vi hade stämt möte vid Torhamns kyrka. Då vet nog många att det är Torhamns udde som åsyftas. Och här är vi på väg dit. Det är ett kontinentalt filmteam som jag valt eftersom de är specialiserade just på fiskefilmer. Torhamns udde är ju känt som ett excellent gäddställe och lä för vinden borde vi finna här, resonerade jag.

Ett stort sällskap är det och fotografen filmar hela tiden för att inte missa någonting.  Här spelades intervjun med mig in där jag berättade om mitt flugfiske och förevisade mina vita gäddsaror för den internationella publiken. Ja, för naturligtvis kommer videofilmen att gå på export. Lite vill man ju ha tillbaka på kostnaderna. Men visst var man orolig för att man inte skulle få någonting. Som gäddflugfiskare är det tre naturbetingelser som man inte kan kämpa emot.

Tre dåligheter som var för sig borde få fiskaren att göra något annat än fiska den dagen. Här förelåg två av dem. Nämligen superhögt vatten och tillika jättegrumligt. Vinden i sig var hanterbar. Det är vinden som är den tredje faktorn och når den storm- eller orkanstyrka är det omöjligt att flugfiska. I och för sig är det vinden som ger upphov till de förstnämnda förtretligheterna. 

Det var inget annat att göra än att traska ner till vattnet och försöka. Sammanlagt var vi en sju, åtta man och alla ville fiska. Att de flesta sedan använde haspelspön är inget jag kan rå för.  Med ryggen mot kameran, till höger i blid, ses den lokale guiden Per. Själv är jag ju inte så van att fiska här. Våra värsta farhågor uppfylldes med råge. På bägge sidorna om en stor vik var vattnet tjockare än ärtsoppa. Det var bara att ge upp efter knappt en timmes effektivt fiskande. Ja, inte ens så länge höll vi på. Kameramannen fick ingen lön för sitt kånkande.

Vi satte oss i bilarna och körde mot Tjurkö där det finns ett ställe som ligger skyddat och där vattnet åtminstone borde vara klart. Att det skulle vara lika högt där kunde vi inte göra något åt.

Men först skulle det serveras lunch... Själv brukar jag inte slösa bort tiden på att äta när jag är ute. Äta kan man ju göra hemma, fiska kan man inte där. Men här stod filmteamet för det totala konceptet på deras tjänster så det var inget jag kunde göra åt saken. Men gott var det. Flaskan mitt på bordet innehåller ett slags hallonsaft, sades det.

Vattnet var så högt att det gick ända upp i skogen.  Fotografen har även här ett sjå med sin kamerautrustning med att släpa ut den på stenar och klippor. Men det dröjde länge innan han fick någon fisk att filma. Åtta man fiskade flitigt ute på udden som syns i bild utan att få ett napp. Jag gick längre bort in mot en vik där det åtminstone kändes som om det skulle kunna finnas fisk. Och mycket riktigt fick jag där dagens första fisk. En liten gädda bara men den orsakade stor uppståndelse. Filmaren befanns sig väldigt långt bort just då så han fick väl

bruk för sin längsta zoomlins kan jag tänka mig. Aldrig har väl en liten gäddpinne känts så skönt att få. Allting är ju relativt och i de blindas kungarike är den enögde kung. Jag menar att här har så många duktiga fiskare legat i och ingen har fått någonting alls och så får jag åtminstone en. Precis som vid Gäddfiskefestivalen skall man visa vad man kan. Everybody's got something to prove...

Jag gick tillbaka till utgångsstället där de andra tröttnat på att fiska. Tänkte väl att då kunde jag väl försöka med min vita gäddsara där inte gäddwobblerna gjort någon nytta...
Gick ut där de hade varit och kastade. Efter några minuters kastande hände det någonting. Såg en stor virvel bildas där flugan varit för en liten stund sedan. Den gäddan såg jag inte till mera. Men jag fiskade vidare med förnyat mod.
Och hast du mir gesehen!

Vad är det fotografen filmar och alla så uppmärksamt stirrar på? Jo, på dagens andra gädda och största tillika. När jag drillar den och så småningom sätter tillbaka den. Den gick fast sig i tången och ett tag var jag orolig för att den skulle gå, men ibland har man tur. En knappt treochenhalva, men som sagt, allting är relativt.  Triumfen höll på att bli fullständig för redan på nästa kast smällde det på en till men tafsen brast. Måste ha blivit försvagad när jag drog loss den förra från tångruskan.

Så var det slutnappat för min del. Per hade en på som släppte och en i teamet fick en ganska liten på fluga. Gissa på vems fluga?
Just det, på min snart ännu mer internationellt kända vita gäddsara!

Ur rent fiskeperspektiv var ju inte den här dagen så mycket att orda om. Men det är ju inte varje dag som man blir filmad och det ska förhoppningsvis bli roligt att se hur man själv ser ut när man snubblar omkring på stenar och klipphällar viftande med sitt flugspö.

Usch då, inte en enda gäddbild idag!  Visserligen tog jag ett par på den största gäddan men ingen blev bra. Nå, jag får väl komma igen när vattnet har sjunkit undan till mer normal nivå.  Å andra sidan har den duktige kameramannen min gädda på rörliga bilder som kommer att visas för en betydligt större publik, än ni mina ärade internetbesökare utgör. Jag menar, vad är några dussin mot miljoner TV-tittare i flera länder? Det har ju också varit lite kul att bevisa för er att allt jag säger och påstår inte är bluff och båg... Ty allt är inte påhittat. Men å andra sidan är inte allt sant heller. Så nu får ni själva försöka fundera ut vilket som är vilket.  Men erkänn att ni blir lite konfunderade över det här dagboksbladet.

©Gagnekulla Network Productions