02-04-26

Vädret: Sol och svag sydvästlig vind. Då och då inrullande dimmoln men inte alls som igår. Fast de ökade konstigt nog mot middagstiden då det stundtals blev riktigt tjockt. Omslag till mulet och några regnstänk på eftermiddagen. Ökande vind också.

Fredag

Skulle fiska öring - Fick bara gädda

Precis som igår alltså. Fast på det ställe där jag var ute efter öring fick jag ingen fisk alls. Precis som jag sade igår blev det Lindö. Kom väl dit vid åtta-tiden på morgonen och det var helt folktomt. Gick först ut till stugan vid stenbryggan. En stuga som är mer än välbekant för mig.

Ärade läsare ombedes att en än gång titta på bilden på startsidan. Den svartvita bilden där jag stolt håller fram tio-kilosgäddan år 1961. Det är samma stuga. I stort sett ser det likadant ut då som nu. Det var här i vattnen kring Lindö som jag lärde mig fiska gädda. Ofta bodde vi i stugan över helgerna och fiskade, fiskade.
Då jag stod där med spöet i hand kändes det på mer än ett sätt att cirkeln var sluten. Ty nu som då var spöet ett ABU-spö. 
Fast historien upprepar sig aldrig; möjligtvis kan man säga att den rör sig i spiraler istället för cirklar. Men på den tiden var vi helt ABU-frälsta. Det gick inte att få fisk på grejor om de inte var tillverkade i Svängsta, trodde vi. Allt skulle vara ABU-märkt. Spön, rullar, drag och linor. 
Spöna var ju en ren katastrof egentligen. Fast det kanske inte fanns annat ens då. Rullarna däremot är nog lika bra som man trodde då. Jag använder ju fortfarande en ABU Diplomat flugrulle även om den förmodligen inte är tillverkad i Svängsta. Skulle jag spinnfiska sätter jag naturligtvis på en Ambassadeur. Samt ett ABU Toby förstås...
Spöet som jag skulle testa idag är det definitivt inte tillverkat i Svängsta för Spöfabriken på andra sidan ån är ju nedlagt sedan åtskilliga år. Taiwan, Kina eller Hongkong är tillverkningsländer skulle jag förmoda.

Ett Fly-Max 10'' 6' AFTM 8/9. För 200:- Kan det vara något? Definitivt Ja! Min högerarm har inbyggd kalibreringsfunktion och efter bara två eller tre kast, kändes det som jag aldrig kastat med något annat spö. Det är mycket bra!

Lägger och sträcker ut hur lång lina som helst, känns det som! Långt och styvt, I love it! 
Hm... Det sistnämnda; honi soit qui mal y pense, är det väl bäst att tillägga.
Jag använde det hela dagen och är mycket nöjd med det. En liten detalj saknar jag på det. Nämligen en sådan där liten ögla där man kan fästa flugkroken i under förflyttning. Jag får väl linda på en slinga av en liten bit fluglina senare. Fästanordningen är suverän och likaså skarven är precis lagom trög. Hur korkkvalitén är visar sig väl så småningom. Är den dålig är det bara att dränka in handtaget med Aqua-seal. På mitt första kolfiberspö, det som jag brukar kalla mitt tusengäddspö, består numer handtagen av mer lim än kork. Fast det spöt har numer gått i pension sedan länge. Men mer än tusen gäddor har jag fått på det. Ett riktigt fyndspö alltså som man inte kunde klaga på om det så kostade det tiodubbla, nästan.
Den röda stugan på bilden ovan är Ronneby Naturskyddsförenings. Om den kan man berätta mycket. Eller om Le Carlsson. Men det är mest lokalt betingat och får anstå till en annan gång. Han har många debatter igång i ortspressen samtidigt och en kan man ju nämna. Nämligen om man skall ta livet av en trettonkilosgädda eller släppa tillbaka den. Le slog ihjäl den men i insändarspalten verkar den ha fått evigt liv.
Men den diskussionen sparar jag till en annan gång.

