02-02-03

Vädret: Lite frost på morgonen. Klart och soligt hela dagen. På morgonen måttlig sydvästlig vind som dog ut mer och mer. Från middagstid kav lugnt.

Söndag

Reprisfiske

eller

Soliga söndagsbilder

Jag fattar inte var högvattnet kommer ifrån!
Det är ju inte alls väder för sådant. Hela veckan har det blåst syd- sydvästliga vindar och även om de har varit friska så långt ifrån kuling eller storm i alla fall. Och i går eftermiddag klarnade det till och med upp och solen tittade fram. Och den avlägsna stjärnan höll sig kvar tills idag också. Och lyste och höll på så hälften kunde vara nog. Ändå är det väldigt högt vatten. Förklara det den som kan!
Därför var jag ledig helt i onödan både fredagen och lördagen. Väntade och avvaktade men vattnet sjönk inte undan. Fick stanna hemma istället och göra annat. Därför var jag bara tvungen att åka ut idag, söndag, eftersom det är den sista lediga dagen på ett tag.

Vart skall man ta vägen om det är högvatten då? Det begränsar utbudet av fiskeplatser ordentligt i min lilla värld. I alla fall tar vi av till vänster här ut mot Hasslö och Almö, Fabian och jag. Det är jag som fotograferar och Fabian som kör. Jag gjorde en deal med mig själv; ser vattnet ut att ha sjunkit undan kör jag ända ut till Hasslö. Kanske till Sandvik till och med. Men är det fortsatt högt får jag väl stanna till på Almö då. För just här vet jag inte hur vattenståndet är nämligen. Men det blev snart uppenbarat för mig så fort jag körde över den lilla bron till Almö.

Alltså blev det att stanna till på Almö. Där mötte mig en ovanlig och lite skrämmande syn; längst inne i det som jag kallar Vägviken såg jag minsann en flugfiskare...
Ungefär där jag tänkte påbörja mitt fiske till råga på allt. Jag blev helt förvirrad och nästan handlingsförlamad. Vi tycker nämligen inte om konkurrens. Vi vill gärna ha öppet vatten och fritt att kunna gå som vi vill.
Låt mig förtydliga mig lite; det är inte så att jag är över mig folkskygg eller -ilsken. Men lika lite som jag själv gillar att det kommer en annan fiskare iklampandes där jag hade tänkt fiska, lika lite vill jag utsätta andra för samma sak.  
Fast, tänkte jag för mig själv, han har nog inte fått så mycket fisk. Dels hade han börjat fiska alldeles för tidigt på dagen och dels låg vinden på där. 
-Va! Men man ska väl fiska gädda där vinden ligger på, det vet väl alla!
-Nja... Jag har nämligen för mig att pålandsvind nu på vintern inte behöver vara så bra för gäddfiske. Vid denna årstiden är ju ytvattnet kallare än det mer djupt liggande och kanske inte gäddan tycker om när det ansamlas i allt för stora mängder?
Men som jag tidigare sagt, jag är inte så där över sig van att fiska gädda under januari och februari så ta inte mina ord som sanning.
Förresten kanske man får ett mail som talar om huruvida flugfiskaren fått något eller inte, vem vet.
-Gick du inte dit och frågade? Det kanske var någon du kände?
-Sällan, jag nästan sprang åt motsatta hållet.

Men jag parkerade där Almö är som smalast. Nästan mitt emot avtagsvägen till Hajvar. Eftersom det inte stod någon bil där antog jag att den andre flugfiskaren kom nerifrån så att säga. Vägviken är ett halvjolmigt område och jag har bara fått smågäddor där.  Är det dessutom så högt vatten som idag tvingas man vada djupt också. En svag bris krusar vattenytan, kan man se på bilden. Med anledning av vinden i veckan var jag övertygad om att den skulle öka och friska i ordentligt lite senare på dagen. Däri hade jag helt fel, skulle det visa sig. På bilden kan man dessutom se vilka onödigheter man tvingades ägna sig åt när man inte kunnat fiska. Tvättat bilen till exempel.

