02-03-31

Vädret: Disigt med antydan till dimma på morgonen. Senare lite glimtar av blå himmel och solglimtar. Från början svag väst-sydvästlig vind. Under dagen ökande till måttlig-frisk. 

Söndag

Utforskande av nytt ställe

eller

Årets bilder

eller

One-size-fits-all

eller

Wow!

eller

Hur jag blev Torhamns Udde-freak

Som det kan bli... 
Igår hade jag inte ett napp när jag enbart var ute för att fiska öring. Därför tänkte jag att jag både skulle utforska lite nya vatten kring Torhamns Udde och samtidigt dra lite gädda. Jag önskade nämligen känna lite ryck i linan och uppleva fröjden av ett böjt spö som förvägrades mig igår. Det var stället från förra veckan som lockade då vi, junioren Olof och jag, kom i kontakt med en 5-6 gäddor inom ett begränsat område trots uselt fiskeväder.
Nu är det nära nog lågvatten och mitt enda problem med vädret skulle möjligen bli sol och bleke, som igår. Men för en gångs skull lovar jag att inte gnälla på vädret. Det var perfekt!
Dessutom hade jag beslutat mig för att riktigt lära känna vattnen kring Torhamns Udde. Inte nödvändigtvis den yttersta spetsen enbart utan jag hade ju sett att här finns väldiga områden i anslutning.

Jag vet att en del avfärdar den här sidan såsom värdelös men jag ville själv försäkra mig om det. Underbart väder som synes. Svag pålandsvind och disigt. 
Med de överentusiastiska rubrikerna ovan kan man misstänka att något speciellt hände, så varför är jag plötsligt så generös med att avslöja stället för tilldragelsen?
Jo, för att på många sätt kom jag att påminnas om Gökalv. Ett populärt utflyktsmål, grunda sandbottnar, lite halvjolmiga förhållanden, samt att så kallad ädelfisk gör sina raider in mot grunt vatten. Skillnaderna är kanske lika stora som likheterna dock.
Som att här är områdena betydligt större och att fisken är naturlig. Åtminstone ganska naturlig för om jag förstår saken rätt är ju mycket av Blekinges havsöringsbestånd resultatet av mångårigt fiskevårdsarbete med stora stödutsättningar i åarna av smolt och yngel.
I öringens fall är det avsiktligt och i regnbågens fall oavsiktligt men resultatet för min egen personliga del blir detsamma. Nämligen jättekul.
Även om jag på metern när kunde säga var havsöringen högg tror jag inte att just där är det ett, vad jag brukar kalla ett A-ställe ute i skärgården. Det vill säga att chansen är större där än på andra ställen. 
Fast antagligen kan jag nog inte exakt säga var den högg så här efteråt. Området är ganska likartat nämligen.
Istället är nog fisken resultatet av lika delar slump och kanske framför allt tålmodigt arbete. Mycket av min fisk som jag får i olika sammanhang brukar vara arbetssegrar nämligen. Fast helt och hållet var det i och för sig inte slump.
Så här var det:
Jag hade följt en kant under ett par timmar utan att se eller känna fisk. En kant är gränsområdet mellan ren sandbotten och grunt vatten samt lite mörkare botten och djupare. I vanliga fall borde det vara bra för gädda häromkring, bedömde jag. Men nu är det lektid och förmodligen har de flesta samlat ihop sig i hopar och högar i speciella vikar. 
Där särskilt samvetslösa personer också samlar ihop sig i hopar och högar och fiskar efter dem... ;).
Så plötsligt började det hända saker. En efterföljande fisk som jag kunde svära på var en havsöring. Men, tänkte jag, förra gången jag var här blev jag också lurad av en gädda som högg. Fick för mig att det var en öring. Så det är väl inte värt att skriva det.
Jo, resonerade jag vidare, den här fisken snodde runt flugan hit och lämnade efter sig flera virvlar. En gädda går för det mesta rakt efter och vänder i en virvel, inte flera. Och färgen kan jag knappt ha tagit miste på. Blågrå. Eller något liknande. 
Bottnen började också bli lite bättre, en och annan tångruska och sten. Så kände jag några nyp. Vid ett kast såg jag en stor (kring 4 kg) gädda som seglade efter flugan tätt bakom. Men vände utan att lämna minsta spår efter sig. 
Då började jag få föraningar att snart kommer det att hända saker. Flugan jag hade, var en mindre gäddsara. Men med tanke på havsöringen bytte jag den mot en ännu mindre; en one-size-fits-all.
Bara ett par kast efter det hände två saker med bara ett par sekunders intervall: Först kom en havsöring farande så det fräste i vattnet och svepte i sig flugan precis när jag höll på att föra spöt bakåt för nästa kast. Omöjligt att göra mothugg alltså. Men kamasankroken fäste.
Sedan ringde telefonen.

