02-04-11

Vädret: Måttlig, ökande till frisk nord-nordostlig vind. Mulet men lite uppsprickande mot eftermiddagen. 

Torsdag

Mellandag

Mellandag, trots att det inte råder någon helg. Eller jag kunde ha kallat dagens stycke för rutindag, lika gärna. En sådan fiskedag som brukar utgöra majoriteten av alla fiskeårets utflykter. I alla fall efteråt när man vet hur det gått.
Under tiden man är ute lever spänningen kvar. Ty man vet ju aldrig vad som skall hända nästa kast. Kanske jag inte skall avisera resultatet så här i förväg förresten?
Precis som man inte skall berätta innehållet i en film eller bok för en som står i begrepp att se eller läsa den. Nja, jag misstänker att flera går längst ner på sidan för att glutta i tabellen, eller att ingen tycker det jag skriver är så spännande att man bryr sig.
Jag kan ju alltid fylla ut några rader med att klaga på vädret. Det vore bättre om vädret skulle vara en person för då kunde man säga:
-Hörru du, din !!ñ§§#¶ý!! Vad menar du med att alltid sabba det för mig! Ska jag slå dig på käften! Eller kicka dig i baken!
Nä förresten, så skulle jag nog inte ha sagt för jag är så snäll, så snäll...
Anledningen till min ilska beror på att det varit så soligt och fint väder den sista tiden men när den lediga dagen äntligen inföll så blev det genommulet nästan hela dagen. Och att det enligt väderleksrapporten skulle ha fortsatt att vara soligt.
Vinden kunde man ju också haft synpunkter på och det blåste också mer än de sagt.

Jag hade tänkt att lura vinden, som ju är den viktigaste faktorn för mig. Detta genom att också ha vadarutrustningen med mig och att här nere på Långö i staun göra det slutliga valet. Ska det bli båten eller ska det bli vadning?

Det svåra valet mellan två olika fiskefilosofier. Risken är alltid den att jag kunde komma att ångra mig hur jag än valde. Det är så typiskt mig ibland. I vanliga fall brukar jag vara hyperrädd att åka ut när det är nordliga vindar men idag segrade förra gångens roliga erfarenheter av flugfisket. Ty vid nordliga vindar skulle det vara lä bakom de stora öarna. Och, som jag trodde då på morgonen där jag stod på bryggan och velade, chansen är stor att det klarnar upp, solen börjar skina och vinden vrider sig mot syd och övergår till sjöbris. Så att jag får medvind hem alltså.
Motorn som jag köpte ny 1976, måste vara världens bästa. En Johnson 6-hästars som gått som en klocka, enorma sträckor varje år och verkar vara omöjlig att skrota.
Varför skulle jag göra det då? Jo, jag är pinsamt medveten om tvåtaktarnas miljöfarlighet då den spyr ut massvis med oförbränd olja i vattnet. Jag trodde det var dags inför den här säsongen då de från serviceverkstaden meddelade att hela... hela, äsch vad heter det...? Växelhuset? Växeltjosan? I alla fall den nedre delen på riggen. Det som är vitt längst ner på bilden. Den skulle ha varit utsliten och kosta tusentals kronor att ersätta. Men!
Han Tommy på Kamm's kunde åta sig att ringa runt, eller kanske surfa runt här på nätet, efter begagnade delar och mycket riktigt hittade han en sådan från en motor som bara gått i sötvatten och var såsom ny för endast några hundralappar. Så då kunde jag ju inte gärna skrota den. I synnerhet som en ny motor kostar minst 10 000:- 

Jag körde alltså ut med båten. Hela livet består av svåra val, verkar det som. Nu skall jag också välja mellan spinn och fluga. Toby eller One Size. Toby or not Toby...? Fast från och med i år kommer fluga att vara default.

Det är i år som jag äntligen fått förtroendet för flugan även ute i öppna havet. Och förtroendet utgör den viktigaste faktorn när det gäller havsöringsfisket, tycker jag. Att fiska timme efter timme utan att få napp eller se någon havsöring. Då är det mycket lätt hänt att börja undra om det beror på draget eller flugan och man kanske startar en byteskarusell helt i onödan för oftast är ju orsaken att man inte kastat i närheten av en fisk ty de finns inte precis i varje vik eller bakom varje sten.

