02-11-09
Väder: Först lite regn och mulet. Ganska frisk
vind kring nord. Nordost, tror jag. Så mer och mer sol.
Lördag
Rekyl på Gäddbörsen
Ja, idag var det dags för det förväntade
kursnedgången i mitt gäddfiske. Analytiker hade länge förutspått
att den måste komma någon gång och i dag var det alltså dags. Index
rasade ner med massor av procent och utfallet blev farligt nära all
time low.
Allting har en orsak, för att inte tala om flera. I mitt fall var jag
inte tillräckligt taggad för uppgiften. En lyckad fiskedag har ofta
sin grund i Triumph der Willes som Nietzsche så träffande beskriver
det. Har man inte den rätta viljan går det dåligt helt enkelt.
-Vad nu då! Du har väl inte tröttnat på flugfiske?
-Nej, ty den som är trött på flugfiske är trött på livet, som det
brukar heta.
-"Trött på gäddflugfisket" är väl den rätta lydelsen?
-Just det, och så illa är det verkligen inte. Det är bara det att det
har blivit lite för mycket på sista tiden. Fast den allra största
orsaken till mitt håglösa fiske, dåliga inspiration och irriterade
stämning hade sin grund i läckande vadare!
-Aha, ja, det förklarar saken. Så du avbröt fisket och åkte hem
tidigare?
-I och för sig inte. Jag fiskade till nära solnedgången; men under
protest! Så här var det:
|
Tanken var bland annat att reka lite nya ställen här
ute på Sturkö idag. Främst på den skyddade insidan. Fast idag med
vindar på nord blev det inte så skyddat men det blåste inte särskilt
hårt så det utgjorde inget större problem i alla fall.
Här på bilden har jag sammanfört två hinder på ett fint sätt, som
man ofta stöter på när man vandrar längs stranden; nämligen
sommarstugetomter och staket.
Stakethinder kan behandlas på tre sätt. I: klättra över det. II:
Leta upp en grind och gå igenom den. III: Vada ut i vattnet och komma
runt det på det sättet.
Sommarstugetomterna brukar jag helt fräckt passera igenom. Strunta i
alla skyltar som det står "Privat" på. Bara går rätt över
deras gräsmattor och grillplatser.
Marken, bryggor,
stugor och tomter må vara deras men gäddorna är mina!
Jag gör ju ingen skada eller åverkan samt att jag alltid stänger alla
grindar jag öppnar. För det allra mesta är ägarna hemma i staun,
Flen, Stockholm, Malmö eller var de nu råkar bo. I synnerhet på
vardagar.
Men eftersom det var lördag idag tog jag det säkra för det osäkra
och tänkte gå runt det här området. Mitt mål var kuststräckan på
andra sidan udden. Där hade jag aldrig prövat och tänkte göra det
idag. Genom att använda mig av sätt I kom jag över staketet och
visste att det gick en väg, knappt större än en stig där
någonstans. Hittade den och följde den uppåt ön till. Trodde man
skulle hitta en annan stig som ledde ner till den önskade
kuststräckan. Men det gjorde jag inte. Stigen fortsatte bara åt fel
håll, förbi ren jordbruksmark med åkrar, bondgårdar och gamla
bostadshus. Fick vända och ångrade mig. Alltså jag struntade för
tillfället i att utforska nya ställen. Jag hade blivit otäckt varm
också så därför gick jag ner i vattnet kring bryggorna där på
bilden ovan. Då upptäckte jag att det satt en gammal torkad
björnbärsreva kring högerbenet på mig. Med taggar på... Utan att
jag märkt det måste den ha fastnat på mig när jag passerade förbi
en avskrädeshög med trädgårdsavfall när jag tog en genväg.
Jag avlägsnade den och kom faktiskt
inte att tänka på den förrän nu. Det vill säga dagen efter.
Satte inte den i samband med att det så småningom började
kännas lite kallt och blött om högerfoten.
Trots att jag ofta får fisk när jag råkar ha
åskådare hände inte det den här gången. Istället kände jag
mig alltmer fåraktig med en hel fiskedag framför mig och med
läckande vadare.
Trots utmärkta förhållanden i övrigt förtog
det naturligtvis den mesta fiskeglädjen. |
|
Det var inte så att jag frös för läckan måste vara
väldigt liten så det fungerade mer som en våtdräkt sägs göra. Men
mycket obehagligt kändes det. Det, och tillsammans med alla gäddorna
man fick i förrgår gjorde att inspirationen tröt allt mer. Sträckan
jag avfiskade brukar vara hygglig men idag gick det väldigt trögt, som
sagt.
|
För skams skull får jag väl ta med
det här i och för sig dåliga bildbeviset på att jag
åtminstone fick ett par små strandgäddor till sist.
