02-10-13

Väder: Mulet och hård ostlig vind. Måste ha varit kuling i byarna, så ock i städerna.

Söndag

Element av slump

eller

Två arter idag

eller

A nice day

Idag var det åter dags för ännu en avstressande, lugn fiskedag i min egen takt. Samma väder som förra söndagen, med hård ostlig vind. Har blåst samma vind hela tiden faktiskt. Kanske med en dragning åt nord, jag vet inte. Fast idag var det mulet hela dagen. Förra söndagen som det var Gäddfestivalsfiasko för min del. 
Ja, ja... Jag skall sluta älta det med ett undantag lite senare.
Istället skall jag försöka förmedla den underbara känslan som en hygglig dag på kusten kan ge. Eller kanske det är onödigt?
Jag menar vilka är det egentligen som läser de här dagboksbladen?
OK, så många är det inte, några tiotal, i bästa fall kanske runt hundra varje vecka är det som besöker denna web-plats. Är flertalet redan flugfiskare och i så fall; hur många ägnar sig åt den ädla gäddan?
Tyvärr bor det ju många människor längs Västkusten och där är det lönlöst att predika gäddflugfiskets evangelium i synnerhet i havet.
Jag menar naturligtvis inte något nedsättande med ordet "tyvärr"; alls icke! 
Men gäddor i havet saknar ju Bohus och Hallandskusten. Hur det är i sjöarna vet jag inte riktigt.

 Enligt vad jag läst är det till och med slut med torskfisket från land. Man kunde nämligen tänka sig torskfiske med fluga om förhållandena hade varit som på 60- och de tidiga 70-talen. Då det gick in fullt med rödbrun, grov torsk på grunt vatten. 
Jag kan också avslöja att jag har ett förflutet som ivrig havsmetare från den tiden. Så nog är jag väl bekant med med den skärgården också. Jo men, man tillbringade hela somrar inhyrd i en stuga utanför Strömstad, hyrde båt med motor och fiskade fullt med torsk, pigghaj, makrill, en och annan rocka och allt annat vad som till hörde. 
Jag har en bild på mig med en stor pigghaj runt tio kilo. Men idag har jag så gott om andra bilder så den slipper ni se. Pigghajen lekte på sommaren och vi kom i kontakt med många stora honor. 
Men den tiden lär vara förbi nu, både med torsk och pigghaj. 
Jo, jag vet att det bedrivs ett omfattande flugfiske efter havsöring under höst och vinter på västkusten och det är tur att någon art verkar finnas kvar och trivas där. Fast så noga håller jag inte koll på det fisket eftersom jag inte läser några fisketidningar nu för tiden.
Men Östersjöns kuststräcka är lång och här finns plats för många gäddflugfiskare och jag vet att en hel reser hit för att uppleva tjusningen av en gädda som anfaller flugan. Ibland händer det att folk mailar mig och undrar om jag kan rekommendera någon bra stuguthyrare. Dragsö Camping, brukar jag svara då och hm... undrar om det snart inte är dags att upprätta reklamavtal med Thomas Berg som förestår stugbyn...

På kvitton och i reklam önskas man ofta at ha "a nice day" och jag vet inte vem det var som så precist prickade in den för mig idag. För det var precis vad jag fick i alla fall. En bra dag börjar med en bra frukost. Den åt jag i sällskap med Fabian på en bra parkering bara hundra meter från den första fiskeplatsen. Helt perfekt blir frukosten också om den kan avnjutas läsande en aktuell kulturtidskrift också. Utanför bilen ven kuling från öster men dummare var jag inte än att välja läsidan på en av de stora öar som staun är så rikt välsignad med. Även om det inte var tävling eller jag var ute att få så mycket fisk som möjligt, hade jag ändå upprättat en taktik hur dagens fiske skulle bedrivas.

