02-11-18   Väder: Mulet och lite småkyligt. Bara ett par grader varmt. Måttlig till frisk sydvästlig vind.

Måndag

En lagom dag

eller

Den perfekta höstsemestergäddflugfiskedagen

Nyligen var jag inne och kollade på gamla dagboksblad i ett ärende. Det borde jag göra lite oftare ty jag upptäckte saker jag skrivit och sedan upprepat långt senare. Det ser man hur kort minnet är. Men å andra sidan är det ju just därför jag skriver dagbok!
Å tredje sidan upprepar sig livet hela tiden så varför skulle jag inte få upprepa mig då och då?
Men vad jag ville poängtera var att då hade jag skrivit om en bild att den skulle jag komma tillbaka till på vintern och riktigt njuta av och komma ihåg hur skönt det kan vara en perfekt sommardag på sjön. Och nu gjorde jag det även om det kanske inte riktigt är vinter än. Men det här dagboksbladet hoppas jag kommer att bli ett sådant minnesfragment som jag kan komma att njuta av om somrarna för att påminna mig om just hur bra det också kan vara sent i november. En både perfekt och lagom höstfiskedag helt enkelt.
Mittpunkten i min höstsemester har infunnit sig nu och det har varit både upp och ner i statistiktabellen. Både dåligt väder och helt perfekt. Men de bra dagarna har övervägt liksom det goda fiskevädret. Eller är det lite för tidigt med en sammanfattning?
Ett visst men alls inte totalt samband råder mellan bra dagar och dagar med mycket poster i fångsttabellen. Så här var det idag:

Liksom sist körde jag österut. Trots det lite konstiga ljuset i bilden tyckte jag den blev bra. Mulet och mestadels tunga mörka skyar men där vissa luckor uppstod då och då och ljuset gluttade ut. Igår hade det regnat precis hela dagen här i östra Blekinge. Gott om vattenpölar var det som blänkte i de bleka, enstaka solstrålarna och efter dagens fiske skulle jag köra en vända om staun och ösa båten.  Usch, båten vilar som en svart sten i mitt dåliga samvete.

Den borde jag ha dragit upp för länge sedan! Sedan länge har det stått klart att jag inte skulle åka ut på båtfiske mer den här säsongen. Men, har jag sagt till mig själv, här har jag försatt mig lite i en vinn-vinnsituation. Blir det jättehögvatten kan jag lätt dra upp båten och blir det inte det får jag ett bra fiske. Fast det är inte så bra om båten får ligga och frysa i isen i vinter heller... 
Folk här i trakten kan säkert lätt identifiera exakt var jag befinner mig. Just det, i rondellen som bestämmer om man skall ut till öarna eller om man skall fortsätta till Jämjö och därifrån välja östkusten, Torhamns Udde eller till mellanliggande ställen. 
Låt mig få vara så där lite lagom hemlighetsfull om vart jag for...
I tabellen längst ner kan man se att jag fick fisk på tre olika ställen och här meddelar jag att jag var på fyra. Gäddor på tre av fyra platser är också ganska lagom.
Det skulle inte förvåna mig om en del lokala läsare tar det som en sport att försöka lista ut var jag har varit. Ty likt en massmördare som lämnar små tips till polisen då och då; kluriga ledtrådar som polisen får att grunna på eftersom den här seriemördare egentligen vill bli fast innerst inne, brukar psykologen förklara på sidan 86 i deckaren, så gör jag också.
Läsare i Gävle, Oxelösund, Grebbestad och Växjö får ursäkta. För dem är det ju ointressant det här med mystifikationerna. Om det nu finns några läsare där, vill säga.
Åh, kan inte ni som bebor nämnda platser skicka ett mail och berätta det!
 
Det första stället jag kom till visade sig inte vara så bra. Ganska långt ut i skärgården finns det och vinden låg på. Klokt nog stannade jag inte kvar där så länge. 
En gädda fick jag och den lurade mig ordentligt. Dels för att jag fick den i en vik där man kan ha anledning att förvänta sig stora gäddor och dels för att den var felkrokad. En av årets absolut minsta gäddor fick mig för ett ögonblick tro att nu har storgäddan huggit! Den lade sig ju på tvärs och verkade bara gå. Gå, i betydelsen simma rakt fram, alltså.

Ty så är det att en stor gädda bara går och en liten gädda sprattlar. Ju mindre, desto kortare och snabbare sprattlingar. Visst kan en stor gädda också sprattla men då blir det rejält långa slag i spöt, vilket vi senare skola erfara... Gäddan fick jag alltså på det första stället men från samma parkering når man lätt ännu ett ställe och dit gick jag bort och kollade. Där låg dock vinden på för mycket så jag gick tillbaka till bilen och körde därifrån. Nämligen hit som bilden till vänster visar.

