02-07-01

Väder: Blåsigt och regnigt. Syd- sydvästlig vind.

Måndag

Dubbelreportage

Först bara några rader om mitt andra misslyckande i följd. Det är inget kul, varken att läsa eller att skriva, men för kompletteringens skull tar jag med det. Fast det finns kanske någon som blir glad...? Jag kan kalla det för:

Höstfiske redan på sommaren

Hemma i Gagnekulla, två mil från kusten, tidigt på morgonen, såg det inte ut att blåsa någonting alls, så jag körde in till Långö. Men där blåste det..
Inte helt oväntat för jag följer noga väderleksrapporterna kvällen innan men man måste ju chansa.
Stod länge på bryggan och undrade om jag skulle våga mig ut på sjön. Hade ju tänkt vadningsfiska på någon ö som jag skulle ta mig ut till med båten men hur kul är det att köra ut om vinden skulle öka ytterligare?
Till sist hoppade jag i alla fall ner i båten, öste den och körde iväg. Fast bara till andra sidan Långöbron. Där vände jag. Chickend out, helt enkelt. Körde tillbaka till bryggan och lastade ur alla sakerna.
Körde in till stan (med bilen alltså) och lämnade ett par böcker på biblioteket och åkte sedan ut till Hasslö. Tänkte mig på sydsidan där det borde vara bäst.

Här kan man tala om bryggseglare! Eller kanske någon prövat på den nya inne-sporten (fast den tillgår utomhus) bryggsurfing? Helt värdelöst var det där! Vinden låg på för rakt in. Gick först tvärs över hela ön på sydsidan. Hittade nämligen den hemliga stigen. Blev svettig. Med nöd och näppe undgick att gå vilse. Gick inte att fiska alls när jag äntligen kom fram till den vik jag hade tänkt mig. Jolmigt och grumligt. Vadade mest omkring och hade inte ett napp. På uddarna blåste det på tok för mycket. Gick tillbaka och körde hem.

-Ute två dagar för att fiska gädda och inte få ett napp! Skandal och totalt misslyckande! Är du slut som gäddflugfiskare nu?
-Tja, vad skall man säga...? Fast idag gav jag nog upp lite för lätt. Kunde ha kört någon annanstans och provat. Längre in borde man väl alltid ha fått en smågädda.
-Ha!

Hm... det sistnämnda är en lätt överdrift. Det är lika bra att påpeka det för jag har märkt att en del läsare tar det jag skriver alltför bokstavligt. De verkar ha glömt att allt man läser här på internet bör man ta med en grävskopa salt.
Precis som mycket annat här i livet förresten. 

02-07-03

Vädret: Mulet hela dagen. Vinden var sydvästlig och än blåste det friskt och än stillnade det. Tidvis regn men först ganska lätta skurar. Mot 16-17tiden dock konstant.

Onsdag

Surrogatfiske

eller

På turné i Harasjömåla

eller

Rovfiskare i aktion

Tja, rubrikerna säger väl egentligen allt. Raskt hade jag hämtat mig från min tidigare depression av att inte ha fått napp på två fiskedagar. Nej, allvarligt talat tar jag det inte alls på det viset. Det är jag alldeles för gammal för och har fiskat alldeles för mycket för att inte veta att sådant händer då och då.
Det talar förresten mitt beslut att idag skulle jag åka och fiska regnbåge för. Den sortens fiske är betydligt osäkrare än gäddfiske nämligen. 
Och i juli dessutom. Nu pratar vi alltså om gammalt hederligt put-and-takefiske och inte om regnbåge i havet. Men jag räknade med att samma väderleksläge som ställt till det för mig i havet, samma lågtryck och regn och framför allt vind, skulle ha kylt ner Harasjömålas sjöar och gölar till en för den prickiga fiskens mer passande temperatur. 
Där jag bor finns det en del regnbågsvatten att välja på om man vill köra några mil och i dag bestämde jag mig alltså för Harasjömåla utanför Olofström.

Kom väl dit vid åttatiden på morgonen och löste ett dagsfiskekort à 150:-. Det skulle räcka till 5 mindre regnbågar och det dög idag. Vid sådana här tillfällen brukar jag inleda i Mellanbäckasjön. Det visade sig vara ett taktiskt missgrepp ty förhållandena hade ändrat sig där. Så ofta är jag nämligen inte här. Jag upptäckte nämligen en spinnfiskare där i full färd med att dänga ut ett tungt skeddrag! Jag nästan till att ringa Receptionen och anmäla detta allvarliga brott.  Men som tur var gick jag fram till skyltarna och kollade lite noggrannare först. Mycket riktigt var det fullt tillåtet nu. Samt till och med att meta. Jag hade nämligen för mig att det rådde enbart flugfiske där.

