02-12-02 Väder: Måttlig till frisk ostlig vind. Mulet men uppehåll. Ett par plusgrader.

Måndag

En rolig halvtimme

eller till och med 

Två roliga halvtimmar

Nu har vi gått in i slutmånaden december och tillika slutveckan i min ledighet. Generellt sett blir fisket trögare och trögare. Svårare och svårare blir det att ge sig ut till den vindpinade kusten, frysa och stå där i mörker, regn och rusk och vifta med ett flugspö, se ut och känna sig löjlig! Ensam går man längs den öde stranden där blygråa, iskalla vågor hamrar mot den smutsgrå stranden. Längtansfullt ser man in i husen där adventsljusstakarnas ljus skimrar i fönsterna, värme och mysighet råder i rummen. Folk samlar sig kring brasan och upplever familjegemenskap, en tår trillar... 
Nej, vad säger jag!
Självklart skämtar jag. Visst blir fisket trögare, så långt var det rätt men bara i det avseendet att gäddorna blir lite knepigare att hitta, sedan halkade jag in på ett medvetet falskspår. Likaså menar jag inte att tiden mellan de roliga halvtimmarna i rubrikerna skulle vara tråkig. Nej, bara lite mindre rolig.
I synnerhet som grejorna funkar nu. Neoprenvadarna är täta och väl så varma som i en brasa. Alla undrar säkert hur det gick sedan med mitt spö. Förra dagboksbladet avslutades ju med en riktigt cliffhanger. Där stod mitt trogna spö ute i snö, regn och kyla utanför, trasigt och odelbart.
Men jag kan lugna alla spövänner att det har löst sig. Med hjälp av andra familjemedlemmar lyckades jag få i sär delarna. Fast med avsevärt besvär; de satt som fastklistrade. Därpå tvättade jag bort alla gamla lackrester med aceton. Spöringen fäste jag sedan på plats med röd bindtråd och se, det funkade igen!

Här rusar vi i full fart genom de snöklädda skogarna ner mot kusten, Fabian och jag. Snö och annan nederbörd är nada för mig; kylan allt. Ett visst samband föreligger men nu var det en halv plusgrad och det räckte för mig. Jag hade bytt till dubbdäck under helgen också så jag körde lagligt. Snötäcket minskade gradvis ju närmare målet jag kom och där låg det bara i smutsiga gråvita fläckar. Jag hade också ägnat mycket tid åt att reparera en massa gäddsaror som blivit liggande, under den gångna helgen. Mer strutsherl, några strån glitter till och en ny wiretafs är vad de flesta behöver när man fått upp några gäddor på dem.

Jag vill inte väcka några falska förhoppningar men ryktesvägen når mig uppgiften att det måhända skall ljusna på strutsherlshimlen. Men så pass säker på min sak är jag att jag kan uppmana sådana som kanske funderar på att köpa strutsfjädrar från annan ort att avvakta i kanske någon eller ett par veckor till. Så fort jag vet närmare besked lägger jag tillbaka strutsherlsinköpsformuläret. Jag tror att det kan bli årets julklapp också. Några klass A-fjädrar till en när och kär vän; helt oslagbart!

Här höll jag till idag.  Ytterst på steniga uddar där dyningarna fräsande bröts mot otaliga såphala stenar. Här dånar och svallar det! En oförsiktig rörelse och du är dömd! Ohjälpligt sugs du ut till havs med fötterna i vädret av de starka underströmmarna! Ett inferno för de fega och försiktiga men ett paradis för de riktigt tuffa! Fast när jag tänker riktigt efter tror jag att jag vände här och sökte mig in i lä. Absolut inte för att jag inte skulle våga mig ut dit! Självklart inte, he, he... Men se där ute finns ingen fisk nu i december. Det är min fasta övertygelse åtminstone.