Det sker automatisk och tanken med söndagens fiske var att testa en del ställen hur mogna de blivit. Ställen från i vintras där stora gäddor måhända smugit in och ställt sig. Under sommaren tror jag att där uppehåller sig mest en och tvåkilosgäddor. Faktum var att jag fick den i förväg uppställda teorin bekräftad. Den som löd att beståndet skulle vara blandat med övervikt på de små gäddorna.

Först gick jag över en stenig men gräsklädd udde med vältrampade stigar och små ställen med likaledes nedtrampade gräsplättar som vittnade om sommarens bad- och solorgier. Kastade här och där utan att få något. Men här ovan till höger, på läsidan av Bobbeskär, där stod det fullt av mindre gäddor. Även någon av lite hyggligare klass på fyra kilo.

Ibland när jag står där och fiskar och tar ett kort, kan bildtexten nästan formulera sig själv. Fast inte den här gången. Eller den gjorde det men blev fel. Jag tog nämligen kortet när trekilosgäddan var på väg upp i luften och tänkte att "Hurra, ännu en bild av hoppande gädda!" Men så såg, både ni och jag, att jag inte hade varit tillräckligt triggerhappy; där George "Itchy fingers" Bush skulle ha lyckats, var jag alltför långsam. Gäddan hade redan fallit tillbaks i vattnet. Men även om hela gäddan hade synts i luften hade ändå den tilltänkta texten blivit fel. -Vad hade du tänkt skriva då?

Detta: "Även om jag inte är så bra på att ta tiokilosgäddor är jag en djävel på att ta bilder på hoppande gäddor". 
Och det visade sig ju stämma dubbelt dåligt...
En annan kul grej hände mig här. Fick ett napp som jag snart kände att detta är inte en gädda. Inte ens en kilosgädda. Absolut inte en någon blank fisk. Nej, kanske id eller... 

Just det, innan fisken blev synlig visste jag med största sannolikhet att det måste vara en abborre. Trots att jag nog inte fått någon på minst tio år. Varför vet jag inte riktigt. Men en del folk som gärna fiskar efter den påstår att den minskat i antal och det kanske stämmer. Den här vägde nog tre eller kanske fyra hekto. Jag är inte kalibrerad på att uppskatta vikten på vår bästa matfisk abborren. -Varför är den den bästa? -För att den är så lätt att rensa och få benfri. -Aha, ja, i abborre finns det ju bara två ben. (Hm... den här dåliga vitsen bör egentligen framsägas, inte skrivas. "i 'abborre' finns det ju bara två b:n" är det korrekta skrivsättet och det är ju inte speciellt kul) Men visst var det kul att få en abborre. Den randiga fisken lär ju gå i stim men jag fick inga fler.

Man kunde också vada ut till den steniga holmen som syns på bilden ovan. Namnet Bobbeskär finns inte på sjökortet men en lokal gubbe berättade det för mig en gång i vintras när jag var här. Men där var för klipphälligt för mig. Ser faktiskt ut som på nyss omtalade Västkusten. Ändå att det var läsida, smet vågorna runt och svallade värre än gamla Nordsjön, tyckte jag. Skall jag fiska vill jag helst stå med vatten upp till knäna. Och där vågade jag inte ner för de hala klipporna och försöka. Står man på en klippa eller sten på torra land är det väldigt svårt att landa och släppa tillbaka en gädda nämligen. Därför gick jag tillbaka till bilen, fortsatte ännu en bit till det jag kallar "Ställe II". 
Där är det fullt med öde sommarstugor, uppdragna båtar, tomma bryggor, solstolar och grillplatser vända åt söder men helt tomt på folk. Detta trots att det var söndag och ändå har knappt sommaren slutat. Men det passade ju mig utmärkt för nu var jag ensam herre på täppan. Helt lä och förresten vill jag passa på att tacka den eller det som ordnat att det är lågvatten trots den ostliga vinden. Det gjorde det lätt att vada och fiska idag. Dåligt med fisk var det men det gjorde inget. Hade då redan fått 6 gäddor och en abborre väldigt tätt och lite kontemplativt fiske satt väldigt fint. 
Detta stället var helt klart ännu inte moget för de stora gäddorna tyckte jag mig kunna konstatera. Hade nämligen ett par hugg av det jag kallar strandgäddor; runt ett och etthalvt-tvåkilo. 