Jag promenerade därför på vägen ända ut till brofästet för att prova lite på västra sidan innan kulingen skulle kasta sig över mig. När så skedde eller när jag tröttnat hade jag planerat att gå ner på östra stranden då det skulle vara lä där.

Ah! Vilket härligt väder det blev! 
Tyvärr tyckte en hel hoper människor det samma och det bara vimlade av folk här ute hela dagen. Men det är ju inte mer att vänta eftersom det är söndag och det mest varit så kallat dåligt väder väldigt länge. 
Nå, jag gick över räcket och ner till höger. Där brukar det vara en stenig strand men inte så idag. Vattnet svallade så högt nämligen att hela strandremsan var översvämmad så man hela tiden fick se upp så man inte fastnade i de taggiga buskarna i bakkastet. Här brukar jag alltid få en eller annan tvåkilosgädda. Men inte idag. Hade knappt kommit runt udden förrän jag upptäckte folk lite längre ner. Det var på så långt håll att jag inte kunde se om det var fiskare eller vanliga promenerare men av tidpunkten att döma bör det ha varit det förstnämnda. Ty söndagspromenerarna  brukar inte vara riktigt så morgontidiga nämligen. Klockan bör nog ha varit kring halvtiotiden. Ungefär vid den tiden som man kunde börja räkna med att gädda skulle kunna hugga.
Då blev jag orolig för att även östra sidan skulle vara upptagen eller snart bli det. Därför avbröt jag fisket där och gick över vägen och näset till den gamla vanliga sträckan på östra sidan av Almö. 
Inga bilar på parkeringen och inga fiskare i sikte. Skönt!
Nu började dagen arta sig mer och mer till att bli som en tråkig repris på förra veckans fiske. Samma ställe, samma veckodag och samma högvatten.

Samma fisk också...? För napp blev det till sist. Men inte förrän ett par timmars tålmodigt harvande. Jag hade trott att vinden skulle hjälpa mig lite mer. Tyckte att den varit så sydvästlig att den skulle komma mer från sidan. Men här verkade det vara hellä. I själva verket höll den på att helt dö ut, men det visste jag inte då. Och kav lugnt med solsken är lika värdelöst fiskeväder vare sig det är februari, augusti eller oktober.  Det stora gäddsaran som fladdrar så vit och glad på bilden av bilen, hade jag bytt ut redan tidigt. Det duger inte med jätteflugor när det är bleke. Nej, en liten gäddsara, knappt större än en regnbågssara hade jag satt på.  Och när jag äntligen kunde se att fluglinan vid en paus i hemtagningen, plötsligt rörde sig bakåt, lyfte jag spöt och hade fast fisk.

Tunga, långa knyck skvallrade om att här hade vi en lite större gädda. Ungefär i samma storleksklass som förra söndagens fångst. Men det var nog inte samma gädda för den hälsade inte. Så det var nog ingen jag kände.

Än en gång fick jag uppleva samma befriande känsla när man fått dagens första fisk. Hela situationen skiftar. Från 0 till 1. En enorm skillnad. Fast å andra sidan kan jag ta en blank dag utan att deppa ihop. Å tredje sidan är de dagarna extremt sällsynta... Tyvärr blev det den enda fiskkontakten på hela sträckan. Det hade jag inte väntat mig men får väl skyllas på vädret lite grann. Men visst var det skönt i solskenet. Jag såväl som alla de säkerligen hundratals andra som befann sig här på Almö idag tyckte det var härligt.

Själva strandavsnittet skyddas av träd och buskar men ibland kunde jag se folk på stranden innanför. Almöleden går där förbi nämligen. Tittade jag åt motsatt håll från där jag befann mig, sakta vadandes mig norrut, mot Hasslöbron till, såg jag folk på den långa stenbryggan. Förmodligen söndagsfiskare i mer traditionell betydelse. Sådana som lockats ut i det vackra vädret och ställt sig och kasta med sin Abumatic ut mot det djupa vattnet. 
Nej, nu ska jag inte vara sådan. Kanske de fick mer fiska än jag; omöjligt är det inte.

