02-12-04 Väder: Frisk till hård nordostlig vind. Större delen av dagen snöfall. Ungefär en grad plus. Kallt.

Onsdag

Andra prövningen

eller

Jättesensation

eller, om man skall vara petnoga

nära Jättesensation

-"Nära jättesensation"...? Det låter skumt; vad har du nu hittat på?
-Lugna dig och läs texten så får du se. Och det är lika bra att säga det med detsamma; allt jag berättar är faktiskt sant och jag överdriver inte ett dugg. Eller hittar på. Däremot kanske jag kommer att spekulera lite över vad som skulle hända OM den hade huggit.
-Aha, du hade en stor fisk efter och så skall du gotta dig åt om du fått upp den. En femtonkilosgädda? Typiskt dig att...
-Bättre upp, gosse!
-Större än en femtonkilosgädda? Nu tror jag allt du ljuger!
-Viktmässigt hamnar vi betydligt högre än så. Nej, nu tar vi allt från början. Avbryt mig inte mer!

Först några ord om vädret. Idag var det värsta vädret. Det går inte att föreställa sig något värre i kyla och blåst. I alla fall inte som jag skulle ha åkt ut och fiskat i. Jag menar hade det varit orkan eller flera minusgrader hade jag stannat hemma. Men nordostlig kuling, knappt en grad varmt och ymnigt snöfall är nog vad de flesta normala människor skulle anse som otjänligt fiskeväder. 
Än en gång vill jag slå ett slag för neoprenvadare, Helly Hansen och sydväst (väl fastknuten under hakan) och en vanlig luva under. Jag var ute från att det ljusnade till att det började skymma utan att frysa det minsta. Och då hade jag ändå blaskat i vattnet ganska ofta den andra halvan av dagen.
"Andra prövningen" kallar jag också dagens stycke. Med det menar jag helt enkelt att jag passade på att testa ett par nya ställen för andra gången. 

Det allra som läckraste lågvatten rådde också, varför jag var tvungen att åka hit. Det här nya stället kräver nämligen det.  Det här är Ställe I.  Det återfinns inte i tabellen eftersom jag inte fick någon fisk där. Men det gick alldeles utmärkt att rent kastmässigt fiska av det. Stället är en stor vik. Så stor att det kanske bör kallas en bukt, jag vet inte exakt var skiljelinjen går. Först är det över 100 m grund sandstrand av så fin kvalité att jag undrar om inte stället används som badplats under sommaren. Det blir endast långsamt djupare och längst ut blir det en mer skarp gräns mellan mörkare botten och ännu djupare vatten. Första gången jag var här, 021116 fick jag ett par gäddor och såg ytterligare några.