Oj, jag har ju inte meddelat var någonstans jag körde idag. Jag kan ju säga så mycket att det första stället inte ligger så långt borta från Gökalv. Det var med anledning av ett tidigare besök på Lindö udde som jag tänkte jag skulle offra en dag på att söka efter regnbåge på andra ställen än just Gökalv. Jag såg i och för sig inte till några regnbågar där men jag hittade det allra som trevligaste gäddstället man kan tänka sig. Därför vill jag vara lite diskret.
Det stötte jag inte på förrän jag så gott som fiskat ut den här sträckan, planerad hemma. 
Först hade jag ägnat ett par, tre timmar åt att fiska av det är utvalda målet; läsidan av en liten halvö. Bottnen är ganska grund och består mest av sand men med en hel del både större och mindre stenar. De här små gängen av regnbågar kan då och då komma in över den bottentypen, det vet jag. Eftersom det var lä skulle man kunna se dem också.
Jag visste att chansen skulle vara liten men hade man inte prövat skulle man få undra i resten av livet, eller hur?
I längden kan det bli tråkigt att kasta och kasta efter fisk som är oerhörd sällsynt och som man egentligen inte vet om den finns. Därför hade jag tillverkat ett par flugor som var lite, lite större än en vanlig One Size. Detta för att jag skulle kunna piggas upp av ett eller annat gäddnapp också. Men, resonerade jag, finns det regnbågar i närheten d-r-a-r en One Size fram dem och de visar sig. Då kan jag ju byta till en regnbågssara.
Nå, de första timmarna hände absolut ingenting i fiskväg. 
Däremot kom mycket riktigt helikoptern svepande rätt över huvudet på mig igen. Ständigt denna helikopter!

Gick på sandstrand och kastade mot stenar och lite djupare vatten. Idag var det bekvämt lågvatten också och hela sandbanker låg synliga här och där. När jag nästan fiskat färdigt, kom jag bort till ett ställe där alla mina inbyggda alarmklockor och sensorer slog larm. Mobilen pep, kameran satte på sig själv, håret stod på ända, längs det svarta spöet löpte blå eldslågor! Stället bara skrek ut att här finns gäddor! En grund stenudde som bildar vinkel mot land och där vinden skapar halvlä och skydd. Ett sannskyldigt skolexempel på vintergäddornas samlingsplats om jag någonsin sett något! Det kom sannerligen inte som en överraskning att en stor svallvåg kom efter flugan redan på första kastet dit in. Men gädda var för sen. Då hade jag redan börjat dra upp flugan till nästa kast. Det lade jag rakt bort från gäddan; ut till havs.  Så brukar jag göra nämligen. Jag vill låta gäddan hämta sig något och lugna ner sig. Efter den minut som kastet tar, brukar den vara mogen att

hugga igen. Kanske det är onödigt försiktigt, jag vet inte. Men det sög i ordentligt på nästa kast in mot land. En stor gädda var det, det kändes omedelbart. Och syntes också för den delen. Fast hur mycket över fem kilo den vägde kunde jag inte se. Så det får jag väl aldrig veta ty den släppte. Kroken bara lossnade och där stod jag helt förkrossad, eller? Nä, bara lite irriterad. Finns det en brukar det finnas flera resonerade jag kastade ånyo in mot land. Och fick hugg igen av en ny gädda!
Minst lika stor!
Förresten, på bilden ovan av den vilt snurrande spolen. Ingen av de här två nämnda gäddorna var det som åstadkom den effekten. Ty även den här gäddan släppte helt snöpligt för mig!
Naturligtvis fångade jag in flugan och studerade den. Men den såg helt all right ut. Jag hade ju bundit den samma morgon och krokspetsen kändes sylvass. Ingen stenkontakt där inte. Ingen idé att söka finna förklaringar där inga finns, resonerade jag och kastade in mot samma ställe en tredje gång. 
Och fick hugg igen!

