02-07-08

Vädret: Sol och lugnt. Jätteskönt, med andra ord.

Måndag

Skön semesterdag

...men dåligt fiske.

Äntligen hade det pratats om sol, högtryck, svaga vindar och värme. Då körde jag naturligtvis ut. 

Tidigt, ungefär vid femtiden passerade jag förbi Marinmuseum. Jag körde alltså österut. På land hade det sett alldeles vindstilla ut men på sjön rådde en inte alltför behaglig västlig bris. Blev jag än en gång lurad av väderleksrapporter och stillheten över land? Nej, i det avseendet hade jag tur. Vinden snarare minskade än ökade och när jag väl ätit min frukost, plockat upp och satt ihop fiskegrejorna, gjort klart skepp och kommit fram till Tjurkös södra delar, hade den helt upphört.

För att anknyta till förra dagboksbladet får jag tyvärr meddela att det stämde inte att det skulle vara jättebra överallt i år. Där jag började, i närheten av Kungsholmens fort, såg jag inte till en enda gädda. Nå, strunt i det, tänkte jag. Då kör jag väl ut till de yttre grunden då. Solen steg, vinden hade upphört och havet låg nästan blank som en spegel och himlen var blå. Det måste vara sådant väder för att jag skall våga mig ut så långt nämligen. Rakt söder om Tjurkö ligger det några stengrund där det ibland kan vara bra. 

Men inte idag. Förmodligen då inte i år. Där inträffade det mycket märkliga att jag inte såg, eller kände, det minsta spår av gädda! Vi pratar här om stora områden med utmärkt botten där jag förr om åren kunde ha ett alldeles utmärkt fiske. Men helt tomt nu alltså.
Äsch, det beror väl på det usla gäddfiskevädret invänder kanske någon. Nejdå, inte alls, svarar jag då. Som jag brukar förresten. 
Visst, det var lugnt men bara det faktum att det var tidigt på morgonen talar för att de ändå skulle nappa om de bara funnes där. Jag ägnade flera timmar där ute, rodde och fiskade över grund efter grund utan att se någon fisk. Och i min bok betyder det att det inte finns någon fisk. 
Orsaken kan vara att det fortfarande var så pass kallt i vattnet att de höll till någon annanstans. Fast å andra sidan fanns det ju gott om gäddor på motsvarande platser i andra delar av Karlskrona skärgård...
Nej, jag undviker att spekulera över orsakerna.
Men skönt var det ändå. Det märks sannerligen att det är semestertider nu. Alltid finns det en eller flera andra båtar att titta på därute. 
Min tes att finns det gäddor så nappar de på vit gäddsara kunde jag lätt bevisa lite senare. Eller mycket senare för övrigt för klockan hade hunnit bli så mycket som halv tio när jag gav upp och körde in till land. Om man nu skall kalla en ö för land. Tjurkö alltså.

Jag lät fotografen, låt oss kalla honom Sven, ta en bild på den första gäddan för ibland tror jag som ni, att sådant här väder bara går det inte att ta gädda i. Skönt ja, fisk nej. Jag bokade gäddan till 3,5 kilo men på bilden ser den faktiskt lite större ut. Mycket stark var den och den plöjde runt, genom och i tångruskorna. Men den taktiken går inte hem när man använder enkelkrok.  Annars minns man ju många gäddor som satte fast wobblerns andra trekrokar i bottnen och man blivit av med både fisk och drag. Men det är cirka 30 år sedan det hände sist.

I och för sig kan den sick-sacka sig igenom tången och på det viset få ett stumt motstånd som gör att den kan slita tafsen eller slita loss kroken. men det är sällan det inträffat. Och som man ser i tabellen fick jag gäddorna ungefär så snabbt jag han han kasta ankar, drilla fisken och släppa tillbaka den och ro några meter till nästa ställe.

Att det sedan inte fanns några större än fyra kilo, kan ingen hjälpa.  Men fanns de så högg de, det är stödet för min tes. OK, så där alldeles huggalna var de väl inte. För jag såg många tveksamma som ändrade sig i sista ögonblicket, bara nafsade lite eller gjorde mycket tveksamma buffningar på flugan.  Men reagerade och visade att de fanns, det gjorde de!

Oj, nu backade jag tillbaka lite på min tes märker jag. 

Tänkte jag skulle pröva några andra friliggande skär, grund och stenar ännu längre österut vilket jag också gjorde. Ställen som för några år sedan var säkra storgäddemarker men där jag idag bara fick en liten tvåkilos. När det är så lugnt som idag tar allt så mycket längre tid eftersom man inte driver något. Klockan var därför ganska mycket när jag än en gång körde in mot land från öppna havet. Tänkte att det här lönar sig inte så mycket. I synnerhet som man är rädd om det egna skinnet. Det kanske kommer en solig dag imorgon också och för mycket sol är inte bra för kroppen om den inte är tillvänjd. Och som anhängare av devisen att huden är människans bästa vän avbröt jag så småningom fisket redan vid ett-tiden. 

Det var en väldig trafik på invägen. Segelbåtar, militärbåtar, färjor av olika slag och vita lyxmotorbåtar i full fräs. Min lilla båt kastades omkring som en barkbåt i Luleälven av allt svall som bildades och gick korsan och tvärsran om varann! Nä, kom igen i mars eller oktober, era bryggseglare, tänkte jag.

Då är det bara jag, militären och Aspöfärjan som man ser till ute på fjärdarna. Samt några gubbar från öarna som är ute med sina ålahommor förstås. 
Nu blev det inget fiske som imorgon för min del, vet jag nu, eftersom jag sitter hemma och skriver det här. 

Ironiskt nog blev det "bara" en fyrakilosgädda som toppade storgäddsligan idag. Men jag klagar inte så mycket över det. Ty det var förra gången som var undantaget och idag regeln. Vi får se hur det blir i övermorgon, onsdag. Då kanske jag toppar hela semestern med en dag med både jätteskönt väder och bra med fisk. Händer det inget oförutsett såsom hastigt inkommande stormbyar, motorkrångel eller andra allvarliga hinder bör jag ha goda chanser. Då ämnar jag mig nämligen till några verkliga toppenställen. Nämligen... Hysch! Hysch!

©Gagnekulla Network Productions