02-08-16

Vädret: Disig morgon men ingen dimma. Måttlig nordostlig bris som ökade oroväckande under morgontimmarna. Men alltmedan solen steg, minskade den för att vid middagstiden helt dö ut. Molnen skingrades och det blev supervarmt. Uppåt 28-30 grader.

Fredag

Ledig + passande väder = fisketur

Nästan exakt en månad sedan var det som jag var ute med båten. Alldeles, alldeles för länge.
En märklig månad meteorologiskt sett, tycker jag. Över fyra veckor med kontinuerliga vindar på ost och nordost. Dag som natt. Samt de sista tre med sol och mycket värme. Fuktig hetta upp emot 25-30 grader mest varje dag. De störtskurar och åskväder som drabbat övriga delar av Sverige har missat vårt lilla hörn i sydost.
Därför kände jag mig lite orolig för att min hand skulle synas ordentligt idag. Det är nämligen skillnad att skrävla om att man kan ta gädda även om det är lugnt och 30 grader varmt tidigt på sommaren och göra samma sak sent under samma årstid. Havet värms ju upp ganska långsamt nämligen. Så i juni är det ganska riskfritt att vara lite kaxig. Fast nu i mitten av augusti är det ett helt annat bollspel. Nu föreligger det en reell hotbild att måhända samtliga gäddor dragit ut på rena torskdjupen och därmed utanför min räckvidd. Då står jag med en näsa lika lång som en vit gäddsara. 
Men, tänkte jag, får jag inget kan jag ju alltid säga att jag bara var ute för att sola och bada. Eller inte alls skriva någonting förstås!
 Varför bry sig, överhuvudtaget, undrar säkert många. 
-Tja, man har ju en ställning att försvara. Hela tiden är man utsatt för hot från wanna-bes som vill störta kungen från tronen. Utmanare och självutnämnda gäddprinsar. Man får inte en lugn stund. Hela tiden får man se sig över axeln. Ständigt spänner man hörseln efter det olycksbådande klicket som skvallrar om en flugrulle som osäkrat knarren. Ständigt blir man utmanad av de som tror att de kan dra snabbare än jag. Men ingen drar upp en gädda så fort som jag! 
De tror att de kan skjuta bättre än jag! Dårar, vet de inte att jag skjuter minst tio meter lina! 
Så ni unga och nybakade gäddflugfiskare, stay away from me! Kom inte inridande i den här sömniga lilla staden med dess enda huvudgata som dallrar i sommarhettan, tack! 

Snart nog visade sig mina farhågor vara ogrundade. Gäddan på bilden är inte den första utan den tredje landade. Dessförinnan hade jag även sett dubbelt så många som jag fått upp.  Lämnade Långö strax innan soluppgången och fast det varit lugnt på land, blåste en oroväckande frisk nordostan när jag väl lämnat de närmsta kustvattnen. Men idag var jag fast besluten att fiska så jag vände inte om utan hoppades att det var en effekt av de höga dagstemperaturerna och att det skulle lugna ner sig. Med den vindriktningen kan man även fiska i halvlä. Jag körde nämligen till... till... Äsch, så löjligt av mig!

För att hålla ställena lite hemliga har jag ju kallat målet för ??ö, ser jag i tabellen. Jag menar, det finns inte så många större öar trots allt här i skärgården. Om jag ena dagen fiskar vid Sturkö, andra vid Hasslö och tredje vid Almö och döper om dem till andra namn så spelar ju det egentligen ingen roll. Eftersom jag får ungefär lika mycket fisk vart jag än kör alltså...
Men det beteendet passar väl in på en paranoiisk personlighet med inslag av megalomani, vilket även passusen om att jag skulle var ute för en komplott av folk som är ute efter att avsätta mig, talar för. Fast i så fall är även gäddorna paranoida för de visade nämligen en förfärlig förföljelsemani gentemot min vita gäddsara.
På den första kuststräckan jag fiskade av bevittnade jag ett roligt fenomen. Tydligen gick det fullt av små blanka fiskar där. Jag vet inte vad det var för jag kom inte någon så nära att jag kunde identifiera dem. Och förresten är jag mest van vid stor fisk...
Förmodligen var det i alla fall inte tobis. Men när jag såg dem sprätta, hoppa och fly åt sidorna i närheten av där gäddsaran gick fram, kunde jag vara säker på att en gädda kom farande mot den. Då gjorde jag mig beredd på mothugg och det visade sig stämma varje gång.