Men då, när sträckan så gott som var färdigfiskad, fick jag ett riktigt tungt hugg. En riktigt grovvuxen för att inte säga fet femkilosgädda var det som plaskade och for runt.  Hon satsade friskt på det gamla tricket att plöja igenom tångruskorna och försöka sätta sig fast där, men lyckades inte.  Jag lyfte iland den efter några minuters dragkamp och lade upp den för fotografering. Visst, lite gick tankarna åt förra söndagen och att "åh, om jag fått den då hade jag åtminstone försvarat fiskeäran."

Tog några kast till innan jag gick tillbaka till parkeringen. Kände mig verkligt tillfreds över allting. Lagom med fisk och grejorna fungerar jättebra. Neoprenvadare är verkligen toppenbra. Visst, än är det inte vinter men jag har ytterligare plats för mer kläder som jag ännu inte plockat fram. Man känner sig varm och god och precis lagom. 
Drack lite mer té och körde iväg till nästa ställe. 

Parkerade mitt i ett samhälle vid en stor brygga där folk höll på med att dra upp båtar och ordna med vinterförvaring. Varför då, undrade jag, nu när säsongen börjar på allvar? Gick en bra bit över ängar och fårhagar men ju längre jag gick, desto mer låg vinden på. Kunde inte gå ända fram till det avsedda målet men tänkte att OK, då börjar jag väl här i stället. Gick därför ner i vattnet och tog bilden här till höger. Jag älskar verkligen detta stället för att här är så lätt att fiska. Fin sandbotten omväxlande med små stengrund och partier med tång. Hade verkligen inga förväntningar på stor fisk utan tänkte att här bör jag bara få smågäddor.  Det stämde också med ett undantag.

Ett STORT undantag.
Faktum var att när jag förflyttade mig längs stranden, vadandes ganska långt ut i jämförelse med i vintras då högvattnet rådde, att jag tittade in mot land och kände igen en viss gräsplätt. 
-Aha, tänkte jag, precis där var det jag lade upp två gäddor över sex kilo i vintras. Två olika gäddor på olika dagar alltså. Tänk om man fick lägga upp en till där idag...
Och strax efter den funderingen fick jag årets napp, alla kategorier. 

Jag tror jag vågar påstå det trots att höst- och vinterfisket precis har inletts för tiokilosgäddor tar jag inte varje år precis. Det hela var en mycket märklig händelse.  Hugget kom alldeles oväntat på ganska grunt vatten över sandbotten. Naturligtvis märkte jag genast att här hade vi något stort och jag förberedde mig på en långvarig, hård kamp. Men gädda var verkligen cool. Tog det hur lugnt som helst. Rörde sig bara makligt i ytan. Gick stillsamt än hit än dit.  Vältrade sig lojt runt i ytan och flaggade med stora fenor bara.

Det var som om den vore skickad av högre makter och jag visste att jag skulle få upp den. Det var som om den var belöning för lång och trogen tjänst. Jag var till och med så fräck att jag bogserade ut den från tångområdet där jag för tillfället stod, in i en grund sandvik och där tog fullt med bilder på den. 

Jag lät Pentaxen arbeta oförtrutet och den här bilden tog jag när jag precis lirkat in greppet och i triumf bar upp den på land. Det var verkligen underligt att den hela tiden uppförde sig så lugnt. Visst var den kraftig men inte överviktig. Jag menar, än är den ju inte lekmogen på långa vägar så det kunde ju inte vara det. Men kolla hur den pyttelilla kamasankroken sitter. I den hårda mungipan där jag inte tror gäddan känner det.  Jag tror alltså inte gäddan fattade att den var fångad på hela tiden! Fast i och för sig höll den sig lugn när jag fotograferade, vägde och mätte den också. Inga våldsamma raseriutbrott där inte.

