02-04-28

Vädret: Frisk till ökande hård sydvästlig vind. Klar morgon med frost. Senare fram emot eftermiddagen växlande molnighet. Kyligt.

Söndag

En normal person en normal dag

Ibland undrar jag om jag kan anses riktigt riktig. Kan det verkligen anses fullt normalt att så gott som varje ledig dag (ibland även jobbardagar förresten) flänga ut till någon kuststräcka, ikläda sig gummikläder och ägna hela långa dagen till att kasta och kasta, fiska och fiska?
Och så fort man fått en fullt ätbar fisk, genast slänga tillbaka den. Ja, det finns faktiskt en massa människor som anser gäddan vara riktigt god som matfisk.
Och till råga på allt; efteråt ägna en god stund att i detalj skildra varje gäddas speciella utseende egenskaper, allmänna egenheter, uppträdande, namn och adress både i ord och bild!
Fast å andra sidan; kan det anses riktigt normalt, tecken på god smak och socialt fullt accepterat beteende att just du öppnar upp Internet, letar upp min sida och läser om det var och varannan vecka...?

Nå, normalitet är en av de kategorier som vi är tvingade att betrakta verkligheten genom. (Se Immanuel Kants och min kunskapsteori). Medvetet och omedvetet uppställer varje samhälle och varje enskild individ normer som de bedömer omvärlden efter. Det inser förstås varje människa vid närmare eftertanke och jag lämnar det ämnet nu. Men med den diskussionen i bakgrunden kan just idag tjäna som ett utmärkt exempel på en normal dag just för mig. Det hände både bra och dåliga saker som kan sägas kompensera varann. Så som det oftast gör här i livet, om vi håller oss på ett mer normalt, svenskt och vardagligt plan, vill säga.

Av de här fyra lediga dagarna som jag tänkt ägna mestadels åt fiske (förstås!) hade jag kört längst österut den första dagen och längst åt väster den andra. Inom mina normala geografiska avgränsningar alltså. Nu på den tredje fiskedagen låg det därför nära till hands att välja områdena i mitten.
Körde därför ut till Tjurkö och parkerade vid brofästet som jag brukar. Helt normalt alltså. Vid den här tiden på året är jag ju främst ute efter havsöringen och eftersom jag inte kan komma ut med båten tänkte jag pröva här från land. Bin Ladenviken på Tjurkö i första hand. Det är inget bra ställe men ute på Maren skulle det vara helt omöjligt med den friska vind som rådde. Lite lä var det i alla fall här, kunde jag se. Det är inget toppenställe för havsöring som sagt, men chansen finns. Jag hade ju helt missat att få någon öring på de två andra ställena som brukar just betraktas som toppenställen. Tur och otur har en tendens att jämna ut sig och jag låg på tur för lite tur, tyckte jag.
Men dagen började illa och jag såg inga som helst spår av fisk. Däremot miste jag ett par flugor. En som jag snärtade av och en som fastnade i botten så hårt och så långt ute att jag varken kunde dra loss den eller vada fram till den. Gick vidare och kom så småningom in till några jolmiga vikar en bra bit därifrån. Vinden låg på mer än jag tänkt mig så det var svårt att kasta överallt. Men jag visste att jag hade chans på gädda där åtminstone. 

Hade turen att få en där. Hur den nu kunde komma till att nappa i sörjan och de ytliga tångruskorna där. En pigg, utlekt trekilosgädda var det och genast steg livsandarna lite för napp piggar alltid upp. Man kan också betrakta det som ett tecken på att normalitetens lagar skulle följas idag. Ty det är normalt att inte få någon havsöring från land för mig. Samt att det är lika normalt att få gädda så fort jag sätter på en vit gäddsara. Gick tillbaka den ganska långa vägen till brofästet. Stannade till och fiskade av de få ställena där det gick.

Jag kunde i alla fall trösta mig lite med att hade jag haft motorn nu så hade jag i alla fall inte kunnat fiska från båt för det blåste riktigt ordentligt nu. 

Istället för att slösa bort dyrbar morgontid på frukost har jag numer börjat ha med mig den och äta den lite senare i stället. När jag kör ut med båten är det perfekt att äta den på utfärden som tar minst en timme.  Än har jag dock inte testat att förtära frukosten samtidigt som jag kör bil, men det kanske kommer. Nu anses det ju till exempel fullt normalt att tala i telefon när man kör bil.  Men var det normalt för 10 år sedan? Ett beteende som jag inte anser normalt är att fiska sill (till råga på allt med haspelspö!) men här kom det ett par personer som sade att de skulle göra just det.

How low can you go? Men för övrigt verkade de fullt normala och vi pratade en liten stund. Sade att de brukade fiska gädda runt Tjurkö men att det i år hade varit helt värdelöst. 
-Med haspelspö ja! tänkte jag säga men artig som man är gjorde jag inte det. Körde i stället inåt mot Sturkö till för att fiska i lä på insidan. Klockan var väl kring elva och jag såg fram emot att upprepa en runda som jag gjorde här för någon vecka sedan. Då hade det varit gott om mindre gädda på den sträcka som jag hade i åtanke. Men nu hände något onormalt!
På det absolut bästa stället fanns det inte en fisk! Och det på ett par hundra meter långt avsnitt med grund, tångflader och vikar där det alltid brukar stå gäddor. (Alltid = de fyra eller fem gånger jag varit här förut)

Jag hade en hård, iskall sydväst i ryggen av säkerligen kulingstyrka i byarna men det kan inte ha varit det. Det är istället bara bra med vind för själva fiskets skull. Inte heller tror jag att hade varit några andra fiskare just här före mig. Jag spekulerade nämligen över den tanken som förklaring. Även så skulle man ha sett någon kvarlämnad gädda ty det går inte att så totalt fiska ut ett område. Nej, det kan det inte bero på, tänkte jag, trots att det är söndag ser man sällan andra fiskare här. Nej, helt onormalt var det. Ur min synpunkt sett alltså. Men kanske även gäddorna upptäckt att sillen hade kommit och anslutit sig till de tidigare nämnda sill- och haspelfiskarena för att vara med om huggsexan? Men snart skulle vändningen komma. Då plussidan skulle förstärkas på mitt tur-oturskonto. Då mitt tålamod skulle ge utdelning och jag kom till det ställe där de uppehöll sig.