Snabbt gick den ut med löslinan och jag hade allt sjå med att få ut den genom spöringarna utan att den trasslade sig. Detta gällde havsöringen, inte telefonen. Om man betraktar bilden en stund kanske man upptäcker att den lilla pricken i själva verket är öringen i luften, upp och ner och böjd, i full färd med ett av många luftsprång. Men bara lugn, jag har fler och bättre bilder! Sorry Pär, jag hade inte tid att ta telefonen just då! Förresten har jag alltid svårt att nå telefonen eftersom den ligger i en inre ficka. Det är så mycket jag måste ha lätt tillgängligt och allt kan inte hänga utanpå.

Jaha, nu fick jag tillfälle att göra en jämförelse mellan havsöringen och regnbågen vad gäller så kallade sportfiskeegenskaper. Då i januari, då jag fiskade regnbåge utnämnde jag den rosa fisken till segrare. Kom jag till samma slutsats nu?

Nu när jag kan göra en exakt jämförelse. Vadande med flugspö. Fisk i toppkondition. En fisk känns alltid annorlunda att få på flugspö eller spinnspö också. Det är alltid roligare att få fisk på flugspö, det bara är så. Tja... nu blir jag osäker...  Jag kan sträcka mig så långt att regnbågen och havsöringen plockade poäng i skilda klasser. På bilderna har jag ju flera bevis på att havsöringen hoppade betydligt mer än regnbågen. Väldigt mycket mer! Regnbågen vann i sin tur på de explosiva, långa rusningarna. Så vi säger väl oavgjort. Vi avvaktar lite på ett slutomdöme i väntan på mer jämförelsematerial! Ok, här nedan lägger jag ut den bild som kanske är den allra bästa jag någonsin tagit i fiskesammanhang. Därav mina hysteriska rubriker i början. I generöst jätteformat...

På en 10-poängskala skulle jag klassa den här som en niopoängare. För full pott skulle jag vilja ha med lite mer av spöt och rullen också. Någon anmärkte på att jag höll kameran snett men det tyckte jag var högst småaktigt!
Det är bara att kämpa vidare...
Bägge var lika sega att kunna landa. Men nu hade jag ingen håv med mig och för långt att vada in till land. Det ställde till stora problem för mig. Regnbågar och havsöringar är väldigt svåra att landa enbart med händernas hjälp. Till sist fick jag knipa fast den mellan benen för att få den stilla så jag kunde sticka in fingret i gälen på den.

Är den fin eller är den fin! Först trodde jag att den skulle väga kring fyra kilo men jag lurades lite av längden. Jag fick boka den till 3,5 i stället, efter vägning. Den här bilden tog jag inte förrän någon timme senare. Jag fortsatte naturligtvis fiska. Öringen kunde jag fästa i den för ändamålet avsedda snaran jag hade tillverkat och fäst

på linan till vadarstaven. 

Förresten är jag högst osäker på tidpunkten när den högg. Det där med ändringen till sommartid idag gjorde mig lite förvirrad också. 
I alla fall så gömde jag undan öringen för att helt ändra fiskeställe. Jag behövde göra en sak av privat natur också. En sak som jag inte tänker ta kort på för övrigt. SÅ exhibitionistisk är jag i varje fall inte.
 En längre promenad kändes heller inte helt fel att företa sig. Det började kännas kyligt nämligen. 

Att det är både påsk och söndag framgår av bilden. Alla prickarna ute på udden utgörs av människor som i en strid ström vandrade fram och tillbaka ute på vägen. Förmodligen både fågelskådare och hundpromenerare. När jag kom till parkeringen i morse var det bara en parkeringsplats kvar. Både husvagnar och husbilar stod det där. Men jag kunde inte se några andra som fiskade på den här sidan. 
Nu gick jag själv ända ut till udden och gick ner i vattnet på östra sidan för att riktigt lära känna stället. Vinden hade både ökat och vridit sig något litet mot sydväst så det gjorde att jag slapp kasta i rak motvind som jag hade gjort förut.
På en lång sträcka, under ett par timmars fiske, hände ingenting. Bottnen var här ute så gott som helt slät och bar också. 

Inte förrän betydligt längre in, och långt senare, hände det någonting. Och det bara i form av en liten gädda-pädda på ett par kilo. Vinden hade nu ökat till ganska obehaglig styrka också och de ##"!!! vadarna tog in vatten igen. Jag övervägde att gå över till den andra, den "riktiga" sidan av Udden men så plockade jag fram mobilen för att se vad klockan egentligen var. Kring 15 och då tyckte jag att jag fått nog. Gick tillbaka dit jag gömt fisken, rensade den, gick upp till bilen och for hem. Man får förresten nog se upp vad man gör här på Torhamns Udde. Folk som är lite paranoiska av sig bör nog hålla sig härifrån. För här vimlar det av personer med jättestativ, jätteobjektiv och jättekikare. Man vet nog aldrig om man inte befinner sig i fokus av någon som tröttnat på att stirra efter fåglar. Jag vet ju att i alla fall jag skulle göra det efter fem minuter redan.

Nå, det var alltså påskdagens fisketur. Imorgon, annandagen är jag också ledig. Kan just undra vad jag skall göra då...?

©Gagnekulla Network Productions