Tillbaka till själva fisket.
Men det är svårt att nå upp till några litterära höjder när det gäller att skildra ett skeende där ingenting sker. Förhållandena var hyggliga. En liten aning mer vind hade nog inte skadat men ute på udden gick dyning som skvalade och porlade hela tiden. Helt stilla var det aldrig så jag tror inte jag skrämde undan öringen där jag gick. Man vadar ju framåt en 7-8 meter i stöten så ljudlöst man förmår och har fiskat av sträckan på cirka 25 meter framför sig så det område man förflyttar sig på bör vara fisktomt. Det är väldigt retfullt om man ändå skulle råka skrämma undan någon fisk. Det betyder ju i så fall att den sett flugan men inte brytt sig om den. I ärlighetens namn tvingas jag erkänna att det händer då och då när det gäller gäddfiske. 
Men idag varken såg eller kände jag någon fisk eller ens misstänkt napp.
-Vågar man misstänka att du hade fel fluga...?
-Pah! Jag hade ju en One Size! Bort det!
Men jag hade i alla fall hela halvön för mig själv idag. Samt ett mycket skönt och behagligt fiske i solskenet. Omkring klockan tolv hade jag fiskat mig runt hela udden och gick tillbaka till parkeringen.

Nämen så trevligt! Ett dukat bord! Lite senkommen frukost i solskenet kändes helt rätt. Medan jag satt där i godan ro kunde jag iakttaga hur mer och mer dimmoln kom rullandes in.  Satt och funderade på hur jag skulle komma vidare. Beslöt först att prova ett tips jag fått av Mats Hansson, mailledes. Tack för det, Mats!

Jag fick ingen fisk men jag hade faktiskt ett misstänkt hugg precis där. Ett sådant som man länge går och grunnar över; var det hugg eller var det bottennapp?
Jag vet inte. Använder man flytlina får man ju väldigt sällan bottenkänning och får man det vet man oftast om det eftersom man då brukar se tång eller sten. Det gjorde jag inte då och hårt kändes det...
 Jag såg ingen virvel vilket talar emot napp... Fast å andra sidan var kastet långt iväg och det hände alldeles i början av det och jag såg inga ytliga stenar...
Nej, osvuret är bäst.

Nu till del två av dagens fiske. 

Tillbaka till Gö

Det fanns tre anledningar till att välja Ronnebyfjärden vid Gökalv. Nämligen öring, regnbåge och gädda. Åtminstone teoretiska chanser kunde det finnas att komma i kontakt med de två förstnämnda, prickiga arterna. När det gällde gädda var chansen betydligt större. För napp och lite fisk ville jag ha nu efter förmiddagens ödslighet i närheten av flugan. För säkerhets skull lät jag en One Size sitta kvar på tafsen för man kan ju aldrig veta...
Men det kändes inte det minsta som om det kunde finnas någon fettfeneförsedd fisk i de vid lågvatten, halvjolmiga förhållandena. Nej, regnbågsfiske här är definitivt ett vinterfiske för mig.

Innan jag började med fisket ringde jag till Kamm's för att höra hur det var med motorn. Men det hade inte hänt någonting. Han som skulle titta på den jobbade nämligen inte på fredagar! Det betyder inget båtfiske för mig på hela helgen. Nå, då hade jag ingen tid att passa till klockan 16 heller. Man får försöka se det positiva i allt. Började vid badplatsen för att fiska mig runt udden norrut. Där skall vara bästa stället men där hände ingenting.

Vadade ganska snabbt igenom och förbi det värdelösa området utanför vassen där det är för grunt för fisk. I och för sig kan det gå någon kilosgädda där men ingenting hände där. Jag började nästan bli orolig för jag ville ju ha med ett par bilder på det nya spöt då det är böjt för fisk.
Då jag kom fram till de mer intressanta stengrunden på andra sidan vassviken tänkte jag för mig själv när jag tog bilden ovan; att får jag ingen fisk här är det helt kört och jag kan lika gärna gå hem. 
Knappt hade jag tänkt tanken, stängt av kameran och börjat kasta igen förrän jag lyckades dra undan flugan för en gädda som kom störtande efter den. Den vände i en plaskande virvel precis som jag lyft min One Size för ett nytt kast!
Nå, det är sådant som händer. Det lilla jag hann se av den vägde den inte mer än ett par kilo heller. Men nu visste jag att jag befann mig i gäddcountry. 

