02-05-17

Vädret: Soligt och måttlig nordväst på morgonen. Fortsatt varmt hela förmiddagen. Så mojnade vinden helt plötsligt och svängde om till sydväst och ökade med det samma. På eftermiddagen seglade det upp mörka moln och en häftig regnskur kom vid 15-tiden. Vinden svängde än en gång helt runt till nordlig under ovädret.

Fredag

Motig dag 90% av tiden

Long time no sea, kan man säga. Kanske har jag gjort det någon gång förut i dagboken när jag inte varit ute och fiskat på länge, jag minns inte. Egentligen borde jag inte åkt iväg ut idag heller men insåg att jag måste ut om inte högerarmen helt skulle förtvina i brist på träning och falla av.

Lite skrivbordsgöra hade jag i alla fall pysslat med. Bland annat lite lagerinventering inför sommarfisket.  Detta var vad jag fann i lådor och små plastpåsar där jag förvar gäddsarorna.  Någon nytillverkning i större skala behöver jag nog inte sätta igång med, ser det ut som. Nu är det bara fint väder, d.v.s. svaga vindar som behövs.

Länge såg det också ut som om lite kastträning var det enda jag skulle få ut av dagen. Otursförföljd, jobbigt och kämpigt hade jag det samt att vädergudarna var helt emot mig också. Hela tiden lurade de mig och fick mig att vandra omkring i cirklar i det att vinden hela tiden svängde runt så jag ständigt fick den åt alldeles fel håll. Därför tillbringade jag den mesta tiden till att vandra omkring i jakt på bättre kastpositioner.
Synd om mig var det!
 Det är ju sommarvärme som råder nu och iklädd läckande vadare och flera byxlager, kände man sig som ett våtvarmt omslag och det är ju inget kul. Igen hade jag tanken att inte skriva någon rapport om den här dagen. Finns det inget att rapportera finns det ju heller ingenting att läsa, eller hur. Därav det usla bildmaterialet idag. 

Nå, idag körde jag så långt ut som man kan komma på öarna. Ändå ut till det som kallas Finskan på Tjurkö. Vinden var inte rent nordlig kunde jag se, utan mer nordvästlig och då tänkte jag att då strök den längs med kusten på insidan om Kungsholmens Fort. Tänkte att kanske gäddorna var på väg ut till havs och kanske gjorde något uppehåll där. På en av de fåtaliga båtturerna i år hade jag rott förbi här och konstaterat att här var det både sandbotten och stengrund med gott om tång här och var. Helt värt att testa tyckte jag.

Så långt var allt frid och fröjd. Det rådde lågvatten och det gick bra att vada och fiska. Vädret jätteskönt och tidpunkten kring åttatiden på morgonen. Och knappt några människor i närheten heller, trots sommarstugor och bostadshus. Det var bara några skrikande militärer och brummande militärbåtar mitt emot på Fortet som störde friden. Samt en massa galna närkterfåglar och ilskna flugsnappare som höll liv i snåren.
Sånär som på det var allt perfekt under någon timmes fiskande så när som att det inte fanns någon fisk där. 
Gick förbi ångbåtsbryggan och vidare söderut. Men där var mest klippiga stränder och djupt vatten. Inget för en flugfiskare med flytlina. Solen hade börjat värma ordentligt också så några längre promenader var inte att rekommendera, började jag känna. 

Ett tag stod jag och såg ut över några steniga skär som jag tror kallas Babbeskär. Likaså visste jag att det inte var så värst långt bort till Maren.  Lågvattnet hade lämnat efter sig en stenöken bestående av miljontals runda stenar som jag visste man måste

överbrygga för att komma till fiskbara ställen. Det verkade alldeles för jobbigt. Och hade jag inte sett en fisk på hela den föregående sträckan, talade inte mycket för att det skulle vara bättre där ute, resonerade jag.
Så istället vände jag om och gick tillbaka till bilen. Körde tillbaka till Djupasund, parkerade där och åt frukost. Med den nordvästliga vind som rådde, skulle det gå bra att fiska sig fram ända till Bin-Ladenviken och vidare ut mot uddarna på södersidan i bekväm lä och medvind, hade jag planerat.

Men icke. Hade precis startat då vinden plötsligt vände runt till sydvästlig. Lika frisk som förut och då fick jag alltså motvind. Ute på udden konfronterades jag med ett gäng livsfarliga och hänsynslösa tjurar dessutom! Med dödsföraktande mod samt ett hårt grepp om vadarstaven, tog jag mig förbi dem. Men någon fisk fick jag inte.

