02-04-18

Vädret: Ganska fris ostlig, nordostlig vind. Mulet mestadels. Ibland något lättande och sekundsnabba solglimtar. Kyligt.

Torsdag

Gäddsemester

Rubriken ovan tyckte jag var ganska lyckad ty gärna vill jag vara lite dubbeltydig och oklar. Dels hade jag plockat ut en extra semesterdag och dels blev det semester från havsöringfisket. Men en allvarligare syftning höll det på att bli i det att det länge såg ut som om även gäddorna hade semester. 
Så här var det: Egentligen skulle jag förstås ha kört ut med båten och prövat efter havsöringen men samma envisa, friska ostliga vind som sist jag var ute rådde ännu. 
Usch, det var precis för en vecka sedan, räknar jag efter. Sju dagar utan fiskande; det är snudd på både rekord och skandal!
Men hur gärna man än vill det består livet av lite mer än flugfiskande. Jag hade en ledig dag i tisdags men då avstod jag helt frivilligt från fiskande. Nåja, nästan helt frivilligt då. Vädret var ännu uslare då och jag visste att den här dagen skulle komma. 
Men länge tvekade jag åt vilket väderstreck jag skulle åka. Västerut till Lindö och Gö eller österut mot Torhamns Udde. För de som är lite bevandrade i Blekinges geografi ger sig svaret själv när bilden nedan har laddat färdigt. Ja, den visar det inre av Torhamns Udde.

Men man skall nog ha varit där själv några gånger för att känna igen sträckan, tror jag. Bilden visar även att det är lågvatten. Jättekul, tyckte jag som så ondgjort mig över det ständiga högvattnet ända sedan i höstas. 
Men som det skulle visa sig; man får inte mer fisk ju lägre vattnet är heller. Som så ofta här i livet visar det sig att det hett efterlängtade målet bara löser upp sig till aska i munnen; det som man strävat efter och längtat till inte visar sig vara annat än ett fåfängt jagande efter vind. 
Fisken bara förflyttar sig en liten bit längre ut och ställer sig på ungefär samma djup som innan. Jag skall försöka komma ihåg den lärdomen till nästa höst.
Fast här på Torhamns Udde vet jag inte vart fisken hade ställt sig. Inte på hela östra sidan i alla fall. Det var den enda sida som det gick att fiska på eftersom det var lä där. 

I ungefär fyra timmar fiskade jag mig ända ut till udden (som syns på bilden) från nästan Torhamns samhälle. Utan att få ett napp. Inte en misstänkt dragning i linan på hela tiden! Där gav inte mitt tålamod utdelning som det annars brukar. 
Samma sträcka där jag både fått gädda och öring på tidigare. Konstigt. Visst, det rådde frånlandsvind och lä, men ändå.
Men dagen är lång och har man semester skall man ägna den åt fiske så det var bara att byta både ställe, biotop, kommun och fluga.

Till Sturkö

gick färden. Och där mer exakt ett ställe där jag fått bra med gädda tidigare den här säsongen. (He, he, he, där lurar jag nog många med den formuleringen eftersom min säsong varken har någon början eller slut numer) Flugan jag bytte till var en vanlig Vit Gäddsara från en One Size eftersom det här uteslutande skulle bli gäddfiske. 

Traditionellt gäddfiske med traditionellt lyftat spö med virvel i vattenytan. Men den första lilla gäddan fick jag inte förrän efter ungefär en timmes fiskande så jag började misströsta om att överhuvudet få något napp idag.  Men visst var det trevligt med lågvattnet. Även om en del ställen man fått fisk på i vintras låg på torra land nu, kunde man vada bekvämt på sandbottnen en bit ut. Och även om man inte kunde fiska på just de grunden som givit fisk i vintras så fanns det alltid liknande grund lite längre ut.  Det är också bra att fiska på samma ställe under olika förhållanden för då lär man känna det på ett grundligare sätt. Det samma gällde förresten även Torhamns Udde som jag fortfarande håller på att skaffa mig en uppfattning om under olika omständigheter och förhållanden.

Det kändes i alla fall skönt med de första två gäddorna även om de var små. 

Ett trevligt fiske utvecklade sig. Under ett par timmar roade jag mig ordentligt på gäddornas bekostnad.  Något som kanske inte är lika roligt är att slemväxten skjuter fart nu. Det brungula luddet som täcker stenarna på bilden. Eller är det bara att det märks bättre nu när det är lågvatten? Vilket också leder tankarna till miljöförstöring, övergödning, syrebrist, fiskdöd och gäddförbud. Det sistnämnda lär ske nästa år till våren, enligt vad jag har hört.

