01-11-26

Vädret: Mulet men äntligen väderomslag till sydligare vind. Ganska frisk sydvästlig vind alltså. 

Måndag

Säsongens första regnbåge!

Helst skall två förhållanden råda när man fiskar på Gö. Lågvatten och lä. För det mesta brukar det vara så också men inte i år. Knappt en dag på fyra veckor har det varit så. Fyra veckor som jag speciellt tagit semester för att fiska. OK, jag har väl tjatat tillräckligt om det vid det här laget men är det inte typiskt att så fort semestern var slut, verkar vädret stabilisera sig.
Men idag hade jag ledig dag efter att ha jobbat helgen så där lurade jag vädergudarna lite. I och för sig kom det inte att råda de bägge förhållandena som jag nämnde inledningsvis för vattnet hade inte hunnit sjunka undan helt, men det var bättre än de bägge föregående gångerna i alla fall. 

Men det räcker långt om det är lä. Ty det är då man kan upptäcka regnbågen. Vid sydliga, sydvästliga vindar här, brukar det bli ett stråk, en skarp skiljelinje mellan vågskvalp och stiltje. Den gränsen kan vara ett riktigt hot spot för regnbåge. Det känner man även igen från put and takevattnen.

Regnbågen följer inga enkla regler vad som är rätt eller vad som är fel när det gäller att söka och fiska efter den. Den är helt oförutsägbar, åtminstone för mig. Men förmodligen är det bäst att leta efter den vid uddar och stengrund; jag menar, något slags födosök är den väl ändå ute på?

Skillnaderna mellan gäddans och regnbågens beteende i samma vatten är ju betydande.

Gäddan står huvudsakligen stilla medan regnbågen verkar befinna sig i ständig rörelse. Gäddan befinner sig alltid vid botten utom när den gör utfall mot ett byte, medan regnbågen gärna bryter vattenspegeln och rör sig i ytskiktet. 
Gemensamt däremot är att både gäddorna och regnbågarna är mycket intresserade av mina vita saror...
Fast regnbågssaran är ju betydligt mindre än gädditon och består enbart av maraboufjädrar (förutom lite glitter).
Tekniken är enkel. Kasta och spana. Låt blicken likt en radarskärm scanna av vattenytan runt omkring dig. Lyssna efter mystiska plask eller vattenrörelser. Håll på så i flera timmar i sträck. Ibland dagar...
Har du tur kan du råka se en svart punkt plötsligt bryta vattenytan. Så smått och på så långt avstånd att du undrar om det var ett yttre fenomen eller bara en liten inbillad bubbla i ögats glaskropp som du felaktigt förlade ute i havet. Har du riktigt tur befinner sig den misstänkta undervattensverksamheten inom kasthåll också.
Gör den det är det däremot inte slumpen som avgör om regnbågen vänder, sätter kurs mot din fluga och eventuellt hugger utan om du har en vit regnbågssara på tafsen. Det allra viktigaste är också att den är bunden på kamasankrok. 
Oj, nu är jag igång och överdriver igen, märker jag!
Men det sista är nog sant i alla fall. Åtminstone för dagens regnbåge.

Så här var det: Efter flera timmars fiske och scannande råkade jag se den där lilla svarta punkten som bröt vattenytan. Inga plask eller vakringar, inte en krusning lämnade den efter sig, men jag visste att här har vi en regnbåge.  På kastet i dess riktning som följde så fort jag hann, kunde jag se hur vattenytan liksom skrynklade sig någonstans i environgerna där flugan borde gå fram. Men den högg inte. Och på ett par, ivriga kast hände inget. Så på det fjärde eller femte kastet var den efter och virvlade kring flugan men jag kände inget.

I de här kritiska lägena är jag noga med att avsluta kastet på ganska stort avstånd från mig så inte en efterföljande fisk skall råka få syn på mig så att jag kan få fler chanser på den. Så hände inget på ett par kast återigen och jag trodde den hade stuckit.
Men då hände det som är känt från gäddfisket.

