02-11-06

Väder: På morgonen helt stilla. Men redan vid nio-halvtiotiden friskade det i ordentligt. Frisk till hård sydvästlig vind. Mulet, grått och mycket kallt.

Onsdag

Comeback

Ännu en fiskedag. Jag vet inte för vilken gång i ordningen. Liksom livet i stort består en fiskedag av en stor mängd upprepningar. Man gör samma saker men med en viss, för ögat knappt urskiljbar variation. Man packar ihop fiskegrejorna, lägger in dem i bilen, ställer sig vid bakluckan och prickar av allt på en lista. Har jag vadarna med? Ja. Har jag spöna och vadarstaven med? Ja. Har jag rulle och flugor med? Ja. Och så vidare.
Listan finns bara i mental form än så länge men jag funderar på att skriva ner den på ett papper.
Ja, det var väl en bra idé!
Man kan göra det i form av en checklista dag för dag. Fullt med en massa rutor som man skall kryssa i. En rad för varje dag. När alla kryss är rätt ifyllda sätter man sin signatur och så är den dagen räddad. Inget viktigt glömt. Fisketuren är kvalitetssäkrad enligt ISO-norm 27 811.
Det har nämligen hänt att man fått vända om, köra hem och hämta någon viktig sak som man kommit på att man glömt.
En gång nyligen var det de polariserande solglasögonen. 
Ty en annan gång, för flera år sedan hade jag kommit fram till Hasslö och skulle börja fiska när jag upptäckte att jag såg ju inget. Vattenytan låg som en ogenomskinlig spegel och man såg ju inte shit.
Sedan dess gör jag alltid en extra koll på att de är med.
En sådan här lista rekommenderas starkt till alla som passerat de femtio. Eller för den delen yngre också för nog har det väl funnits tillfällen då man glömt viktiga saker förut med.

Idag skulle jag ha haft halsduken med mig. Fast man kan inte säga att jag glömde den ty jag stod och såg på den och tänkte att, nej, den behöver jag nog inte idag. Idag var det äntligen plusgrader på morgonen nämligen och verkade helt vindstilla. I tidningen stod det också att det skulle bli växlande molnighet. 
Och med mina relativt nya neoprenvadare brukade det snarare betyda svettproblem. 
I synnerhet som jag för någon vecka sedan inhandlade ett par nya, chicka skidbyxor på Maxi för endast 199:-.
Mycket tjocka i något tätt, prasslande material brukar det fort bli väldigt hett inuti gummibrallorna. Så idag kändes det bara lite kallt på överdelen av kroppen. 
Sist blev det ju ett väldigt debacle och idag såg det ut som fiasko igen. Det var vädret som i vanlig ordning jäklades med mig. Så här var det:
Körde hemifrån vid åtta och tog riktning österut. Ut mot någon av de större öar som staun är så rikt välsignad med. Tänkte fiska i lä på insidan på ett par stycken. Tänkte leta upp och utforska några nya ställen nämligen. 
Men det gick ju inte eftersom det var lä i hela skärgården. Hela havet låg blank som silvertinsel. Mycket konstigt för även om det kan verka vindstilla hemma har det väl knappt aldrig hänt att det inte blåser nere vid kusten. Särskilt inte under den här årstiden.
Jaha, tänkte jag, då får jag väl ändra planerna och fiska på utsidan istället. Man är väl flexibel. Parkerade, tog på mig vadarna och satte ihop grejorna. Varför inte pröva ett ställe från i höstas, känt från jugoslavisk TV?
Kan ju vara kul att se hur där ser ut idag. Ganska exakt ett år sedan var det under förra årets novembersemester och likaså under superhögvattnets dystra tid. Idag rådde det strax under normalt vattenstånd och det är perfekt. Men det är en bra bit att gå från min parkering och jag fick stanna till då och då för att svalka mig. Kände väl ingen fisk där, i vad jag brukar kalla Bin-Ladenviken. 

