01-12-02

Vädret: Mulet, ett par, tre grader varmt och frisk sydlig vind.

Söndag

Första Advent

Äntligen är det dags för gäddfiske! Äntligen har det blivit så gott som normalt vattenstånd!
Äntligen är jag ledig! 
Nu är det december och något som kallas advent men det är jag mindre intresserad av. Den enda ankomst jag brydde mig om idag var gäddornas. Och min egen till fiskevattnet. Men först tillbaka till skrivbordet:

Den sista tiden har jag fått massvis med förfrågningar, tips och undringar vad gäller den viktiga tafsdetaljen på flugan. Så till idag hade jag gjort en förändring på den vita gäddsaran. Därmed bevisar jag att jag inte är så ensidig och andefattig som jag tror att många tycker. Jag kan visst variera mig! Först anskaffade jag Drennan Green Pike Wire. Den är alltså nylonöverdragen. Så snodde jag ihop ca 3 cm i änden efter att först ha trätt den igenom kroköglan, klämde fast änden med en hackletång och satte en tändsticka till. Glöm inte att först tända den annars fungerar det inte.  För säkerhets skull applicerade jag en stoppkorv, som fackuttrycket lyder, där hackletången hade varit.  En stor fördel med att den är nylonöverdragen är att man inte behöver ha en fluesnapper som mellanlänk mellan ståltafs och nylontafs utan det räcker att vika den dubbel och surra. Nackdelen är att den blir onödigt grov.

Ännu har jag inte testat nymodigheten under fältmässiga förhållanden tillräckligt mycket än. Men när jag har gjort det och om den klarar prövningen kommer jag att lägga till den varianten på flugbindningssidan. 
Hm... kan det vara därför...?
Jag började nämligen först med den gamla modellen och fick fisk. Så pass mycket att stålwiren fransades upp och jag inte vågade använda den längre utan bytte till den nya modellen. Sedan dess fick jag bara ett napp...
Nej, det var nog bara en tillfällighet. 
Tillbaka till dagens fisketur:

Den här bron har varit med på bild förr, fast mest från sjösidan, tror jag. Den går mellan Sturkö och Tjurkö och det var dit jag skulle. Vinden var eller hade varit hård och sydlig och det var lite osäkert var det skulle gå att fiska och då är Tjurkö bra för där finns flera ställen att välja på.  Jag parkerade på Tjurkösidan och företog en både stärkande och värmande långpromenad bort till ett ställe där jag varit förut och fått bra med fisk. I år har jag förresten blivit av med en fördom.

Nämligen att de allra flesta gäddorna redan har lämnat ytterskärgården för att dra sig in i vikarna på fastlandet för att där invänta leken till våren. Tydligen är det så att många blir kvar här ute betydligt längre och kanske till och med leker på plats. Nej, det stämmer nog inte. För när jag fiskar havsöring i mars, april, ser jag inte till några gäddor alls här ute. Som tur är. 
En annan iakttagelse jag gjort fick jag också bekräftad idag. Nämligen att gäddorna gärna samlar sig på mindre lokaler nu på senhösten och vintern och att det följdriktigt blir helt fisktomt däremellan. 

På vägen längs den öde stranden passerar man förbi en tom, gammal övergiven bunker från andra världskrigets dagar. Men idag hördes det något konstigt där inifrån så jag stannade till och undersökte saken. Jag såg då ett flackande ljussken ifrån en skottglugg och kikade försiktigt in. Då kunde jag se några skäggiga gubbar som drack glögg och åt pepparkakor. Aha, hemvärnsmän som firar advent, tänkte jag. Kanske återupplivar de gamla minnen från beredskapstiden för de var som sagt skäggiga. Men... de där automatkarbinerna ser ju inte ut som kpst m 45... Snarare som Kalasnikovs... Och så gamla är de nog inte trots sina stora svarta skägg...