Kämpigt värre hade jag det, tyckte jag. Lång tid och långa sträckor tog jag mig igenom. Där det såg lovande ut för fiske kunde man lita på att där låg det nät. OK, ett par hugg av mindre gäddor hade jag. Samt lite ryck och nyp av näbbgäddor. De uppträdde inte heller i de stora hordar jag befarat. Jag sjönk till och med så djupt att jag bytte till en One Size för att kunna kroka en!
Inte ens det lyckades jag med. 
Även om en del mörka moln drog upp inne över land, sken solen värre än någonsin. Varmare och fuktigare blev det. In i vadarna sipprade det vatten. Klockan halv två gav jag upp tankarna på vidare fiske och gick tillbaka till bilen. En ganska bra bit att gå i sommarvärmen var det. Hade det känts svettigt förut blev det nästan outhärdligt nu. 
När jag stod vid bilen och skulle plocka ihop tänkte jag i alla fall att "Skönt i alla fall att slippa lägga ner en massa !!##§§!! tid på att skriva ett }&&}§§!! dagboksblad!" 

Men bäst jag stod där med svetten drypande såg jag ut över vattnet nedanför bilen. Jag känner väl till den sträckan för på höstarna har jag gått ner dit och dragit lite smågädda. Där finns nämligen en botten jag älskar; en jämn, fast, slät botten med lite växtlighet här och där. Väldigt långgrunt en bra bit ut mot djuprännan. Och nu rådde dessutom lä och medvind. Visst skulle det vara skönt att kunna vada på anständigt sätt utan att halka omkring på slippriga stenar och hällar som jag gjort hela dagen...
-Än va fan, jag går ner och tar några kast och svalkar av mig. Det hinner jag, tänkte jag. Dessutom resonerade jag lite för mig själv att ute i djuprännan under själva broöppningen brukar det stå folk och fiska sill vid den här tiden. Kanske också några gäddor kommit på den idén...

Och tja...  Efter att knappt vadat ut till fiskbart vatten drog det på en ordentlig bit! En riktigt rolig gädda att få. Tunga knyckar och långa rusningar och den vägrade ge upp! Lång tid höll jag på. Cyklister stannade på bron, folk som satt nere vid broöppningen och förmodligen fiskade sill, kommenterade uppvisningen. (Det finns ett livligt frekventerat ställe där, precis under "Allt Fiske Från Bron Förbjudet"-skylten) Jag hade inte sett dem förut ty de skymdes där de satt precis vid sidan om själva broöppningen. Alla mina tidigare vedermödor glömde jag bort.

Tyvärr slarvade jag med fotograferingen. 

Den här dåliga bilden är det enda bildbeviset jag fick på gäddan och därför fick den komma med. Det var alldeles för långt att vada in till land med den, tyckte jag. Med lätthet och gott samvete kunde jag boka den till 6 kilo och det är ju i och för sig inte så imponerande. Men som första fisk efter så många timmars slitande tyckte jag det var snudd på sensation.  Den var både färdiglekt och uppäten och i en förnämlig kondition. "Uppäten" syftar förstås på att den förmodligen käkat sill ute i rännan, ingenting annat. Ty så barbarisk att man slår ihjäl gäddor för att äta upp dem är jag inte. Nu för tiden. Vattnet där jag stod var uppgrumlat också och solen hade gått i moln så några fina bilder på den i vattnet kunde jag inte ta. Bara några kast därefter fick jag nästa gädda. Och några kast efter den fick jag ytterligare nästa. De var ju inte alls i samma storleksklass men ändå.

De två gäddorna var mycket smalare också och hade inte hunnit få nytt hull på kroppen, men väldigt pigga ändå. Inte heller kunde jag låta bli att göra så stor show som möjligt för åskådarna. Trots att det nog var ett par hundra meter bort till bron tror jag att de såg vad som hände. 
Men så slog vädret till ytterligare en gång och fördärvade det för mig. Än en gång vände vinden helt om. Ett extra stort och svart moln hade närmat sig och det gav en rak nordlig vind av kulingstyrka och så småningom ett häftigt skyfall. Nordlig vind där jag var blir alltså rak motvind och jag valde att avbryta allt fiske. Igen. Fast denna gång utan att ändra mig.

På det viset missade jag nog några gäddor till för egentligen var inte den fiskbara sträckan slut där. Men det kunde inte hjälpas. Där fick jag min roliga halvtimme till slut. Redan samma dag kompenserades jag med lite tur för all otur jag haft innan. Och det var verkligen välförtjänt också.
-Jaså! Och varför det, om man får fråga?
-Because I'm worth it!

Ja, nu närmar sig pingsten men då skall jag jobba så lite dröjer det till nästa fisketur. Kanske länge för nu är det verkligen hög tid för båtfiske och då är vindarna helt avgörande. Att de inte blåser alltså. Det blir alldeles för varmt att gå omkring i vadarbyxor på stränderna nu också, tycker jag. 

©Gagnekulla Network Productions