-Äsch, bara en trekilos, tänkte jag när jag först såg den. Men den stretade på väldigt bra och när den kom närmare såg jag att den var större. Den var extremt kort och tjock vilket tyvärr inte framkommer så bra på bilden.  Sedan hade jag ju bilderna av de två som släppt minuterna innan att jämföra med också och som var betydligt större.  De bilderna hade jag bara på näthinnan och inte på Pentaxens minneskort för de hann jag inte fotografera innan de släppt. Nu minns jag inte riktigt om det var på det fjärde kastet in mot land som gav den sista gäddan. Nej, jag hade nog gjort flera kast rakt fram i den lilla viken innan. Men på ett ställe på cirka tio kvadratmeter stod det minst sex eller sju gäddor, varav flera riktigt duktiga i storlek. Jag hade nämligen ytterligare några hugg och virvlar.

Det kan man kalla en roligt halvtimme och är så typiskt för det sena höstfisket att gäddorna samlar sig på mindre områden. Nu i december får man väl kalla det för vinterfiske egentligen. 

Förresten är det en sak som jag inte lagt ut texten kring vad gäller gäddornas vanor. Just som gällde vad jag nyss skrev. För jag tror att det förhåller sig på det viset att gäddorna kanske inte alls stod så nära varandra som jag själv nyss påstod. Ty jag tror mig veta att när man får på en gädda, kan det locka fram andra ganska långt ifrån. Hur långt är svårare att svara på men vad jag menar är att de kanske inte står så tätt ihop som man kanske tror. För ofta har man ju sett hur även andra gäddor kommer inom synhåll när man tar in en gädda. Under kampen kan den ju cirkla runt en och med sina vilda sprattlingar sänder den iväg signaler säkert ett par tiotals meter ut åt alla håll. Andra gäddor uppfattar dem och får för sig att det är mat på gång och kommer simmandes för att inte missa någonting.
Det tror jag också är en förklaring till att man får så pass mycket när man är ute med vadarbyxorna på. Då står man ju oftast stilla och fiskar av ett område betydligt noggrannare än när man driver över med båten. Då kan det vara så att det är gäddorna som kommer simmandes till dig istället för att det är du som söker upp gäddorna.
Jaha, nu var det slut både på mina visa utläggningar och på det här fiskestället. Det gick inte att komma vidare där jag befann mig utan jag gick tillbaka till bilen och körde till ett annat ställe. Nämligen till Gökalv.

Gökalv ja... Usch, jag orkar inte hålla på och göra en dagbok för Gö och en för annat fiske. Från och med nu sker Sammanslagningen.
Enligt min mening är ändå inte Gö vad det har varit angående regnbågsfiske. Det har varit väldigt mycket nät i hela Ronnebyfjärden och massvis med småbåtar tidigare i höst. Förmodligen har det varit minst lika många både sport- och andra husbehovsfiskare längs kusten om helgerna också. 

De gånger jag har varit här innevarande säsong har jag heller inte sett till den "riktiga" havsregnbågen. De som levt ute i havet ett par år och är så vackra. Nej, de jag fått är nyrymda, pelletsfeta fiskar som man lika gärna kunde ha fått upp i Harasjömåla eller andra liknande ställen. Nu kör jag till Gö lika gärna för att fiska gädda som regnbåge.  Mycket riktigt kom det första nappet från en fin gädda. Trots att jag bytt ner mig i storlek på flugan till en liten One Size. Den högg så vackert och drog ut lina så spolen än en gång gick på högvarv. Kul. Någon gång när jag har riktigt gott om tid skall jag fiska av området med en riktigt rejäl vit gäddsara på tafsen. Ronnebyfjärden är en väldigt stor, djupt inskärande vik och vattnen utanför härbärgerar gott om gäddor. Därför borde det gå in ordentligt stora gäddor här och borde ges chansen att nappa.