Det var som om den tänkte att; OK, se till att få det här överstökat så att du kan släppa tillbaka mig igen. Kanske var det till och med den på 7,5 kg jag fick i mars här, som kände igen mig och återvänt, nu några kilo större. Kanske den visste jag skulle släppa tillbaka henne?
Det är intressant med tidsförlopp. Tiden upplevs subjektivt men mäts objektivt. Nu i efterhand roade jag mig med att kolla tiderna på bilderna. Den första registreringen på det första kortet lyder faktiskt på exakt 14:00. Men gäddan högg lite innan, säg 13:59. Tiden på bilden nedan står på 14:07. Så snabbt gick det alltså att få upp den på land. 

Trodde aldrig att jag skulle önska mig den €€§¤&&!! mätplankan från Gäddfiskefestivalen men nu gjorde jag det. Men tittar man väldigt noga kan man se att den är några cm längre än den första markeringen på spöt. Den som indikerar exakt en meter.

Redan när jag såg den tydligt första gången ute i vattnet visste jag att här pratar vi tiokilosgädda. När jag lyfte upp den, stärktes mina misstankar än mer och själva vägningen bara bekräftade faktum. Så gott jag kunde mäta, vägde den exakt tio kilo! Ja, så här kan jag fortsätta att visa bilder och berätta mer, för jag har massvis kvar men det här får väl räcka nu.  -Om du önskade att du fått den där ynka lilla femkilosgäddan nyss, i söndags, hur uppfattar du då att om du fick den här gäddan precis en vecka för sent? En klar andraplacering på hela tävlingen. Blev du alldeles rasande, svor och gormade? Bröt av spöt och slet håret i förtvivlan? -Nej då, inte alls. Visst, lite kunde man ju gräma sig men jag blev så glad över gäddan att det överskuggade allt annat.

En tiokilosgädda, tagen vadande på flytlina och min vita gäddsara, krokstorlek #4, är en sådan karamell att man kan suga på den länge, länge. Jag hade ändå tänkt fiska avslappnat och rofyllt den förutan nu i höst men nu kommer det ju att ske än mer så.
Där ser man hur det alltid ingår ett element av slump i allt fiske. För aldrig hade jag trott att det skulle finnas en sådan bjässe här och nu.
Sedan nästan sprang jag igenom resten av sträckan. Slarvfiskade mig igenom området och missade säkert ytterligare några gäddor men vad brydde jag mig. Var nämligen mycket orolig för bilderna. Tänk om de inte blev bra? Tänk om jag plurrade och fördärvade kameran? Tänk om ingen skulle tro mig?
Det sistnämnda får jag väl leva med för min våg är väl kanske inget precisionsintrument med exakta gramtal ner till två decimaler men den kan precis lika gärna ha vägt 10,5 som 9,75 kg. 
Hade jag velat fuska kunde jag göra det hur lätt som helst. Jag har för mig att jag bokade en gädda till 9 kg i somras, eller? 
Väldigt lätt hade den kunnat växa ett kilo om jag så önskat. Visst, oärlighet och opålitliga fakta här på nätet har jag ju varnat för men det gäller naturligtvis inte mig! 
Öh... inte när det gäller fiskestatistiken i alla fall.

Jag undrar just om man skulle kunna få köpa ett sådant där jättemåttband från dem som anordnar Gäddfestivalen? Inte plankan, för Guds skull! Den kan de få behålla själva men själva måttbandet. Man kanske kunde fästa det på spöet vid mättillfället och annars förvara det hoprullat? Och gäddan, hur gick det med den? Jodå, bara fint. Makligt simmade hon ut en bit och ställde sig. På vägen ut, när jag själv vadade ut för att återuppta fisket, puttade jag till henne flera gånger men hon bara körde ut en liten bit till och parkerade.  Men med ett "many happy returns!" (från min sida) försvann hon till sist utom synhåll, trött på mina ivägskjutsningar.

Så slutade denna toppenfina fiskedagen. En av de bästa i år.

©Gagnekulla Network Productions