Vi får väl se vad det i så fall leder till. Både för er som läsare av dessa rader och för mig som flugfiskare. Förmodligen kommer ni att få läsa spännande reportage om hur jag fångar spigg med håv eller metar ort i åar, se där två fiskesätt som jag ännu inte prövat men som säkert visar sig jättekul. Annars är ju det de två fiskesätt som står lägst på fiskets rankinglista. Ja, förutom trollingfisket och långrev förstås. De delar ju på den allra som sistaste platsen. 
Det finns en hel del att utveckla och utreda vad gäller de olika fiskesättens "ädelhet", snobbhetsfaktor, sportslighet och förhållande till varandra och till samhället i stort, men jag väntar med att göra det till en annan gång. Till någon dag då jag inte fått någon fisk kanske och behöver lite spaltutfyllnad.

Idag behöver jag ju inte ta till sådan tjuvknep som att hitta på tramsigheter och annat bara för att dölja fiskfattigdomen. Sådant avskyr och genomskådar naturligtvis läsarna och som tur är behöver jag inte anstränga mig över hövan idag eftersom jag har en hel del fiskebilder och fiskar kvar på lut idag. Men en naturbild mitt bland alla gäddorna är inte fel. Staun rakt fram är det som skymtar i fjärran på bilden ovan.

De flesta gäddorna var av ordinär storlek med en uppstickare på treochetthalvt. Men så mot slutet. Ett rejält plaskande och stora virvlar som spred sig en bit ut. 

Ordentliga drag i linan! Rusande fisk! Knarrande rulle! Stor dramatik! Nej, nu överdriver jag igen. Men visst var den stor. Stor...? Hur stor är egentligen stor? Åh, detta ger mig anledning till en semantisk och filosofisk betraktelse: Så här är det; människan kan inte betrakta ett ting utan att dela in tinget i olika kategorier. I detta fallet tänker hon, medvetet eller omedvetet, "Åh, ett stort ting!" eller precis lika gärna, "Nämen, ett så pyttelitet ting!" Storleksbegreppet är relativt och individbundet hos de allra flesta. Så icke i dessa spalter! Jag har gjort det förut och jag gör det igen; presenterar en storlekstabell för gäddor alltså.

Så det är alltså bara med nöd och näppe som den här gäddan över storgäddgränsen med sina 5,5 kg.

Det var ju också därför jag ansåg mig tvungen att släpa upp gäddan på land för närmare granskning och idolbildsfotografering. En del av er läsare blir förtjusta över denna min ansträngning medan andra kanske suckar och med avsmak släcker ned sidan. Jag hörde förresten att någon gärna ville komma med direktkommentarer till mina kommentarer och skriverier. Att det kliade i vederbörandes fingrar att fälla säkerligen mycket dräpande omdömen om

det jag plitar ner här på dessa blad. Att föra en dialog helt enkelt. Men jag vet inte om jag är så intresserad av det. Jag tål nämligen ingen kritik. Jag vill föra ut mina åsikter och tyckanden helt oemotsagd. Varför skulle jag inte få ha ett forum helt för mig själv där jag kan skriva vad jag vill...?
Ta jobbet till exempel. Där kan man inte öppna munnen förrän folk genast börjar ifrågasätta allt man säger och gör. Det är rent förskräckligt!
Men allt skall ju vara så demokratiskt och öppet nuförtiden gubevars. Kanske man kunde... Låt mig fundera lite på saken. 
Tillbaka till fisket istället:

Här ställde den sig efter att jag släppt tillbaka den. Funderar säkert över vad det var som egentligen hände.  Gäddan högg alldeles utanför en stor båtbrygga där det ligger en massa större lyxbåtar upplagda. Dels därför och dels för att klockan började bli hemdags, avbröt jag vidare fiske.

Gick upp ur vattnet och de få stegen till bilen. 

Nu har jag funderat färdigt.  Vad gäller en diskussionsplats här på min egen ägandes hemsida. Jo, det kunde kanske vara kul att pröva på. Om inte de tekniska problemen ställer till hinder förstås.  Därför skall jag undersöka saken. Jag tror det skall gå att åstadkomma här i Frontpage 2000 vilket är det program jag använder mig av. Men det kommer att ta lite tid. Ett par veckor kanske för jag kommer att bli ganska upptagen med annat de följande dagarna.  Havsöringssäsongen går mot sin topp nu och fint väder lär närma sig redan till helgen. Men jag skall titta på det och så får vi se. Ett slags kritik är välkommen och det är hjälp med att rätta till slarv- eller skrivfel som är förargliga att ha med. Visst, det finns e-mail, men jag misstänker att en del gärna vill visa sin kritik för de andra läsarna av min hemsida.

©Gagnekulla Network Productions