02-09-26

Väder: 
Mulet och frisk till hård nordostlig vind. Stundtals lite regnstänk, stundtals korta solglimtar.

Torsdag

Repetition

eller

Hur jag nästan slog ihjäl en gädda

eller

Trevlig förmiddag

Jag kunde även kalla dagens dagboksblad för någonting i stil med "Upptäcktsresan" eftersom jag äntligen kommer mig för att pröva något nytt. Ett nytt fiskeställe nämligen. Jag kör gärna på i gamla plogfåror och är ständigt rädd för att förnya mig. Helt oflexibel och stockkonservativ. Men åter närmar sig både Gäddfestival och höstsemester och då är det bra att ha några nya ställen att köra till. 
Faktum är att jag aldrig fiskat här förut. Märkligt nog för det ligger egentligen inte så långt ifrån andra ställen, livligt frekventerade av mig. Detta är i och för sig lite avlägsnare beläget om man räknar i tid som man får sitta i bilen. Cirka en timme och en kvart tar det hemifrån mitt, så är man där, och det får väl ändå anses för acceptabelt för en dagsfisketur. 

Men i och för sig såg gäddorna ut likadant här som på mina vanliga ställen. Inledde med en fin svit på tre gäddor av hygglig klass. Det är alltid lika spännande när man prövar nya platser: Håller teorin och kartgranskningen eller ibland iakttagandet från sjösidan? Man tycker och tror att här borde det vara bra från land och så tar man sig dit och prövar. Och som idag; upptäcker att det faktiskt var ännu bättre än jag vågat hoppats. Till och med när jag fick sluta fiska av den första sträckan hade jag landat tre fina gäddor och tappat en betydligt större. Nåja, bara stor i min blygsamma föreställningsvärld förstås, men kanske kring fem eller sex kilo; jag såg den aldrig tydligt. Men en annan dag skall jag fullfölja just den kuststräckan. Idag fick jag nämligen avbryta där i förtid eftersom vinden låg på just där.

En mycket frisk nordostan fick mig att vända tillbaka till utgångspunkten. För en gångs skull hade jag heller inte slösat bort alltför mycket tid på att leta mig fram till ställen att parkera på för att sedan söka mig ner till vattnet från. Annars kan jag hålla på att köra omkring på småvägar i timmar utan att komma någonstans eller hitta rätt. 

Den här bilden tog jag vid återkomsten till bilen.  Körde sedan åter tillbaka ut på huvudvägen efter att ha tittat på kartan igen.  Och hittade rätt nästan med detsamma! Ännu ett bra ställe att parkera och bara ett par hundra meter ner till vattnet, helt perfekt. Jag kan också tillägga att det är civiliserade områden jag pratar om här. Det finns till och med människor här. Och en väg som gick nära vattnet. Men när jag försiktigt vadade ut i det grunda men steniga vattnet såg jag ingen. Förstås. För i så fall hade jag gått någon annanstans. Det är på det viset att jag är behäftad med en förmåga eller egenskap som jag absolut inte vill ha.

Eh... för det mesta får jag väl tillägga ty är det fråga om filminspelningar är det förstås bra att ha den...
Jo, jag har en olycksalig förmåga att få napp när jag har åskådare. Det är naturligtvis ingen hundraprocentigt säker händelse men jag har lagt märke till den genom årens lopp. 
Jag är ju som jag är och står jag och fiskar eller är ute i båten och det kommer någon annan förbi, båt eller människa, säger jag ju alltid att nej, jag har inte fått något. Och ror eller går någon annanstans. Ofta har det då huggit och med spöt böjt i båge kan man ju knappast förneka att här finns det fisk. Väldigt förargligt!
Ty svartsjukt och egoistiskt bevakar jag mina fiskevatten och vill ha dem för mig själv! 
Nå, knappt hade jag lagt ut det andra eller tredje kastet förrän jag hörde knattret av en moped alldeles i närheten. Det var en äldre, pensionerad man på en flakmoped. Det vill säga en fiskargubbe. Eftersom vi befinner oss en bit ut i skärgården tar man för givet att alla äldre karlar har varit fiskare nämligen. Och på flakmoppe dessutom; en klassiker här ute.
Naturligtvis såg jag precis då hur det virvlade kring flugan och en duktig gädda sög i. Den plaskade och slog, spöet böjde sig djupt och mopeden stannade.
Det tar en stund att få in en femkilosgädda och gubben gick av mopeden och kom bort till där jag var, fast inne på stranden. 
Över eller exakt fem kilo, det berättigar till en idolbild tänkte jag, fångade upp gäddan med vänsterhanden och vadade in till land och till gubben.