Idag gick det väldigt lätt att ta sig ut till kanten och fiska. Det var så grunt att man kunde lyfta fötterna vid varje steg långt ut. När man väl kom fram till kanten stod man på bekvämt djup; strax ovan knäna. Kulingen hade jag i ryggen och trots att det egentligen var lä här, var man så långt ut att vinden ändå hade fått en ordentlig accelerationssträcka. Än hade det inte börjat snöa men så tidigt började jag idag att det fulla dagsljuset ännu inte hade infunnit sig. Därför blev jag verkligen positivt överraskat när den första efterföljaren kom så snart. Kanske hade jag fiskat i bara en kvart.
Jag hade precis lyft flugan från vattnet och påbörjat nästa kast när en stor virvel uppstod cirka tre meter ifrån mig. 
-Oj, den måste ha varit stor, minns jag att jag tänkte. Och vilken fart den måste ha haft också! Hade väl fått se flugan på lite avstånd och skyndat på, men kommit en aning för sent. Det är inte ovanligt. Kul!
Konstigt, för de brukar vara lite slöa så här pass tidigt, men den skall jag nog få upp om ett par kast. Så tänkte jag.
Jag tog snabbt hem kastet som jag höll på med för att rikta ett nytt åt det håll som gäddan förmodligen vänt åt. För då trodde jag att det var en gädda, helt naturligt. Av vågskvalpet, virveln och ljudet att döma på cirka sex, sju kilo.
Föga anade jag att den verkliga vikten skulle ligga mellan 70 och 80 kg ty...
-Äh, lägga av! Det är omöjligt! Ljug måttligt åtminstone!
-Avbryt mig inte sade jag! Det var ingen gädda. När jag höll på och laddade för det nya kastet dök det plötsligt upp ett stort sälhuvud tio meter rakt ut från där jag stod. Sälen stirrade på mig och jag på den i två sekunder. Lika chockade och överraskade bägge två. Så vältrade den runt och dök i en virvel. 
Att den blev häpen förstod jag ty efter otrolig kort tid dök den upp lika otroligt långt bort. Säkert 75 eller 100 meter rakt ut till havs. 
-Menar du på allvar att du tror att en säl förföljde din vita gäddsara för att hugga!
-Jag kan inte finna någon annan förklaring.
-Äsch, den var väl bara nyfiken. 
-Nej, de uppträder inte på det viset då. Då brukar man se dem flera gånger längre ut. Och då håller de sig på behörigt avstånd också. För det är minsann inte första gången jag stöter på sälar men den här hade jag inte sett skymten av innan den var framme vid fötterna på mig. 

Så gick det till. Jag kan säga att jag blev alldeles darrig och matt av upplevelsen och hade det funnits någonstans att sätta sig hade jag gjort det. I skedet alldeles efter var jag också djupt tacksam över att den inte hade huggit. Jag menar, vad hade man gjort? Klippt av linan? Sälar är stora bestar med vassa tänder och tänk om den blivit aggressiv?
Bitit sönder mina neoprenvadare rent av... Hade den kunnat bita av wiretafen...? Eller hade den bara simmat iväg rakt ut och dragit ut både fluglinan och backingen och till slut slitit av den från rullen? Bara otrevliga alternativ alltihopa.
Resten av sträckan fiskade jag av väldigt okoncentrerat och kanske var det därför jag varken såg eller kände spår av fisk.
Inte av sälen heller för den delen. 
Men ju längre tiden gick, desto oftare började tankarna gå i andra banor. Man började spekulera i vad som hade hänt OM den hade huggit och OM man hade fått upp den. Om man nu kunde kalla det så. 
Som det nu var hade jag inte en chans att hinna få fram kameran men om den hade huggit... Vilka bilder jag skulle ha fått! Vilken jättesensation det skulle blivit! Och inte bara en notis i fiskepressen eller lokaltidningen, nej nu pratar vi om rikstäckande! Krigsrubriker i Expressen! TV och utlandet! Vilken reklam för mig och framför allt min fluga!
Jag såg rubrikerna framför mig där jag gick och automatiskt lade ut kasten, ut mot det djupa; 
Fiskekändis tar säl på fluga! OK, jag vet att jag absolut inte är någon kändis men för Expressen behövs det väldigt lite för att man skall få det epitetet. Möjligtvis är jag lite känd i gäddflugfiskekretsar eftersom vi bara är några stycken men det hade räckt för Expressen.
Men jag skulle bli känd! Historien skulle följas upp av flera reportage. Snart skulle jag bli kallad Sälsaresören efter känt mönster. Jag skulle sälja mina bilder för tusentals kronor också och äntligen få in lite pengar till företaget. 
Javisst ja, det är ju Expressen vi talar om här och till slut skulle vi få: 
Sälsaresören förnekar romans med Viktoria!

