02-06-18

Vädret: Sol och mestadels lugnt. Knappt ens sjöbris på eftermiddagen. Mycket varmt.

Tisdag

Den som sår vind skall skörda storm

Så brukar man säga men i mitt fall var det tvärtom. Låt mig få citera mig själv. Så här skrev jag efter förra gången jag var ute:
 "Med vit gäddsara tar man gäddor även när det är sol och lugnt och 30 grader varmt. Jag hoppas verkligen jag får tillfälle att bevisa det." Där stack jag ut hakan lite väl långt. Inte trodde jag att det vädret skulle komma så snabbt om ens någonsin denna sommar. Lågtrycken verkade nämligen ha börjat sin envisa bana från Brittiska Öarna och in över Skandinavien från sydväst i en aldrig sinande ström. En ful ovana som de brukar ha svårt att bryta. Och så kom superhögtrycket från medelhavsländerna in istället redan till idag.
Så idag var det upp till bevis, mer än någonsin som gällde. Men skulle jag inte få någon fisk fick jag väl bjuda på det för det är ändå underbart skönt att vara ute i sådant väder. Vilken skillnad mot förra gången!

Men helt och hållet förlitar jag mig inte på några meteorologer. Både vadarbyxorna och regnkläder hade jag med mig. Skulle det blåsa för mycket hade jag för avsikt att gå iland och fiska vadande. Jag har några ställen som jag sett ut men inte behövt eller hunnit pröva än.  Idag stämde allt de sagt emellertid. 28 grader hade de förvarnat om. Hur det stämde vet jag inte men nog kändes det närmare 30 fram emot eftermiddagen i stiltjen alltid. Det såg alltså både kärvt och härligt ut när jag tog hållet ut genom Saltösund vid pass halv sex på morgonen. Idag var det min andra semesterdag och allt verkade toppen.

Jag körde mot Hasslö men exakt var jag höll till finner jag onödigt att nämna. Sammantaget rörde jag mig över en lång sträcka. Rodde och körde omväxlande till olika platser och ställen. För drev gjorde man minimalt. Det var nog en anledning att gäddorna var svåra att hitta. En annan att jag inte varit ute så många gånger i båt än. Ju mer man fiskar desto mer lär man sig var de håller till nämligen. En självklarhet, kan tyckas men de bra ställena växlar år från år lite grann. Eller det är gäddorna som uppför sig lite annorlunda snarare. Jag började på ett ställe där jag tidigare haft jättebra fiske just vid den här tiden. Ett ställe som de kan stanna till på vid sin utflyttning från innerskärgården till den yttre. Så inbillar jag mig att de gör nämligen. Där tillbringade jag de dyrbara morgontimmarna utan att det hände särskilt mycket. Såg någon och fick en liten.
Men precis innan jag fiskat ut stället, fick jag ett sådant där napp som jag får sällan men andra ofta. Där man för ett ögonblick får för sig att det är bottennapp men att det börjar röra på sig. Att jag gick på den lätte berodde på att där jag kastade var så grunt och stenigt att jag förväntade bottennapp. Men snart avslöjade den levande kraften i motståndet att det rörde sig om fisk. Stor fisk, som det oftast är när de inte sprattlar utan bara går.

-Tjohoo! skrek jag upphetsat när jag drillade fisken.  -Yippie!, ropade jag så högt att måsarna lyfte från stenarna, när jag såg den första gången och den verkade riktigt stor. -Hurra, skrek jag, när jag äntligen landade den och tyckte att dagen var räddad eftersom jag bevisligen tagit en fin gädda trots sol och lugnt. Det kändes ungefär som i Trollemölla när man landat en fisk redan den första halvtimmen. Men tyvärr visade det sig att gäddan inte var så stor som jag hoppats på.

Den var nämligen mycket mager. Bilden på den blev heller inte så bra. Inte gick den att mäta heller för jag kunde inte lägga spöt vid sidan om den. Idag använde jag nämligen mitt Scierra-spö som jag gjort längdmarkeringar på. Men det gick ju inte att få ner det långa spöet och lägga det jämsides gäddan för sittbrädor och annat. Inte hittade jag tumstocken i väskan heller. Men vågen kunde jag åtminstone plocka fram och därför är vikten korrekt. Men när den käkat lite mer mat har den kapacitet att väga minst åtta kilo.

När jag väl släppt tillbaka gäddan och svabbat däck, letade jag i alla fall upp tumstocken och hade den framme.  På bilden grejorna man behöver för att ta upp, väga och mäta havets alla gäddor och sedan släppa tillbaka dem igen. Vad gäller den där förväxta peangen är den bara bra för stora gäddor. På små gäddor där flugan sitter långt in, kan man inte pressa upp käftarna på dem med skänklarna så lätt. De är för klena. Men på de lite större, där man tar greppet med pekfingret framför första gälbågen, fungerar den utmärkt. För då tvingas gäddan gapa och då är dess längd utmärkt.

Jag lydde rådet men där hände det ingenting huggmässigt. Det såg ut att bli allt svårare att få napp. Jag rodde till det ena stället efter det andra. Frågan var huruvida det berodde på vädret eller om det berodde på att det inte fanns någon fisk där jag prövade. Redan steg värmen och stiltjen bredde ut sig. Skönt ja, napp nej.
Här och var kunde jag se en och annan gädda som följde efter. I sådana här lägen finns det bara en sak att göra och det är att byta till en annan fluga. Gäddsaran på bilden ovan är ordentligt stor och mycket bra till storgäddor men när vädret är som det är bör det vara lämpligt att byta till en mindre. En mindre gäddsara förstås om nu någon trodde något annat.

