01-11-23

Vädret: Frisk nordvästlig vind och någon minusgrad. Först snöglopp och mulet. Senare solsken men fortfarande kallt. 

Fredag

Den sista semesterdagen.

eller

Hur jag övervann elementens raseri.

eller

Hur man lyckas genom att vara tokdum.

 

Varning! Denna sida kan innehålla skryt och skrävel. Känsliga personer varnas!

Samt att den kan ta extra lång tid att ladda ner, eftersom jag öser på med bildmaterial.
Här var det fler förtexter än i en Hollywoodfilm. Undrar om den blir lika bra... Det beror nog på om man är cineast eller inte, skulle jag tro.
Sista semesterdagen alltså. Fyra veckors fortlöpande väderkatastrof ur fiskesynpunkt är en passande karaktäristik. Varför skulle då inte den sista dagen vara en av de absolut sämsta?
Av någon oförklarlig anledning körde jag inte ut igår när det faktiskt var betydligt lägre vatten än idag.
Det hade nog att göra med att jag trodde att det skulle vara högre för vinden hade vridit till nord. Men idag hade jag bestämt mig i förväg att jag kör ut hur dåligt vädret än är.

Och sämre än så här är svårt att tänka sig. När det dessutom blåser nordvästlig kuling.
Under en så pass lång ledighet såsom den här brukar man föresätta sig saker. Saker som man av en eller annan orsak inte utför. 
Nu menar jag inte tråkiga sysslor på hus eller i trädgård utan fisket förstås. En sak som jag nämnt var att jag ville pröva att fiska med en klass 5-utrustning. Lättutrustning. Low-water style. Med särskilt tunna gäddsaror med mindre krok.
Idag rådde helt motsatta förhållanden men jag tänkte att what the hell, har man sagt det så...
Rent fiskemässigt borde det gå bra när det är lågvatten ty "gäddan biter även på vit liten fluga" som poeten så vackert sjunger. Med betoning på "liten" alltså. (Eh... citatet syftar på den kända gäddsången som "solen lyser även på röd liten stuga" har stulit sin melodi ifrån)
Nå, vart skulle jag köra idag då?
Jo, på den gamla trotjänarsträckan på Almö. I sådant här väder är det värdelöst överallt, men kanske lite, lite mindre värdelöst där.

En annan sak som jag inte "hunnit med" var att byta till vinterdäck på Fiestan kom jag att tänka på under körningen dit. Halt var det nämligen, men är man bara försiktig och inte håller över 30 brukar det gå bra.

Mot nya idiotiska mål...

Trots att jag glömt kvar påsen med #5-flugorna i den andra bilen, envisades jag. Jag fick ta den minsta flugan jag kunde hitta för idag skulle jag endast fiska med det lätta regnbågsspöet!
Varför?
För att jag kan!
Är det minusgrader och hård vind duger det inte att gå ner i vattnet med en gång. Inte för mig åtminstone utan jag gör som jag brukar här på Almö. Parkerar vid slutmålet och vandrar dit fisket skall inledas. Här har jag parkerat nära bron till Hasslö, vid Almös sydspets och skall promenera ett par kilometer norrut. Då blir man varm och god. En värme som faktiskt sprider sig ändå ut till fingertopparna och håller sig timmar framåt.
På bilder ser det ut som om jag avlägger ett heligt löfte av något slag, men bilder ljuger allt som oftast. Förmodligen sätter jag bara upp dagens mål med fisket. 

Det är att få napp. 
-Ha, det är väl ingenting! kanske en och annan utbrister. 
-Inte i vanliga fall, nej, svarar jag till det. Även om det räknat på en fyraveckorsperiod är i högsta grad normalt väder idag så vägrar jag ändå att kalla det för det. Idag blir det svårt!
Det är inte bara för att göra mig märkvärdig som jag hela tiden tjatar om det för jag kan namnge en hel del skåningar som kan intyga det under den här tidsperioden. Både från Bromölla, Lund och Danmark.

Jag började här på det ställe på Almö som heter Hajvar. En grund vik, känd för sina smågäddor. Här trodde jag att jag skulle ha en god chans att lyckas med dagens stora uppgift att få napp. Något hugg fick jag inte, men kunde konstatera att snömolnen började lösas upp och solen att skina.
Alltid något. 
Där vattnet brukar nå mig till fotknölarna förut räckte det nu upp till midjan.
Det tog några minuter också att vänja sig vid det lätta spöet men snart fick jag iväg godkända kast. 
Det elementäraste man gör vid sådan här väderlek är ju att placera sig så att man kastar i medvind.

