01-12-11

Vädret: Bara bra, tack. Halvklart och svaga, sydvästliga vindar fram emot middagstiden. Såg ut att bli solsken men molnen hängde kvar. Milt.

Tisdag

Den gode, den fule och den vackre

De tidigare regnbågsdagboksbladen har varit mycket påvra och bildfattiga. De har gått snabbt för er att ladda ner. Beroende på att jag inte fått någon fisk förstås. Men idag...
Gå ifrån PCn, sätt på en kanna kaffe, kolla TVn ett tag, läs en bok, diska eller ta en promenad under tiden som dagens bilder laddar ner!
Just det, idag kompenserar jag det med råge. Ty idag fick jag fisk!

Vi går ut lite lätt med en startbild och några ord om den sociala situationen. Idag är det tisdag och jobbardag för mig. Men jag skall tjänstgöra på kvällen och då kan man ta några timmars kompledigt och inte behöva komma förrän 16:15. Och är det fiskeutrymme en vardag, kör jag förstås till Gö då. Eftersom då är det nästan folktomt. Då får jag ha udden vid badplatsen för mig själv. Även en del vikar längst in kan vara bra och då tycker jag det är onödigt att en massa folk kan se var jag håller till. Fast idag kom det minst två barnfamiljer hit och gick omkring. Kanske var det dagisbarn eller dagmammor, jag vet inte. Men vädret var ju milt och fint förstås. Samt närapå lågvatten och det uppskattade i alla fall jag.

Aldrig är någonting helt perfekt även om jag vinnlägger mig om att inte klaga i onödan. Sedan Sölvesborg hade jag gett mig på vadarna med Aqua-Seal igen och limmat igen fler skarvar som eventuellt orsakade läckan i vänsterneoprensockan. Efter någon timme i vattnet kunde jag känna hur det blev blött. Nå, det var inte så farligt, det var uthärdligt men lite irriterande. Det andra negativa var att jag fiskade under tidspress. Lade jag ut det sista kastet 13:30 skulle jag hinna hem, packa ur, äta och dona och ändå hinna till jobbet utan att jäkta, hade jag räknat ut.
Förutom de detaljerna var det nog så nära perfekt det kan bli i denna världen, idag på Gö...

Med detsamma jag kom ner till vattnet upptäckte jag Gänget. De höll till i närheten av udden och nu vid lågvatten kunde man vada omkring mellan stenarna och hällarna där. Ja, ända ut till klippskären en bit ut. Dessutom så gick de ovanligt grunt idag. Eller gick och gick; det verkar mest som om de stod stilla och vilade. Samt att de var otroligt svårflirtade idag. Idag med för så har de varit nästan alla gångerna hittills i år. 
Ett par timmar höll jag på att jaga dem med flugan. Inget intresse.

Men så plötsligt tog en. Jag bara kände det mjuka, långsamma men snabbt växande motståndet i spö och lina och regnbågen var fast. Snabbt kunde jag konstatera att den var stor. Pulsen, värmen och spänningen steg till nästan ohälsosamma höjder.  Det var ju många gånger man varit här och inte ens fått några riktiga hugg på sistone så den här ville jag verkligen ha upp.  Den gjorde en del långa rusningar men jag saknade den där explosiva kraften som jag tidigare upplevt här.  Fast det var nog lika bra att den höll sig relativt lugn för jag blev orolig för min 0,25 nylonlina. Jag kunde nämligen inte se någonting av flugan i käften på den. Vilket i sin tur betydde att linan lätt kunde skavas i mot regnbågständerna. Efter de första rusningarna följde så den otroligt långa och sega kampen att få in den inom håvningshåll.

De är otroligt sega och starka i det läget. Under tiden förberedde jag håvningen. Till idag hade jag tänkt lämna håven hemma eftersom ända sedan jag tagit med hade jag inte fått någon fisk. Som tur var gjorde jag inte det för det funkade perfekt.

Däremot var jag lite orolig för att garnet skulle brista för håven är från början av min flugfiskekarriär. På den tiden man samlade på sig en massa mer eller mindre onödiga prylar som i en del fall bara blev liggande. Jag har för mig att håven är av Kennet Boströms design och just avsedd för vadningsfiske. Men den har legat hemma i minst 25 år och garnet kan ha blivit lite skört. Men jag undvek att lyfta upp fisken ur vattnet med den, för den var tung! Senare i dagboksbladet kommer jag att berätta att den vägde 5 kilo. Samt otroligt fin; hel i fenor och väldigt välproportionerad. Då trodde jag att så skulle alla regnbågar i havet se ut, men det visade sig bli fel.

När havsregnbågen hugger gör den det ordentligt. Mina farhågor om risken för tafsen var nog välgrundade. Det var därför tur att jag inte pressade fisken i onödan vilket var i högsta grad frestande eftersom den aldrig verkade ge upp. Jag borde ha begripit att när Kamasan väl fått greppet, lossnar den sällan. Man är ju lite orolig för att krokgreppet skall släppa under en allt för lång kamp nämligen.

En femkilos regnbåge, tagen i havet på fluga... Motsvarar det hole in one inom golfen?
Nja, kanske inte här på Gö, men åtminstone kan jag ranka det som en hole in two. En weenie eller birdie eller vad det nu heter.

