02-11-29

 

Väder: Regn, regn, regn! Frisk till hård ostlig vind. Ganska milt. 

 

Fredag

 

Ännu en mellandag

 

eller

Irriterande spökrångel

 

 

 

Just det, trots att julveckan ännu inte infallit upplevde jag en mellandag idag. Eller vi får hoppas att det var en sådan och att inte resten av semestern förblir dagar utan stora gäddor. När jag avbröt fisket när det började bli mörkt kände jag mig ganska irriterad över dagens dåliga resultat men på väg in mot staun, Långö och för att ösa båten, repade jag mig lite. Jag hade i alla fall utforskat ett nytt ställe. Igen.

Först en bild där jag sitter och äter frukost. En mycket konstnärligt fotografi som verkligen uttrycker dagens vattenrikedom. Vatten och en brygga rakt fram och ett strilande regn som pågick precis hela dagen. Det bara växlade i intensitet men upphörde aldrig helt.
Jag tror att vattenståndet var i sakta stigande också men eftersom det var ett nytt ställe är det svårt att avgöra. Jag får se i tidningen i morgon för där finns en daglig rapport.

Det nya området är ett kustavsnitt beläget på en av våra större öar och jag har haft blickarna och tankarna på det en tid och idag var det dags att göra slag i saken. Det blåste rejält friskt och eftersom det skulle vara lä här idag valde jag det. Letade mig ner på smala, krokiga vägar och hittade ett bra ställe att parkera på.

Tyckte jag alltså. Det var fortfarande lite skumt och jag trodde att husen jag såg var obebodda sommarstugor men se det var det inte. När jag ätit färdigt, gått ut för att så snabbt som möjligt få på mig vadarbyxorna och regnhatten, för det regnade som sagt, hörde jag en röst som undrade vad jag gjorde här och vad jag var för en. Det var en äldre tant iförd genomskinlig regnkappa som tittade uppfordrande på mig. Jag hade nämligen parkerat på hennes gräsmatta!
Inte bra, öborna här är kända för sin avoghet mot inkräktare och staketstrider och gränstvister är vardagsmat i tidningen. 
Fast efter lite prat kom vi ganska bra överens men just där jag stod kunde jag vara lite i vägen om de skulle dra upp småbåtar idag. Det slutade med att hon insisterade på att jag skulle parkera bilen på hennes gårdsplan istället!

Se så fin bilen är och en så förnämlig plats den fick!
Jag tar med bilden så att alla kan se att jag minsann gör annat om dagarna med än fiskar. Igår tvättade jag nämligen bilarna och idag regnade det följdriktigt precis hela dagen.

Den här bilden kom i fel ordning för den tog jag vid återkomsten vid 13-tiden. 

Jag hade planerat det som jag brukar; att vandra bort till där jag skulle börja fiska och så fiska mig tillbaka till bilen. I detta fallet var det en väldigt lång sträcka att gå men jag hittade fina, både vägar och stigar så det gick lätt. Det visade sig att jag egentligen skulle ha gjort tvärt om. Det vill säga kört bilen till där jag skulle börja och gått åt motsatt håll fram till huset på bilden och gått ner i 

vattnet här istället. Då hade jag fått den sneda medvinden som gjort det perfekt att kasta. Men det var inget big deal; det gick hjälpligt att både kasta och fiska så jag skall inte skylla på det. Det var ändå för långt att gå i ett sträck så ungefär halvvägs gick jag ut i vattnet. Man började bli lite väl varm.  Jag var väl så ivrig att jag inte kunde hejda mig heller.

Det såg nämligen väldigt läckert ut. Precis sådana förhållanden som jag tycker om. Först en ganska långgrund platå med sandbotten och ungefär halvmeterdjupt vatten som i sin tur vette ut mot betydligt djupare vatten och mörkare botten. Sträckan var dock så enormt lång att bottenförhållandena växlade också. Ibland var det lite tångstenar, ibland lite jolmigare och ibland lite djupare. 
Dagarna är ju så korta nu att man måste börja tidigt om man skall hinna någonting; det är därför jag startar så tidigt. Innan gäddorna riktigt stigit upp. Men som jag brukar tjata om; de kan inte undgå att visa sig om de finns.
Den här känslan som brukar säga att jag får ibland. Den nästan lite övernaturliga

intuitionen att "nu får jag snart napp!" infann sig även idag. Det är ju väldigt lätt att fejka den när man i efterhand skriver om fiskedagen och vet hur det gått men i det stora hela har jag varit ärlig. Idag infann den sig i stora mått men bedrog mig lite. Efter den första halvtimmens fiskande var jag bergfast övertygad om att idag bryter jag tjugogäddorsvallen och sky's the limit vad gäller storleken!
Jag fick ju några mindre strandgäddor men i övrigt såg det så fint ut att jag trodde de tvåkilosgäddorna bara var lite uppmjukning till att de större skulle komma. 
Det berodde inte bara på att allt kändes så rätt utan jag visste ju att jag hade fått både många och stora gäddor inte så värst långt härifrån. 
Men timmarna gick och även om jag hade ytterligare napp och virvlar så var det inte från några stora. Och inte från så många heller när man betänker de stora ytorna.