Jag inledde fisket med en March Brown eftersom man skall använda små flugor under sommaren här, står det i foldern. Men inga vak knappt och inga stigningar. Åt lite frukost och bytte till sjunklina och en vit sara. Inget hände dock.

Sportfiske lär ju gagna folkhälsan genom att man kommer ut i frisk luft och natur. Man rör sig och motionerar när man kastar och går från ställe till ställe.  Men det går att kringgå. Nej, nu tänkte jag faktiskt inte på trollingfiske utan på hur ett par andra personer löste det problemet.  Kolla in bilden här!  Tittar man väldigt noga kan man se ett spö som sitter inkilat mellan bryggplankorna. De här "sportfiskarna" gick ner till bryggan, slängde ut metet med haspelspöt, satte fast spöt på bryggan och gick in och satte sig i bilen för att vänta på napp! Nå, de var säkert i sin fulla rätt att göra så utan att jag behövde komma och hytta med fingret åt

dem. Men för att slippa se det körde jag iväg till en annan sjö. Jag passade också på eftersom det just då kom en häftig regnskur. 

Next stop Björngylet

Nu och i det följande utgår jag ifrån att alla läsare känner till Harasjömålas viktigaste sjöar. Björngylet borde ju i alla fall vara fredat för de värsta fiskemarodörerna i form av metare och haspelfiskare, tänkte jag. När jag anlände fanns det bara en annan fiskare där och han stod på motsatta sidan av den långa bryggan där. Regnet hade precis upphört men ändå såg man ringar på vattnet!
Det inträffade nu som så sällan händer. Fisken vakade för fullt!
Försiktigt gick jag ut på bryggan. Alltså sprang inte längst ut så svallvågarna nådde meterhöga nivåer och skrämde ut all fisk som möjligtvis råkade stå inom kasthåll. 

Fortfarande hade jag sjunklinan och den vita saran på. Och, tja... What can I say...? Fick ett hårt hugg efter bara ett eller två kast. Den höll på att spräcka tafsen för det hade blivit en knut på själva fluglinan. När löslinan löper ut kan det inträffa. Men turligt nog stannade fisken upp och jag hann lösa upp kinket. Stopp i spöringarna och adjöss med den regnbågen.

Här måste jag ge en eloge till ledningen för området!  Först trodde jag det berodde på slarv och dåligt skött underhåll när flytbryggorna snart borde byta namn till sjunkbryggor. Men när jag skulle landa fisken förstod jag bättre. Den var helt enkelt avsedd som landningsramp för fisk! Fungerade jättebra. Det var bara att dra in fisken över kanten och hasa upp den.

Knappt hade jag grymt slagit ihjäl den första förrän den andra nappade.  Jag behövde bara pricka ett vak så satt den där. Upp på landningsrampen med den också och så hade jag plötsligt två stycken. Ja, idag hade jag tänkt ta med mig lite fisk hem. Det finns faktiskt folk som äter regnbåge fiskad i insjöar. Och som gillar det.

Vit regnbågssara är kung i Harasjömåla! Strax hade jag tre stycken. Då lugnade jag ner stämningen lite. Tre och two to go! Det värsta med sådant här vägfiske är att det patrullerar fullt med bilar förbi och så fort de ser att någon har napp, stannar de och det springer ut en massa folk och stirrar. Samt kör iväg för att hämta sina fiskegrejor

I första bilen kom det ut ett par danskar och ställde sig att titta på de döda regnbågarna. 
Jag tog paus för att rensa fisken och byta till flytlina. En riktig flytlina för sjunklinan behöver en halvtimme och en hel del hjälp från min sida för att överhuvudtaget bryta igenom ytspänningen så alla fiskarna hade tagit i ytan ändå. Men det kändes lite ädlare att använda riktig flytlina. Under tiden kom danskarna tillbaka och plockade ihop sina grejor. Och vilka grejor sedan!
Laxfiskegrejor allra minst. Minst klass 10-12 och jätterullar som såg att rymma flera hundra meter backing. Jag hade gått ifrån den långa bryggan för jag tyckte inte jag skulle uppehålla den platsen efter att ha tagit så mycket fisk där och de tog ivrigt plats på den. Och stod kvar på den ända till kvällen. 

Det vet jag för de stod kvar där när jag kom tillbaka från min turné till några andra vatten. I samband med den här bilden hade tänkt dilla litet om krokodilungar och skoja till det lite. Men vid närmare eftertanke är det bäst att jag låter bli. Folk skulle ta det på allvar och jag skulle få upplysande mail att det är visst inte en krokodil utan en ödla.  Kan det till och med vara en sandödla? Fast jag hade för mig att de är lite ljusare och någon sand finns det inte här precis. Men någon timme till stannade jag kvar här och prövade andra bryggor. Jag kände mig verkligen tillfreds. Tre landade fiskar, fler som vakade och nu hade jag en BPS på tafsen. Vad kunde gå fel?

