02-07-06

Vädret: Kav lugnt och mulet. Så gott som hela dagen. Vid middagstiden nästan uppsprickande molntäcke. Tidvis lite duggstänk.

Lördag

Äntligen på plats!

Inte ett blad rörde sig idag när jag vaknade och tittade ut genom fönstret. Det har de alltid gjort varenda morgon ända sedan dagen före midsommarafton, Lövmarknadsdagen. När de dessutom inte utfärdat kuling- eller stormvarning i går kväll på TV, så var saken klar. Idag skulle jag ut på sjön. Upp och packa ihop det sista vad gällde matsäck. Det mesta annat fanns redan på plats i bilen.
Tittade spänt på samtliga flaggor på vägen ner till kusten. Alla uppförde sig väl. Det vill säga hängde slaka som... som... Nej, det här är inte en sådan sida!
Anlände Långö vid femtiden. 
Vad de också sagt på väderleksrapporten var att det skulle komma in ett regnväder. Mulet var det men något regn syntes inte till. Då körde jag med det gamla tricket och satte på mig stövlar, regnbyxor och regnjacka från allra första början. Det funkade jättebra! Det kom bara lite duggregn då och då mot slutet.

Och vad har vi här då? Jag tror det är dagens första gädda av lite storlek som jag ville dokumentera om jag nu inte skulle få några andra. Jag hade ju haft ett visst oflyt de tidigare gångerna. Gäddan lurade mig för den högg på det ställe där jag sett en av storgäddorna sist. De fem gäddorna har inte lämnat mig någon ro under de här 14 dagarna. Jag begriper nog att man inte kan köra och hämta dem så där utan vidare efter två veckor. Inte nu på sommaren i alla fall. Då tror jag inte de är så stationära som de kan vara under senhösten.

Den här gäddan bokade jag till 5,5 och den jag såg då var större. Inte nog med att jag trodde det var en riktig bjässe vid själva hugget, den ställde till det lite för mig även på annat, otrevligt sätt. I samband med att jag lyfte in den i båten för att dels uppskatta dess vikt och dels för att kunna lossa kroken, gjorde den något fult... Ja, hade en medpassagarere gjort samma sak kan jag lova att honom skulle jag aldrig mer ta med ut!
Gäddan sprattlade nämligen till samtidigt som den, för att tala vulgärspråk, sket!
Det kom över hela båten och delvis över mig själv. Som tur var hade jag fortfarande regnkläderna på mig så det gjorde inte så mycket. Och båten bör man ändå tvätta av då och då.

Ja, idag besökte jag ungefär samma platser som Lövmarknadsdagen. Därför kommer anspelningarna på den dagen att fortsätta. Som att jag till exempel släppte tillbaka en gälskadad mindre gädda och hade en liten utläggning om det. 

Kan man tänka sig! En av gäddorna jag fick hade en avsliten gälbåge. Den syns tydligt på bilden. Avsliten och ihopläkt. Jämför färgerna på den avslitna och på de friska längre in!! Hur det kan komma sig att en gädda får gälbågarna avslitna kan man bara spekulera över. Eller jag kan inte ens det. Det lustiga var att den här högg ungefär på samma ställe som jag släppte tillbaka den som blödde i gälarna. Men det var absolut inte samma gädda. Dels slet jag minsann inte sönder någon gälbåge och dels var den här dubbelt så stor. Ett lustigt sammanträffande var det i alla fall för det är minsann inte varje år som man kan se ett sådant fenomen.

Därför var det väldigt roligt att så snabbt kunna bevisa min tes också. Till skillnad mot mig så ljuger nämligen kameran inte. I alla fall inte på det sättet.

I början jäktade jag över fiskeställena med en väldig fart för att hinna med så många som möjligt. Jag var nämligen rädd för att det i vilket ögonblick som helst skulle börja blåsa. Alltså så mycket att jag fick tvingas avbryta fisket. Men inte minsta fläkt förnams. Havet låg i stort sett blankt som en spegel. Dyning sedan all gammal blåst fanns det ju förstås. 

