02-11-25   Väder: Mulet och disigt. Måttlig till frisk sydost eller ostlig vind. Milt. Ett och annat litet regnstänk.

Måndag

Skulle fiska gädda, fick bara regnbågsnapp

eller

Skulle fiska regnbåge, fick bara gäddnapp

Nu har väl ändå rubriksättaren slagit knut på sig själv i sin iver att hitta på kryptiska formuleringar, eller...?
Nejdå, de bägge rubrikerna har full täckning i verkligheten, trots deras sinsemellan inkompatibilitet. Egentligen kunde han ha satt dit ytterligare en med det i sammanhanget väldigt gångbara ordet sensation i. Ty en sådan inträffade idag. I min lilla värld av fiske skall tilläggas. Han kunde också ha nöjt sig med det gamla, rimmade ordspråket;

Det är räddningen för många av mina dagboksblad, kan jag tillägga. Först bara en liten kommentar om vädret. I tidningen stod det att det skulle bli ännu en gråtrist dag. Men hallå! Eeeh!
Hm... det sista var ett försök att uttrycka sig på ungdomarnas sätt. I alla fall skall det betyda klentrogen protest mot någonting. Det är förstås ordet "gråtrist" som jag vill dissa. Nej, nu måste jag sluta! Så ung är jag nämligen inte.
Hade jag skrivit väderleksrapporten hade jag i stället använt ordet "urläckert" om rådande väderlek. Milt, disigt, mulet med regnet hängande i luften och lagom lågvatten, helt enkelt toppen. 
Jag vet, jag skulle ha fått sparken. Tur då att man har sitt fasta jobb här som skribent hos ©Gagnekulla Network Productions. Här kan ingen focka en; här kan jag skriva precis hur %&##@@!! jag vill!
Idag orkar jag heller inte köra med något hemlighetsmakeri utan jag spelar med helt öppna kort var jag har varit så nu...
-Hallå där, oss lurar du inte! När du gör det brukar det betyda att du inte fått någon fisk där! Det har vi nog märkt!
-Va! Jaså... Kan det vara så illa... Men det stämmer inte idag; vänta tills du läst färdigt dagboksbladet, får du se! Tyst nu, så vi äntligen kan börja!

Sedan förra gångens stormiga och otrevliga väder ville jag uppleva ordentligt lä och ett bra gäddfiske och körde därför bort mot Lindö udde. Inte själva udden ty där tror jag inte det finns någon fisk alls den här årstiden. Gäddorna drar sig in mot vikarna och land, mot lekvikar och skyddade vatten. I så fall skulle viken väster om själva udden bli helt perfekt idag, resonerade jag.

Där är det lättåtkomligt, omväxlande sand och stenbotten och där brukar jag få gäddor. Inte så stora utan mestadels lite mindre strandgäddor. Men viktigt att komma ihåg är att nu kan det vara nästan omöjligt att hitta gäddorna. Och tvärtom; ibland kan de stora gäddorna gå in och ställa sig på de mest osannolika platser. Det tycker jag har varit väldigt påtagligt i mitt fiske denna senhöst. Succéer har varvats med skandalösa fiaskon. Det kan också sägas att det är inte helt bra med massvis med nya ställen att pröva på heller. För man hinner inte pröva alla! Man kan omöjligt hålla samtliga aktuella på gäddstatus så man har ingen ordentlig koll på var fisken för tillfället befinner sig. Trots att man har semester och fiskar i stort sett varannan eller var tredje dag. 
Visst, har man inte värre problem skall man väl för fanken inte klaga heller!

Jag tittade på Fabians klocka när jag lämnade bilen efter avslutad frukost och gick bort hit. Hon var då exakt 08:30 och den första delen av min plan slog till fullo in. Det var verkligen härligt att försiktigt vada omkring på den fasta sandbottnen och lägga kasten ut mot stenarna och tångbältena en bit ut. Eller att vinkla in dem mot land ty ibland kan de stå oväntat grunt också. Vattnet var också kristallklart och allt kändes toppen.

Den första timmen vill säga. Sedan började jag undra; var är fisken? Såg inte till den minsta kilosgädda ens. Trots att gäddorna kan vara lite tröga så här pass tidigt på dagen, vet jag att även om de inte hugger i första taget, kan de inte låta bli att nyfiket följa efter. Men nu märkte jag inga spår alls. Det verkade inte finnas en enda gädda i hela den stora viken, helt enkelt.
OK, tänkte jag, ingen katastrof. Det är bara att köra någon annanstans och prova. Finns de inte i den ena viken finns de säkert i den andra. Där jag befann mig på Lindö behöver man heller inte åka särskilt långt för att testa nya områden.
Då hade jag fiskat både här och där, djupt och grunt samt nog under två timmars tid. 
Då plötsligt märkte jag hur jag plötsligt var omgiven av virvlar!
Jag hade precis dragit in flugan och gjort ett nytt kast när jag upptäckte vattenrörelserna. Äntligen ett livstecken, var min första tanke, en gädda har åtminstone följt efter och vänt utan att jag såg den. Konstigt egentligen för där jag stod var det väldigt grunt och ljus sandbotten så det borde jag ha gjort. Och vad många virvlarna är...
Nej, detta kunde inte ha varit en gädda. Då återstod egentligen bara en fisksort som kunde uppföra sig så; nämligen regnbåge.

