02-10-01

Väder: Mulet och milt. Lätta regnskurar från och till. Först ren västlig vind, lätt. Så avtagande för att åter öka till måttlig nordost, tror jag.

Tisdag

Generalrepetition

Kan vara en passande rubrik eftersom jag synat en av kommande helgs fiskeplatser. Eventuellt, är det väl bäst att tillägga eftersom väder och vind förmodligen kommer att fälla det slutgiltiga avgörandet var jag skall hålla till. 
Låt mig först påpeka för de läsare som eventuellt genast gluttar längst ner på fångsttabellen, rädd att jag fått någon stor fisk, att jag är himla nöjd med dagen. Trots alla smågäddorna och inga stora.
-Aha, tänker nog någon, skall han köra med den där genomskinliga ursäkten och löjliga bortförklaringen att ju mindre fisk han får desto roligare har han?
Nej, det behöver jag inte idag. Och förresten är det sant även om jag själv skulle ha velat formulera det annorlunda.
Kan väl säga att jag är stolt men inte glad. Eller trött men inte sur. Jo sur i betydelsen blöt var jag. Mest av svett.
Så här var det:
Äsch, himla synd att platserna nu för tiden måste vara så hemliga! Det gör det så mycket svårare att berätta om dem, ju!
Avsikten idag var ju först och främst att äntligen ta mig i kragen och gå på upptäcktsfärd i okända marker. Först var det en kuststräcka som jag bara sett på avstånd och aldrig undersökt närmare. Därför att det såg ut att vara så mycket sommarstugor och annan bebyggelse helt nära. Tänkte att där är det väl bara en massa bryggor, folk, staket och privata stigar.
Men jag tog mod till mig och körde rakt in i sommarstugeghettot och lyckades hitta en bra parkeringsplats inom synhåll för vattnet dessutom. 

Gick iväg ett långt stycke och kom så småningom ut på en liten udde där det såg väldigt fint ut.  Repade av lite lina och lade ut flugan. Hann knappt sätta fart på gäddsaran förrän det plaskade till och en fin gädda högg. En mycket pigg fyrakilosgädda som satte ordentlig snurr på flugrullen som syns på bilden. Eh... hoppas ingen känner igen var någonstans i Blekinge jag befinner mig. Det är inte alls omöjligt att jag kommer att välja det här stället en av dagarna. Gäddfestivalsdagarna nu i helgen förstås! Det är inte så att jag är sjukligt fixerad vid Gäddfestivalen och fullständigt deppar ihop om det går dåligt. Nej, men ändå kan jag inte låta bli att tycka det är lite kul. Det skapar lite extra nerv och krydda åt mitt fiske.  Det vore att ljuga att säga att jag kommer att fiska precis som jag brukar också. Istället kommer jag att forcera och vara betydligt rörligare än vanligt.

Inget slöfiskande och såsande länge på samma avsnitt bara för att det verkar så besvärligt att flytta på sig, som jag kan göra i vanliga fall. Inte heller slösa bort tid på genomfiska precis varenda kvadratmeter jättenoga heller. Istället skall jag gå direkt på de bästa avsnitten och händer inget oförutsett med väder eller utrustning bör jag komma i kontakt med någon fem eller kanske till och med sexkilospjäs och hamna i resultatlistan. Det skulle jag bli fullt nöjd med.
Strax efter den första gädda, som för övrigt var ovanligt lång och smal, högg nästa. Lite större, det vill säga tyngre. Fast nu får jag börja tänka i längdmått istället för kilon.

Den här vägde nämligen fyra och ett halvt men var kortare än den förra som bara vägde fyra. Så om den här hade varit lika lång som den förra men vägt  lika mycket, hade den varit tillräckligt lång för att sätta mig på prispallen! Men blåser det friskt kan jag inte räkna med det här stället. Det är nämligen lite utsatt för pålandsvind och jag finge i så fall söka mig andra jaktmarker. Men idag fortsatte jag utforskandet. Fick ett par gäddor till och såg några andra. En av anledningarna till att fångsten blev så dålig idag, var att jag helt enkelt lät bli de bästa fiskeplatserna. Även om det tog emot att gå förbi dem.

Tänk om det står en åttakilosgädda där ute bland stenarna och jag drar upp den nu, ja, då är det inte alls säkert den är kvar på lördag eller söndag, eller hur?
Även om jag är medveten om att en gädda som man släpper tillbaka mycket väl kan stå kvar i närheten och ta om ett par dagar igen. Men lika gärna kan den väl dra någon annan stans. Så resonerade jag.
En annan anledning till den magra tabellen var att mycken tid ägnades åt förflyttning. Både med bil och till fots.
Idag låg vinden på men inte alltför hårt. Istället hade vågorna grumlat upp vattnet och det flöt omkring fullt med brunalger som fastnade på linan. Inte bra.
Trots att det regnade och att jag inte hade några tröjor på mig, blev jag snart alldeles svettig. Inte av fiskande utan av gående förstås. Mycket stenigt och högt strandgräs var det som gjorde det jobbigt att förflytta sig. 
Inte nog med att man skulle utforska och kolla på bra fiskeplatser, undersöka bottnar, djup och framkomlighet hela den fiskbara sträckan, man skulle gå tillbaka till bilen också. Men hade tur och hittade en smal grusväg som ledde tillbaka ut på en större väg som jag kände igen. Gick alltså inte vilse heller. Men ett par kilometer var det och ännu svettigare blev jag. Men mycket nöjd med mig själv som lagt detta ställe i fiskeminnesbanken.