Men varför till exempel den här sjukilosgäddan hellre vill nappa på en vit gäddsara än tugga i sig en massa skarpsill (om det nu är det), kan man bara spekulera över. Jag kommer att göra det senare i dagboksbladet. Visserligen har fotografen inbyggd zoom på sin kamera men hur han kunde förstora upp enbart gäddan så här mycket, vet jag inte.  Jag var ett ögonblick frestad att ljuga till det och påstå att äntligen fick jag upp den där tiokilosgäddan som jag är ute efter, när fotografen mailade mig bilden. Men här ljugs det inte! Allt i mina dagboksblad är helt sant.  I det sammanhanget kan det vara på plats med en kommentar om kroppslängd. I passet står att jag är 1,91 cm lång och ur fiskesynpunkt har det både för- och nackdelar. När man vadar är det bra. När vattnet når vanliga människor upp till midjan når det mig bara upp till knäna. Det ökar min

räckvidd ordentligt. Men när jag håller upp en fisk till fotografering och som blidbevis har de en tendens att se mindre ut än de verkligen är. Förutom den här sjukilosgäddan då. Det skulle inte förvåna mig det minsta att den dag jag verkligen får upp en elva eller tolvkilosgädda så såg den inte ut att väga mer än just sju kilo. 
Men det är inga dåliga grejor till att dra, de här sommargäddorna. De drar som en bogserbåt eller man kan tro att det är en u-båt man fått på kroken. 

Faktum var att just det hände lite senare! Fick ett jättenapp och det drog och drog! Jag fick bara släppa ut lina hela tiden och rätt som det var dök U-båten upp!  Ni må tro att jag hade ett jäkla besvär att veva in den! Spöt fick jobba ordentligt och jag pumpade och pumpade innan jag till slut kunde få in den till båtkanten, lossa kroken och släppa tillbaka den.  Hm... undrar just om den historien bidrar till att höja min credibility?  Tur man har bildbevis. Samt att jag hade lång backing. Och att U-båten var svensk.

Ännu vid nio, tiotiden på morgonen blåste det men vinden mojnade mer och mer. Samtidigt som solen steg gjorde av naturliga skäl även värmen det. Det blev verkligen behagligt och gäddorna fortsatte att nappa. 

Det blev dags att lämna fastlandet som egentligen är en ö och ge sig ut till de yttersta skären och grunden.  Vid ett ganska stort skär fick jag en gädda för andra gången. En fyrakilosgädda som var extra kort och tjock på exakt samma plats som förra gången, i början av juli. Åter önskar jag att det funnits ett enkelt sätt att märka gäddorna på. Så att man skulle kunna följa deras förflyttningar och tillväxt.  Trots den nästan totala stiltjen såg jag något jättestort och märkligt som följde efter flugan in mot båten.

Det såg först ut som den tidigare omtalade tolvkilosgäddan, minst. Men när jag fick fenomenet inom riktigt synhåll upptäckte jag att det var två gäddor som sam intill varandra. Den ene på 5-6 kilo och den andra på 2-3 kilo. Men bägge vände utan att hugga. 

Lite senare, ute på en grundflade mitt ute i havet med djupt vatten runt om, fick jag ett par smågäddor. Det var förvånande för de brukar mest hålla till inomskärs. Dessutom drog de ner medelvikten den här fisketuren så pass mycket att jag rent av inte ens tar reda på den. Fast gäddan på bilden här intill är nog den på 3 kg som jag fick klockan 11.  Ännu lite senare blev det så varmt att jag åter fick ta på mig sandalerna.  Först får man ha skor på sig för att det är kyligt och fuktigt. Efter ett par timmar kan man ta dem av sig för att det är skönt att vara barfota i båten.  Men efter klockan elva ungefär blir båtbottnen så het att man måste ta på sig dem igen.

Jag avbröt fisket vid ett-tiden och körde in mot staun igen. 

Med tanke på vädret får man nog vara mer än nöjd med dagens utfall. Att gäddorna hellre tar en vit gäddsara än naturliga fiskar är heller inget konstigt. Det gör de världen över nämligen. Den Vita Gäddsaran har passerat gränsen för sitt internationella genombrott. 
Tillåter mig att citera ur ett mail jag fick för ett tag sedan:

Har hört genom en rysk bekant (fenomenal flugbindare) att en gädda på 22 kg fångats på gäddsaran i Volga. Troligen är det min bekant som informerat om flugmönstret i en Moskvabaserad fiskejournal.

Så nu kommer jag att titulera mig Flugornas Herre! Gäddflugornas Herre, åtminstone. 
Med detta dagboksblad gör jag alltså come-back, odrägligare än någonsin och de som dragit en lättnades suck och pustat ut i den felaktiga tron att jag slutat, får all anledning att åter börja oroa sig!

Jag kan förresten informera om att det tyvärr inte är möjligt att beställa strutsfjädrar nu. Strutsfarmen har leveransproblem. Jag håller på så smått med uppdatering av ingångssidan men den länken har jag redan tagit bort. Vi får hoppas att det löser sig med tiden. Huvudsaken är trots allt att jag får så mycket jag behöver.

©Gagnekulla Network Productions