Jag bytte raskt fluga. Från en ordinär vit gäddsara (och de är stora!) till en One Size. Varför inte visa den här bilden då? Eftersom det kommer att handla lite om flugor kan det vara på sin plats med en repetition av de tre flugor som existerar. Överst, den vanliga Vita Gäddsaran. Under den en One Size. Betydligt kortare och med wiretafs. En hygglig kompromiss när man kanske både vill fiska gädda och blank fisk.  Underst tre små regnbågssaror. Bundna på kamasan #6, utan wiretafs och skall bara användas till regnbåge eller havsöring. Till dem använder jag nylontafs 0,25, i annat fall 0,30. Ibland undrar folk över just tafsgrovleken och jag kan väl passa

på att säga att det är aldrig fiskens storlek som den skall bero på utan flugans. 0,25 fungerar inte med en stor vit gäddsara. När man kastar en så stor fluga med så pass grovt och långt spö som AFTM 8-9 utvecklas enorma krafter. Det är väldigt lätt hänt att man snärtar av tafsen då om den är för tunn. Och 0,30 till en liten regnbågssara känns alldeles för stelt och styrande. 
Även om du ofta kan få en kilosgädda på gäddsaran och en fem-sexkilos absolut vild havsregnbåge på din 0,25 tafs. Det sistnämnda inträffar i och för sig inte så ofta. Tillbaka till fisket:
Bytte alltså till en One Size för att vara på den säkra sidan. Jag var nämligen inte absolut övertygad om att det varit en, eller ett par regnbågar i det första skedet, för det hade jag aldrig sett här förut. Man kunde också tänka sig att det kunde ha rört sig om ett par mindre havsöringar fast det verkade inte troligt i den miljön. Den enda skillnaden i så fall skulle bara bli att var det havsöring skulle jag få släppa tillbaka den och var det regnbåge skulle jag ta vara på den.
Men jag behövde inte ställas inför det valet, ty de fastnade inte.
Men de försökte!
Efter några kast såg jag plogar, ett par virvlar och en våg som vände precis vid flugan! Jag tror den var på den också och gjorde motryck, men ingenting.
Med den snabbheten och ett par fiskar på samma gång fastställde jag diagnosen till regnbåge. Trots att jag dröjde kvar där och noga fiskade av områdena intill, såg jag inte till dem igen. Det är också typiskt de förrymda bågarna från Gö. De förflyttar sig raskt, kommer och går som de vill. Trots att det är grunt, ljus sand och klart vatten ser man väldigt sällan själva fisken, utan bara dess spår i form av virvlar, uppbuktningar av ytan och ripplar; själva fisken är långt därifrån när det tröga vattnet äntligen har reagerat.
Gö, ja... 
Ursäkta alla gäddvänner, men nu föll jag för frestelsen. Jag hade fått smak för regnbågshugg och gick inte att hejda. Vadade iland, gick bort till bilen, packade ihop och körde i ilfart bort mot Gökalv.

Gö i allmänhet...
Egentligen hör det stället inte hemma här hos gäddorna och jag har ju mina tidigare erfarenheter samlade i en särskild regnbågsmeny. Kanske några har läst mina berättelser därifrån till och med. Så därför skall jag inte orda så mycket om det stället nu.

Jag fick vandra iväg en bra bit för att hitta den där gränsen som jag avhandlade i förra dagboksbladet. Vinden hade friskat i rejält och vridit sig något mot norr och därför var det inte så mycket lä som jag förmodat. Men det berodde nog inte på det att jag inte fick någon regnbåge. Från Lindö hade jag behållit flugan, en One Size på tafsen och fick mycket riktigt en liten gädda. Då blev jag inte glad för är man ute efter regnbåge kommer en liten gäddsnipa inte som en glad överraskning. Äsch, då byter jag väl till en liten regnbågssara då, tänkte jag. Kapade även av 0,30-tafsen till hälften och skarvade på en bit 0,25.

Den lilla gäddan var nog bara en engångsföreteelse. Det är sällan man får gäddor när man är ute efter regnbåge faktiskt. Jag fiskade och fiskade ett bra tag utan att se spår av vare sig blank eller annan fisk. Spanade efter ripplar och konstiga blanka fält bland de krusiga vågorna; tecken som brukar avslöja regnbågarna. Men Ingenting.