En ytterst mager trekilosgädda som snart kommer att väga fyra kilo, var det som snodde kring flugan och högg i andra försöket. Kul! Jag fortsatte förresten att testa mitt ABU-spö idag och under första delen av dagen fick det verkligen visa vad det dög till i hård motvind.  Vad dög det till då? Tja... Hyggligt, men det förmår

ju inte att sträcka tafsen precis. Men vilket spö gör väl det i kuling och med en relativt tung One Size längst ut på en i mångas tycken jättelång tafs. Dubbelt så långt som spöet brukar jag ha nämligen. Jag fick även testa det att lägga ut linan och flugan i bakkastet eftersom sidovinden ibland kom från fel håll. Det funkade ganska bra säkert tack vare att det är så långt. Men där är nog mitt Scierraspö överlägset. 
Usch, när jag tänker på det får jag dåligt samvete. Jag har nämligen ännu inte varit i Fiskeshopen i Karlshamn och hämtat den spötopp som väntar på mig där. Om den finns kvar vill säga. Jag bröt ju av den på Gö i januari och inte haft ärende åt det hållet än. Måste skärpa mig!
Men det är helt normalt för mig att aldrig komma mig för att göra viktiga saker.

Likaså är det normalt att det oväntade händer. Eller att när det har lyst med sin frånvaro några gånger äntligen inträffar. Det oväntade att en lite större gädda hugger. Det som jag kände var på gång i förrgår, borta på Gö, men där tidsbristen tvingade mig sluta fiska. Det hände nu istället. Men värst av allt är att det är så normalt för mig att aldrig få de riktigt stora gäddorna! För det allra mesta väger de 5-6 kilo, någon gång 7 eller 8 men aldrig över 10! Nå, man ska väl inte klaga på det för mycket.  Förresten skall jag väl heller inte säga aldrig för det är inte riktigt sant.

Men det ligger inte för mig att skryta och det är nuet som gäller och inte vad man fått förut under ett långt fiskarliv. Det är upp till bevis inför varje ny fisketur. 

Nej, det var verkligen fel att klaga för den var ordentligt stark och livlig. Färdiglekt och vild. En ren fröjd och Abu-spöet böjdes ända ner i handtaget, kunde jag känna och en och annan gång kunde jag höra rullens knarr när lina lämnade den. På bilden kommer den ångande med mord i blicken, ser det ut som.

Hm... Nu märkte jag att jag inte tänkt på att markera längdmåtten på det nya spöt. Alltså mäta och märka det vid 1,00 m, 1,10 och 1,20 m som på de andra två jag har.  Trots att den är utlekt kändes den rejält tung. Jag bokade den till 6,0 kg utan att väga den. Som sagt är jag väldigt van att få gäddor i den storleksklassen och ville inte ha den uppe i solskenet längre än absolut nödvändigt.

Man skall vara snäll mot våra små vänner i naturen nämligen. 
Förresten kan jag nämna att gäddan ligger på exakt samma plätt gräs som en annan jag fick här i vintras under superhögvattnets dagar. Se själva här: Ja här!. Eller snarare tidigare i våras, upptäckte jag när jag kollade närmare efter exakt när det hände. Var det samma gädda också tro...? Omöjligt är det inte men viktmässigt stämmer det inte riktigt. 

Så här ser den vita gäddsaran ut i sin naturliga miljö. Mycket lik en sill eller tobis.  Tänk på en hoper vårhungriga gäddor, vilka som helst och ställ följande fråga till den, liksom skalden: Who among them, do you think, can resist you? Fast inte så många till just idag, skulle det visa sig.

Men den här grova fyrakilosgäddan hade vägarna förbi och högg naturligtvis. På bilden kan man tro att det var den förra gäddan så stor ser den ut.  Men jag kan garantera att det är två olika fiskar och att den här inte var större än just fyra kilo. Huvudanledningen till att inte fler gäddor än så kunde motstå den vita gäddsaran på bilden, var att fiskesträckan tog slut. Ett område med sommarstugor tog vid och där var det aktiviteter och därför gick jag tillbaka till där jag parkerat bilen. Kanske, kanske borde jag ha prövat ännu ett ställe. Klockan var nämligen inte mer än lite över 15 och jag hade ett par, av mig helt oprövade, ställen till på lut lite längre in på Sturkö. Men det var nog det faktum att det just är söndag idag som fällde avgörandet att sluta fiska helt och hållet och köra hem.

Söndag, soligt och på eftermiddagen. En oslagbar kombination till att det är fullt med folk överallt.

Så slutade alltså min helt normala dag. Fyra fiskar fick jag. Kanske är det ett normalt genomsnitt för en normal dag. Jag har i och för sig möjligheter att räkna ut det men just nu har jag inte tid med det. 
Hm... kan just undra om det är någon som vet vilken skalden är som jag citerade...? Får se om jag får något mail om det...
Som ledtråd kan jag nämna att he's a poet, and he knows it.

©Gagnekulla Network Productions