Inte ens det positiva med solsken, sandbotten,
tångstenar och kristallklart vatten förmådde muntra upp mig.
Möjligtvis om jag fått någon lite större gädda men idag var
till och med de små svåra att finna.
Vid tolvtiden var jag tillbaka vid bilen och
visste inte riktigt vad jag skulle göra. |
Det hade blivit så mycket vatten i högerstöveln att det klafsade och
kluckade när man gick på land. Inte kul. Satte mig i bilen och körde
omkring lite planlöst. Vattnet måste ha stigit ordentligt sedan sist
märkte jag. Vattnet i havet, menar jag den här gången, inte i
stöveln. Övergav därför tanken på ett annat ställe där i
närheten som jag inte varit vid på många år. Istället körde jag
tillbaka mot Senoren. I gränsskiktet mellan dessa två stora öar finns
det några småöar med broar emellan. Ett naturskyddsområde som heter
Skällenäs.
På högra sidan när man kommer
från Sturkö finns ett litet lättillgängligt område där man
kan få en eller annan tvåkilos strandgädda.
Men nu skulle jag för första gången någonsin gå åt andra
hållet.
Så här såg det ut som bilden visar. |
|
Kallt ignorerade jag privat-skyltarna och gick ut i
vattnet. Det såg mycket lovande ut. Först lite tång och sten och en
bit ut sandfläckig botten. Kanske till och med lite för grunt. Där
fick jag dagens sista gädda. På ett så där roligt sätt att
äntligen tändes motivationen igen. Som synes är det lä och
spegelblankt vatten. Så jag såg hur den kom från långt håll i form
av en plogbill. Bestämt och utan tvekan rakt på den punkt där jag
visste att jag hade flugan. Kul!
Nå, det var ju ingen märkvärdig fisk, men ändå.
Oavsett ett allt kallare och obehagligare högerben ville jag ha
fler gäddor! Fast här gick det inte ty snart upptäckte jag att den
fiskbara sträckan slutade vid en liten stenudde. Där gick det in en
lång vik vid vars bortre strand det låg fullt med både vanliga villor
och sommarstugor. Själva viken var också helt oduglig att fiska i.
Sankt och jolmigt. Helt låst blev man. Kunde inte ta sig vidare ut till
de andra stenarna och vidare runt udden som jag trott.
Gick därför tillbaka till bilen. Det började bli sent på den korta
novembereftermiddagen men på andra sidan borde jag väl kunna få ett
par stycken till.
Då kom där en annan flugfiskare gående. Han hade precis fiskat av de
områdena som jag hade i åtanke!
-Attans också!, tänkte jag. Nå, det kunde ju inte han veta och vi
pratade en liten stund. En skåning var det också. Fast om han bodde
här eller bara var på besök vet jag inte. Han sade att han inte fått
en enda gädda idag. Nej, det var trögt idag, höll jag med om. Fast i
hans fall kan det inte bero på flugan han använde, kunde jag
konstatera.
Jag gick i alla fall ner till stranden för att åtminstone få kasta
lite.
Jag kan tala om för honom att han hade missat minst två gäddor. Som
jag också missade tyvärr. Den första försökte hugga minst tre
gånger utan att lyckas och den andra högg men släppte. Så kan det
gå.
Vid senare granskning av vadarna hitta jag en liten tagg
och en liten läcka. Nu är de åtgärdade så nu beror det på vädret
när jag åter ger mig ut. För tillfället är det kring nollan och
lite snö i luften. Inte bra alls!
Datum |
Art |
Plats |
Vikt |
Bete |
Båt |
Vadande |
Från
land |
Flugspö |
Fluglina |
Väder |
Tid |
Död |
2002-11-09 |
Gädda |
Sturkö |
1,5 |
Vit
Gäddsara |
Nej |
Ja |
Nej |
Ja |
Flytlina |
Sol,
f NO |
11:00 |
Nej |
2002-11-09 |
Gädda |
Sturkö |
2 |
Vit
Gäddsara |
Nej |
Ja |
Nej |
Ja |
Flytlina |
Sol,
f NO |
12:00 |
Nej |
2002-11-09 |
Gädda |
Sturkö |
2,5 |
Vit
Gäddsara |
Nej |
Ja |
Nej |
Ja |
Flytlina |
Sol,
f NO |
14:00 |
Nej |
|