Då såg jag ute bredvid några stenar något som kunde ha varit en virvel! Eller var det en sten som låg en bit under ytan...?  Kastade dit och fick hugg! Men direkt efter kände jag att här har vi ytterligare en gädd... gädd... Nej, inte använda fula ord om våra vänner gäddorna! Hupp, jag har ju ingen wire och bara 0,25! blev min nästa tanke. Men där hade jag tur, linan höll trots att jag hittade flugan långt ner i käften på den. Nå, det var ju bara en ordinär tvåkilosgädda.  Äsch, det var bara en engångsföreteelse, tänkte jag en gång till. Inte kan det väl ha varit gäddan som vakade heller! En regnbåge kan ju ha varit uppe vid ytan och gäddan nere vid botten, hoppades jag. Raskt kapade jag av den skadade tafsbiten och knöt på regnbågssaran på nytt. Fram till nu hade jag heller inte tänkt att skriva något dagboksblad för idag ty jag tyckte egentligen inte jag hade något att berätta.

Men lite märkvärdigt var det att få en gädda på en så pass liten fluga. Fast egentligen var den nog en alltför liten och ynklig spik att koka soppan på, fast nu måste jag väl ändå få en regnbåge, fortsatte jag tankegången.
Kastade dit ut igen och har du sett på fanken!
Hugg igen!
Och denna gång var det ordentligt stumt också. Stor fisk!

Men fel fisk! Den sävliga gången avslöjade gäddan igen.  Den här gången var jag bergfast övertygad om att när som helst går tafsen av. Jag tog det ytterst försiktigt och därför blev jag ordentligt överraskad när den äntligen kom inom synhåll och jag såg hur pass stor den egentligen var. Tre kilo hade jag tippat för mig själv men den här var kanske dubbelt så stor. På en regnbågssara! Då upptäckte jag till min lättnad att flugan satt i mungipan och att

linan gick fri. Då först vågade jag sätta lite press. För att i nästa ögonblick bli ännu försiktigare för nästa gång hon kom inom synhåll, hade hon fått linan på tvärs genom munnen. 
Jag såg även någonting annat. Långsamt och försiktigt kom ännu en stor fisk simmande i bakhasorna på den första. Gädda förstås. Kompisen såg till och med lite större än den jag för tillfället hade på. 

Som synes gick det bra med gäddan. Jag baxade iland den men OBS, jag lade inte upp den på land utan den fick blaska i vattenbrynet på len sandstrand. OK, hade jag fått den på en gäddfluga hade den inte varit så mycket att orda om; bara en fin gädda, men på en regnbågssara och 0,25; stor sensation! Jag vet ju att andra har råkat ut för det i put-and-takevatten att en större gädda tagit och vederbörande

har lyckats få upp fisken. Och, det kan jag garantera, gått ett grymt öde till mötes ty stora gäddor är inte populära i regnbågsvatten. 
Men jag blev glad, trots allt! Naturligtvis fick den friheten åter, fattas bara.
Det är första gången det hänt mig, det här. Och jag som skrev för bara några gånger sedan att det fanns ett samband mellan stora flugor och stora gäddor...
Sedan var det jag som bytte tillbaka till min One Size för jag begrep att idag var det ingen regnbågsdag för mig på Gö.
Mycket riktigt var de enda nappen och fisken jag fick ytterligare ett par ordinära strandgäddor.
Gäddorna är mitt öde; se där en bra titel på en bok om mitt fiskarliv. 
Det är också lite typiskt att på en höstfiskedag på sex eller sju timmar, det mesta inträffar under en intensiv halvtimme. Worth waiting for, som det brukar heta. Ja, det var allt jag hade att...
-Vänta lite nu! Var finns den där regnbågsmenyn du pratade om? Jag hittar den inte.
-Va, den skall väl vara på ingångssidan, eller...?
-Kolla själv om du inte tror mig!
-Vänta en sekund... Det stämmer faktiskt... Jag måste ha råkat deleta den av misstag någon gång!
-Av misstag! Ha! Det tror jag inte. Nå, sätt tillbaka den då.
-Nja... kanske inte... Jag undrar om det inte bara skulle uppmuntra till ett osunt intresse för regnbågsfiske här på Gö.
-Och...?
-Vad säger jag!? He, he... Jag menar att jag i så fall helt i onödan skulle locka folk hit. Du såg ju själv hur det gick idag. Regnbågsfisket i år är inte vad det har varit.
-Kan man verkligen lita på det?
-Javisst, varenda ord är sant. Men rent tekniskt är det inte så lätt. Vi får väl se lite längre fram. 
-Men...
-Inga men! Nu måste jag faktiskt sluta! Du ser ju själv att utrymmet är slut. Tabellen är ju precis nedanför.

©Gagnekulla Network Productions