Ja, mina damer och herrar, så här ser det nya spöet ut när det är böjt för fisk! Om det nu är några damer som läser det här, vilket jag i och för sig betvivlar.  Strax efter började nappen och gäddorna att trilla in. Vädret slog också om. Solen skymdes bakom mörkare moln än dimmolnen och vinden ökade. Men härinne märks inte vinden så mycket. Det var heller inte därför som det plötsligt verkade finnas gäddor överallt. Det berodde bara på att jag vadat in i det området där det är mycket tång och sten.

Jag hade en teori om att gäddorna här inne i den skyddade viken redan hade lekt färdigt och var extra hungriga. Den stämde ganska väl.  De första två gäddorna bokade jag till gemensamma 2,5 kg. Den första hade dock inte lekt utan hade bara vägt 2,0 om den inte varit extra tjock. Och den andra tvärtom. Normalt sett hade den vägt minst 3,5 om den inte varit extra mager.

Här inne, i närheten av Gravfältet upplevde jag ett väldigt roligt fiske. Gäddorna kom och gjorde vågen. Några vände, några missade i hugget och några tog som de skulle. Ett litet olyckligt missöde inträffade dock. En gång när flugan närmade sig kunde jag iaktta en långsam våg som följde efter. Den höll sig på samma avstånd hela tiden. Närmare och närmare kom flugan. Men gäddan var blyg, höll exakt samma avstånd och ville inte riktigt. Nu kunde jag inte ta in mer lina heller. Jag förde spöet mer och mer bakom axeln på mig. Allt för att inte flugan skulle stanna och sjunka till botten. Inte förrän jag hade spöet pekandes rakt bakåt och flugan två meter framför mig, högg gäddan.

Den var ganska stor så jag ville gärna ha den. Ja, stor bara i jämförelse med de andra jag fått idag, kanske fyra kilo. Det var omöjligt att göra något som helst motryck med spöet men jag kunde fånga in tafsen med vänsterhanden. Gjorde det och ryckte till. Lite för hårt blev det... Den knutbemängda 0,30-linan brast... Tyvärr...

Snart fick jag dock en till. Och så ytterligare en till. Riktigt kul var det.  Funderade på en annan teori jag hade. Eller känsla jag fick mer och mer. Nämligen att det började kännas som om det var läge för en storgädda. Jag vet ju att det kan finnas stora gäddor här när som helst och nu innan, under och efter leken bör ju chansen vara ännu större att komma i kontakt med en.  Funderade därför allvarligt att byta ut One Size mot en rejäl vit gäddsara och ägna ett par timmar åt att söka den stora

gäddan längre in i vassvikarna. Men det sprack tyvärr på tidsfaktorn. Jag hade nämligen en annan tid att passa än inne i staun och Kamm's på Saltö. Tidigare på dagen hade det ringt en som behövde träffa mig i ett ärende i min roll som kassör i fiskeklubben.
-OK, sade jag, klockan 18 går väl bra. Då bör jag vara hemma.
Det var dumt gjort av mig, borde ha sagt 19 eller 20 istället, men inte kunde jag tänka mig att tiden flög iväg så fort.

Till vänster förresten en bild av dagens största gädda.  Jag vet, jag vet att den inte är så stor! Nå, när jag tittade på klockan såg jag till min förskräckelse att den var 17:07! Det räddade otvivelaktigt den stora gäddan från en obehaglig upplevelse för jag hade den där känslan av att den inte var långt borta. Men det var bara att veva upp och skynda på så mycket jag kunde. Jag befann mig alltså längst ner på Gravfältet, en bra bit att gå till bilen och så ytterligare tre mil hem.

Men jag hann, kan jag säga. 
Imorgon lördag tänker jag absolut inte fiska. Kanske på söndag... Får se...

©Gagnekulla Network Productions