Dags för ny bild av Almökusten. Precis samma som förra veckan så när som vädret. Lite solsken gör att det ser väldigt inbjudande ut. Det är möjligt att en av anledningarna till att jag inte fick några fler napp här idag är att jag skrämt iväg dem när man vadar. Även om jag alltid förflyttar mig på ställen som är noga avfiskade och så försiktigt och tyst jag kan, kanske man ändå sprider "bad vibrations" vida omkring.

Det är därför det alltid är så bra med lite vind och vågor.
Vare sig hur det vill med den saken men när jag lite senare och lite längre ner såg en säl, tyckte jag det var helt kört på den här sidan. 
Undrar just om det är samma säl som brukade förfölja mig på Gö som har flyttat hit? 
Den var på så långt avstånd att det inte var lönt att försöka fotografera den. Men det är första gången jag sett säl i den så kallade Hamnbassängen. Alltså de fjärdar som begränsas av de fem stora öarna i Karlskronas skärgård.

Jag vevade in linan och gick ner till Hajvar. Där fick jag formligen tränga mig igenom en stor folkmassa med söndagspromenerare för att komma över till andra sidan Almö.
Då såg jag till min förvåning också att det även på det som brukar vara vindsidan, var kav lugnt. 

Jag gick ner i vattnet där jag parkerat bilen och fiskade mig inåt. Till höger i bild, går vägen tätt intill stranden och det var ett väldigt brummande som hördes därifrån den timmen ungefär som jag fiskade. I vanliga fall kan lätt vada utanför och runt den yttersta staketpinnen men inte idag. Jag fick kliva över stängslet längre in. Och höll på att stupa där, raklång i vattnet. Råkade trampa fel och trasslade in ena benet i en taggtråd som lömskt hade dolt sig bland den vanliga ståltråden. Men det redde upp sig till slut utan att ens få hål på vadarna. Nya hål, vill säga.
Men innan det hände hade följande inträffat:

Ett nytt napp minsann! En pigg tvåochenhalva hade gjort vågen bakom den lilla gäddsaran och huggit. Kom inifrån land från grunt vatten och överraskade alla. Kul!

Den får vara med på bild en gång till eftersom det var så trevligt att få napp. Någon hade tydligen bestämt att jag inte skulle få mer än ett napp på vardera sidan av Almö idag. Det var bara att foga sig och sluta fisket när jag vadfiskat mig in till vikens slut.  Inte mycket att komma med; två gäddor på en hel dag. Men högvattnet och solsken i bleke kan man ju alltid skylla på. Samt att februarifiske nog alltid är lite vanskligt.

Så tyckte jag på hemvägen. Men när jag senare på kvällen fick reda på (genom mail) att flera stycken flugfiskare hade varit i farten ute på Tjurkö och försökt utan att ens få en enda gädda får man väl ändå vara nöjd med mina två.
Det ger mig förresten anledning till följande utbrott av klagomål och irriterande känslor:
Varifrån kommer alla dessa gäddflugfiskare! Snart har man dem väl på varenda strandmeter! Snart blir det väl som i Mörrum där man får stå i kö för att komma ner i vattnet! 
Jag fattar inte varifrån de fått den sjuka idén att flugfiska efter gädda! Förr gick man omkring här och såg inte en människa. I alla fall inga flugfiskande människor. Nu smyger de snart sagt bakom varenda sten! 
Nej, finns det någon ansvarig för denna skrämmande utveckling borde denne spärras in! 
Det kändes skönt att få avreagera sig.

Nu är det en lång jobbarvecka som gäller för mig. Ingen ledig dag syns till förrän nästa helg. Vem vet vad det är för väder som gäller då. Vintern kan mycket väl ha gjort come back. 

©Gagnekulla Network Productions