Eftersom jag inte fick en enda bra bild på en gädda idag, är det logiskt att ta med bilden på helikoptern istället.
Varenda dag jag är ute och fiskar kommer den nämligen. Det verkar som om den ändrar riktning och gör ett svep över mig också. De undrar väl vad det är för vettvilling som är ute och vadar så här sent på året.
-Aha, det är den vettvillingen! tänker de nog och styr därifrån.

Så här i efterhand kan jag kanske ge en förklaring till att jag inte lyckades bättre. Jag hade kanske lite för bråttom. Eftersom det var första gången jag fiskade här och sträckan är så enormt lång, förflyttade jag mig nog lite för snabbt.

Egentligen vet jag att man skall ge sig tid att fiska av speciellt sådan här djupbranter. Flera kast på samma ställe, låta flugan sjunka och så ta hem den väldigt sakta. Så man ger de stora gäddorna lite tid på sig att upptäcka flugan och reagera. Här var det ju så också att det kunde finnas (och fanns) fisk även på den grunda delen av platån, innan djupbranten. 
Som det nu var gav jag mig knappt tid att stanna upp utan befann mig nästan under ständig förflyttning i det att jag kastade.
Jag vill heller absolut inte klaga på vattenståndet ty det har skött sig väldigt bra den här hösten. De växlingarna som har varit håller sig inom rimligheternas gräns och är långt ifrån förra årets deprimerande, nästan ständiga superhögvatten. 
Men lite lägre vatten häromkring och man hade kunnat komma ända ut till den här gränsen mot det djupare vattnet. Som jag tidigare har sagt skall man absolut inte döma ett ställe bara efter ett besök. Tre gånger kom jag överens om är minimum. Kanske ska man också begränsa sig till ett lite mindre område och fiska av det lite noggrannare också. Får se. 
Men det bästa är ju att jag nu kan lägga det här stället i minnesbanken. Nu vet jag både bilvägen hit och att det är lättframkomligt på landsidan. Det är också en massa bryggor och småbåtshamnar som man måste kolla. Som vadande gäller det att se upp för sådana för de kan vara muddrade så man plötsligt inte försvinner ner i ett hål så bara huvudet sticker upp. Om man är oförsiktig vill säga. Och det är inte jag. Fegare fiskare får man leta efter.
Men så har jag inte plurrat i modern tid heller.
Annars mådde jag väldigt gott hela förmiddagen. Regnet bekom mig inte det minsta och även om vinden kom lite från fel håll stundtals, hade jag den dock mestadels i ryggen. Jag hade ju märkt tidigare att vadarjackan inte var helt vattentät men det kompenserade jag lätt med en vanlig regnjacka ovanpå. 
Lite om redskapen hör väl till när det gäller fiske och jag fick lite problem med spöt. Eller har haft det hela tiden förresten men idag blev det akut. Jag har ju ett flitigt fotograferat Scierra-spö och det är utmärkt i alla avseenden utom ett. Det glappar.
De två delarna vrider sig. Jag brukar lacka handelen då och då och det brukar fungera bra en tid. Så märker jag att lacket slits och delarna sitter löst igen varpå jag upprepar proceduren. Idag var den nylackad och när jag kommit tillbaka till bilen och skulle dela spöt gick det inte. Hur jag än drog och slet gick det inte. Jo, med uppbjudande av mina sista krafter fick jag ovandelen att vrida sig lite, men sedan var det stopp.
Där jag stod parkerad på tantens gård kände jag mig inte så lite löjlig heller för hon stod kanske i ett fönster och spanade ut och undrade vad jag höll på med. Man fick låtsas som ingenting och till slut stoppade jag in spöt odelat i bilen och obesvärat visslande, körde jag därifrån precis som om man brukar göra det. Med nöd och näppe och i böjt skick, fick det faktiskt plats.
Hade ett par fisketimmar till på mig och stannade till på ett annat ställe på hemvägen. 
Där gjorde jag ett nytt försök att åtminstone vrida delarna rätt så att spöringarna låg i linje. Men det enda jag lyckades med var att vrida sönder en spöring!
Så jag fiskade där med minus en spöring och så linan som löpte på bägge sidorna om spöt!
Fast jag kan nog inte skylla på det att jag inte fick någon fisk där för det gick att kasta hjälpligt ändå. En gång fiskade jag med samma spö med toppen avbruten och fisk regnbåge på det sättet!
Visst, jag har reservspö med mig, men orkade inte byta. 
I skrivande stund står spöt lutat mot väggen här hemma, utomhus i odelat skick och med en söndrig spöring. Vad göra?


 
Datum Art Plats Vikt Bete Båt Vadande Från land Flugspö Fluglina Väder Tid Död
2002-11-29 Gädda Nytt ställe 2 Vit Gäddsara Nej Ja Nej Ja Flytlina Regn, m-f O 09:00 Nej
2002-11-29 Gädda Nytt ställe 2 Vit Gäddsara Nej Ja Nej Ja Flytlina Regn, m-f O 09:15 Nej
2002-11-29 Gädda Nytt ställe 1 Vit Gäddsara Nej Ja Nej Ja Flytlina Regn, m-f O 09:30 Nej
2002-11-29 Gädda Nytt ställe 2,5 Vit Gäddsara Nej Ja Nej Ja Flytlina Regn, m-f O 10:00 Nej
2002-11-29 Gädda Nytt ställe 2 Vit Gäddsara Nej Ja Nej Ja Flytlina Regn, m-f O 12:30 Nej

 

 
Tillbaka

©Gagnekulla Network Productions