Inte var det svenska de pratade heller utan det lät mer som arabiska... Inte brukar hemvärnsmän bära turban heller...
Men när den ene tilltalades med Osama var det jag som lika kvickt som tyst drog mig tillbaka och fortsatte min färd mot fiskeplatsen. Att Al-Quida hade förgreningar in i Blekinge hade jag läst i tidningen (Sant!) men att sambandet var så starkt visste jag inte. Men sedan några år tillbaka är det ju tillåtet för utlänningar att vistas här ute på öarna så det var inget jag behövde lägga mig i. Men hade jag sett att de börjat fiska efter mina gäddor var det allt jag som skulle ta fram mobilen och ringa polisen!

(Hm... när jag läste igenom ovanstående kom jag på mig själv med att våldsamt ha överdrivet och bara hittat på en sak. Nämligen att de åt och drack. Det kommer jag att avslöjas på, tänkte jag och funderade att ta bort hela historien. Jag menar, alla vet ju att muslimer vare sig äter eller dricker i dagsljus under Ramadan. Men, tänkte jag vidare, lite överdrifter kan man väl tillåta sig, för det hade ju passat så bra in eftersom det är första advent idag. Jag menar, lite mysig julstämning, andligt lyft och religiositet är ju precis vad dessa torftiga sidor annars saknar.)

När jag gick i vattnet och började fiska hade jag den stora turen att nästan direkt komma till ett sådant ställe där gäddorna hade samlat sig. En liten grund vik där jag fick gädda efter gädda ungefär så fort jag hann kroka av dem och göra nya kast. Jättekul var det efter det dåliga fisket under hela semestern.  De kom i varierande storlekar och kanske inte så där jättespralliga för det börjar märkas att vattnet blivit ordentligt nerkylt nu.

Här är en bild på den största av dem och så många blev de att jag fick krångla fram anteckningsboken för att skriva upp dem. Jag vill ju att allt skall gå rätt till och vill inte ha några felaktiga eller vilseledande uppgifter på mina dagboksblad. 
Precis när jag blivit klar med både det och fiskat färdigt i den lilla viken, kom det folk. 
Det var Pär som jag träffat i samband med filminspelningarna. Att han och Milan också, kom dit kunde jag ju inte gärna ha något emot eftersom det var Pär som tipsat mig om det här stället. 

Av någon konstig anledning hade han lagt haspelspöet på hyllan och börjat flugfiska efter gädda. En vit fluga av strutsherl upptäckte jag också på hans tafs. Trevligt! Jag gick längre in mot vassen som syns längst in på bilden. Där hade det blivit väldigt trångt och besvärligt nu när vattenståndet minskat för här hade jag bara fiskat förut under superhögvattnets dagar. Stenar, vass och tångruskor ända upp till ytan gjorde manöverutrymmet mycket begränsat.

Men där inne var det andra stället som gäddorna hade valt till konferenslokal idag. Jag märkte det när jag först bara lade ut flugan på vattnet för att repa ut löslina. En stor virvel bara och den första fisken försökte nappa. Men den kände jag inte för jag kunde inte göra det minsta mothugg i det läget. Några riktiga kast kunde jag heller inte göra utan bara hysta ut flugan några meter och dra den i vattnet med spöets hjälp.
En tre eller fyra kilosgädda var det som flera gånger kom efter och försökte fastna utan att lyckas. 

Min teori är att efter en stund med hastiga rörelser i vattnet, lockades fler gäddor in till valplatsen. För jag tror att jag hade ett par stycken som for omkring och ville nappa utan att lyckas. Till sist kom även den största gäddan in och ville vara med. Efter ett par försök lyckades hon och den är hon som gav upphovet till storplasket på bilden. Tyvärr kan jag inte säga att nu följde en vild kamp.  Åttakilosgäddan följde med ganska snällt in i vassen där jag ganska lätt kunde lyfta upp den.  Hon hade nämligen varit med förr och visste förmodligen att hon snart skulle släppas tillbaka igen för minst tredje gången på en månad. Förmodligen (med 92,6 % sannolikhet) var det samma gädda som jag fick här 01-11-12.

