02-11-27   Väder: Mulet men ganska tunt molntäcke stundtals. Lite kyligare och tecken på uppklarnande. Måttlig väst- eller nordvästlig vind som först såg ut att öka till frisk eller hård men som istället nästan dog ut. Ovanligt.

Onsdag

Typisk höstfiskedag

Inga som helst sensationer eller ovanliga inslag idag. Så i ljuset av vad som hände och vad jag skrev förra gången; kan då detta sägas vara en typisk dag?
Jag menar, är det vanligt med överraskningar och något extra så är det sällsynt, det vill säga icke-typiskt när det inte sker, eller...?
Nå, vare sig hur det vill med den saken men förra gången påstod jag några saker om gäddor och gäddfiske som visade sig stämma väldigt bra idag. Annars har jag lärt mig att vara väldigt försiktig med allmänna påståenden om gäddorna och deras vanor och uppträdande. Man kan tro att man lär sig allt det finns att veta om dem på nolltid men så står man där handfallen ibland ändå och kan inte förklara den eller den händelsen. Efter 40 års ivrigt fiskande efter dem...
Här syftar jag på att flera gäddor gjorde sig omaket att stiga från ganska djupt vatten för att ta min lilla regnbågssara i förrgår. 

Ett par saker som jag påstod om gäddorna och gäddfiske förra gången visade sig dock stämma in till hundra procent.  Här har jag verkligen kört till vägs ände vilket ses i strålkastarskenet från Fabian. Klockan är nämligen inte mer än 08 och det är tidigt den här årstiden. Det första som stämde till punkt och pricka var gäddornas uppförande på morgonen.  De är tröga men kan inte låta bli att visa sig om de finns. Idag var min enkla strategi att börja längst ut på en av våra större öar och fiska mig längre och längre in. På det viset skulle jag förr eller senare komma på rätt nivå. Men jag prövade inte min teori att gäddorna lämnat den allra yttersta skärgården, det vill säga sydsidans uddar ut mot öppna havet. Nej, första stället låg i lä i den ganska friska nordvästliga vinden och bestod av en grund sandstrand vettande ut mot både mörkare botten och djupare vatten. Man vadar och kastar sig ut mot en liten ö. Ett hyggligt ställe men där jag trodde att det

skulle vara alltför sent på året för gäddorna så pass långt ut. Det var det inte. Absolut inte för där fanns de precis som om det hade varit september. Ganska små var de flesta också men vad gjorde väl det.
Precis som teorin lyder uppträdde de väldigt tvekande och avvaktande. Ett tag var det snarare regel än undantag att det kom en våg efter flugan. Långsamt och långt efter i flera fall. Ibland hade jag redan fiskat hem halva nästa kast innan den gädda som följt efter vid förra kastet kom fram inom synhåll!
Flera högg och några fick jag upp. 

Det stämde också att de allra flesta hade samlat sig på ett enda ställe och att det var ganska tomt däremellan. Så det mesta hände inom en halvtimme, trekvarts tid.  De var väldigt pigga när de väl hade fastnat på kroken, vilket jag blev positivt överraskat av. Kolla på bilden vilken snurr det är på spolen! Den största fick jag tyvärr inte upp. Inte jättestor utan bara cirka fyra kilo, tror jag men den högg på ett jätteroligt sätt. Den följde efter in från det djupare vattnet, upp över det grunda, närmade sig så snabbt att det forsade om den. Det blev totalt tvärstopp precis när den var där jag beräknade att flugan befann sig och då gick den upp och slängde och krängde på sig så det plaskade och stänkte långväga! Tyvärr lyckades den skaka loss gäddsaran så den kunde jag inte boka. Jag måste säga att jag trodde en lite större skulle anmäla sig men så skedde inte.

Annars är det här stället känt för att åtminstone fem, sexkilosgäddor kan parkera i skydd och lä för de sydvästliga vågorna. Eller ha den här viken som tillfällig vilopaus när de vandrar in mot lekvikarna ännu längre in i skärgården men så alltså inte idag.

