02-02-09

Vädret: Frisk, för att inte säga hård väst-sydvästlig vind. Mulet, på morgonen till och med lite regnskurar. Men fram på dagen lite lättande molntäcke med en och annan liten solglimt.

Lördag

Pliktskyldig fiskerapport

Ja, för den här dagens fisketur kan inte sägas ha något som helst allmänt intresse. Fast å andra sidan har väl det faktumet inte heller tidigare hindrat mig från att lägga ut helt poäng-, intresse- samt värdelösa fiskereportage. Dagens epistel hade nog mer platsat i en tidskrift för outdoor walking som det nog heter nu för tiden. Fotvandring alltså. Det skulle inte förvåna mig om det fanns flera tidningar som enbart behandlade detta ämne. Med artiklar som "Så undviker du skoskav", "De tio hetaste vandringskängorna just nu", "Så kan du använda fotsvetten till krydda i matlagningen", "Ta vandringskängorna istället för flyget på din nästa affärsresa" osv., osv.
Enligt den ledande svenska tidskriften på området "The Footwalker" finns det 29 olika kategorier vandringssätt. Den jag praktiserade idag faller naturligtvis in i typen "Vandring iförd vadarbyxor" som i sin tur lyder under kategorin "Vandring iförd specialmundering". En lite speciell kategori för de mer proffsbetonade. Där finner vi också de som vandrar iförda dykardräkter, tunga strålskyddsdräkter, operationsmunderingar osv. Inget för veklingar och nybörjare precis.
Eftersom det börjar bli så trångt om plats på mina vanliga ställen hade jag beslutat mig för att äntligen försöka hitta nya. Då hade jag ofta haft halvön Tromtö i tankarna. Det ihärdiga högvattnet begränsar också utbudet av fiskeplatser och nya skulle vara väldigt välkomna. Tromtö ligger långt inne i skärgården och har på sina ställen vassbevuxna stränder. Men jag hade varit där ett par gånger från sjösidan och visste att det fanns åtminstone någon sträcka som borde passa för vadningsfiske. Problemet var bara att ta sig dit.

Idag skulle det ske alltså. "Go for it!" som det heter på gammal kärnsvenska och brukar stå i "The Footwalker".
Vi körde alltså dit, jag och Fabian och började gå. Området är naturreservat med olika leder och jag valde att gå nära stranden för att se om det gick att fiska. Det gjorde det inte. Inte idag. Det i sin tur berodde mest på främst högvattnet. Man kunde arbeta sig igenom vassarna på några ställen och komma ut på fritt vatten med fast botten, men då blev det för djupt. Sedan låg vinden rakt på också vilket inte är så kul.
Så jag gick och gick.
Bara på bilden ovan kunde jag gå i och få lite fiskat. Eller åtminstone kastat för någon fisk märkte jag inte av. Men det var ändå skönt att få svalka av sig lite och vila.
Innan jag kom till Tromtö hade jag bestämt att jag inte skulle skriva ut namnet. Hade tänkt behålla det för mig själv men som synes ändrade jag mig. För så bra var det inte. 
OK, under andra förhållanden såsom lite annan vind och normalt eller ännu hellre, lite lågvatten, skulle antalet fiskbara platser öka markant, men det skulle vara lika långt att gå för det. Säkert vandrade jag fyra, fem kilometer innan jag hittade det bästa området. Längs höga vassar, djupa vikar och små uddar. Kunde stanna till här och där och försöka några kast men förhållandena var även lite jolmiga med uppgrumlat vatten och dybotten på sina ställen. Tromtö var betydligt större än jag tänkt mig.
Så kom jag då äntligen fram till den sträcka som jag hade tänkt mig. 

Stenig strand, lite svart, gammal tång, ganska långgrunt (i normalt vattenstånd), här borde det finnas fisk. Men hela området är klassat som smågäddecountry (av mig) så några större förhoppningar på storfångst hade jag inte.  Den första gäddan var också mycket riktigt i tvåkilosklassen.  En liten baktanke hade jag också att man kanske kunde komma i kontakt med lite större lekgäddor som borde hålla till här inne någonstans.  Faktum var att jag också gjorde det. Men bara en flyktig sådan.  Lite längre fram på sträckan, kände jag ett litet ryck i linan och såg hur vattenytan upprördes å det väldigaste av plask och virvlar.  Jag kastade i en helt annan riktning ett par gånger för att låta gäddan lugna ner sig lite. Så kastade jag dit där den borde befinna mig, men ingenting hände. Efter en fyra, fem stycken ryckte jag på axlarna och avfärdade den såsom en som slapp undan.

 Gick några steg till neråt kusten och började kasta på nytt. Och minsann, precis när jag skulle lyfta upp flugan och linan till ett nytt kast, kom den igen i en väldig fart och hade väl tänkt sig att kasta sig över gäddsaran och göra slut på den en gång för alla. Men precis då hade jag just lyft upp den i luften...
Så både flugan och gäddan klarade sig. Och jag tänkte att, äsch, den var ju ändå bara på en fem, sex kilo...

Högvattnet gjorde att man hela tiden fick hålla sig nära skogskanten och se upp i bakkastet. Något som jag inte lyckades med här uppenbarligen.  Men ändå upplevde jag nu ett par sköna timmar. När man gjorde det som är fiskets mål och mening. Vada på lagom djup längs en bra sträcka, vinden från höger sida, chans på fisk och allt kändes alldeles utmärkt. (Det gällde också att aktivt undvika att tänka på den långa hemfärden)

När sedan de mörka molnen lättade och tunnades ut och solen tittade fram, vad kunde då bli bättre?

Fler napp förstås.

Och ett till fick jag.

En treochenhalva som här simmar över strandstenarna. Som vid mer normalt vattenstånd varit helt torrlagda. Kul, men jag ville ha mer... Med tanke på den långa kuststräckan jag hade att fiska igenom borde det ha funnits fler gäddor där. Alla fiskkontakterna skedde under samma trekvart och sedan hände ingenting mer. Även om min effektiva fisketid i dag knappt översteg tre timmar borde jag fått mer napp.

Det är därför jag utan samvetsbetänkligheter lämnar ut namnet Tromtö till alla nykläckta gäddflugfiskare som tydligen står i startgroparna, redo att svärma ut över Blekinge skärgårdars alla stränder, likt Egyptens gräshoppssvärmar. 

Med en sjunkande känsla i maggropen insåg jag att Tillbakafärden obönhörligt närmade sig. En flera kilometer lång vandring utan chans till fiskepauser eller genvägar för jag tänkte ta den gulmärkta vandringsleden i hopp om att den skulle vara kortare än att gå samma väg tillbaka längs stranden. 
Det var en fruktansvärd pers! Ett otroligt kraftprov som fordrar flera sidor att rätt skildra! En svettdrypande, skavsårsframkallande, andfådd upplevelse som kommer att kräva en episk penna av världslitteraturisk art för att komma till sin rätt och...
Nej, visst ja, det här skall ju handla om fiske... Nu vet jag!
Jag skriver ner det som en särskild artikel och sänder in den till "The Footwalker" istället! Då får jag säkert ett ordentligt honorar också som jag kan använda till att betala den här webbplatsen med.
Därför blir det inte så mycket mer just nu. Imorgon söndag, blir det inget fiske för min del. Mest beroende på sociala skäl men det rådande högvattnet gör ju också att man kanske inte anstränger sig över hövan heller utan låter andra prioriteringar för en gångs skull komma före.

 

©Gagnekulla Network Productions