Sedan del två av mina upptäcktsfärder. 
Körde några mil, stannade och åt lite sen frukost och pustade ut. Klockan var vid pass 10.
Skulle hitta och befästa i minnet en stig som skulle gå till något som heter Törnkalven. Jag har sökt efter den förut och gått helt vilse. Idag hade jag med mig kompassen så jag gick åtminstone inte så långt vilse. Kunde nämligen vända när jag såg att jag var på väg åt fel väderstreck och gå tillbaka samma stig jag kom. Men rätt stig fann jag alltså inte. 
Här går det absolut inte att bara ta ut en kompassriktning och knata på. Inte i den ogenomträngliga vegetation som råder. Inte iklädd vadarbyxor, bärande på vadarstav och tiofots flugspö. Det var synd. Både för att jag räknat med den här genvägen till en mycket bra sträcka till helgen och till att helt enkelt få fiska idag. 
Vädret som rådde idag var ju helt underbart för fiske. Milda, lätta vindar, småregn och gäddorna i hugget!
Men nu fick jag till sist åter dela på spöet och lägga in det i bilen utan att ha kunnat kasta ett enda kast med det. Den delen av dagen blev alltså ett totalt fiasko. Det är också anledningen till det långa hoppet i tidpunkter på gäddornas uppdragande i fisketabellen. Efter den här pärsen var jag tvungen att åka till ett känt ställe bara för att få fiska lite.

Det är lättåtkomligt, lättvadat och gott om fisk brukar det vara. Tyvärr bara smågäddor, för det mesta men nu tyckte jag det var helt perfekt. I och för sig har jag fått gäddor häromkring som nog skulle ha placerat mig på resultatlistorna men jag tror det brukar vara ännu lite senare på hösten. Och ganska långt mellan gångerna till det. Nå, långsamt återtog jag normal kroppstemperatur, svetten torkade och avdunstade och vinden avtog helt och hållet.  Kände mig under någon timme alldeles utmärkt väl till mods där jag stod utvadad på sandbotten och drog lite smågädda.  Ja, att det just blev smågäddor är kanske inte så kul, men det vet man ju inte förrän efter de har huggit och chansen till större fanns ju hela tiden. Fast eftersom jag inte såg spåren av en enda kommer jag nog inte offra dyrbar fisketid här till helgen.  Men negativ kunskap är också kunskap.

När man går omkring längs stranden eller ännu hellre vadar utanför själva strandlinjen ser man ofta en massa skräp som flutit iland. En massa slarviga människor som skitar ner. De inser inte att "det som slängs i sjö, flyter iland pö om pö" som det så fint uttrycks i naturlyriken.

Idag råkade jag få syn på ett ovanligt fult och klumpigt stycke plastskräp som låg och guppade i strandkanten. Nämligen en ABU Hi-Lo med tafs och allt. Fast krokfästena hade rostat bort och det är ju sympatiskt.  För att jämföra storlekarna lada jag gårdagens spinnbete samman med framtidens gäddbete.  Bland annat ser man hur mycket längre flugan är än wobblern. Ur gäddans synpunkt representerar den alltså en betydligt större byte än den lilla ynkliga wobblern. OK, att detta var en mindre variant. Minns inte vad den här vägde; var det 18 g? Däremot kommer jag mycket väl ihåg att den största vägde 26 g.

Eh... hoppas att ovanstående inte tas som ett illasinnat påhopp på alla spinnfiskare... Tyvärr saknar en del av dessa humor men å andra sidan tror jag inga sådana läser det här. Och förresten har jag inget emot spinnfiskare som människor betraktat. En del av mina bästa vänner är faktiskt spinnfiskare. Jag betraktar mig som mycket liberal i spinnfiskefrågan och anser att de skall ha samma rättigheter som alla vi andra. Det gäller bara att få dem i arbete för att underlätta deras integration i samhället. Jag tror inte heller det är bra att klumpa ihop alla spinnfiskare i särskilda bostadsområden. Nej, sprid ut dem i stället över hela kommunen för att undvika ghettobildning. Då kan de nämligen få lite annat att prata om än skeddrag, spinnare, multiplikatorrullar och värst av allt; haspelrullar! Jag är till och med så vidsynt att jag anser att även spinnfiskare skall få ansöka om partnerskap och rätt att få adoptera barn!
-Hallå där! Stopp! Nu har du väl ändå gått för långt!
-Ja, du har rätt. Jag erkänner att det där med adoption var att ta i. Egentligen tycker jag inte att de skall få sprida sina osunda vanor till ännu en generation. Och oskyldiga barn, till på köpet!
-Äsch, jag menar att göra dig löjlig över spinnfiskare. De har väl lika stor rätt som du att utöva sin hobby utan att du behöver ha ont av det!
-Ja, det är helt riktigt och jag ber om ursäkt om någon tar illa upp. Fast lite skoj tycker jag de får tåla. Jag hatar naturligtvis inte spinnfiskare. Jag är ju själv spinnfiskare ibland. Och började min bana som en sådan. Nej, min första abborre metade jag förresten upp. Metade flitigt under de första barnaåren. Sedan, när jag var 10 år så...
-Jag tror ingen är intresserad av ditt livs fiskehistoria så fortsätt istället med dagboksbladet så du blir färdig någon gång!

OK, det är lätt gjort. För det hände inget mer.  Avslutar med bilden här till vänster som jag tycker illustrerar gäddflugfiskets tjusning. Även om fisken just i det här fallet råkade vara väldigt liten. Hm... Det var kanske inte så bra... Kom att tänka på att jag snart kommer att träffa en massa spinnfiskare... Nu på lördag då man anmäler sig ute på Dragsö.  Tänk om de läst ovanstående, gaddar samman sig och beslutar sig för att spöa mig... Ja, jag erkänner! En så dålig vits är värd ett kok stryk.

Nej, jag tror att de nöjer sig med att slå mig resultatmässigt i stället.

©Gagnekulla Network Productions