02-08-29

Vädret: Först svag nordlig vind. Den vred sig mot väst och upphörde helt för någon halvtimme kring elvatiden. Så kom den igen som måttlig till frisk väst- sydväst. Soligt och varmt hela dagen. 

Torsdag

Dåligt fiske i fint väder

eller

Vindkantring

Hade egentligen inte tänkt åka ut idag men eftersom det såg så lugnt ut i går från jobbets fönster och väderspåmännen påstod att det blåste sydvästliga vindar var jag ju bara tvungen. 
OK då, tänkte jag och steg upp halv fyra som jag brukar. Gjorde i ordning frukosten och packade ner det sista och körde in till staun i mörkret. Väl där upptäckte jag att det blåste förstås. En inte helt svag nordanvind fick flaggorna att räta ut sig, men jag tänkte att va fanken, jag kör ut i alla fall.

Har jag tur är det bara den äkta morgonbrisen som lugnar ner sig efter hand, tänkte jag vidare, när jag passerade förbi piren på Saltö Fiskehamn. Den grå baracken har Kamm's uppfört. Den båtfirma som eventuellt skall få äran att sälja mig en ny motor till våren. De reparerade min gamla Johnson nu i våras och dömde ut den. Sade att jag hade tur om den höll denna säsongen ut. Helt utslitna lager, löd diagnosen.  Men än har den hållit även om den någon enstaka gång varit svår att starta på morgonen. Till skillnad då mot dess ägare som är

väldigt morgonpigg. Nästa havsöringssäsong vill jag nämligen inte missa så nu upptas mina tankar bland mycket annat vilken typ av motor jag skall välja; två- eller fyrtaktare till exempel? Vilket märke? Helst vill jag ju ha en Johnson även om jag misstänker att dagens Johnson kanske inte har mer än namnet gemensamt med den motor jag köpte ny 1976 och gått så bra alltsedan detta, för så länge sedan svunna år.
Visste inte riktigt vart jag skulle ställa kursen ty med nordlig vind kan den ändra sig hur den vill lite senare. För allt mer stod det klart att det var en riktigt morgonbris som rådde ty ju längre ut jag kom, desto svagare verkade den. Därför började jag någonstans mitt i. Alltså där jag kör ut mellan de öar som bildar gräns mot inner- och ytterskärgården. 

Någonstans bland Bollöarna började jag fiska under alldeles utmärkta förhållanden. Vinden var läckert svag och riktningen utmärkt just där. Solen hade stigit upp och började värma ordentligt redan från början.  Så vad kunde gå fel idag egentligen? Själva fisket, blev svaret. Från allra första början råkade jag ut för ett otyg som kom att bli dagens negativa signum; nämligen att gäddorna släppte ovanligt mycket.  Redan den första gäddan som högg precis där jag såg den förra gången jag var här, för 11 dagar sedan, släppte efter 10 sekunder ungefär. En fyrakilosgädda skulle jag tippa. Mycket förargligt, men det är ju en engångsföreteelse, tänkte jag och fiskade vidare. Men under den följande timmen hände det två eller tre gånger till! Otroligt, även om det mest rörde sig om mindre gäddor, så det gjorde inte så mycket ur den synvinkeln.  Men jag missade ju massvis i gäddstatistiken!

Efter varje gång kollade jag krokspetsen men den var intakt. Ren otur bara, tänkte jag och fiskade vidare. Efter någon timme i det underbara vädret fick jag det som jag brukar kalla det klassiska gäddnappet. Det inträffar när man plötsligt känner hur linan slaknar. Det är som om någon eller något bara klipper av tafsen. Man har ju alltid ett visst motstånd när man tar in linan av flugans tyngd och vattnets motstånd och så upphör det utan minsta stöt eller dragning. Då vet man att en gädda kommit bakifrån, slukat flugan och fortsatt framåt en bit av bara farten. När man så gör mothugg känns det helt stumt! Ty ofta är det en gädda av det lite större formatet som ligger bakom. Så även den här gången.

Jag bedömde dess vikt till ganska blygsamma 4,5 kg och tyvärr blev det dagens största. Men den var ordentligt pigg. Så fort den var fast, satte den av som en raket, eller kanske torped är en bättre liknelse när vi rör oss i vattenmiljö, och minsta kink på linan eller att den fastnade någonstans och den skulle ha slitit tafsen som sytråd. Hela fluglinan och några meter av backingen försvann innan hon stannade upp. Främst tvingades hon göra det eftersom hon for upp bland stenarna vid ett grund och hon kom helt enkelt inte längre längre.  (Hm... här verkar det som att man kan ha ordet "längre" två gånger i följd utan att det blir fel)  Den här gäddan fick jag också på exakt samma ställe där jag för 11 dagar sedan såg en ungefär lika stor gädda följa efter så jag drar den djärva slutsatsen att det är samma.  Finns det verkligen inga grejor att på ett enkelt sätt märka sina gäddor?  Jag fattar inte att ingen har kommit på den affärsidén; det borde ju vara en jättemarknad!