Men så, precis innan jag varm och gå gränsen till svettig äntligen kommit fram till mitt mål, slog fällan igen! Från absolut stiltje blåste det upp en frisk sydvästan på fem minuter! Hård motvind till de få ställen som det gick att fiska vid. Det vill säga det gick inte att fiska där alls. Dessutom var det väldigt jolmigt där. Sank botten och tydligen passar högvatten bättre där. Fick vända om.  Men på tillbakavägen kunde jag stanna till och få mig lite fisk. Kändes verkligen skönt att spräcka nollan så jag inte två gånger i rad fick stå där med skammen.  Fick tre sådana här feta höstgäddor som gått över väldigt grunt vatten inne i Bin-Ladenviken. Så samtidigt som fångsten värmde mig, svalkade havsvattnet av mig.

 Men när jag återkom till bilen hade jag förslösat ett par dyrbara timmar till ingen nytta, tyckte jag. Dagarna är ju så korta i november.
Skulle jag nu köra inåt skärgården och leta upp de där nya ställena jag förut sett ut på kartan? 
Det var nu snudd på sydvästlig kuling och verkligen läge att fiska i lä.
Äsch, jag går väl ner här några minuter och kyler ner mig lite först, tänkte jag för nu var jag verkligen svettig efter den långa promenaden. 

Här... Var är "här", kan man undra. Alltid ett lite känsligt ämne vad gäller att utsäga exakt var man har varit. Men jag bjuder på bilden här till höger. Lokala habituéer känner säkert igen stället.  Eller ställe och ställe... Det är egentligen inget "ställe" om man med det begreppet avser en plats där det brukar vara bra fiske.  Jo, ett lyktstolpsställe är det, kan jag ärligt säga. Det vill säga grunt och fast sandbotten som gör det väldigt attraktivt för lata mig att gå ner där och göra några kast då och då.  Några tvåkilos strandgäddor brukar det ge. Men att det var så bra här idag måste vara något av en lyckoträff. Ty så är det ju, precis som jag skrev i förra bladet att gäddorna rör på sig. Där du hittar dem ena dagen, finns de inte den andra.  Det var ju det som hände då och även idag. Fast i dag med omvända förtecken. Lägg märke till den hastigt snurrande spolen på bilden förresten!

Trots att det egentligen skulle vara absolut lä här, blåste det som %&&¤3! Hade vinden i ryggen och trots medvinden var det svårt att kasta. 
Gäddan som stretar och drar i andra änden på linan på bilden ovan, vägde nog en sex eller kanske sju kilo. 
-Va, kan du inte vara mer exakt! Sådana brukar du väl väga?
-Eh... jo... Visserligen, men bara tre sekunder efter att jag tagit kortet, hände två saker samtidigt.
-Vadå?
-Fisken släppte och hatten blåste av.
-Nähä!
-Jo. Gäddan var inte så mycket att göra åt men sydvästen lyckades jag rädda. Med en blixtsnabb reflexrörelse fångade jag in den innan den träffade vattnet.
Jag hade inte bundit om den med bandet nämligen, vilket jag gjorde då. Att den stora gädda släppte var i och för sig tråkigt men andra högg friskt och trots att flera andra släppte också, kunde jag ändå fylla upp statistiktabellen. Så inte hänge jag läpp för det. Det och annat hindrade mig från det.
En stund efter och en bit bort hände det ju igen. En sak som jag trott skulle låta vänta på sig fem eller tio år till innan det upprepades...
Nämligen hugg av en tiokilosgädda.

Efter ett tungt hugg, långa dragningar och en fisk som bara gick och gick förstod jag att det var dags igen. Jag tog många u-bilder på den men vattenytan var så krusig och vattnet lite halvgrumlat så de blev inte så lyckade. Eftersom det har blivit lite av rutin att landa tiokilosgäddor nu behandlade jag den väldigt nonchalant. Jag hade mycket långt in till stranden och ledde den över den grunda sandbottnen som en som är ute och går med hunden. En hund som dessutom stretar och drar i sitt koppel och gör långa utflykter från sin husse..