Varför den hela tiden höll på att nappa vet jag inte. Kanske trodde den att det fortfarande pågick filminspelning eller också hade den utvecklat ett osunt behov efter vita gäddsaror. Men den darwinistiska teori som säger att det är de smarta gäddorna som överlever och blir stora, fick sig en ordentlig knäck i alla fall.

Det var Pär som agerade fotograf och han gjorde det minst lika bra som proffsen jag tidigare haft från Proffice och Manpower. Men hur skall man egentligen räkna gäddor som man fiskar upp flera gånger? Om man vill föra en seriös statistik, vill säga. Ja, det frågan är värd att anordna ett debattprogram i TV om, helt klart. Men har det gått ett par veckor emellan och man inte med 100 % säkerhet kan veta att det är samma, tänker jag räkna dem som två olika. Om och om igen går jag på samma nit. Som nu idag. På knappt en timme hade jag nu fått sex gäddor med en toppnotering och klockan var knappt middagstid. Och vädret blev bara bättre i och med att den friska vinden sakta mojnade. Då tog jag för givet att jag skulle fortsätta och plocka gäddor i minst samma antal som förut.

Men icke! Inte en gädda till jag fick. Först fiskade jag mig tillbaka till bilen och trots fina förhållanden fick jag inte ett napp till där. Sedan gick jag över på andra sidan Tjurköbron och provade där nere i lä. Efter en timmes kastande fick jag i alla fall ett påslag men det var också allt. Mycket konstigt.
För inte tror jag på allvar att det skulle bero på att jag bytte fluga efter åttakilosgäddan och tog en med nylonöverdragen tafs. 

Här är de flugor jag advent idag... Den till vänster var som synes den som jag fick alla gäddorna på. Förmodligen skulle tafsen brista bara på en tvåkilosgädda för flera av de 7 stålfibrerna var av. Nästa gång skall jag starta fisket med den till höger.  Nä förresten, för när jag undersökte krokarna fann jag att jag måste byta ut bägge två.  Jag har sagt det förut och jag gör det igen; Kamasankroken har en svaghet. En svaghet som samtidigt är dess styrka. Nämligen den ytterst vassa spetsen. Och ju vassare en spets är desto tunnare måste den vara. Och ju tunnare den är desto lättare kan den skadas. Tag alltså för vana att kolla spetsen så fort den varit i kontakt med sten. Det kan gälla bottennapp men ännu farligare är ju att slå emot en klippa eller sten i bakkastet. Undvik det. Så jag tar bara vingen och flyttar över den till en ny krok. Samt förstärker med några nya strutsherl. Storleken är #4.

Sammanslagningen närmar sig!

Just det, fast detta har inte någonting att göra med Robinson utan gäller mina hemsidor. För närvarande ligger jag i förhandlingar med Telia om en ny webbplats. De har nämligen en tjänst som skulle passa mig utmärkt. En plats på 50 MBs utrymme. För närvarande använder jag mig av 16,43 MB uppdelat på två olika adresser. Ett mycket knöligt och dåligt förfarande som alltså snart är ett minne blott. Så om allt går som det ska får ni ändra era startsidor när ni loggar in på Internet. För den nya hemsidan bör ju få en annan adress.
Det tar nog ett par veckor för jag måste gå igenom alla dagboksblad och ändra länkar och ha mig. Startsidan får man väl också ändra på lite. Kanske namnet också. Vi får se.
Men när det väl blir färdigt kommer jag naturligtvis att meddela det. Ah, 50 MB! 
Då kommer jag att fläska på med bilder ännu mer!

Hm...  vid en sista genomläsning av ovanstående slog det mig att jag med detta brutit mot de sista tabureglerna i "Så skriver du fiskeartiklar". Helt förbjudet är det nämligen att ens nämna orden religion eller politik. Sorry!

©Gagnekulla Network Productions