Inte så mycket egentligen. Inte mer än att de inte högg! Jag prickade vak utan att de brydde sig! Vilken nonchalans och fräckhet dagens fiskar har, annat var det på min tid! Det gavs ingen råd än att byta till regnbågssaran igen. Och då kom nummer fyra. Efter lite trugande.
Men den släppte jag tillbaka för jag ville inte kladda mer med fiskrens just då.

För att inte få alltför mycket motion tog jag bilen ner till Gategylet. På väg dit passerar man den i mitt tycke smått löjliga Flugströmmen. -Hördu du, har du fiskat i den någon gång? -Nä, men... -Har du någonsin trollingfiskat då? -Nä, för att... -Ska man inte pröva något innan man förkastar det! -Nä, jag vill behålla mina fördomar som de är. Jag trivs med dem nämligen... -Du är ju alldeles hopplös! -Jepp!

Likaså när jag kom till Gategylet. Inte ville jag prova något nytt utan jag körde med samma gamla fluga. 

Gategylet är en ganska stor sjö och ofta ganska svårfiskad. Knappt några vak här heller. Flera andra fiskare och bilar fanns det när jag kom dit. Men de verkade ha gett sitt bästa krut under morgon och förmiddag. Några satt och slöfiskade och efter ett tag troppade de av en efter en. Jag provade bara ett par bryggor för jag tänkte åka runt och kolla ett par sjöar till. På ett lång stund hände ingenting precis.

Började smått ångra att jag släppt tillbaka den sista nu när jag är i köttfisketagen. Gick tillbaka till parkeringen och tänkte prova en sista gång. Balanserade ut på en spång till en liten sjunkbrygga. Höll väl på en halvtimme innan något hände. Och har du sett på maken, ädle läsare! 

Svaga virvlar efter och omkring flugan när jag skulle lyfta upp den. Nappvillig fisk på gång! Ett par kast efter kom så nummer fyra. Eller nummer fem, beroende på hur man räknar. Dagens minsta för övrigt. Nu var det bara en kvar. Girigt gnuggade jag händerna och tänkte att har jag så stor tur idag kanske jag till och med skall få en fisk i Dammets Gyl. Ett ställe där jag aldrig annars brukar få något. Visserligen verkade det som om min vita regnbågssara regerade över Harasjömåla idag men inte i Dammets Gyl.  Då hade det också börjat regna. Inte de korta skurarna som då och då kommit utan nu slutade det inte. OK, då tar jag väl den sista i Björngylet, tänkte jag och körde dit.

På den långa bryggan stod dansken kvar som jag tidigare nämnt. Dängde och slängde med sitt laxfiskespö. Ett par tillslag hade han, kunde jag se, men förmodligen inga flugor bundna på kamasan för de släppte. Jo, till sist lyckades han kroka en och få upp den hele vejen. Själv hade jag ett par som steg men som inte högg. En försökte ta saran som torrfluga men jag var inte med på det. Regnet tilltog och till sist gav jag upp och körde hem.
Vad gäller flugor i allmänhet blir jag mer och mer konfunderad. Det finns ju hundratals eller kanske till och med tusentals olika mönster för fiskets alla tillfällen. Det verkar som om åtminstone jag klarar mig med en enda fluga, låt vara i olika storlekar. Idag har den dugt som nymf för det var ungefär så jag har tagit hem den. Låtit den sjunka ordentligt och gjort små korta ryck. Absolut inget streamerhivande med långa drag. Eller skulle jag ha fått dubbelt så mycket fisk om jag bytt flugor ideligen, ideligen?
Mer forskning behövs här.
Nu håller jag på att utveckla en vit sara-torrfluga. Än så länge har jag inte kunnat få fibrerna styva och vattenavstötande trots litervis med torrflugeolja men jag jobbar på det.

Jag brukar försöka få ut ett dagboksblad högst två dagar efter fisketuren. För det mesta lyckas det men med den följden att det kan bli lite hafsigt och slarvigt. Samt att man glömmer att ta med saker som man ursprungligt tänkt. Kom nämligen att tänka på att reportaget kanske blivit lite väl negativt i tonen mot Harasjömåla som sådant. Det beror helt enkelt på att jag glömde skriva om det som var bra.
Visst, några av de gamla bryggorna börjar bli lite väl gamla och i vissa fall farliga att försöka ta sig ut på men en mycket positiv sak upptäckte jag som kompenserar det. Nämligen att kastgatorna numer är väldigt förnämliga. Så gott som överallt är de både djupare och bredare än jag minns det från förr. Bra!
Någon ny, fin brygga såg jag också. 
Så, nu är det lite mer balanserat.

©Gagnekulla Network Productions