-Det var en finer gädda! -Ja, ganska exakt fem kilo, svarade jag och tog ett par kort på den. Jag hade lagt den alldeles i strandkanten och när den var färdigfotograferad kravlade den sig ut i vattnet för egen maskin. -Akta, han går ju för dig!  -Det är OK, jag släpper tillbaka den. Inte vill jag ha någon gädda inte.

-Är du inte kloker! Den kunde ju jag ha fått!
-Ja, nu är det för sent. Men stanna kvar här en stund så kanske jag får en till. Då kan du ju få den istället, svarade jag. Jovisst, det kunde han ju göra. Gäddbullar som vi gör här ute är ju så gott...
Man bör ju hålla sig väl med ortsbefolkningen för att inte tala om gamla fiskargubbar, tänkte jag och vadade ut igen till samma ställe. 
Bara ett par kast senare virvlade det och svallade kring flugan, jag kände ett nyp, gjorde mothugg och gäddsaran kom fjädrande tillbaka. 
-Där hade jag en på! ropade jag in mot land. Vänta, den kan ta igen!

Och det gjorde den! Redan på nästa kast. Med plask och hopp, drag och dykningar satt den fast! Den levererade batalj betydligt längre än den förra och ett tag trodde jag att jag fått på en riktigt stor. Men när jag äntligen kunde lyfta upp den såg jag att den var nästan exakt lika, både dan och stor som den förra. -Är det samma gädda? undrade mycket riktigt gubben inifrån land. Men det var det naturligtvis inte ty en gädda som nyss blivit uppdragen och i detta fallet så långt upp som ända upp på landbacken, tar inte så snart igen som efter fem minuter. Ny tycktes den stackars gäddans öde vara beseglat för jag vadade in med den i handen och lade den på exakt samma plats som gäddan innan för att först plåta den och gubben pratade nu om att även ugnstekt gädda är förbaskat gott.

Men innan hade jag vänt den sidan till av gäddan som visade ett ganska stort sår. Jag tror inte det var så kallad gäddpest utan det såg mer ut som den blivit skavd men gubben mulnade betydligt och ville inte ha den.
Egentligen skulle man inte låta den gå tillbaka heller, menade han, men jag trodde att den nog skulle klara sig.

Eftersom jag ville visa gäddan från sin bästa sida syns inte såret på bilden.  Under tiden började gubben prata: -Vad är det där för nymodigheter du använder? Sådant begriper sig inte en annan på... Jag fiskar också gädda men en annan använder wobbler. På utter... 8 stycken på varje bräda! Där borta fick jag en på över 11 kg i april i år! Och pekade ut över sjön och sade ett namn. -Och för ett par år sedan fick jag en på 17 kg där! Men du skulle ha sett en annan jag hade på!

Det var en jätte det! Jag såg den helt nära men den slet av linan som ingenting. Ändå hade jag 0,7! Minst 20, ja kanske 25 kg! Huvudet var som en plastaspann när den gapade!

Jag blev även intervjuad var jag kom ifrån och om jag brukade vara här. Vi pratade en stund till men tid att vänta in ytterligare en gädda hade han inte. Han skulle nämligen hem för att kolla om strömmen hade kommit tillbaka. Den skulle nämligen kopplas in kl 10 efter ett planerat avbrott, sade han. Jag kom inte på att ta ett kort på honom förrän han redan hade börjat gå tillbaka till sin flakmoppe. Lite impad blev han nog ändå över den konstige nöjesfiskaren som tog två femkilosgäddor precis vid hans egen båtbrygga. Han hade nämligen uttryckt sin förvåning över att det kunde finnas så fina gäddor så pass långt in.  Jag förstod också att han knappt kunde fatta hur man kunde kasta i så mycket fin matfisk.