Jag hade avslutat ett kast och fällt spöet bakåt för att ladda för ett nytt kast. I det läget brukar jag vänta ett par sekunder så att fluglinan hinner fram och lägger sig bakom mig, under spöet. Då uppstår ett dött läge där det är helt omöjligt att göra mothugg. Och just i det kritiska momentet kom regnbågen farande och förmodligen högg. Jag kunde ju inte känna någonting eftersom jag hade spöt bakom mig och linan låg alldeles slak på vattnet!
Men regnbågen krokade sig själv. Och det är där som jag tror att kamasankroken räddade mig men så småningom orsakade regnbågens egen, förtidiga död.

Jepp, för när det gäller regnbågsfiske kastar jag alla etiska regler och hänsyn överbord! Regnbågen är ju så god att äta! Djupare sitter nämligen inte mitt c & r-synsätt. Nå, nu ska vi inte överdriva åt andra hållet. Skulle jag nämligen älska att äta gädda skulle jag väl ändå inte orka eller hinna äta upp alla gäddorna jag får, eller hur? Det skulle ju för fanken bli gädda till frukost, mellanmål, lunch och middag varenda dag på hela året och hur kul vore det på en skala?

Dessutom skulle ju i så fall gäddbeståndet i havet minska ordentligt år från år tills det helt skulle ta slut! 
Alla skulle undra varför.

Larmrapporter skulle rasa in till media. TV skulle göra reportage om den mystiska gäddöden i skärgården, experter skulle stå frågande och i slutänden skulle det innebära att Miljöpartiet gör ett kanonresultat i nästa val och hur kul är det på samma skala?

Nej, det är nog bäst för alla parter att jag fortsätter att släppa tillbaka mina gäddor.

Oj, vad jag avviker från ämnet! De här dagboksbladen, samlade i Regnbågsmenyn skall ju bara handla om den färgskimrande fisken och inte om gädda. Tillbaks igen!
Fast i det sammanhanget kan man undra vad trollingfiskarena gör av sina fångster. Äter de lax i samma utsträckning som jag skulle äta gädda om jag behöll min fångst?
Nu för tiden läser jag inga fisketidningar men nog minns jag den dubbla inställningen i de allt mer ökande trollingreportagen; för övrigt en av anledningarna till att jag slutade med fisketidningsköpandet. Jo, dels hette det att det är sååå sällsynt med fångst att det var en jättesensation om någon skulle få en lax och hur jättejobbigt det var att sitta och dricka öl hela dagarna och puttra fram i en motorbåt och hur ansträngande det var för ögonen att hela tiden spana i ekolodet efter fisk. Dels var det reportage från alla dessa trollingtävlingar där både vinnarna och andra fick både 40 och 50 kilo lax och öring på en dags fiske. Och räknar man med att samma trollingfiskare far land och rike runt med sina båtar på trailers för att tävla, är det nog bäst att de börjar oroa sig för dioxinförgiftning... 
För naturligtvis misstänker jag inte det minsta att de säljer en enda liten laxbit, oh nej då! 
Oj, vad jag avviker från ämnet! Tillbaks igen! 
Det där med öldrickningen får jag väl förresten ta tillbaka, det stod det aldrig om i reportagen. Det har jag fritt hämtat upp ur min elaka fantasi för jag tror aldrig det har hänt att någon sportfiskare brukar blanda ihop sprit och fiske. Om man nu skall benämna trollingfiskare för sportfiskare alltså.

Upp kom regnbågen i alla fall. Den är inte så stor och jag bokade den till 2,5 kilo. Det kan vara fel för jag har inte kalibrerat ögonmåttet när det gäller regnbåge på länge.  Är den inte så stor är den desto finare, eller hur? När såg man en sådan fin stjärtfena på en regnbåge senast?

Något som jag inte gillar är att fiska under tidspress. Att ha en sluttid att passa. Det hade jag idag och därför tvingades jag avbryta trots att jag lokaliserat hela gänget. För här går regnbågen både en och en och i små flockar.

De gjorde ett svep inom kasthåll för mig ett kort ögonblick. Men när jag hade chansen att nå dit, strulade kastet till sig och misslyckades. Sedan försvann de så sakteliga utom räckhåll och jag hade inte tid att vänta in dem, eller förfölja dem. Nå, det kommer väl andra dagar.

©Gagnekulla Network Productions