Men tyvärr har jag väldigt svårt att helt ignorera chansen att få en regnbåge. Dagarna är ju så korta också. Jag tycker varenda gång jag är ute nu blir det mörkt när man knappt ens hunnit fiska av halva den tilltänkta sträckan. Någon gång bör man ta sig i kragen och ägna även de inre delarna av fjärden lite uppmärksamhet. Själv har jag alltid gjort halt ungefär i jämnhöjd av Gravfältet och tyckt att längre in är det bara vass, lersand och jolmigt. 

Idag blev det absolut inte tid med det för nu var klockan redan två på eftermiddagen och snart skulle det börja skymma. Skandal egentligen med så korta semesterdagar! Det var absolut lä där jag höll till och fläckvis sandbotten. Då är det en ren njutning att ha gäddan intill sig och bara stå och titta på den. Så tycker jag och även om den inte var särskilt stor så har jag fått många betydligt mindre.  Vid tillfället använde jag mig också av en liten One Size och det ger ju alltid lite extra krydda. Men jag måste erkänna att jag funderade över om jag ändå inte skulle sätta på en lite större gäddsara. Det var ju spegelblankt nära land och på lagom avstånd en frestande gräns mellan lugnet och den krusiga vattenytan.  Ändå såg jag inte till några spår av regnbågarna så jag antog att det loppet var kört för min del även idag.

Sista gången jag var här såg jag ju också gäddor betydligt större än den på bilden ovan. Men hur det var så behöll jag min One Size; ren slöhet, skulle jag tro.

Och har man sett på fanken! Nästa hugg jag fick var från en regnbåge! Kolla in hur den skjuter fart till höger och snart är den ute ur bilden! Det får mig att tänka på att när jag anskaffar en ny kamera kommer den ha videofunktion. Gissa om det kommer att drälla av fräcka filmsekvenser av plaskande fisk och gungande spön på dessa sidor! Samt att jag då kan vinka in i kameran. Det blir nog häftigt.

Fast hur länge det dröjer vet jag inte. Digitalkameror är inte gratis precis. Man kan ju inte säga precis att den här verksamheten drar in några pengar till företaget. Bara utgifter så långt ögat når. 
Fast den här fisken sparade väl in ett par kilo fläskkotletter till hushållet åtminstone. Alltså att jag tog vara på den för att i ett senare skede äta upp den.
Förresten, känsliga tittare varnas för nästa bild!

Vet ni om att ni lätt svimmar vid åsynen av blod så blunda nu och scrolla snabbt förbi bilden som strax kommer i synfältet!
Se upp nu... Nej, blunda menar jag!

Det var absolut inte avsiktligt att bli så utan det såg jag inte förrän efteråt. Jag hade ingen håv med mig idag så jag bar in den till land för att på ett säkert och humant sätt avliva den.  Därvidlag skar jag halsen av den efter att upprepade gånger bankat den i huvudet med baksidan av knivskaftet. Det är humant så det förslår! OK, men det är inte jag som hittat på begreppet "human avlivning"; verkligen ett självmotsägande uttryck. Som synes tillhör den här fisken dem som nyligen rymt.  Den sönderklippta stjärtfenan

gjorde att jag först trodde att det var en ordinär gädda som nappat. Sedan trodde jag att det var en havsöring eftersom jag upplevde den som lite lam men ändå hade sett att färgen inte riktigt stämde in på en gädda. 
Nå, det var ju trots allt kul att få mig en regnbåge. 
Naturligtvis spanade man extra noga av den blanka vattenytan i fortsättningen men förgäves. Jag fick inga fler napp vare sig av regnbåge eller gädda.
Kul också att One Size-flugan verkligen levde upp till sitt namn. Gäddan var till och med större än regnbågen, så där ser man.

Naturligtvis hamnade jag i tidsbrist, fick avbryta fisket, rensade regnbågen och gick tillbaka upp mot parkeringen. Då såg jag att där var ett par andra fiskare som stod utvadade. Undrar just om de fick något?

©Gagnekulla Network Productions