02-11-09

Väder: Först lite regn och mulet. Ganska frisk vind kring nord. Nordost, tror jag. Så mer och mer sol. 

 

Lördag

 

Rekyl på Gäddbörsen


 

Ja, idag var det dags för det förväntade kursnedgången i mitt gäddfiske. Analytiker hade länge förutspått att den måste komma någon gång och i dag var det alltså dags. Index rasade ner med massor av procent och utfallet blev farligt nära all time low. 
Allting har en orsak, för att inte tala om flera. I mitt fall var jag inte tillräckligt taggad för uppgiften. En lyckad fiskedag har ofta sin grund i Triumph der Willes som Nietzsche så träffande beskriver det. Har man inte den rätta viljan går det dåligt helt enkelt. 
-Vad nu då! Du har väl inte tröttnat på flugfiske?
-Nej, ty den som är trött på flugfiske är trött på livet, som det brukar heta.
-"Trött på gäddflugfisket" är väl den rätta lydelsen?
-Just det, och så illa är det verkligen inte. Det är bara det att det har blivit lite för mycket på sista tiden. Fast den allra största orsaken till mitt håglösa fiske, dåliga inspiration och irriterade stämning hade sin grund i läckande vadare!
-Aha, ja, det förklarar saken. Så du avbröt fisket och åkte hem tidigare?
-I och för sig inte. Jag fiskade till nära solnedgången; men under protest! Så här var det:

Tanken var bland annat att reka lite nya ställen här ute på Sturkö idag. Främst på den skyddade insidan. Fast idag med vindar på nord blev det inte så skyddat men det blåste inte särskilt hårt så det utgjorde inget större problem i alla fall.
Här på bilden har jag sammanfört två hinder på ett fint sätt, som man ofta stöter på när man vandrar längs stranden; nämligen sommarstugetomter och staket. 
Stakethinder kan behandlas på tre sätt. I: klättra över det. II: Leta upp en grind och gå igenom den. III: Vada ut i vattnet och komma runt det på det sättet. 
Sommarstugetomterna brukar jag helt fräckt passera igenom. Strunta i alla skyltar som det står "Privat" på. Bara går rätt över deras gräsmattor och grillplatser.
Marken, bryggor, stugor och tomter må vara deras men gäddorna är mina!
Jag gör ju ingen skada eller åverkan samt att jag alltid stänger alla grindar jag öppnar. För det allra mesta är ägarna hemma i staun, Flen, Stockholm, Malmö eller var de nu råkar bo. I synnerhet på vardagar.
Men eftersom det var lördag idag tog jag det säkra för det osäkra och tänkte gå runt det här området. Mitt mål var kuststräckan på andra sidan udden. Där hade jag aldrig prövat och tänkte göra det idag. Genom att använda mig av sätt I kom jag över staketet och visste att det gick en väg, knappt större än en stig där någonstans. Hittade den och följde den uppåt ön till. Trodde man skulle hitta en annan stig som ledde ner till den önskade kuststräckan. Men det gjorde jag inte. Stigen fortsatte bara åt fel håll, förbi ren jordbruksmark med åkrar, bondgårdar och gamla bostadshus. Fick vända och ångrade mig. Alltså jag struntade för tillfället i att utforska nya ställen. Jag hade blivit otäckt varm också så därför gick jag ner i vattnet kring bryggorna där på bilden ovan. Då upptäckte jag att det satt en gammal torkad björnbärsreva kring högerbenet på mig. Med taggar på... Utan att jag märkt det måste den ha fastnat på mig när jag passerade förbi en avskrädeshög med trädgårdsavfall när jag tog en genväg. 

Jag avlägsnade den och kom faktiskt inte att tänka på den förrän nu. Det vill säga dagen efter. Satte inte den i samband med att det så småningom började kännas lite kallt och blött om högerfoten.

Trots att jag ofta får fisk när jag råkar ha åskådare hände inte det den här gången. Istället kände jag mig alltmer fåraktig med en hel fiskedag framför mig och med läckande vadare. 

Trots utmärkta förhållanden i övrigt förtog det naturligtvis den mesta fiskeglädjen. 

Det var inte så att jag frös för läckan måste vara väldigt liten så det fungerade mer som en våtdräkt sägs göra. Men mycket obehagligt kändes det. Det, och tillsammans med alla gäddorna man fick i förrgår gjorde att inspirationen tröt allt mer. Sträckan jag avfiskade brukar vara hygglig men idag gick det väldigt trögt, som sagt. 