Minsann om det inte hjälpte. Först fick jag någon mindre och sedan en märkesgädda. Alltså den på prick fem kilo.  Idag gällde för alla gäddorna att de var långa och smala. Trots det eller kanske tack vare, jag vet inte, men de utvecklade en otrolig kraft och energi under kampen. Jag har bromsen väldigt hårt åtdragen men det gick trots det inte att hålla dem. Om och om rusade de iväg så jag fick lossa på bromsen för att undvika tafsbrott. Jag vet inte om jag har nämnt det eller om någon vill veta det men jag använder 0,30 i tafsdiameter på slitdelen. Alltså den tunnaste biten som man binder fast på flugans egen wiretafs.

Ett tag prövade jag med 0,25 på flytlinan men det fungerade inte. Det hände allt som oftast att man snärtade av den i kastet. Nej, 0,30 tycker jag är lagom.

Här är i alla fall den gäddan som högg klockan 11 och med det har jag bevisat vad jag skulle. Puh! Varken nappen eller fisken tog slut utan några till fick jag. Fast visst gick det någon timme emellan.  Något som inte syns i statistiken är bland annat en stor gädda. Snudd på tioklubbare var det som långsamt kom simmande efter den lilla gäddsaran på grunt vatten. Sedan såg jag någonting underligt. Jag råkade vända på huvudet när jag rodde och då föll blicken på en blå fisk som kom simmande. Den såg faktiskt helt blå ut och stack väl ut från omgivningens gulgröna nyanser. Den såg ut att väga en två, tre

kilo och min gissning blir då att det var en förrymd regnbåge jag sett. De har väl funnit vattnet i Ronnebyfjärden för varmt nu och sökt sig ut till havs, kan tänka. 
Till min stora förtrytelse hade jag en fin gädda på som släppte.
Det är ytterst ovanligt men nu hände det. Men jag erkänner att jag oftast är väldigt slarvig med att hålla linan sträckt. När jag väl gjort motryck och kunnat konstatera att gäddan inte väger över tio kilo, brukar jag helt enkelt släppa tagen om linan och i lugn och ro veva in löslinan. Om den är tillräckligt stor för att drillas från rullen vill säga. Gränsen därvidlag går på över två kilo. Är de mindre tar jag bara in dem direkt från spöet. Den här var mellan fyra och fem kilo hade jag hunnit se men förargligt ändå eftersom jag inte fått någon på länge. 
Fast i och för sig tror jag inte det berodde på löslinan för oftast håller de ju själva linan spänd när de simmar. Skulle nämligen tro att en tung sjunklina gör ganska mycket motstånd i vattnet när gäddan släpar den med sig.

Så här ser den gädda ut som jag fick på sista kastet. Ännu en prick femkilos.  Hm... hur skall man beskriva den kampen utan att vare sig upprepa sig eller få det att låta otroligt? Jag fick den på ett ställe som är känt för sina sjukilosgäddor (av mig, vill säga).  Nå, den högg ganska nära båten och stack iväg så dant att jag inte behövde bekymra mig över att veva upp löslinan alls. Den rann iväg i sådan fart att minsta kink eller fot på linan omedelbart skulle resulterat i tafsbrott. När jag väl fick kontakt fortsatte den bara. Spolen snurrade på. Där gick backingknuten iväg! Adjöss med flera meter backing. Sedan höll jag på och kämpade en god stund att överhuvud få in fluglinan på rullen igen. Om och om igen drog den ut backingknuten. Saken komplicerades också av att stället ligger nära den rutt som alla båtarna tar som skall genom Hasslöbron. Ett par gånger fick jag sätta mig ner och försöka se oberörd ut. Det dög ju inte att stå upp med spöt som en sprättbåge och annonsera att man hade fisk på.  Till sist slutade det med att fotografen kunde ta bilden till höger på den och jag satte tillbaka den igen.

Det var som sagt sista kastet och jag satte kurs mot nämnda bro.

Ett helt annat väder idag än sist. En riktig sommarfiskedag.  Men, eh.. jag tänker inte säga någonting om nästa gång jag ska ut. Lova att jag ska få den eller den stora fisken, menar jag. Däremot kan jag förvarna att det förmodligen blir i övermorgon, på torsdag alltså. Beroende på om jag hinner skriva färdigt det här först. Och att svedan efter solen hinner lägga sig. Trots solkräm, hatt och t-shirt tar solen bra nu.

På tal om fiskeprogram i TV, råkade jag faktiskt se en glimt av ett härom kvällen. Det handlade om ett par flugfiskare som stod på en klippa på Nya Zeelands kust och fiskade efter någonting som hette kingfish. Jag skall inte säga någonting om tjoandet och tjimmandet när de fick napp utan att de lovprisade den här fiskens förtjänster å det högsta. Ungefär som jag gäddans. Kingfish skulle bland annat vara 10 gånger så kämpastark som öringen. Men vad fick man se?
Jo, först högg en fisk, bilder på böjt spö och efter max 7 sekunder håvade de in den! Det upprepades flera gånger.
Kan just undra vad de har för öringar på Nya Zeeland!
Nä, inget ont om den fisken. Det beror förstås också på regissören eller redigeraren som helt enkelt klippt väck en massa tråkiga minuter (i hans tycke) där linan går ut, fisken hoppar (om de nu brukar göra det) och så vidare. Förmodligen tyckte han att själva håvningen är höjdpunkten i varje sportfiskares liv eftersom han visade det så ofta.
Nu ska jag inte leka TV-kritiker mer. 
Jo förresten, flugan de använde liknade en annan fluga som jag känner väl till. En annan sak, tydligen har de haft ett annat program om gäddflugfiske i Stockholms skärgård. Jag såg det inte själv men någon sade att de också använde flugor som såg exakt ut som de jag använder. Så där ser man...

©Gagnekulla Network Productions