|
02-04-20
Vädret: Dimma på morgonen.
Mest inne över land. Svaga vindar och uppklarnande fram emot dagen.
Sedan sol, sol, sol!
Lördag
Katastrof, otur och klantigheter!
Jag tar mig friheten att slå ihop
lördagen och söndagen till ett dagboksblad idag. Lördagen är inte
så mycket att orda om. Det var då "katastrofen" inträffade.
Eller en skitsak för mänskligheten men i min lilla värld av fiske en
katastrof av stora mått. Om jag säger att jag ångrar bittert att
jag utnämnde min utombordare till världens bästa härom dagen, framgår det nog
vad som hände.
 |
Aldrig hade väl förutsättningarna
varit så goda för ett utmärkt havsöringsfiske i båt som idag. Meteorologerna
var tvärsäkra på vackert väder idag och många dagar framåt. Det
stabila högtrycket skulle äntligen parkera sig ovanför oss här i
Blekinge och bjuda på svaga vindar. Perfekt!
Visst, dimman låg tät på morgonen men man har ju
sin ficknavigationsutrustning så det var överkomligt.
Men så hände det som inte fick inträffa:
|
Motorn startade inte!
Jag drog och drog; ryckte och slet tills jag blev alldeles svettig. Den
var totalt stendöd. Min sexhästars Johnson som alltid brukat starta
efter tredje eller fjärde draget om den så hade vilat över hela
vintern. I över 20 år!
Mina tekniska kunskaper vad gäller motorer sträcker sig till att
skruva av tändstiften och kolla dem. De såg överraskande gamla ut med
tanke på att motorn nyss varit på service men inte över sig sotiga
eller fuktiga. Och inte hjälpte det heller när jag torkat av dem och
försökt igen. Det var bara att surare än någon västkustsjö, packa
ihop och köra hem igen. Ty idag hade jag varit så bergsäker på att
fiska från båt att jag inte hade vadarna och därtill hörande
utrustning med mig.
Hade det bara rört sig om en förlorad dag kunde jag naturligtvis ta
det men att få motorn fixad innan den korta, återstående
havsöringssäsongen är slut kan bli problematisk om jag har otur.
02-04-21
Söndag
Idag fick jag göra det bästa av
situationen och försöka få någon öring från land. I tankarna gick
jag igenom Östra Blekinges Geo- samt topografi och stannade för Lindö
Udde. Jag hade ju varit på Torhamns Udde för ett par dagar sedan och
där hade jag inte lyckats något vidare. En nackdel skulle ju
naturligtvis vara att idag, den finaste söndagen på året hittills,
skulle locka ut folk dit i aldrig förr skådade mängder. Men det
skulle å andra sidan gälla vart man än begav sig.
 |
Planen var att komma dit relativt tidigt
på morgonen, fiska av de bästa ställena och sedan kanske köra till
Almö eller Hasslö och pröva lite efter gädda. Det var bara en bil
vid parkeringen också. En fin morgon till det var det. Helt klart, men
det hade varit minusgrader på morgonen hemma. Sedan kom det inrullande
dimbankar från havet men inte så det störde. Jag hade fruktat att det
skulle vara spegelblankt hela förmiddagen men vindarna blev helt
perfekta. Svaga och sydliga.
När jag höll på att plocka ihop mitt stuff, kom det en fiskare till
bilen för att byta spö. Han sade att kompisen just hade haft en efter.
Havsöring alltså.
Jag tänkte att jag börjar väl med att pröva ganska långt in på
östra sidan eftersom själva udden verkade vara upptagen.
Likaså tänkte jag att den sidan kanske kunde vara bra efter den
långvariga ostliga vinden som legat på där. Men idag visade det sig
vara lä där. Fiskade i alla fall en stund där inne och kunde utnyttja
lågvattnet till att vada omkring på stora områden. Det skulle även
gälla för själva Udden senare.
Fick inget annat än en knut på tafsen. En knut som senare skulle visa
sig ödesdiger...
 |
Mycket sten finns det!
Så ser det ut även lite längre ut i vattnet. En sådan botten som jag
hatar att vada på. Men idag hjälpte mig lågvattnet att komma ut en
bit från själva strandstenarna. Lågvattnet och att det inte gick någon dyning som det nästan
alltid gör längst ut på udden. Fast jag började inte där utan lite
vid sidan om själva udden ty där fanns det folk. Fortfarande på
östra sidan för det var därifrån jag kom. Trodde väl inte på
allvar att jag skulle få någon fisk men vädret var helt underbart.
Samt tänkte att; äsch en liten knut på linan är väl inte hela
världen!
Jag använder 0,30 som tafsspets och vet att jag tagit både prickig och fläckig fisk
med knut på tafsen tidigare. Med denna uppbyggnad tror jag inte att
någon missat vad som skulle ske...