Det gjorde att jag fick ro så fort jag skulle någonstans och senare på dagen märkte jag av minskad napplust hos gäddorna. Men låt det vara stiltje hur mycket det vill; jag skall inte klaga på det!  Det kändes underbart att vara på plats igen. Både jag och gäddorna. På samma plats. Timmarna gick och eftersom något regn inte syntes till plockade jag av mig regnkläderna. Det är ju dock juli och när det inte blåser blir det ju ändå ganska varmt när man ror, kastar och drar upp fisk då och då trots att det förblev mulet.

Idag är jag lite extra förtegen om exakt var jag har varit. Jag vet inte om ni har märkt det, men de gånger jag får dåligt med fisk brukar jag exakt ange ställena men när jag får mycket, brukar jag ljuga till det. Det är inte enbart för att jag vill ha gäddorna för mig själv; bara till cirka 85 %!
Nej, jag tänker naturligtvis lite på själva gäddorna också. I år verkar det nämligen vara ett av de allra bästa gäddåren på länge. 

För hur duktig jag än tycker att både jag själv och mina flugor är, måste det ju finnas fisk i sjön från början, eller hur? Det är förresten där som hela hemligheten gäller att få gäddor; att veta var de finns. Eller att ha tålamodet att söka upp dem. Något som jag brukar hävda är att gäddorna flyttar på sig lite, år från år. Där det var jättebra ena året kan det vara urdåligt nästa och tvärt om. Det verkar stämma i år.  Men, och nu kommer det roliga; i år kan det vara så att det är jättebra överallt. Jag har i och för sig inte kunnat pröva alla ställena än. Men på samtliga ställen hittills har jag inte kunnat klaga på förekomsten av fisk. -Hallå där, varför allt detta hemlighetsmakeri då? Det verkar ju meningslöst om det skulle stämma. -Tänkte inte på det... Men av datatekniska skäl är det väldigt svårt att ändra på tabellen. Om det skulle stämma är det ju bara för vem som helst att gå ner till en strand och börja kasta också, så jag låter nog "Östersjön" stå kvar som fångstplats.  -Ja, ingen kan ju anklaga dig för att ljuga i det fallet heller. -Just det.

Som det ser ut nu kommer det också att bli ett väldigt fint höstfiske för mig. När alla de gäddorna som jag fick och kanske framför allt såg, både idag och för fjorton dagar sedan, drar sig in i vikarna i oktober, november.

Som till exempel den här på 6,5 kg som blev resultatet av kampen på bilden ovan. Länge trodde jag att den skulle bli dagens största för efter den verkade jag, eller om det var gäddorna, komma in i en svacka. Det blev lång tid mellan nappen och särskilt stora var de som ändå högg inte.  Det är egentligen förskräckligt att kalla tre och fyrakilosgäddor för små eller obetydliga, men där ser man hur fort inflationen kommer igång. En fyrakilosgädda till exempel kan man mycket väl betrakta som dagens höjdpunkt en snål vinterdag, tagen på flytlina och en liten fluga. Då kanske någon undrar; när är det egentligen roligast att flugfiska gädda? Är det på sommaren från båt eller är det iklädd vadare på senhöst och vinter? Till det kan jag bara svara som dansken: -Hvergang! Jag tycker nämligen det är roligast hela tiden! Det vill säga en bra dag på sjön är inte bättre än en bra dag på senhösten och tvärtom.

Även om naturligtvis själva fisken är jätteviktig spelar ju även annat in för en lyckad fiskedag. Vädret inte minst. På sommaren vill jag helst att det skall vara soligt och varmt samt svag vind. På hösten kan det ersättas med den speciella känslan av att komma fisken så nära och tjusningen när en stor gädda går upp och tar flugan i ytan.

För 14 dagar sedan såg jag tre stora gäddor på en cirka 20 meter lång sträcka. Idag fanns ingen av dem kvar. Inte helt oväntat kanske men man hoppades ju.  Den här fyrakilosgäddan befann sig i närheten däremot och den lossar jag kamasankroken på här på bilden bredvid. Klockan drog sig åt middagstid till och vid den tiden brukar sjöbrisen sätta in. Fast vid mulet väder funkar väl inte den. Istället blev det om möjligt ännu lugnare. Ren bleke bredde ut sig över fjärdarna. Ett tag såg det till och med ut som om solen skulle våga sig fram för att glutta lite. Körde omkring och testade lite olika grund, holmar och skär.  Och där, mina damer och herrar, såg jag precis fullt med både stora och lite mindre gäddor! De flesta följde bara makligt efter. Några högg så försiktigt att de till och med släppte.