Ändå blev det svårkastat men det berodde inte i första hand på det lätta spöet utan på att jag senare fick skogskanten så nära mig. Efter det att jag fiskat färdigt Hajvarviken och rundat militärernas bygge. Jag vadade mig sakta söderut och följaktligen hade skogen på min högra sida eftersom jag höll mig på Almös läsida, den östra. Jag fick ägna mig åt prick- och trickkast, men vinden hjälpte till, som sagt.
Här nedan har jag roat mig med att lägga ut två bilder tagna från ungefär samma plats. Den första för ett par år sedan vid normalt eller kanske lite lågvatten. Den högra tog jag idag. Nog är det skillnad.

Matematik har aldrig varit min starka sida men kan någon förklara för mig varför skillnaden mellan 0 och 1 är så mycket större än mellan 2 och 3?
Det gäller mellan ingen fisk och första fisken. Det gäller mellan ingen bil och första bilen. Förmodligen i ett otal andra liknande fall i detta jordelivet också.
Efter ett par timmars fiske blev jag mer och mer övertygad om att naturen så att säga skulle ta ut sin rätt. Att jag även idag skulle gå bom. Att mitt löjliga och tillkrånglade sätt att fiska skulle få sitt rättmätiga straff. 
Just som jag tänkte i de banorna kände jag hur det drog till på det karaktäristiska sättet som en gädda av lite större klass kan göra!

När nöden är som störst är gäddan som närmast!

Bland kringflytande löv och små pinnar simmade den upp från djupt vatten och attackerade flugan!
Lyckan var fullständig. 

Begreppet lövgädda tror jag egentligen hör hemma på våren. Istället för grumligt vatten som på Torhamns udde, hade jag alla dessa löv och nedblåsta pinnar att irritera mig på.
Men strunt i det, för nu hade jag uppfyllt dagens mål med denna ytterst vackra och fina treochenhalva. 

Och inte nog med det för en stund senare var det dags för nummer två. Jättekul men här kommer den matematiska paradoxen in igen. Skillnaden mellan 1 och 2 är inte lika stor som mellan 0 och 1. 

En knapp trekilosgädda den här gången. Men sedan började man bli sniken och hoppades på någon stor. Det kan ju gå upp storingar och ställa sig här på senhösten, det vet jag. Sällsynt, men det har förekommit. Och minsann om jag inte hade bud på ytterligare en gädda. 
Precis när flugan fått fart eftersom jag påbörjat nästa kast, kände jag hur den fastnade i något. Trodde det var tång eller löv men en stor virvel avslöjade att en gädda besviket vänt om när maten så snöpligt rycktes ifrån den. I sådana lägen kan de hugga igen men inte den här. Jag har stor vana att bedöma virvlar och skatta vikter efter storleken på dessa vattenfenomen och minst lika stor som de andra två var den. Kanske större.

Sammanfattningsvis blev den sista semesterdagen en fullkomlig succé. Jag kände mig verkligen nöjd med de två medelmåttiga gäddorna ty allt är relativt.

Tar även med en sista bild på Almökusten med dess himlaspel. Den påminner mig om att jag den närmaste tiden fullständigt kan #¤%%#¤ i vädret och vad det har för sig!
Jag börjar ju jobba nu i helgen som kommer och det är väl det enda positiva med det.

Eller redan har anlänt förresten för det här skriver jag på lördagen. 
Men, förfäras ej du lilla hop, (avseende de enstaka personer som hittat hit) livet tar inte slut för det. Lediga dagar och helger förekommer även då så förhoppningsvis blir det fler dagboksblad framöver. Om nu inte den riktiga vintern är på väg för då blir det totalstopp. 

 
Datum Art Plats Vikt Bete Båt Vadande Från land Flugspö Fluglina Väder Tid Död Anmärkning
2001-11-23 Gädda Almö 3,5 Vit Gäddsara Nej Ja Nej Ja Flytlina Sol, kallt f NV 11:30 Nej AFTM 5
2001-11-23 Gädda Almö 3 Vit Gäddsara Nej Ja Nej Ja Flytlina Sol, kallt f NV 12:00 Nej AFTM 5

 

Tillbaka

©Gagnekulla Network Productions