02-11-29
Väder: Regn, regn, regn! Frisk till hård
ostlig vind. Ganska milt.
|
|
Fredag
Ännu en mellandag
eller
Irriterande spökrångel
Just det, trots att julveckan ännu inte infallit
upplevde jag en mellandag idag. Eller vi får hoppas att det var en
sådan och att inte resten av semestern förblir dagar utan stora
gäddor. När jag avbröt fisket när det började bli mörkt kände jag
mig ganska irriterad över dagens dåliga resultat men på väg in mot
staun, Långö och för att ösa båten, repade jag mig lite. Jag hade i
alla fall utforskat ett nytt ställe. Igen.
Först en bild där jag sitter och
äter frukost. En mycket konstnärligt fotografi som verkligen
uttrycker dagens vattenrikedom. Vatten och en brygga rakt fram och
ett strilande regn som pågick precis hela dagen. Det bara
växlade i intensitet men upphörde aldrig helt.
Jag tror att vattenståndet var i sakta stigande också men
eftersom det var ett nytt ställe är det svårt att avgöra. Jag
får se i tidningen i morgon för där finns en daglig rapport.
Det nya området är ett kustavsnitt beläget
på en av våra större öar och jag har haft blickarna och
tankarna på det en tid och idag var det dags att göra slag i
saken. Det blåste rejält friskt och eftersom det skulle vara lä
här idag valde jag det. Letade mig ner på smala, krokiga vägar
och hittade ett bra ställe att parkera på. |
|
Tyckte jag alltså. Det var fortfarande lite skumt och
jag trodde att husen jag såg var obebodda sommarstugor men se det var
det inte. När jag ätit färdigt, gått ut för att så snabbt som
möjligt få på mig vadarbyxorna och regnhatten, för det regnade som
sagt, hörde jag en röst som undrade vad jag gjorde här och vad jag
var för en. Det var en äldre tant iförd genomskinlig regnkappa som
tittade uppfordrande på mig. Jag hade nämligen parkerat på hennes
gräsmatta!
Inte bra, öborna här är kända för sin avoghet mot inkräktare och
staketstrider och gränstvister är vardagsmat i tidningen.
Fast efter lite prat kom vi ganska bra överens men just där jag stod
kunde jag vara lite i vägen om de skulle dra upp småbåtar idag. Det
slutade med att hon insisterade på att jag skulle parkera bilen på
hennes gårdsplan istället!
|
Se så fin bilen är och en så
förnämlig plats den fick!
Jag tar med bilden så att alla kan se att jag minsann gör annat
om dagarna med än fiskar. Igår tvättade jag nämligen bilarna
och idag regnade det följdriktigt precis hela dagen.
Den här bilden kom i fel ordning för den tog
jag vid återkomsten vid 13-tiden.
Jag hade planerat det som jag brukar; att vandra bort till där jag
skulle börja fiska och så fiska mig tillbaka till bilen. I detta
fallet var det en väldigt lång sträcka att gå men jag hittade
fina, både vägar och stigar så det gick lätt. Det visade sig
att jag egentligen skulle ha gjort tvärt om. Det vill säga kört
bilen till där jag skulle börja och gått åt motsatt håll fram
till huset på bilden och gått ner i |
vattnet här istället. Då hade jag
fått den sneda medvinden som gjort det perfekt att kasta. Men det var
inget big deal; det gick hjälpligt att både kasta och fiska så jag
skall inte skylla på det. Det var ändå för långt att gå i ett
sträck så ungefär halvvägs gick jag ut i vattnet. Man började bli
lite väl varm. Jag var väl så
ivrig att jag inte kunde hejda mig heller.
Det såg nämligen väldigt läckert
ut. Precis sådana förhållanden som jag tycker om. Först en
ganska långgrund platå med sandbotten och ungefär
halvmeterdjupt vatten som i sin tur vette ut mot betydligt djupare
vatten och mörkare botten. Sträckan var dock så enormt lång
att bottenförhållandena växlade också. Ibland var det lite
tångstenar, ibland lite jolmigare och ibland lite djupare.
Dagarna är ju så korta nu att man måste börja tidigt om man
skall hinna någonting; det är därför jag startar så tidigt.
Innan gäddorna riktigt stigit upp. Men som jag brukar tjata om;
de kan inte undgå att visa sig om de finns.
Den här känslan som brukar säga att jag får ibland. Den
nästan lite övernaturliga |
|
intuitionen att "nu får jag snart napp!"
infann sig även idag. Det är ju väldigt lätt att fejka den när man
i efterhand skriver om fiskedagen och vet hur det gått men i det stora
hela har jag varit ärlig. Idag infann den sig i stora mått men bedrog
mig lite. Efter den första halvtimmens fiskande var jag bergfast
övertygad om att idag bryter jag tjugogäddorsvallen och sky's the
limit vad gäller storleken!
Jag fick ju några mindre strandgäddor men i övrigt såg det så fint
ut att jag trodde de tvåkilosgäddorna bara var lite uppmjukning till
att de större skulle komma.
Det berodde inte bara på att allt kändes så rätt utan jag visste ju
att jag hade fått både många och stora gäddor inte så värst långt
härifrån.
Men timmarna gick och även om jag hade ytterligare napp och virvlar så
var det inte från några stora. Och inte från så många heller när
man betänker de stora ytorna.
|
Eftersom jag inte fick en enda bra
bild på en gädda idag, är det logiskt att ta med bilden på
helikoptern istället.
Varenda dag jag är ute och fiskar kommer den nämligen. Det
verkar som om den ändrar riktning och gör ett svep över mig
också. De undrar väl vad det är för vettvilling som är ute
och vadar så här sent på året.
