02-05-25

Vädret: Dimma på morgonen som lättade. Först mest solsken som övergick till växlande molnighet. Någon gång på em kom det till och med ett par regnstänk. Men solen övervägde. Vindarna växlade från lugnt till frisk. 

Lördag

Persadammen

Idag var det alltså dags för årets sociala fiske för min del. Då man åker iväg ett helt gäng; äter, pratar, dricker och har trevligt. Och ja, fiskar lite också.
De flesta ville göra det till den milda grad att de kört hit redan dagen innan för att riktigt hinna med allt det ovanstående. 
Men jag nöjde mig med att köra dit samma dags morgon för det är inte så värst långt. Så social är jag tyvärr inte nämligen. Plockade upp Olof Junioren på OK-macken i Rödeby först bara.

Ett ganska nyöppnat ställe i trakten av mer kända Mörrum. Det är alltså knappt en timmes körväg från där jag bor. I byggnaden till höger hade de andra huserat över natten. Enligt uppgift var det väldigt bra, snyggt och trevligt ordnat med husrum, kök och sådant.
Det här dagboksbladet blir lite av konsumentupplysning, börjar det kännas som. Eftersom det är jag som skriver och tycker det här kan tyvärr inte räkna med att det blir särskilt objektivt så läsaren uppmanas att ha det i åtanke. Till skillnad från andra ser jag nämligen allt ur min egen synvinkel.

När det gäller alla sådana här lite större anläggningar med övernattningsmöjligheter och där det inte går att köpa dagkort, jämför i alla fall jag de med Trollemölla. Ett Trollemölla i sin glans dagar bör jag nog tillägga. Till det yttre fanns det inte så mycket att anmärka på. En stor damm med öar, vikar och små uddar. Relativt klart vatten med sand eller grusbotten. Tydligen tas vattnet från en bäck eller liten å som rinner runt om anläggningen. I övre ändan en liten kanal med en bro över till ännu en damm. Inte så stor som övre dammen i Trollemölla dock. Men sammantaget skulle jag tro att de bägge anläggningarna är ungefär lika stora i vattenhänseende. I alla fall är det plats för 15 fiskare utan att behöva trängas. Så långt var allt gott och väl.
Eftersom detta var ett helt nytt ställe för mig, började jag dagen med flytlina och en BPS på tafsen. Ett bra standardkoncept i de flesta put-and-take-vatten.
Fast jag ångrade att jag inte satt på sjunklinan med en vit sara på för man såg inga vak precis.

Ett välkänt faktum vid sådant här fiske att ibland har man tur och ibland inte. Eller om man kalla det flyt. Idag var det lite av min tur.  För BPS visade sig vara ett alldeles utmärkt val. Till min överraskning krokade jag en efter knappt en kvarts fiskande.  Den for iväg med ett väldigt schwung och man fick vänja sig vid att de var mindre än de kändes.

Eftersom det var första fisken tog jag kanske lite för många bilder på den. Men på den här kan se varför det var sådan fart på dem. Jag syftar naturligtvis på den hela och fina stjärtfenan. Men stor var den inte så den regel som säger att man alltid skall ta till vara den första fisken i ett sådant här vatten, struntade jag i.

Nu närmar vi oss nämligen det som är sämst med Persadammen. Eller snarare de regler som gäller. Man får nämligen bara ta två fiskar. Och eftersom priset ligger på 400:- gäller det att ta rätt fiskar. Man kan ju alltid diskutera vad det är som lockar med ett put-and-take-vatten; är det själva fisken som mat eller är det nöjet att fiska efter den som man skall betala för?
Jag vill hävda att det är en kombination.

I så fall är det lite magstarkt att betala så mycket för ett par kilosfiskar. Det kan ju bli så illa att först tar man den första fisken för säkerhets skull. Så råkar man kanske få en som sitter så illa att man måste döda den. Då är kvoten fylld och vad skall man göra resten av dagen? Inget kul alls tycker i alla fall jag. Men så är jag också kassör och därmed automatisk en snål jävel...

På pluskontot får vi förstås lägga att de var mycket fina. Hela fenor och mycket välproportionerade.  Och under de första timmarna till synes väldigt många till antalet också ty överallt stod det böjda spön. Den som hade mest flyt idag var Eyvind, klubbmästaren. Här landar han en av sina sju fiskar. Flyt hade han, men även flytlina. Samt ett haröra på tafsen, tror jag.

Men så fick jag dagens roligaste napp. Så fort fisken tagit BPS:en, stack den iväg med en otrolig fart. Den nöjde sig inte med att tömma rullen på fluglinan i ett nafs utan även backingen försvann lika snabbt. Till sist hade jag bara ändknuten om själva spolen som hindrade mig från att göra en löjlig figur. Men som tur var kunde jag följa den på stranden, springande som den värsta laxfiskare längs med tvåans pool i närbelägna Mörrumsån. Länge fick jag hålla på innan jag ens fick en skymt av den. En fyra, fem kilo trodde jag allra minst och hjärtverksamheten ökade.

Lika besviken som imponerad blev jag dock när jag äntligen fick in den till land. Den vägde nämligen bara två och ett halvt kilo. Så uppskattade jag den till i alla fall och jag släppte tillbaka den. Detta hände under första timmen och då visste man inte att större än så här blev de knappt. Rekordet låg på cirka tre kilo nämligen och det var bara ett par stycken som kom upp så pass vad jag vet.

Hm...

Kanske ni där ute inte är så intresserade av hur det gick för medlemmarna i Nättraby SFK...
Jag antar att ni hellre vill kika på bilder av gäddor. Men å andra sidan är det många som liksom jag inte är så där jättefanatiska att de aldrig fiskar något annat än gädda på fluga och då kan det ju vara bra att få veta lite om sådana här vatten. En gång om året blir det för min del nu för tiden att jag fiskar i sådana här vatten de sista åren. 
Men jag tror att jag gör så att jag slutar här och gör en lite mer utförlig bildkavalkad på Klubbens hemsida. Intresserade gäddflugfiskare kan följa den länken på min egen länksida för mer bilder.

Men den här fina bilden av den slanka figuren till vänster vill jag ju inte undanhålla er. Regnbågen alltså. Det blev den enda jag tog till vara och tur var det, annars hade jag gått fisklös härifrån som några stycken gjorde. Även om samtliga fick upp minst en fisk så tror jag inte alla fick någon lämplig att ta med sig hem eftersom man var tvungen att så att säga försöka välja ut en stor. Ty efter middagstid slutade fisken nästan helt att nappa. Eller att de tog slut och att de flesta hade blivit uppdragna en gång och vilade upp sig. Det är svårt att säga.  Det är ju också så att den mindre fisken är så mycket mer huggvillig än den större.

Låt mig så sammanfatta det hela med att säga att ekvationen liten fisk, högt pris och bara två fiskar inte går ihop. Trots att fisken var fin och stället välskött. Så tyckte jag. 
Men mindre och mindre attraherar mig fisket i dammar. En gång om året börjar till och med kännas lite för mycket...
Nej, då ter sig gäddfisket i havet som mer naturligt. Det blir inget sådant för min del förrän till helgen. Så ni som tycker att jag fiskar för sällan får faktiskt lugna er tills dess. 

©Gagnekulla Network Productions