Oj, nu avslöjade jag mig direkt!
Fast kanske ändå inte...
Många militära installationer finns det i Blekinge skärgård där dessa skyltar förekommer, så några ställen finns att välja mellan.
Äh, det gör inte så mycket om folk känner igen stället, men vad döljer sig bakom nästa udde?
En bra uppehållsplats för hyggliga gäddor kanske? En stor vik där det kan vara bra ibland? Jag kanske arrangerade det så för att luras? 
För inte kan man väl fiska över så här grund sandbotten inte, eller hur? 
Men inte så långt bort varifrån bilden är tagen hade jag jättefint fiske, så mycket är sant. 
En ledtråd är att man kan stå på sandbotten och kasta ut mot en annan bottentyp.
I så fall är det typ, toppen...
För det är ju sådana förhållanden jag älskar. Att kunna gå på knädjup sandbotten och rikta kasten ut mot djupare och/eller tångrikare områden.
Bilden här ovan passade jag på att ta när det plötsligt uppstod en lucka i de mörka molnen och det blev mycket ljusare i en hast. 
Och det var här jag tillbringade största delen av min perfekta höstfiskedag. Vädret var precis lagom, jag kände mig lagom varm. Gäddorna högg i precis lagom takt och var lagom stora. Och precis lagom många också! 

Den här bilden blev lagom bra också. Även om den ljuger lite grann. Här ser gäddan ut att väga uppåt 15 kilo kanske men i själva verket bokade jag den till betydligt blygsammare och mer lagoma måttet på 5,5 kg. Dessförinnan hade jag fått en på 4,5 kg också. I och med det var jag lagom nöjd med dagen ren fångstmässigt också. Ett par mindre gäddor och ett par lite större; det räcker för att jag skall anse dagen lyckad. Och det redan vid middagstid också!  Området är inte så stort och trots att jag fiskade mig igenom det väldigt långsamt tog det slut till sist. Tyvärr kan man inte stoppa tidens gång även om man ofta önskar göra det.

Ett bra surrogat till det är förstås att föra dagbok...
Samt att ha en kamera och använda den flitigt. Här kan jag passa på att smyga in ett fisketips. OK, att jag kanske upprepar mig igen men det tål att göras. Men nu på senhösten kan man inte nog poängtera att man bör ta in flugan väldigt långsamt. Låta den sjunka ordentligt, dra in ett par oregelbundna ryck och så låta den vila en stund igen, innan man gör nästa hemtagning. Det är därför som wobblerfiskaren har sådana besvär att få gädda på vintern. Trä- eller plastfisken måste ha en viss hastighet för att fiska bra och då blir det gärna för fort i gäddans tycke. Det är i alla fall vad jag tror. 
Men en gäddfluga är fisklig nästan i stillastående. Likheten är slående mellan gäddflugfiske på vintern och långsamt nymffiske efter regnbåge. 
När jag tyckte jag var klar där, vadade jag iland och gick tillbaka till bilen. Efter ett ärende av privat natur, som för övrigt inte är så lätt att utföra iklädd vadarbyxor, körde jag glad iväg till nästa ställe. Ett liknande ställe som jag med sådan framgång nyss besökt. Beläget faktiskt bara några hundra meter från det första. Man kan nästan säga att det var ett nytt ställe för mig. En gång för flera år sedan hade jag letat mig ner till vattnet här och försökt. Men bara fått någon enstaka, enkilos strandgädda. Men det är konstigt och förrädiskt hur det första intrycket stannar kvar. "Äsch, där är det ju värdelöst!" tänker man kanske och kör förbi.
Nu precis stiftade jag en regel som lyder att ett nytt ställe måste testas minst tre gånger innan man rätt kan bedöma det.

Naturligtvis bör det göras under rimliga förhållanden också. Det var det inte här idag. Så jag vet inte om dagens fiskeförsök skall räknas eller inte. Det ser helt OK ut på bilden men när man väl vadat ut en bit försvann skyddet från land och vinden låg på som attan nästan rakt in. Man fick vada ut en bra bit och så försöka kasta snett in mot land.  Bottenförhållandena var hyggliga med fast sandbotten och lite gamla halvvissnade sjögrästuvor här och där. En och annan tångsten såg jag också. Men blåsten blev för svår och jag bestämde mig för att bara fiska mig fram till den lilla båtviken som syns i bild. Varför kämpa mot havet i motvind när man bara kan vada iland och köra iväg till något bättre ställe? I skön lä åtminstone Nu skall jag var väldigt generös.

 Nu skall jag exakt på metern avslöja någonting. Kolla in de två svanparen på bilden. Ungefär mitt emellan dem stod jag när jag gjorde det sista kastet. OK, att jag hade väl tänkt göra ett par till innan jag avslutade fisket här. Men då fick jag världens överraskning!

Där fick jag ett veritabelt jättehugg!  Den både kändes och såg jättestor ut. Där kan man tala om långa slag i spöt när den vred sig fram och tillbaka och vältrade sig i ytan. En bra stund var jag övertygad om att jag fått ännu en tiokilare på.  I synnerhet då den högg på mycket grunt vatten, levde rövare i ytan så skummet stänkte och sedan satte av utåt. Den vindkrusade vattenytan och något uppgrumlade vattnet gjorde dessutom att det dröjde en nervpirrande lång stund innan jag fick se den ordentligt. Närheten i rummet; kanske bara tre eller fyrahundra meter bort från där jag fick den senaste tiokilosgäddan, gjorde att jag redan då spekulerade i om det var samma! Nå, den här visade sig vara några kilo mindre. Men hur stor exakt var den, undrade jag.

