|
01-12-07
Vädret: Mulet och disigt. Svag
nordostlig vind. Lite duggregn då och då.
Fredag
Närkontakt igen.
Idag var det dags för Gö. En ledig
vardag och då ligger Gö väldigt lägligt till. Det är nämligen
ganska folktomt då. Då får man ha den bästa udden för sig själv.
Nå, idag hjälpte inte ens det. Hade bara närkontakt av första
graden. Det är som vi minns när en fisk enbart följer efter utan att
hugga.
 |
Är man intresserad av vattenstånd
utgör bron i Millegarne en lämplig observationspunkt. Vid idealisk
vattennivå kan man se sandbankarna en bit ut. Det kunde jag inte
idag, men man kan inte klaga ändå. Några cm ovan normal får man
vara nöjd med.
Kanske började jag lite för tidigt att fiska?
Vattnet är ordentligt nerkylt nu och kanske fisken inte vill äta
förrän på eftermiddagen?
|
Fast förra året fick jag ju ingen förrän i januari förstås...
Då visade de inte samma tveksamhet som i år .Spegelblankt, disigt och lite duggregn;
det var svårt att skylla på vädret. Inga sälar eller andra levande
varelser såg jag heller. Fåglar räknar jag inte till den kategorin.
Där finns alltid ett gäng skränsvanar som simmar omkring med rumpan i
vädret och gör sig märkvärdiga.
Fast en viss nytta tvingas jag väl erkänna att de gör när de håller
på att käka upp vattenväxterna. Fast å andra sidan skiter de något
kopiöst och därigenom uppmuntrar de skärgårdens igenväxning medelst
gödsling. Ett sjukt kretslopp som säkert inte hör hemma i vår natur.
Under vissa speciella omständigheter
kan det här stället vara alldeles utmärkt.
-Vilka då, kan man få reda på det?
-Javisst, det är när ett stim regnbågar simmar in bland tången
och stenarna och ställer sig där.
-Och hur ofta inträffar det?
-Än har det inte hänt, som jag sett i alla fall.
-Nähä...
Men en eller ett par närkontakter hade jag som
sagt. På ganska grunt vatten någon annanstans.
Trots att det var stiltje anade jag mig mer än såg att en bit bort
uppehöll sig regnbåge. |
 |
Vattenytan liksom välvde och skrynklade
sig. Avståndet var precis lagom; nämligen precis i utkanten av mitt
kastområde. Kommer man på dem för nära är det lätt att skrämma
iväg dem nämligen. Nu fick jag till ett kast som inte råkade hamna
mitt över ryggen på en heller utan på lagom avstånd. När jag
började ta hem linan såg jag hur det bildades fullt av småvågor
efter flugan. Som om en flotta barkbåtar med små utombordare satte
fart i flugans kölvatten. Ett mycket spännande ögonblick uppstod...
Skall någon hugga...?
Jag stod där spänd, beredd på mothugg.
Men nej. Ingen var tillräckligt intresserad. Ett par tre gånger
upprepades det hela utan att det lyckades. Det gick till och med så
långt att jag bytte fluga. Till en gulsvart sara. Det hjälpte
naturligtvis inte.
Då var klockan kring tolv och jag kunde inte upptäcka några fler
regnbågar. Men det är ju för sådana upplevelsers skull som jag åker
hit. Någon gång skall jag väl komma när det är dags för deras
lunch också.
På tillbakavägen gjorde jag en kort avstickare till Lindö men där
var helt dött.
Stiltje och kav lugnt är lika förödande för gäddfiske oavsett
vilken årstid det inträffar. Fast någon borde jag ha fått.
|