-Nu är det bäst att du hejdar dig innan det blir för dumt och går alldeles överstyr! -Du har rätt. Tillbaka till ordningen! Nu till ställe II som ligger några mil från ställe I. Där ville jag också ha lågvatten, tyckte jag förra gången jag prövade här. För att vara exakt 021129 Mot slutet på förra stället hade det börjat regna. Det övergick mer och mer i snö. Klockan var 11:29 när jag tog bilden här till höger och det var här jag vadade ut för att

begynna del II av dagen. Vil- och solstolarna står nu tomma. Inga sommarstugeägare går ner och sätter sig och blickar ut över sjön. Inga småbarn plaskar i strandkanten. Gränsen mellan land och vatten ligger öde. Nu regerar jag och en och annan fågel. Samt gäddorna en bit ut, hoppades jag. 

Här är sandplatån betydligt kortare än borta på förra stället så det blev behagligt lä. Jag hade blivit ordentligt varm av att vada tillbaka till bilen på förra stället också och även nu fick jag gå en bit för att komma hit. 

Därför spelade väl lite snöstorm ingen roll heller. OK, storm var det kanske inte men snökuling låter helt fel. Det dröjde ett tag innan jag fiskade mig fram till den plätt där gäddorna hade möte. Som vanligt nu på vintern koncentrerar de sig på en mindre plats och när jag kom dit, upplevde jag ännu en rolig halvtimme. Eller kanske till och med en timme för jag drog ut på njutningen och fiskade av området med omsorg. Hade riktigt hyggligt gäddfiske för... -Hyggligt!? En massa smågäddor bara!  -Jag kan faktiskt inte hjälpa att jag har en fluga som passar alla rovfiskar. Stora som små, långa och korta. Förresten får jag efter idag lägga till att den passar alla rovdjur... -Åja, skryt lagom! -Men det är riktigt att jag fick ovanligt många smågäddor. Några så små att de faktiskt vägde under ett kilo. Jag kan inte förklara varför. Har för mig att det inte brukar hända så ofta den här

årstiden. Området klassas som högriskområde för stor gädda också. Men jag får ta det som ett positivt tecken på att de tränger på underifrån. Gäddleken fungerar helt enkelt och än har det inte blivit som i Kalmarsund. Och alla var minsann inte så små heller! 

En femkilos fick jag och det var bara synd att den inte vägde mer eller att jag fick flera i den viktklassen. Men roligt hade jag för det är kul när det hugger. Och för att ha kul är just vad jag är ute efter när jag ger mig ut på fiske. OK, hugger det för mycket är det inte kul det heller, påstår jag ibland men så var inte fallet idag. Man anar att snart blir det längre mellan nappen igen.  Det är också roligt när ens planering slår in. Att fisken finns ungefär där man tänkt ut i förväg att det är bra. Likaså gjorde jag som jag tänkt; koncentrerade mig på ett mindre område och fiskade av det desto noggrannare. Om det nu var därför det gick bättre idag? Det kunde ju lika gärna vara slumpen eller att jag kunde gå längre ut idag eftersom vattnet var betydligt lägre. Det är också bra att utforska ett område vid lågvatten så man vet hur det är vid normalt eller

högt vatten. 
Ja, jistanes... en säl... Jag vet inte om det någonsin, någonstans tagits en säl på ett artificiellt bete. Där kunde jag ha blivit först igen!

-Igen? Vad har du varit först i förut, om man får fråga? -Nja, först och först... Men jag räknar mig till pionjärerna inom gäddflugfisket. -Tro det? Skulle det vara någonting att komma med då? -Låt mig återkomma i frågan. Nu tycker jag att det här dagboksbladet är färdigt. -Du menar att du sparar långa utläggningar som ingen är intresserad av till en annan gång. En gång då du fått ännu sämre med fisk än idag så du kan överskyla det faktumet med oväsentligheter? -He, he... Exakt! Ja, som avslutning kan jag bara säga att bilden till vänster fick komma med för att blänkte så fint av vattendroppar på nyponbusken. Snön förvandlades till vatten när den kom till jorden. Här nere vid kusten åtminstone; hemma i Gagnekulla lade den sig.

-Men en säl alltså...
-Sluta!

©Gagnekulla Network Productions