I vattnet och när jag såg den på nära höll, tippade jag kring sju kilo och det är mer än lagom vikt.

Hm... jag hade en läsare som inte gillade att jag tog upp gäddorna på land. Menade att jag utsatte dem för onödiga risker. Exakt vilka risker är oklart; förmodligen var det slemskiktet som kunde ta skada, trodde han. Själv tror jag risken är minimal att de inte skulle tåla det.  Den yttersta konsekvensen av det resonemanget blir ju förstås att man inte skall fiska överhuvudtaget. Och den är jag inte beredd att ta. Så en och annan större gädda kommer även i fortsättningen att hamna på landbacken i några sekunder.

För så vitt jag fortsätter att plocka gäddor i den här storleksklassen. Men jag kan glädja den här säkert före detta läsaren numer, att jag lät bli att väga den. Det är nog en ganska obehaglig procedur för gäddan. Även att jag brukar hävda att gäddan är ganska okänslig i munregionen. Ett åsikt så självklar att jag inte ens bryr mig om att framlägga skäl för den.
Jag granskade gäddan extra noga istället med mitt ganska välkalibrerade ögonmått och bokade den till 6,5 kg. Jag tyckte nämligen den inte var så fet som den egentligen borde ha varit nu på hösten; därför skar jag bort ett halvt kilo från den ursprungliga gissningen. Jag menar, vad spelar det för roll när det gäller så här pass små gäddor, nu när man är van tiokilosgäddfiskare!
Faktiskt brydde jag mig inte om att vada ut i vattnet igen för att fortsätta några hundra meter till.  
I stället gick jag upp till bilen igen, ordentligt nöjd både med mig själv och dagen. Gott om tid till minst ett nytt ställe hade jag också. Tänkte då att det vore väl skönt med en grund sandvik helt i lä att avsluta dagen med. Och kanske fylla upp antalet i statistiktabellen med några mindre gäddor.

Hade siktet inställt på just en gammal badplats betydligt längre bort. Ett ställe som jag utforskat för några veckor sedan och borde svara på de uppställda kraven.  Men då hade jag inte räknat med mitt dåliga lokalsinne. Här i området är det så många vikar och uddar i olika väderstreck att jag Inte tänkt på att även här låg vinden på.  Och inga gäddor såg jag till heller. Fiskade därför inte av hela området utan avbröt i

förtid, gick tillbaka till bilen och körde iväg. In till staun och Långö, som jag nämnde. 
Åh, här öppnar sig ännu ett läge att komma med ett fisketips:
På tal om gamla badplatser brukar jag ge nybörjare rådet att försöka där. Alltså sådana som skaffat vadare, gäddflugspö och gäddflugor, ivriga att sätta igång. 
Var skall jag börja? frågar de sedan lite vilset om de kanske inte har fiskat så mycket gädda tidigare. Då kan en badplats vara en bra utgångsplats för vidare utfärder åt sidorna. Oftast brukar det vara långgrunda områden i närheten som kan vara värda att undersöka närmare. Badande småbarna kan ha lämnat plats för gäddor nu på senhösten. Även om jag just idag inte fick någon gädda här finns det knappt en badplats varken i östra eller västra Blekinge som jag inte varit vid och fått fina gäddor. Antingen på själva badplatsen eller i anslutning till den.

Vi pratar nu om havet och Sölvesborgs och Karlskronas kommuner. Och Ronnebys också förresten, eftersom både Gö, Almö och Millegarne tillhör den kommunen.  (Bilden här till vänster har inget med texten att göra. Upptäckte bara att jag tagit med den och sedan glömt stoppa in den. Jag tror det är den första, lite större gäddan, den på 4,5 kg. Nu för tiden har väl alla bredband av ett eller annat slag, antar jag så lite extra nedladdningstid står väl de flesta ut med. Snart är det bara jag som inte har det. Jag kan inte ens få ADSL där jag bor ute i skogen.) Nu, dagen efter den perfekta höstfiskedagen, blev det omslag i vädret. Blå himmel och strålande solsken! Friskt och härligt med ett par minusgrader! Äntligen riktigt skönt höstpromenadväder och bort med novemberrusket!  De kommentarerna hade nog haglat friskt om jag varit på jobbet. Bland normala människor. Men i mitt tycke helt värdelöst. Fortsätter det så här dröjer det kanske några dagar innan nästa rapport.  Ty i värsta fall kan det betyda nordliga vindar och högvatten.

Och blir det minusgrader hela dagen stannar jag hemma. Is i spöringarna är det som stoppar mig i så fall. Mot det finns inget botemedel vad jag vet.
Jag får väl dra upp båten då i stället...

©Gagnekulla Network Productions