I alla fall hade jag fått en riktigt bra start på fiskedagen. Sedan gjorde jag dock en liten strategisk miss när jag inte vek av till höger på väg norrut. Jag antog att vinden skulle öka än mer och göra det omöjligt att fiska på det ställe jag hade i åtanke.  Tidpunkten var väl cirka elva och det är mer vanligt att vinden ökar då än minskar. Men den gjorde faktiskt det sistnämnda idag men det märkte jag inte förrän senare, när jag väl var på plats på andra sidan bron här på bilden. Ett väl beprövat ställe var det som jag slutligen hamnade på.

En väldigt lång kuststräcka där man får vara glad åt ett napp i timmen. Men ganska trevligt om vinden ligger rätt och det inte är för högt vatten. Idag rådde just de förhållandena. Parkerade som jag brukar när jag har möjlighet, det vill säga där jag vill sluta fiska. Alltså att jag vandrar iväg till där jag vill börja och fiskar mig tillbaka till bilen. Det är perfekt.

Det var nu som jag märkte att vinden mojnade och nästan helt dog ut och när har väl det hänt i slutet av november? Ett väl beprövat och ofta fotograferat ställe är det men här gäller att ha tålamod. Jag vet att det finns fiskare som vandrar omkring här vid kusten utan vadarstav men jag skulle inte våga vada en meter utan det utmärkta hjälpredskapet här. Gott om hala stenar är det här som syns på bilden. Man kastar ut mot det djupa vattnet eller i gångriktningen och tar hem flugan långsamt, det är receptet. Ett tiotal kast på varje ställe så att man inte missar någon tröging. Så tar man tag i sin vadarstav och går fram tio meter och upprepar proceduren.  Ett napp i timmen ger gott om tid till tankar och funderingar.

Man kan sjunka in i sig själv och kanske komma på en lösning på något problem eller frågeställningar som inte har med fiske att skaffa. Eller bara njuta av stillheten och sin ledighet, spenderad på bästa tänkbara sätt. Men när både första och andra timmen gick utan ett tecken på fisk började jag fundera på annat! 
Vad var detta!
Vid tredje timmen utan minsta liv tror jag nog varenda vettig människa vevat in och småsvärande gått tillbaka till bilen och kört iväg till något annat ställe. Eller snarare kört hem för det började bli sent. Det blir ju också sent väldigt tidigt nu.
Men så inte jag alltså. Nej, jag kände att fisken bara måste finnas någonstans här!
Mycket riktigt blixtrade det till under en halvtimme, trekvarts tid när jag nästan fiskat mig tillbaka till bilen!

Åh, så roligt det känns då när man äntligen får napp! En annan av mina käpphästar kom verkligen till liv här.  Att man kan tycka ett napp en i övrigt fisktom dag är precis lika roligt som 20 en fiskrik dag. Därför kan jag ärligt säga att sådana där drömresefisken inget är för mig.  Där man till exempel åker till Kolahalvön eller Kanada och får tiokiloslaxar på varenda kast. Om man nu får det. Jag skulle tröttna efter en timme.  OK, efter en dag då. -Så det spelar alltså ingen roll för dig om du får ett eller tjugo napp en dag? Det låter inte trovärdigt! -Det sade jag väl inte heller.

Man vet ju aldrig i förväg hur dagen skall bli och kan inte välja mellan de två ytterligheterna. Men på senhösten och ännu senare, i januari och februari hjälper den inställningen, kan jag tala om! Då kan det vara trögt.
Men riktigt än är vi inte där. Vädret är ju underbart nu och man vill inte missa en dag. Usch, annat man skulle göra under semestern blir tyvärr lidande, rätt att man inte kan fiska precis varenda dag.

Igen kom jag i tidsbrist och hann inte fiska färdigt sträckan. Dels började det bli skumt och dels hade jag ett par ärenden i staun. Fick till sist den sedvanliga fyrakilosgäddan som jag alltid (nästan) brukar få här. En gädda tog förresten flugan och något napp ytterligare hade jag. Men hela sträckans gäddor verkade hade samlat sig på ett enda ställe så slår man ut det fick jag nog ett napp i timmen! 
-Vilken del av sträckan var det då?
-Ja, se det talar jag inte om...
-Typiskt dig!
-Så heter också dagboksbladet "Typisk höstfiskedag".

©Gagnekulla Network Productions