Den här tiokilaren tog dessutom ordentligt lång tid på sig att tröttas ut i motsats till den förra. Jag trodde att kamasankroken satt djupt och fast förankrad i den hårda käkvinkeln men när jag äntligen tog tag i den och lyfte upp den på en cementbrygga, lossnade gäddsaran!
Vad är det jag brukar säga om tur och otur här i livet? Jo, att de tenderar att jämna ut sig.
-Hallå där! Kan det inte vara samma tiokilosgädda som du fick för ett par veckor sedan?
-Nej, det tror jag inte. Den här verkade vara lite större än den förra. Jag vägde den naturligtvis och den här gången låg mätpunkten tryggt mellan tio och elvastrecket. 

På den här bilden tycker jag det framgår bättre hur stor en tiokilosgädda är. Jo, visserligen är gäddor simkunniga men den förra jag fick, högg betydligt längre in i skärgården än där jag befann mig nu.  Det skulle i så fall betyda att den var på väg ut, vilket jag inte tror är sannolikt nu på senhösten.  Nej, så ont om stora gäddor är det nog inte här i skärgården att man behöver spekulera över att samma gädda skulle simma flera kilometer för att ännu en gång hugga på

storgäddornas favoritfluga, nämligen vit gäddsara.

Tja, det var bara att konstatera att man kommit in i ett stim. Knappt hade man vadat ut igen förrän ännu en lite större gädda högg. 

Det skulle inte förvåna mig om den kanske var lite större än de 4,5 kg jag bokade den till. Har man nyss fått en tiokilosgädda verkar ju de andra så små ju! Tiden gick och gäddorna fortsatte att droppa in. Bara fina gäddor mellan tre och fyra kilo. Det blev nästan för mycket. Men allt var inte positivt. Det var nu jag började sakna halsduken. Vinden låg på hela tiden och tryckte mig i ryggen. Jag hade svettats förut men det hade jag fått sluta med. Ständigt fick man blaska med händerna i vattnet också. Det har ju varit en ordentlig köldknäpp de senaste dagarna med flera minusgrader om nätterna och vattnet är nu ordentligt nerkylt. I luften var det heller inte mer än två eller tre plusgrader.

Dessutom stack jag mig på en gädda också. Råkade få ett ordentligt djupt sår på höger pekfinger som blödde och blödde.
Under resten av fisket, bilturen in till staun och när jag gick omkring och gjorde några ärenden i ett par affärer också. 

Oj! Det har varit väldigt ensidigt bildmaterial idag, märker jag. Inga naturvyer eller bilder på människor.  Här åtminstone lite bakgrundsmaterial. Flera gånger under fisket vände jag mig in mot land för att se om jag fått åskådare. Det brukar nämligen alltid komma ner en sommarstugeägare och prata lite. Eller förmodligen bor han här permanent. Mycket riktigt hörde jag rop från stranden mot slutet. Då hade han kommit med bil från staun (eller någon annan stans ifrån), tvärbromsat, gått ut och skrek ut mot mig, hur många har du fått?!

Cirka fem stycken, svarade jag och vadade iland. Det var fler men när jag väl skrivit upp dem i min lilla bankbok, brukar jag glömma antalet. För säkerhets skull talade jag inte om att jag fått så många stora heller. Det verkade lite onödigt.
Se det var en riktig comeback, dagens fiske.

Tomorrow, I go Pikehunting...
Just det, he, he... Imorgon skall jag infiltrera Pikehunters hemmaområden och se om jag inte kan komma med lite råd och tips åt ungdomarna i det internationella gäddflugfiskesällskapet med högkvarter i skånska orten Bromölla.

Fotnot: Jag antar att alla som läser de här raderna vet ungefär vilka Pikehunters är. Vi gäddflugfiskare är inte så många och de är ett välkänt begrepp i sammanhanget. Dessutom kan jag säga att i skrivande stund vet jag också hur det gick i morgon. Annars hade jag inte vågat sticka ut hakan på det viset...

©Gagnekulla Network Productions