Det var förresten tur att han inte stannade kvar för sedan fick jag bara ännu mindre gäddor och den första av dem lät vänta en stund på sig.
Jag kan just undra hur det kom att låta när han säkerligen berättade det här för sina kompisar bland de andra gubbarna. Jag hoppas verkligen inte det ger upphov till en massa nät häromkring. 
Att folk i hans generation fiskar både med utter och nät kan jag inte gärna lägga några moraliska synpunkter på men när de yngre gör det, sådana som har jobb inne i staun och fiskar på fritiden med sådana metoder och säljer fångsten för att tjäna ihop till den där charterresan till Mallis; ja, det gillar jag inte. I synnerhet inte som det ofta gäller lekgäddor på våren.

Blodad hand Upprepad närkontakt med femkilosgäddor ger gärna upphov till en smärre blodförlust. Samt även fransig nylontafs. Så innan jag fortsatte fisket bytte jag knut och kapade en decimeter av min 0,30 nylontafs. Jag borde även ha bytt flugan för den förlorade jag några gäddor senare. Wiren gick av vid motryck. Nu när jag fiskar med flytlina använder jag Drennan Green Pike wire, 15 lb för att komma ner i vikt så mycket som möjligt. Vid sjunklinefiske från båt den grövre 20 lb. Den tunnare slits och skavs naturligtvis fortare och jag måste komma ihåg att byta fluga lite oftare. Jag glömde att säga förra gången att jag då testade den här Pro Leader-tafsen. Den som man kan knyta fast både i flugan och nylontafsen. Men det funkade inte alls för mig. Drog av nylonknuten vid första

bottennappet. Och jag behövde inte dra särskilt hårt heller. Den satt bara i tång och borde ha hållit. Kanske hade jag gjort en dålig knut, jag vet inte. 

Vad som hände sedan är inte att orda så mycket om. Det blev mest ett monotont uppdragande av mindre gäddor. 12 gäddor på mindre än 5 timmar; ja, det är nästan för mycket för att det skall vara roligt i längden. Något är inte riktigt som det skall när man närmast blir glad om en trekilosgädda släpper; vilket hände. Ofta kan man ha kontakt med nästan lika många gäddor som man får upp. Man ser virvlar, ser efterföljare, känner nyp och några både hugger och släpper. Jag har förresten en bekännelse att göra. En gädda i fyrakilosklassen släppte nämligen innan jag hann kroka loss den. Men jag bokförde den ändå som fångad...
Usch och fy då! kanske någon utbrister. Men jag höll på och fjantade med den onödigt länge för att få en bra bild. Jag resonerade som så att om jag verkligen ville ha haft upp den, skulle jag ha lyckats med det flera gånger om.

Och då blev bilden inte ens bättre än som här till höger! Det finns ju en krydda som kan bryta monotonin med råge och det är ju att få på en stor gädda. Men det lyckades inte idag. Delvis därför jag hade en tid att passa för de fiskbara områdena här omkring är enorma! Jag hann bara med en liten bit idag.  Det är inte omöjligt att jag lägger en av de två fiskedagarna på Gäddfestivalen här. Om vädret är hyggligt ligger det verkligen inte inom omöjlighetens ram att åtminstone hålla samma centimeterantal som förra året.  Men att slumpen spelar roll i allt fiske fick jag demonstrerat här idag, om jag inte visste det förut. Nämligen när jag fick den andra femkilosgäddan på samma plats som den första och när gubben väntade på sin gädda.

Kanske jag förbrukat min andel av tur redan idag och att den inte räcker till om 14 dagar? Tja, det är smällar man får ta i så fall.
Nu jobbar jag i helgen som kommer och är inte ledig förrän tisdag. Det är inte omöjligt att jag sticker ut och fiskar då. Men var, vet jag inte nu. Kanske skall jag repetera några andra ställen först för att se hur de är i år?
Jag har några stigar ner till vattnet i en helt annan del av skärgården, som jag gärna skulle vilja lära mig hitta på och inte gå vilse igen. Stigar som leder ner till väldigt fina områden om det råder hård ostlig vind, som idag. Vi får se...

©Gagnekulla Network Productions