-Aha, det är den vettvillingen! tänker de nog och styr
därifrån.
Så här i efterhand kan jag kanske ge en
förklaring till att jag inte lyckades bättre. Jag hade kanske
lite för bråttom. Eftersom det var första gången jag fiskade
här och sträckan är så enormt lång, förflyttade jag mig nog
lite för snabbt. |
Egentligen vet jag att man skall ge sig tid att fiska av
speciellt sådan här djupbranter. Flera kast på samma ställe, låta
flugan sjunka och så ta hem den väldigt sakta. Så man ger de stora
gäddorna lite tid på sig att upptäcka flugan och reagera. Här var
det ju så också att det kunde finnas (och fanns) fisk även på den
grunda delen av platån, innan djupbranten.
Som det nu var gav jag mig knappt tid att stanna upp utan befann mig
nästan under ständig förflyttning i det att jag kastade.
Jag vill heller absolut inte klaga på vattenståndet ty det har skött
sig väldigt bra den här hösten. De växlingarna som har varit håller
sig inom rimligheternas gräns och är långt ifrån förra årets
deprimerande, nästan ständiga superhögvatten.
Men lite lägre vatten häromkring och man hade kunnat komma ända ut
till den här gränsen mot det djupare vattnet. Som jag tidigare har
sagt skall man absolut inte döma ett ställe bara efter ett besök. Tre
gånger kom jag överens om är minimum. Kanske ska man också begränsa
sig till ett lite mindre område och fiska av det lite noggrannare
också. Får se.
Men det bästa är ju att jag nu kan lägga det här stället i
minnesbanken. Nu vet jag både bilvägen hit och att det är
lättframkomligt på landsidan. Det är också en massa bryggor och
småbåtshamnar som man måste kolla. Som vadande gäller det att se upp
för sådana för de kan vara muddrade så man plötsligt inte
försvinner ner i ett hål så bara huvudet sticker upp. Om man är
oförsiktig vill säga. Och det är inte jag. Fegare fiskare får man
leta efter.
Men så har jag inte plurrat i modern tid heller.
Annars mådde jag väldigt gott hela förmiddagen. Regnet bekom mig inte
det minsta och även om vinden kom lite från fel håll stundtals, hade
jag den dock mestadels i ryggen. Jag hade ju märkt tidigare att
vadarjackan inte var helt vattentät men det kompenserade jag lätt med en
vanlig regnjacka ovanpå.
Lite om redskapen hör väl till när det gäller fiske och jag fick
lite problem med spöt. Eller har haft det hela tiden förresten men
idag blev det akut. Jag har ju ett flitigt fotograferat Scierra-spö och
det är utmärkt i alla avseenden utom ett. Det glappar.
De två delarna vrider sig. Jag brukar lacka handelen då och då och
det brukar fungera bra en tid. Så märker jag att lacket slits och
delarna sitter löst igen varpå jag upprepar proceduren. Idag var den
nylackad och när jag kommit tillbaka till bilen och skulle dela spöt
gick det inte. Hur jag än drog och slet gick det inte. Jo, med
uppbjudande av mina sista krafter fick jag ovandelen att vrida sig lite,
men sedan var det stopp.
Där jag stod parkerad på tantens gård kände jag mig inte så lite
löjlig heller för hon stod kanske i ett fönster och spanade ut och
undrade vad jag höll på med. Man fick låtsas som ingenting och till
slut stoppade jag in spöt odelat i bilen och obesvärat visslande, körde jag
därifrån precis som om man brukar göra det. Med nöd och näppe och i
böjt skick, fick det faktiskt plats.
Hade ett par fisketimmar till på mig och stannade till på ett annat
ställe på hemvägen.
Där gjorde jag ett nytt försök att åtminstone vrida delarna rätt
så att spöringarna låg i linje. Men det enda jag lyckades med var att
vrida sönder en spöring!
Så jag fiskade där med minus en spöring och så linan som löpte på
bägge sidorna om spöt!
Fast jag kan nog inte skylla på det att jag inte fick någon fisk där
för det gick att kasta hjälpligt ändå. En gång fiskade jag med
samma spö med toppen avbruten och fisk regnbåge på det sättet!
Visst, jag har reservspö med mig, men orkade inte byta.
I skrivande stund står spöt lutat mot väggen här hemma, utomhus i
odelat skick och med en söndrig spöring. Vad göra?
Datum |
Art |
Plats |
Vikt |
Bete |
Båt |
Vadande |
Från
land |
Flugspö |
Fluglina |
Väder |
Tid |
Död |
2002-11-29 |
Gädda |
Nytt
ställe |
2 |
Vit
Gäddsara |
Nej |
Ja |
Nej |
Ja |
Flytlina |
Regn,
m-f O |
09:00 |
Nej |
2002-11-29 |
Gädda |
Nytt
ställe |
2 |
Vit
Gäddsara |
Nej |
Ja |
Nej |
Ja |
Flytlina |
Regn,
m-f O |
09:15 |
Nej |
2002-11-29 |
Gädda |
Nytt
ställe |
1 |
Vit
Gäddsara |
Nej |
Ja |
Nej |
Ja |
Flytlina |
Regn,
m-f O |
09:30 |
Nej |
2002-11-29 |
Gädda |
Nytt
ställe |
2,5 |
Vit
Gäddsara |
Nej |
Ja |
Nej |
Ja |
Flytlina |
Regn,
m-f O |
10:00 |
Nej |
2002-11-29 |
Gädda |
Nytt
ställe |
2 |
Vit
Gäddsara |
Nej |
Ja |
Nej |
Ja |
Flytlina |
Regn,
m-f O |
12:30 |
Nej |
|