Någon lite mindre fick jag väl upp. Men de allra flesta bara vände i god tid för båten.
-Oj, då blev du väl stressad, svor, gormade och levde rövare? 
-Nä, inte alls. Visst, lite förargligt var det väl. Jag bytte till och med till en one-size-fits-all. Alltså en liten gäddsara, rodde tillbaka efter en stund och prövade på nytt på ett ställe där jag sett flera stora, men det hjälpte inte.
-Men då blev du väl arg!
-Nej, jag blir mest glad av att se att det finns så mycket fisk. 

Det började bli så sent att jag funderade på hemgång. Rodde iväg till ett ställe där jag väl knappt någonsin fått någon gädda och skulle väl ta några sista kast innan jag startade motorn. Såg en gädda modell större som följde efter och vände i sedvanlig ordning. Automatiskt kastar man ett nytt kast i samma riktning och den här gäddan tog! I motsats då till alla de andra som inte gjort det de sista timmarna. Jag kan väl också nämna att jag bytt tillbaka till den tidigare flugan, en väldigt stor vit gäddsara.

Sju kilo! En kraftig, välmatat gädda som jag verkligen ser fram emot att återigen få träffa i november! Det är en underbar känsla när de hugger, de här lite större gäddorna. Man känner givetvis att det är fisk som hugger men i några sekunder kan det vara stumt som vid bottennapp. Sedan brukar de göra som klockan, bara går och går. I normalfallet alltså. Nu trodde jag att den här skulle bli dagens största. Igen. I synnerhet som jag bara tänkte stanna till helt kort på ett ställe till innan jag definitivt skulle köra hem. Tja, med det ordvalet och uppbyggnaden undgår nog ingen att förstå vad som hände vid nästa ställe.

Det började småregna, det var vad som hände!

Samt att jag åter fick napp. Precis som vid förra gäddan kände jag med detsamma att här har vi något stort på gång. Efter ett antal långa rusningar och segsliten kamp, såg jag gäddan komma i läge.  Men tyvärr blev jag lite besviken...

Jo, upp kom den. Lätt gick den att lossa. Inte skar jag mig på varken gäddtänder eller gälräfständer heller (bara lite). Vad var det då som inte var bra? Jo, den skulle ha vägt över tio kilo om den bara hade förstått att äta lite mer! Den var ju mager som en fotomodell!  När jag hade den i vattnet vid båtsidan och skulle lyfta ombord den, var jag nämligen övertygad om jag skulle hinna först upp till tio. Det finns nämligen en lokal gäddflugfiskarnovis här i trakterna som har fått för sig att han kommer att nå den närmast magiska gränsen före mig! Idag skulle han ha fått en bra chans för övrigt men tydligen tyckte han det var roligare att åka till Polen.  Kanske skulle han ta med sig flugspöt och försöka kasta från färjan, vem vet?

Om den nu inte vägde så mycket så var den desto längre. 102 cm fick jag det till. Jag tycker det syns tydligt hur mycket större huvudet är i förhållande till kroppen. Då kom jag att tänka på att det tydligen pågår någon lista eller registrering av gäddor över 100 cm som man släpper tillbaka. Sportfiskarna är det, tror jag.

Kanske man skulle maila en anmälan dit...? Jag får se. I så fall får jag meddela att själva mätningen gjorde jag efter jag tog kortet för just då rubbades läget. Men om man skjuter fram tumstocken en cm i höjd med gäddans underkäke så kommer det att stämma.

-Förresten, det där du sade om fotomodellen... det kan väl även gälla för dig!
-Åh, tack! Men så mager är jag kanske ändå inte...
-Mager...? Trodde du att...? Ånej, jag menar att du är lika klistrad vid objektivet som en sådan. Du är ju för fanken med på nästan varenda bild!
-Exakt det sade jag till fotografen också! Men han påstod att det finns inte så många motiv att välja på när man är ute i en liten båt. 
-Åja, han kunde väl ha tagit lite naturbilder åtminstone.
-Nja... Vi har ju det här med sekretessen... 

_{Så var det slut för den här gången.}

©Gagnekulla Network Productions