Att "den vackre" i rubriken ligger här, råder det väl ingen tvekan om. Ja, nu har jag väl gottat mig tillräckligt för en stund i denna fina fisk och vi går vidare med dagens fisketur. Jag gömde undan regnbågen och gick iväg längre inåt för att pröva de inre delarna av Ronnebyfjärden. Förra säsongen kunde man ibland stöta på regnbågarna så långt in som Gravfältet men i år hade jag ännu inte sett några så långt in.

Men först några ord om dessa vardagens hjältar, dessa tappra, hjältemodiga män som dagligen i sin yrkesgärning för en kamp mot havet och dess bistra villkor. Dessa ädla människor som driver GoFish förstås. Idag hörde jag dem utifrån sjön. Jag tror att de transporterade in odlingsanläggningen till lugnare vatten. 

Det är den som syns rakt ut i bilden som en regelbunden linje.  De kan också hållit på med slakt för jag både hörde och såg en lite större båt som körde där.  Jag tror inte att vi uppskattar dessa värdefulla medborgare till fullo då de i sitt vardagliga slit förser oss med så mycket god och nyttig fisk, både färsk, rökt och gravad! Nej, ge dem allt stöd från samhällets sida, är min paroll.

Därför vill jag uppmana alla mina läsare att riktigt ordentligt köpa in massvis med regnbågsprodukter till julborden i år!

Men se till att det står GoFish på förpackningen!

Dessutom tycker jag att man skall sänka skatten för alla kasseodlare. Ge dem frikostiga bidrag dessutom! Inför kasseodlingsteknik på skolschemat så att fler får upp ögonen för denna framtidens utkomstmöjlighet, säger jag.
Att de skulle bidra till övergödningen i havet tror jag inte alls på. Det är en lika illvillig lögn som en annan jag hörde häromveckan. Nämligen att de ständigt har för mycket fisk i odlingskassarna och när det är dags för inspektion så släpper de ut det otillåtna överskottet. Och att det skulle röra sig om hundratals kilo!
Usch, sådant illvilligt förtal borde vara straffbart!
Nej, låt oss i stället hylla dessa Havets Hjältar med denna käcka ramsa:

Tillbaka till dagens fiske som jag kunde bedriva med den sköna känsla av att dagen redan var räddad. Jag vandrade omkring långa sträckor bland uddar och stenar utan att varken se eller känna någonting. Jag fick ha ständig koll på tiden för som sagt, jag fiskade under tidspress.
Precis när klockan bara fattades en eller två minuter i deadline fick jag napp igen.

Nya plask och plums så det stod härliga till. Den här var dock betydligt mindre, det kändes. En annan sak som genast märktes var att den här var i betydligt sämre kondition. Man kände tydligt den där darrningen i spöt som indikerar att här har vi en regnbåge nästan helt utan stjärtfena.

Men en regnbåge är ju matfisk och det behövde jag några stycken för vi hade varit utan sedan i somras då vi ätit upp vårens havsöringar. Och även om den här fisken utan vidare kan klassas som "den fule" i rubriken, går den säkert att äta för det. Man skall inte döma innanmätet av det yttre, eller hur.

Nu uppstod dilemmat mellan plikt och nöje. Men naturligtvis kastade jag några kast på övertid för vem kan sluta precis efter det man fått fisk?
Inte jag i alla fall. Men somliga straffar Gud genast. 
Flugan satt lika långt ner i gapet på den här som på den förra men jag tyckte att; äsch, jag kände inga märken på tafsen så jag fiskar med den ytterligare några kast, det håller nog.  Men efter bara ett par kast försvann flugan. Det hände vid själva flugkastandet så ingen regnbåge simmar omkring med den vita regnbågssaran i munnen. Men det var ändå en tung förlust att mista en fluga som man fått två regnbågar på. Den hade jag tänkt ta en bild på såsom "Dagens fluga".

Men nu fick jag bråttom för jag hade ganska lång väg bort till parkeringen och jag visste att det skulle bli jäktigt att hinna med allt. Jag måste ju också ta hand om fisken.

Här ligger de alltså. Både den fule och den vackre. Men... vem är då "den gode"? Ja, det kan man ju undra... Som ledtråd kan jag säga att det har inte att göra med hur de smakar. Utan jag hade mer tänkt mig traditionella moraliska egenskaper. Kanske någon som helt gratis och oegennyttigt förser Internet med lärorika fiskereportage och fina bilder...

 Kanske någon som vill föra kasseodlarnas talan och lyfta fram detta framtidens yrke till en tätplats inom folkförsörjningens område. Helt osjälviskt dessutom!
Ja, nu lämnar jag resten till er egen slutledningsförmåga.
"Say no more!" som det heter. Den fule hade nog inte varit många dagar på rymmen. Kanske rör det sig till och med om timmar. Jag har ingen aning om hur lång tid den vackre har behövt för att stjärten skall växa ut till dess nuvarande perfekta form. Ett halvår? Ett år?
Men att själva kroppsformen blir mer harmoniserad tror jag går fortare. Det sker nog på bara ett par månader. Det dröjer nog innan de lär sig hitta sin egen föda nämligen så under den tiden får de ju leva på det överskott på fett som de samlat på sig i odlingskassen. 
Detta blev en fiskedag som man kan tänka tillbaka på med välbehag lång tid framöver. Att man fick skynda och hasta på vägen hem och sedan till jobbet, kan man glömma desto fortare.

©Gagnekulla Network Productions