Nå, här stävar jag framåt i medvinden.  Går mellan Bollöarna till vänster och Hasslö till höger. Medvinden är bedräglig för man får intrycket att det knappt blåser något. Men när man stannar märker man att det gör det visst det. Men medelst mycket roende och backande kunde jag hålla mig nära land och på det viset få lite lä. Huruvida frånlandsvinden har någon inverkan på själva havsöringsfisket vet jag inte riktigt. Den kan nämligen vara precis lika sällsynt vilket väder som än råder.  Jag har nog inte kunnat urskilja ett tydligt mönster vad gäller det.

Så det var bara att kasta på. Rodde in så långt jag kunde  i vikar och drev utåt fiskande och kastande med flugspöet. De vanliga näten var på plats utanför Sandvik. Rodde längs med några stycken och kollade om det satt fisk i dem. Men som tur var såg jag inga. 
Så på det viset hade jag större tur än de. För jag fick minsann ett napp till sist.

Trots att det var lä, blåste det på och man drev snabbt. För att kompensera för det för jag långsamt spöet bakom axeln på mig när nästan halva fluglinan fortfarande befinner sig i vattnet. Så långt är spöt att man ändå fiskar ut kastet ända fram till båtkanten. Som så många gånger förr kom hugget precis när jag skulle påbörja det nya kastet.  Ett nytt kast som bara fordrar ett blindkast för att sträcka ut hela linan i medvinden. Om det inte blir avbrutet för napp förstås. Med Kamasan behövs tydligen inte något mothugg heller för kroken satt så djupt och säkert att jag hade svårigheter att få loss den en stund senare.

Det var nog det som fällde avgörandet när jag tvekade om jag skulle behålla den eller släppa tillbaka den för så särskilt stor var den inte.  Nej, de stora låter vänta på sig en vecka till. Innan säsongen är slut kommer jag nog att få uppleva glädjen med en fyra, femkilos havsöring på fluga och flugspö. Försåvitt inte vädret eller annat krångel med båt eller motor sätter helt stopp för vidare fiske. Men jag har plockat ut några semesterdagar i slutet av denna månaden och i början på maj för att

säkerställa att inte missa åtminstone några fina dagar då. Det är lustigt, men det verkar finnas en skarp gräns som talar om att nu är det slut på havsöringssäsongen. Så är det i alla fall för mig att när jag väl har sett den första näbbgäddan är det helt kört att få någon öring mer. Det brukar ske en vecka, tio dagar in i maj. Då brukar jag också göra en paus vad gäller allt fiske. Ja, förutom kanske lite regnbågsfiske i något put-and-takevatten kanske. Gäddfisket spolieras också av de irriterande näbbgäddorna. Hela tiden är de framme och nyper och drar i gäddflugorna så man håller på att bli vansinnig. 

Vadnu då! Är de ute för att kolla minimimåttet för havsöring tro! Lite dåligt samvete fick jag eftersom den jag tagit inte låg så långt från den gränsen. Fast å andra sidan var den redan rensad och klar och att reda ut hur lång den varit från början skulle nog bli svårt. Uppriktigt sagt visste jag det inte själv eftersom jag

inte hade mätt den. Nej, det var naturligtvis inte mig de var ute efter. Jag är så snäll, så snäll så...
Men jag är van att inte se en enda båt när jag är ute vid den här årstiden. Förutom Aspöfärjan, gubbar i fiskebåtar, militärbåtar och Polenfärjan brukar jag få ha hela skärgården för mig själv. 
Klockan var inte mer än ett när jag blev tvungen att sluta fiska. Då hade jag fiskat mig runt hela Hasslö och vinden hade ökat så pass mycket att jag inte ville köra någon annanstans. Jag visste ju att jag skulle få tuff motvind ända hem så fort jag gått igenom Hasslöbron.
Jag drog på mig regnbyxorna, packade ihop och satte åter på mig sydvästen. Men det blev inte så farligt som jag fruktat. Visste stötte det och stänkte, men jag har varit med om värre färder.
Under tiden funderade jag på om jag skulle fått mer fisk eller haft roligare fiske om jag valt det andra alternativet i morse. Alltså kört till Lindö och kanske Gö och vadat. Men som så ofta när det gäller Livets Svåra Frågor kan man ställa dem men man får aldrig något svar...

Så här ser det i alla fall ut när man kört igenom Saltösund och Långö ligger rakt fram. Den långa masten tillhör Europolitan som har sitt huvudkontor här i staun minsann.
Nu behöver jag inte tänka på att fiska på ett tag. Skall nämligen jobba i helgen och är inte ledig förrän till tisdag. Då får vi se hur väder och vind är. Eller om man kanske måste göra andra saker.

©Gagnekulla Network Productions