02-10-05

Väder: Milt och mulet. Svag till måttlig väst-nordvästlig vind. Några regnstänk och några solglimtar.

Lördag

Gäddfestivalens första dag

eller

Det gick dåligt för hemmalaget

Eller hur jag gjorde det mesta rätt och ändå inte fick någon stor gädda. Men det är lite för långt för att sätta som rubrik. Men så uppfattade jag dagens övningar.

Än en gång står man alltså här och hör på Marie-Louises regler och förmaningstal. Och väntar och väntar på att få komma iväg.  Som vanligt. Det är nog min tredje festival och i år var det långsammare än någonsin.  I år var det fler deltagare än vanligt och fler som skulle anmäla sig i efterhand. Jag skyller naturligtvis inte henne för att det gick i snigelfart för hon gjorde nog så gott hon kunde. Synd bara att hon inte hade någon medhjälpare. Klockan var nog över halv nio när jag äntligen kom iväg. Rusade till bilen, slängde mig in och for iväg med en

rivstart. Så i 110 och på två hjul i kurvorna, rätt genom staun så kärringar och barnvagnar skingrades åt alla håll. In på en skogsväg och där väntade första flyktbilen. Snabbt hoppade jag in i den och for i sick-sack genom sju socknar innan jag slutligen styrde ner mot kusten igen. Nu var jag äntligen fri från förföljare...

Nä, så gick det inte alls till. Ingen brydde sig om mig eller vart jag skulle. Dessutom släpptes vi iväg en åt gången och ingen behövde trängas på vägen till fiskeplatserna. Nej, jag körde i normal takt till det första stället. Det som jag fyndigt kallar Ställe I i tabellen nedan.

Märkvärdigt egentligen hur fort det skiftar från Dragsö Camping varifrån starten gick och till en helt öde och obebodd kuststräcka ute i skärgården. Efter en relativt kort biltur är jag där. Plus en ordentlig promenad förstås.

Så här i efterhand tycker jag inte att jag valde fel ställen. Det här stället är ett som jag nyligen rekat och räknade med att det skulle ligga helt rätt med tanke på den vindriktning som både skulle råda och rådde. Lite halvlä. Perfekt. Inledde med en fin svit av tre gäddor. Som jag tappade samtliga!
Det är väldigt ovanligt och typiskt att det skulle hända just idag. Men ingen av dem verkade vara stor så egentligen gjorde det inte så mycket. Jo, psykologiskt möjligen, men så känslig är jag inte. För säkerhets skull bytte jag fluga även om kroken kändes riktig. Om det var därför eller om det var statistikens lagar som hade fått sitt, vet jag inte, men nästa satt fast.

Wow, en hoppegädda! Men inte så stor. Ofta tänkte jag att åh, äntligen! när det högg. Men det var falskt alarm. En gädda mellan tre och fyra kilo kan simulera storgädda ett kort ögonblick nämligen och idag var det ju mitt högsta önskemål att få en sådan. Den första gäddan kunde jag inte boka in förrän klockan elva och det visar bara hur långsam start jag fick.

Men hur kunde det hända att tre gäddor släppte och i följd rentav? Kamasan, som skall vara så bra!
Jo, tappar jag cirka 10% av alla gäddor som hugger och inte gjort det på länge så måste det ju inträffa att man kommer att göra det i klump så småningom. Fast så noga har jag inte räknat på att jag just har en tappningsprocent på tio. Eller också var de lite dåligt i hugget idag, som man ofta kan skylla mycket på. Dessutom sparade man en massa tid på att de släppte relativt snart. En tre och fyrakilosgädda halar man inte in hur som helst minsann. Innan de är mogna att krokas av kan det gå flera minuter. Och tre gånger flera minuter är en inte föraktlig summa tid.
Ty idag led jag inte bara av en enorm brist på stora gäddor utan även av ont om tid. Det kändes verkligen inte omöjligt att när som helst en minst femkilos skulle göra anmälan, men det inträffade inte. Såg inte heller spår av någon.
Dessutom tvingade jag mig att avbryta fisket i förtid för att även hinna med Ställe II. Här finns nämligen jättestora områden, men eftersom jag inte utforskat dem tidigare tyckte jag inte det var en bra tidpunkt just idag. Fiskade bara igenom de partier jag bedömt bäst ur storgäddesynpunkt. Men lita på att jag kommer att återvända hit en annan dag. En dag när jag helt kan styra fisket och tiden som jag själv vill.
I synnerhet som jag första gången jag var här hittade en jättebra väg som ledde direkt dit man kunde börja fiska. Därför kom jag snabbt iväg och under bilfärden till Ställe II åt jag lite frukost. 
Det var en ny upplevelse att äta frukost under bilkörning. Äta smörgås går naturligtvis bra men att hälla upp ur en termos och dricka är knepigare. Däremot passar det väldigt bra att vara iklädd vattentäta vadarbyxor under försöken!

För att komma till Ställe II måste man vandra en bra bit på knappt märkbara stigar och kryssa mellan taggiga buskar.  Åh, märker att jag ännu inte klagat över den ¤#"%@@%!! brädan som man måste släpa med sig. Men jag kom på den perfekta lösningen förra året så det gäller bara att se upp när man går nära buskar och träd då den kan fastna om det är trångt i höjdled. Jag upprepar gärna lösningen på brädans problem:

Man tar bara en liten ryggsäck, stoppar in brädan under den, längs ryggen och drar upp den som en radioantenn. Sedan fäster man ett spännband om midjan och där förankrar nederdelen av plankan. Fungerar utmärkt. När man går halkar den ner lite grann men inte mer än man kan skjuta upp den igen.
Här blev tidsbristen akut och jag hann bara fiska av den bästa platsen och inte helt och hållet till det. Fick i alla fall ett par stycken varav den största av dem är med på bilden ovan. 
Bara en fyrakilos men vad gör man?
Jag gjorde det mesta rätt i dag, vill jag fortfarande hävda. Jag visste att jag hade chansen på de två platser jag valt ut. Min största gädda under förra årets festival, en på 6,5 kg, är fotograferad på så gott som exakt samma gräsplätt som den lilla fyrakilosgäddan är, kan jag nämna som exempel.

Sedan fick jag nästan springa tillbaka till bilen för att hinna tillbaka till staun i tid. Där upprepades samma visa med köbildning och omständlig inlämning av kamera och papper samt plåtning. Bristen på medhjälpare till funktionär Marie-Louise kändes akutare än någonsin. Fast nu hade man ju i och för sig tid att vänta. Som tur var hörde jag ingenting om hur mina konkurrenter både i öst och i väst hade lyckats. Förmodligen hade de dragit upp massvis med metersgäddor eller åtminstone 90-centimetare.  Trots att jag hörde flera i kön som knappt fått någon gädda alls, visste jag ju att det varit alldeles utmärkt väder för en flugfiskare.  Naturligtvis skall jag göra mitt bästa imorgon, men tidsbristen är redan nu min värsta fiende. Och kanske också vädret.

Hård nordostlig vind, som det enligt väderleksrapporten skall bli, kan spoliera det bästa stället för mig. 
Åtta gäddor där ingen vägde under tre kilo är ju bra en vanlig dag. I synnerhet om man betänker den korta fisketiden. Helst skall någon väga över fyra kilo också när det är Gäddfiskefestival.

©Gagnekulla Network Productions