För skams skull får jag väl ta med det här i och för sig dåliga bildbeviset på att jag åtminstone fick ett par små strandgäddor till sist.

Inte ens det positiva med solsken, sandbotten, tångstenar och kristallklart vatten förmådde muntra upp mig. Möjligtvis om jag fått någon lite större gädda men idag var till och med de små svåra att finna. 

Vid tolvtiden var jag tillbaka vid bilen och visste inte riktigt vad jag skulle göra.


Det hade blivit så mycket vatten i högerstöveln att det klafsade och kluckade när man gick på land. Inte kul. Satte mig i bilen och körde omkring lite planlöst. Vattnet måste ha stigit ordentligt sedan sist märkte jag. Vattnet i havet, menar jag den här gången, inte i stöveln. Övergav därför tanken på ett annat ställe där i närheten som jag inte varit vid på många år. Istället körde jag tillbaka mot Senoren. I gränsskiktet mellan dessa två stora öar finns det några småöar med broar emellan. Ett naturskyddsområde som heter Skällenäs. 

På högra sidan när man kommer från Sturkö finns ett litet lättillgängligt område där man kan få en eller annan tvåkilos strandgädda. 
Men nu skulle jag för första gången någonsin gå åt andra hållet. 
Så här såg det ut som bilden visar.

Kallt ignorerade jag privat-skyltarna och gick ut i vattnet. Det såg mycket lovande ut. Först lite tång och sten och en bit ut sandfläckig botten. Kanske till och med lite för grunt. Där fick jag dagens sista gädda. På ett så där roligt sätt att äntligen tändes motivationen igen. Som synes är det lä och spegelblankt vatten. Så jag såg hur den kom från långt håll i form av en plogbill. Bestämt och utan tvekan rakt på den punkt där jag visste att jag hade flugan. Kul!
Nå, det var ju ingen märkvärdig fisk, men ändå.
Oavsett ett allt kallare och obehagligare högerben ville jag ha fler gäddor! Fast här gick det inte ty snart upptäckte jag att den fiskbara sträckan slutade vid en liten stenudde. Där gick det in en lång vik vid vars bortre strand det låg fullt med både vanliga villor och sommarstugor. Själva viken var också helt oduglig att fiska i. Sankt och jolmigt. Helt låst blev man. Kunde inte ta sig vidare ut till de andra stenarna och vidare runt udden som jag trott.
Gick därför tillbaka till bilen. Det började bli sent på den korta novembereftermiddagen men på andra sidan borde jag väl kunna få ett par stycken till. 
Då kom där en annan flugfiskare gående. Han hade precis fiskat av de områdena som jag hade i åtanke! 
-Attans också!, tänkte jag. Nå, det kunde ju inte han veta och vi pratade en liten stund. En skåning var det också. Fast om han bodde här eller bara var på besök vet jag inte. Han sade att han inte fått en enda gädda idag. Nej, det var trögt idag, höll jag med om. Fast i hans fall kan det inte bero på flugan han använde, kunde jag konstatera.
Jag gick i alla fall ner till stranden för att åtminstone få kasta lite. 
Jag kan tala om för honom att han hade missat minst två gäddor. Som jag också missade tyvärr. Den första försökte hugga minst tre gånger utan att lyckas och den andra högg men släppte. Så kan det gå. 

Vid senare granskning av vadarna hitta jag en liten tagg och en liten läcka. Nu är de åtgärdade så nu beror det på vädret när jag åter ger mig ut. För tillfället är det kring nollan och lite snö i luften. Inte bra alls!


 
Datum Art Plats Vikt Bete Båt Vadande Från land Flugspö Fluglina Väder Tid Död
2002-11-09 Gädda Sturkö 1,5 Vit Gäddsara Nej Ja Nej Ja Flytlina Sol, f NO 11:00 Nej
2002-11-09 Gädda Sturkö 2 Vit Gäddsara Nej Ja Nej Ja Flytlina Sol, f NO 12:00 Nej
2002-11-09 Gädda Sturkö 2,5 Vit Gäddsara Nej Ja Nej Ja Flytlina Sol, f NO 14:00 Nej

 

 
Tillbaka

©Gagnekulla Network Productions