Just det, hade väl knappt vadat ut och fiskat knappt en kvart förrän
jag mer anade än såg att linan for bakåt vid sidan om en sten. Lyfte
spöt och kände ett kort motstånd. Så fjädrade linan tillbaka och
jag märkte direkt att den var av.
I knuten. Ytterst förargligt! I synnerhet som det var den enda säkra
fiskkontakten jag hade på hela dagen. Med allra största sannolikhet en
havsöring också ty hela området skriker ut att här finns öring.
Träffade en bekant lite senare. Det
visade sig vara Mats Hansson från Nässjö som med sin klubb hyrt
stuga här på Lindö och fiskade på Udden. Mats är gammal
Nättrabybo och var med i Fiskeklubben som junior i starten för
cirka 20 år sedan. Jag träffade honom även i höstas ute på
Gö.
Nu fiskar han mest lax och harr i Vättern.
Flugfiskar förstås.
Någon hade fått en öring som igår, berättade han bland annat.
Dessutom hotade han att återkomma till Blekinge
till hösten och ta mina gäddor. Han hade bundit upp några
gäddflugor med strutsfjädrar från Eringsboda och var ivrig att få
prova dem.
Trevligt.
|
 |
Likaså var det trevligt att fiska
vidare, ner längs hela östra sidan av udden. Kanske, kanske hade jag
en liten dragning i tafsen men det är inte säkerställt som napp. Men
ju längre in på förmiddagen vi kom tidsmässigt desto mer trängde
verkligheten och folktätheten på.
 |
Båtar, både stora och små, kom och
gick efter att ha stannat till på Udden.
Undrar förresten om den här båten är Anders?
Han brukar hålla till här med ett liknande fartyg, tror jag.
I så fall hade det varit en ödets ironi att klubbens bägge
juniorer sammanstrålade här på Lindö Udde utan att veta om det
och utan att ha mötts på kanske 20 år.
|
Man kunde heller inte knappt vända blicken in mot land utan att se
flockvis med ofta färggrant klädda människor röra sig en bit upp på
land. Män, kvinnor, barn och hundar. Nå, där uppe störde de inte mig.
När jag fiskat färdigt östra sidan, gick jag tvärs över halvön
där den är som smalast, förbi parkeringen och ner i den västra
viken. Där gjorde lågvattnet det till ett rent nöje att vada omkring
för att koppla av med lite gäddfiske. Fast där fanns inga gäddor
där än, kunde jag snart konstatera.
Nu var det omkring middagstid och jag gick upp mot själva udden igen på den
västra sidan eftersom det såg ganska tomt ut där nu.
Smålandsfiskarena hade pratat om att ta en tur bort till Sternö efter
lite mat och jag kunde se några stycken slöa utanför stugan, på
vägen dit bort.
Fiskade mig sedan öster ut och ut mot själva udden under utmärkta
förhållanden. Gick en omväg om ett par andra fiskande och pratade
lite med dem. En kille hade fått en öring som igår, på spinn.
Kom tillbaka ungefär där jag inlett i morse och fått nappet. Fick
först nästan tränga mig igenom en massa folk som uppehöll sig vid
Naturvårdsföreningens stuga ute på Udden. Fullt med barn och
korvgrillare. Vädret var nu underbart med nästan högsommarvärme.
| När jag närmade mig platsen för mitt
tidigare napp kom det ner en annan flugfiskare i vattnet framför
mig. En bra bit visserligen och det är allmänt vatten men nu
började det kännas lite för trångt för min del.
När jag sedan blev kallad för metargubbe av
några barn som sprang omkring och kastade saker i vattnet, gav jag
upp.
Åtminstone öringfisket.
Gick ner där jag började och tänkte att någon gädda kanske hade
piggnat till nu när det börjat blåsa. En precis lagom sjöbris
hade nämligen blåst upp och satt vattnet i rörelse där inne.
Alltså innanför den långa stenbryggan som är
där. |
 |
En fisketur och dagboksblad utan bilder på fisk känns
ju lite tomt. Men jag fick ingen gädda där heller.
 |
Däremot hittade jag en stor, ful och
hemsk wobbler med tre förskräckliga trekrokar på.
Jag tog med mig den hem för att den inte skulle komma i orätta
händer. Den kommer jag att destruera på ett säkert och
naturvänligt sätt.
Vid 15-tiden gav jag upp allt fiske, gick tillbaka
till den närbelägna parkeringen, packade ihop och körde hemåt.
Fast jag tog en omväg om Långö inne i staun och hämtade motorn
för att kunna lämna in den på reparation som imorgon. Jag hoppas
innerligt att det bara är något enkelt.
Som att det bara behövs nya tändstift...
Bara tre veckor återstår av havsöringsäsongen
och hade jag bara kunnat röra mig fritt på havet idag, är jag
säker på att jag skulle ha kommit i kontakt med betydligt fler
öringar än den som tog flugan idag här på Lindö. |
Vidare rapportering följer väl så småningom.
|