Under tiden hade den lätta brisen (Åh, jag älskar orden "lätt bris"!) vridit sig något åt väst och när jag fiskat färdigt den sträckan satte jag kurs åt samma håll som brisen kom ifrån. Det vill säga att jag körde ner mot Hasslö. I början av sommaren hade där varit mycket bra på vissa ställen. Ställen som fått vara ifred ett par månader i och med att den envisa östanvinden gjort det omöjligt för mig att besöka dem. Nu hade jag chansen och tog den.
Provade först i några vikar av själva Hasslö men där var det lä och ordentligt hett. Både i luften (skönt) och i vattnet ( inte så bra!). Fick några mindre gäddor bara. Vinden hade dött ut helt och hållet vid det laget och verkade samla sig till något, men vad?
Körde ännu längre västerut, in bland en massa små skär och holmar där jag överhuvud taget inte varit i år men som det förra året varit jättebra. 
Men tyvärr hade vinden bestämt sig för att öka till ganska frisk sjöbris alldeles för tidigt. Väldigt snabbt blåste det upp till lite för mycket för min smak. Men någon timme där gick det att fiska men tyvärr fortsatte eländet med tappade gäddor. Både små och lite större. 
När jag har med orden "dåligt fiske" i rubriken avser det nog främst min egen insats i det hela. Slentrianmässigt gav jag gäddorna löslina medan jag ankrade upp, van att de alltid satt kvar när jag vevat upp den. Men idag gjorde de inte det utan släppte alldeles för ofta. Kanske berodde det även på det varma, nästan heta vattnet?
Kanske värmen gjorde att ögonen koagulerat på de stackars gäddorna och att de såg dubbelt eller kanske hälften så bra och det var därför de missade så i hugget?

För nästan samtliga gäddor som jag dock fick upp, satt kroken väldigt ytligt på, så jag behövde bara i ett fall använda jättepeangen att lossa den. Men totalt sett fanns det nog färre gäddor än innan värmeböljan tyckte jag mig nog kunna konstatera.  Konstigt vore det väl annars. Jag menar, är det det varmaste sommaren sedan 1700-talet måste det ju få någon effekt. Fast hade det inte blåst upp så snabbt att jag inte hann prova ännu fler bra ställen, hade jag nog ändå fått någon större gädda, är jag övertygad om. Vid de lite längre ut liggandes djupgrunden nämligen. Men dit ut var det ingen idé att pröva idag. På bilden den sista gäddan, en fyrakilos. Det ser kanske inte så blåsigt ut men jag befinner mig i lä.  Jag försökte fiska på ett annat ställe till men det visade sig omöjligt. Blåsten låg på där och man drev alldeles för snabbt för att hinna med.

Hm... Jag undrar hur länge fint väder förblir fint väder? Jag tror att det varit sol, torrt och hett nu i 7 veckor i följd här i västra Blekinge. När grundvattnet torkat ut, när skogsbränder härjar, när åkrarna förbränts, kommer det fortfarande att kallas fint väder då?

Än har det inte gått så långt och jag personligen stortrivs i värmen. Nu blir nätterna längre och därmed kyligare men än lovas det (eller hotas med?) "fint" väder hela nästa vecka också.  Men nog är det med lite bävan man undrar hur vädret skall bli i höst. Vädret, liksom fiskelyckan tenderar att röra sig i cykler.  Det skulle inte förvåna mig det minsta om det blir vår tur att ta emot de regnmängder, stormar och oväder som i sommar drabbat Centraleuropa. Fast jag hoppas att det inte händer i november när jag skall vara ledig. Men det är svårt att spå, i synnerhet om framtiden.

Sammanfattnings har det varit en väldigt skön förmiddag till havs. Om det nu var mitt eller gäddornas fel att så många släppte vet jag inte, men hade det varit som det brukar, hade fångststatistiken fördubblats. Mitt förtroende för Kamasankroken har inte rubbats det minsta, trots allt. 
En sista sak; det var ju lite intressant att vinden äntligen vänt till västlig men så länge den blåser för mycket, spelar det ju ingen roll. 

Hade rak medvind hem och när jag passerat under Hasslöbron stannade jag motorn och lade mig tillrätta på båtbottnen för att se om jag kunde driva ända fram till staun. Varför slösa bensin om man kunde låta vind och vågor göra jobbet?
Tid hade jag ju eftersom jag fick avbryta fisket i förtid men det stupade på en sak. Trots att jag då och då kikade upp för att se om det var båtar i närheten, missade jag en. En hjälpsam typ i en lite större motorseglare hade redan satt kurs emot mig och undrade om det hade hänt något. Ytterst förargligt och efter det startade jag motorn och körde med dess hjälp hem till Långö.

©Gagnekulla Network Productions